...den franske författaren Jean-Claude Mourlevat!
Han skriver både barn- och ungdomsböcker och är översatt till ett tjugotal språk, dock ännu inte till svenska. Men det blir det väl ändring på nu, tänker jag. Tills dess kan man läsa Jefferson som i alla fall finns att köpa på engelska.
Jag ser verkligen fram att läsa Mourlevat, för bland ALMA-prisvinnarna har jag hittat flera nya favoriter, som exempelvis Meg Rosoff, Bart Moeyaert och Jacqueline Woodson. Kanske kan Mourlevat också kvala in i det sällskapet.
Det här författarna, illustratörerna och organisationerna har hittills vunnit ALMA-priset:
Den 2 april infaller Internationella barnboksdagen och den här veckan ska tisdagstrion därför ägnas åt barnboksfavoriter. Det går förstås bra med med böcker från den egna barndomen, men det kan lika gärna vara nyare barnböcker som du upptäckt i vuxen ålder.
Tolka temat på valfritt sätt, tipsa om tre böcker och lämna en länk så att vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips.
1. Pija Lindenbaum är en stor favorit hos mig. Här tipsar jag om samlingsvolymen Gittan, Lill-Zlatan och dom andra, ett bra sätt att få sin dos av gråvargar, älgbrorsor, fårskallar och Åkes mamma som glömmer bort.
2. Gruffalon gillar jag också, en bilderbok på rim om den klipska musen som träffar den förskräckliga gruffalon. Boken är skriven av Julia Donaldson och illustrerad av Axel Scheffler, och för den svenska översättningen står ingen mindre än Lennart Hellsing.
3. Till sist, fåren Bu och Bä som är tillbaka i alldeles nya Bo och Bä och stackars Bo av Lena och Olof Landström. Den här gången cyklar Bu och Bä, men stackars Bo som har en alldeles ny cykel med handbroms och tre växlar, är sjuk och kan inte följa med ut. Bu och Bä gör sitt bästa för att muntra upp honom.
Men nu när jag har haft tema "nästa bok i serien" i Månadens tema passade jag på att plocka fram boken, och det ångrar jag verkligen inte.
Torka aldrig tårar utan handskar 3. Döden är en mörk berättelse som för de allra flesta karaktärerna slutar med utdraget lidande och död, men som är otroligt gripande och viktig läsning.
Boken handlar om Paul, Bengt, Seppo, Lars-Åke, Rasmus och Benjamin, homosexuella män som dras till Stockholm där det kanske finns en möjlighet att leva det liv de vill, och för vissa av dem, att upptäcka det liv de vill leva. De finner en stark gemenskap i varandra och i vissa fall blir kompisarna den enda familj de har kvar, när deras biologiska familjer tar avstånd från dem.
Det är hela tiden dubbelt. De hittar lyckan, friheten och ibland kärleken i sina nya liv, men samtidigt är omvärlden i många fall fördömande i sina uppfattningar. Och sen kommer sjukdomen. Och döden. Just som det började gå åt rätt håll.
Gardell skildrar det så väl, hur sjukdomen kommer och sakta bryter ner personerna som drabbas. Hur de lever i skräck för att de ska bli nästa som blir smittad och hur det i början är hundra procent en dödsdom att vara hiv-positiv. Men han beskriver också rädslan i det omkringliggande samhället, hur många i början kallar sjukdomen för bögpesten och skjuter den ifrån sig som något som drabbar de som "levt fel." Han skildrar samtidigt de läkare och sköterskor som tar hand om de aidssjuka och försöker sitt allra bästa att ge dem en anständig sista tid i livet.
Det är hjärtskärande, fruktansvärt och kärleksfullt på samma gång. En bild som jag inte kan få ut mitt huvud är alla begravningar som de här männen tvingas gå på och alla kistor de bär för varandra:
"De här åren. De bär varandra.
På riktigt.
Bokstavligt. De hiv-positiva som känner varandra ingår i regel i bärarlaget, på begravningarna.
Seppo och Lars-Åke har båda engagerat sig i Noaks Ark, och då bär man dessutom inte bara vänner, utan också dem som inga vänner har.
Ibland måste man helt enkelt ställa upp.
Också de ensammaste måste ju få bli burna den sista biten."
Jag tycker mycket om den här boken. Det är sorglig och jobbig läsning, men samtidigt känner jag mig stärkt av huvudpersonernas gemenskap, kärleksfullhet och styrka.
Boken utspelar sig i Australiens "outback". Det är livsfarligt hett, ägorna är vidsträckta och människorna här behöver verkligen vara av ett tufft släkte för att klara naturens påfrestningar.
Bokens huvudperson är Nathan Bright, en av tre bröder som växt upp på en stor farm i Queensland. Allting börjar med att Nathan och lillebror Bub hittar mellanbrodern Cameron död, mitt ute vildmarken. Han tycks oförklarligt ha gått iväg från sin bil som hittas fullastad med proviant och allt vad en person här ute behöver för att överleva, och ingen förstår vad som kan ha hänt.
Nathan, Bub och Nathans son Xander återvänder till familjefarmen som Cameron drev, och sörjer tillsammans med de andra familjemedlemmarna: Camerons fru och deras två döttrar, brödernas mor och Harry, en anställd som funnits på gården så länge de kan minnas. Samtidigt som allt praktiskt tas om hand börjar Nathan ana att allt inte står rätt till. Han börjar göra efterforskningar och en mörk historia nystas upp.
Det här är en spännande bok i en spännande miljö. Jag gillar hur skildringen av naturen och väderförhållandena avgör hur personerna lever och agerar, vilket utnyttjas snyggt i bokens handling. Jag blir också riktigt sugen på att läsa Jane Harpers andra böcker, till exempel Hetta.
Förra veckan kunde vi konstatera hur otroligt mycket intressant irländsk litteratur det finns. Hoppas ni fick några bra boktips!
Den här veckan är temat för tisdagstrion "I rättvisans tjänst." Jag tänker på böcker som handlar om advokater, domare och poliser, men säkert kan man tolka temat på andra sätt också. Det borde ju till exempel finnas böcker där någon helt enkelt tar rättvisan i egna händer. Som vanligt tolkar ni temat på ert eget personliga vis.
Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så att vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips.
Linda undrar:
Om jag vill ha en bok som jag sjunker in i direkt och inte bjuder onödigt motstånd, tycker jag deckare är perfekt. Gärna sådana där personernas privata omständigheter är lika intressanta som brottet som utreds, och gärna i brittisk miljö, bara för att jag trivs så bra där.
Därför tipsar jag idag om Brännaren av M W Craven, en bok med spännande handling kring stenringarna i The Lake District och den omaka duon Washington Poe och Tilly Bradshaw som utreder. Det är en bok som borde ge läslust.
