Ny (och bättre?) bokcirkelbok

I tisdags träffades vi i bokcirkeln igen och det var förstås som vanligt jättetrevligt. Vi hade läst Ingen konst av ungerske Péter Esterházy men ingen av oss var speciellt förtjust (jag hade inte ens läst ut boken, vilket inte händer ofta).

 

Nu hoppas jag mer på nästa bok, som blev Livbåten av Charlotte Rogan. Någon som läst?

Fantasy-fantasier

Hos Kulturkollo är det den här veckan fantasy-tema, och de har en kul utmaning som jag gärna deltar i. Jag är i och för sig ingen direkt fantasykännare, men jag har vissa favoriter som jag verkligen tycker mycket om.

 

Första frågan i utmaningen är den här: Vilken fiktiv plats skulle du besöka om du bara kunde?

 

Jag skulle väldigt gärna vilja tillbringa lite tid i Rivendell tillsammans med J.R.R Tolkiens alver. Det verkar så rofyllt och så sagolikt vackert - en perfekt plats att vila upp sig lite på.

 

Fråga nummer två: Om du fick välja en av alla dessa magiska varelser som ditt eget husdjur – vilket skulle du ta? Och varför?

 

Här vore det väl närmast tjänstefel om jag inte väljer en uggla, och visst hade jag gärna haft Harry Potters snövita uggla Hedwig som mitt husdjur. Hon inte bara hämtar post utan är ett ovanligt klokt och troget husdjur.

Till sist, fråga nummer tre: Hitta på en egen trollformel! Hur låter den? Vad tänker du använda den till?

 

Det jag behöver mest just nu är mer tid. Tänk om man bara kunde förlänga sin egen tid och göra klart allt det där som behöver göras? Sedan kunde man helt enkelt sätta igång tiden igen och då vara lugn, avslappnad och tillfreds med allt.

 

Det fixar jag lätt med den här trollformeln:

 

Tempus prolongátus!

 

Trollstaven på bilden är egentligen min sons - jag bara lånar den lite ibland.

Tematrio - liv och död i titeln

 

I  tematrion den här veckan ber oss Lyran att skriva på ett dramatiskt tema:

 "böcker med orden liv eller död (i olika former som t ex levande, döda etc) i titeln."

1. Min första bok i trion följer inte strikt instruktionen - att vara odöd är ju per definition att varken vara just levande eller död - men det får gå bra ändå. John Ajvide Lindqvists roman Hanteringen av odöda är en läskig historia där det i Stockholm efter en lång värmebölja börjar hända märkliga saker. De döda på bårhusen vaknar till liv igen, de begravna tar sig upp ur sina gravar... De döda återvänder alltså och vill helt enkelt komma hem. Vad som gör den här boken extra bra är att man så lätt kan dra paralleller till annat som händer i vår tid (fast något tillspetsat då förstås). Hur hanterar vi egentligen grupper med människor som anländer i vårt samhälle?

 

2. Mitt andra tips är igen mindre än nobelpristagaren Alice Munro. Om du inte tidigare läst hennes mästerliga noveller, är kanske Brinnande livet en bra bok att börja med? De fyra sista novellerna i samlingen är dessutom det första som Munro skrivit om sin egen barndom.

 

3. Till sist, en gammal favorit: Reidar Jönssons Mitt liv som hund. Läs om pojken Ingemar som när hans mamma blir sjuk får bo hos sin morbror i liten bruksort i Småland. Njut av Ingemars filosofiska tankar om hur det alltid kunde ha varit värre:

 

"Jag kunde också ha varit äldre och bland de fyratusensexhundratrettioåtta fångarna i Sveriges fängelser eftersom jag inte läste min läxor. Eller jag kunde som Bosse Larsson ha försökt att snedda över Johanneshovs idrottsplats kvällen den 28 augusti och träffats av ett spjut i bröstet. Han dog nog i fullkomlig förvirring. Man väntar sig inte att döden ska komma farande som ett spjut."

Giving Up the Ghost av Hilary Mantel

Det tar inte många rader av läsning förrän jag är helt uppslukad av Hilary Mantels självbiografi Giving Up the Ghost (engelska originalet från 2003, och nyligen utgiven på svenska som Skuggan av ett liv).

 

Boken handlar om Mantels tidiga år, om den fattiga uppväxten först i en liten by i Derbyshire och sedan i närliggande Cheshire. Hennes mamma träffar en ny man och under en period bor alla de tre vuxna under samma tak, tills pappan till slut försvinner helt ur Hilarys liv när hon är i elvaårsåldern. Hilary går klosterskola, och när hon så småningom ska välja karriärväg blir det juridikstudier vid London School of Economics.

 

Men det är sjukdomen som kommer att forma mycket av hennes liv, och som jag har hört henne säga i intervjuer, kanske har en stor del i att hon blev författare. Redan i tjugoårsåldern märker hon mer och mer av den smärta som ska följa henne under åren, hon söker hjälp men blir felaktigt diagnostiserad med psykologiska problem. Inte förrän många år senare, får hon rätt diagnos, endometrios. Hon opereras med sterilitet som resultat, och när sjukdomen något år senare kommer tillbaka drabbas Mantel av kraftig övervikt och en kropp hon knappt känner igen på grund av biverkningarna från medicineringen. Men trots orättvisan i att bli drabbad av något så grymt och trots det lidande Mantel går igenom, känner man aldrig att texten är självömkande.

 

Mantels uppväxt är en dyster skildring som hon frammanar med en otrolig känsla för detaljer och ett rakt och ärligt tilltal. Hon lyckas verkligen återge hur barnet Hilary upplevde sin omvärld, och med barnets blick lägger hon märke till detaljer som hon kanske inte fullt ut förstod då. Stort (att en ny man flyttar in i deras hus) och litet (att hennes mamma bytte hårfärg) förundrar lilla Hilary med samma styrka, och det är en förundran som hon lyckas överföra till läsaren. Jag tänker flera gånger, att här läser jag det som barnet Hilary berättar för mig, inte alls någon tillrättalagd tillbakablick från en vuxen.

 

Boken är också full av de bortgångna, av minnen av det som var och av det som aldrig blev. Hilary hade ett nära förhållande till mor- och farföräldrar och också när de inte längre finns där, är de och andra viktiga personer för henne, närvarande i hennes tankar. Med en far som inte längre fanns hos familjen och med den vuxna Hilarys tankar på det barn hon aldrig fick, verkar det som om livet till lika delar består av det verkligen levda och det liv som levs inom henne.

 

Boken avslutas med ord riktade mot skuggorna, mot de som inte längre är i livet:

 

"I will always look after you, I want to say, however long you have been gone. I will always feed you, and try to keep you entertained; and you must do the same for me. This is your daughter Ilary speaking, and this is her book."

 

 

Titel: Giving Up the Ghost

Författare: Hilary Mantel

Utgivningsår: 2003, men min upplaga från 2013

Förlag: Fourth Estate

Antal sidor: 252

 

 

Bokbloggsjerka - om att skriva blogginlägg

I veckans bokbloggsjerka undrar Annika:

Var (och hur) författar du dina inlägg?

Jag har nog inget entydligt svar på den frågan, utan det kan se lite olika ut beroende på hur mycket tid jag för tillfället har.

 

Idéer får jag i alla fall ofta - förutom rena recensioner kan det vara allt  från en mycket liten reflektion i något jag läst, till större idéer som sedan blir ett återkommande tema eller en temaserie. Jag tycker det är extra kul att skriva om platser som jag besökt där det finns en litterär koppling - då läser jag gärna in mig på skönlitteraturen och gör något större av det. Jag tycker också det är kul att fota egna bilder till bloggen, så ibland kan det vara just ett foto som är grundidén till själva inlägget.

Alla idéer jag får samlar jag i den här boken - det är en sån där med gummiband runt, vilket gör att man kan stoppa in en massa lösa lappar också. Om jag sen inte skulle komma på något att skriva om, kan jag alltid bläddra i boken och förhoppningsvis få lite ny inspiration.

 

Var jag författar mina inlägg varierar också. Helst när jag är själv hemma i lugn och ro, men det går bra med liv och rörelse runtomkring också. Idealet tycker jag är när jag hela tiden har några inlägg redan klara - då behöver jag aldrig känna att jag måste komma på något speciellt just en viss dag. Men det är långt ifrån alltid jag har det så, speciellt nu när jag är inne i en period med väldigt mycket annat som måste gå före bloggandet.

Muminfrossa och livsvisdom

Jag har nyligen läst både Tove Janssons Trollkarlens hatt och Det osynliga barnet. Visserligen är böckerna kanske mest tänkta för barn, men när man har lite för mycket att göra och allt snurrar på lite för fort, och när man dessutom är sådär lagom sjuk som man tydligen ska vara i februari - DÅ, är det oslagbart med en rejäl dos livsvisdom från Mumintrollet och alla de andra.

 

För även om böckerna handlar om en viss Mumindal med ganska speciella invånare, är det inte svårt att se att berättelserna också handlar om själva livet och allt man som levande varelse kan känna och uppleva.

 

Jag känner helt och fullt igen mig i Snusmumrikens glädje i att vara alldeles själv ibland:

 

"Han la sig på rygg i mossan och tittade in i vårhimlen som var klarblå upptill och havsgrön över trädtopparna. Någonstans under hatten började hans melodi röra på sig, med en del förväntan och två delar vårmelankoli och resten bara hejdlös förtjusning över att vara ensam."

 

Snusmumriken är också väldigt bra på något som jag tror att de flesta av oss hade behövt uppleva lite oftare, nämligen att bara vara i nuet, utan att bekymra oss så himla mycket om vad som varit eller hur det ska bli sen:

 

"Han var lycklig med skogen och vädret och sig själv. Morgondagen och gårdagen var lika långt borta, men just nu lyste solen klarrött mellan björkarna och luften var sval och mild."

 

Det känns lugnt och tryggt att läsa om hemuler, mymlor, vifslor, homsor, gafsor, Tooticki, den osynliga flickan Ninni, Filifjonkan som anar katastrofer i allt (en annan väldigt mänsklig tanke), hatifnattar och förstås Mumintrollen själva.

 

Jag får nog läsa Pappan och havet också (som jag fick med mig hem från bibblan tillsammans med de andra två). Dessutom gillar jag ju fyrar:

 

 

Mustaschenkät

Mrs Calloway på bloggen A Room Of My Own har taggat mig att svara på en enkät, och det gör jag förstås gärna.

Four names that people call me:
Under skoltiden kallades jag först Hihi och sen Helle, men nuförtiden kallas jag bara Helena av alla. Och mamma förstås.

 

 

Four jobs I  have had:

Timvikarie på bibliotek

Gymnasielärare

Fruktplockare

Köttpackare på slakteri

 

 

Four Movies I would/have watched more than once:

Sagan om ringen

Veronikas dubbelliv

Harry Potter-filmerna

Sjöfartsnytt

 

 

Four books I would recommend:

Wuthering Heights av Emily Brontë

Drömfakulteten av Sara Stridsberg

Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf
To the Lighthouse av Virginia Woolf

 

Four places I have lived:

Kristianstad

Lund

London

Aten
 

 

Four places I have been:

Venedig

San Fransisco

Azorerna

Edinburgh

 

 

Four placed I´d rather be right now:

London

New York

Stockholm

Oxford

 

 

Four of my favourite foods:

Allt med kombinationen spenat och ricotta

Kalops

Chicken korma

Olika pastarätter med mycket parmesan på

 

 

Four tv-shows that I watch:

QI

Lewis

På spåret

Sherlock

 

 

Four things I am looking forward to this year:

Våren!

Resan till Skiathos och Skopelos som fortfarande är på planeringsstadiet, men som förhoppningsvis blir av

Att bli färdig med min Biblioteks- och informationsvetenskapsutbildning

Att hitta tiden att börja på ett nytt skrivprojekt

 

 

Four things I am always saying:

Hmm...

Elias?

I och för sig...
Ska du gå ut, Max? (till katten)


Svara gärna på frågorna, du också!

Ulysses #2

Det har dröjt ett tag innan jag har fortsatt min läsning av James Joyce Ulysses - inget speciellt skäl till det egentligen, men det klart, det är ju inte en bok som man parallelläser med Doktor Zjivago, en annan klassiker jag ägnat mig åt på sistone.

 

Nu föll andan på igen i alla fall och precis som jag skrev i Ulysses #1, så gillar jag verkligen Joyces mastodontskildring av Dublin den 16 juni år 1904. Nu har jag hunnit till sidan 183 och har läst två ganska långa och ganska olika kapitel.

 

Kapitel nummer sju, som utspelar sig vid lunchtid på en tidningsredaktion, är också till sin stil präglat av tidningsvärlden. Texten består av korta stycken som alla har tidningsliknande rubriker, till exempel "Den irländska metropolens medelpunkt" och "Tippa vinnaren". Huvudpersonen Bloom finns med, men det är också hans kollegor på tidningen som diskuterar olika saker och som efter ett tag beger sig till puben. Det känns som om Joyce vill utforska språket, dels genom vad tidningsmännen pratar om, dels genom sin egen korthuggna journalistiska stil.

 

Nästa kapitel har ett helt annat tema och är lättare att ta till sig. Bloom vandrar genom Dublins gator, möter någon bekant och dagdrömmer om allt möjligt. Han blir så småningom hungrig och beslutar sig för att äta på en viss restaurang Burton, men äcklas av hur matgästerna där inne slafsar i sig:

 

"Uppflugna på höga pallar vid baren, hattarna tillbakaskjutna, vid borden rop på extra bröd gratis, bälgar i sig, glupska gap med daskig mat, utstående ögon, blöta mustascher som torkas av. En talggrå yngling putsade glas kniv gaffel och sked med servetten. Ny uppsättning mikrober. En man med spädbarnets såsfläckiga servett kring halsen öste gurglande ner soppa i krävan. En man spottade tillbaka något på tallriken: halvtuggat brosk: gommar: inga tänder att tuggtuggtugga med."

 

Äckligt värre, eller hur? Men sen bestämmer Bloom sig för ett annat matställe och får njuta av ett glas bourgogne, oliver, sallad och en ostsmörgås, så det ordnar sig, kan man säga.

 

Maten är i fokus i det här kapitlet och läsaren översvämmas (fast på ett mycket tilltalande sätt) av olika formuleringar, bilder och tankar som rör sig kring allt som är ät- och drickbart:

 

ananaskonfekt, citronfläta, kolakaramell, bröstkarameller, torsk, malagarussin, bröd och smör, potatis och margarin, exportstout, porter, kaka, äpplen, banburykakor, svankött, kalkon, kastanjemjöl, dubbelbiff, bröd och vattvälling, Plumtreekonserver, kallskuret, portvin, soppa, kaninpaj, får, chutneysås, romtoddy, falsk sköldpaddssoppa, nybakta syltkakor, syltrullar, demerarasocker, hett te, smördegsflarn, florsocker, rabarberpaj, frukt, teblask, fläsk, konjak, majonnäs, plommon, vaniljsås, saffransbulle, mjölk, sodavatten, sockerbit, välling, Mickelmässgås, timjan, gåsflott, pennybröd, aprikoser, persikor, sidfläsk, ägg, kaffe, apelsinskal, bläckfisk, nötbiff, rumpstek, irländsk gryta, njurstek, rostbiff med kål, öl, hackbiff med kål, vitlök, lök, svamp, tryffel, bourgogne, sardiner, smörgås, citron, ris, ost, oliver, sallad, dressing, olja, persiljekvist, spansk lök, ostsmörgås, gorgonzola, senap, nypon, frestande frukter, glasstrutar, grädde, ostron, skumpa, hare, kaviar, rhenvin, smördeg, fjällripa, morötter och rovor, tårtor...

 

... och säkert ännu fler exempel som jag i stunden missat.

 

Nästa kapitel utspelar sig på nationalbiblioteket - det ser jag fram emot!