Söndagens smakbit: In the Sea there are Crocodiles

Så är det redan söndag och dags för att bjuda på en smakbit från en bok jag just nu läser (för fler smakbitar, besök Flukten fra virkeligheten).

Just nu håller jag på med två böcker, Aino Trosells novellsamling Varning för vilt och Fabio Gedas In the Sea there are Crocodiles, en skildring av den tioårige pojken Enaiatollahs flykt från Afghanistan till Italien. Båda böckerna är riktigt läsvärda men hur det än är med den saken så tar det inte många minuters läsning om kvällarna förrän jag somnar som en sten. Vad är det med januari som gör att jag blir så himla trött?

Jag väljer att hämta smakbiten från Fabio Gedas bok, In the Sea there are Crocodiles. Berättelsen bygger på författarens möte med verklighetens Enaiatollah som kom fram till Geda när han föreläste om en av sina andra böcker. De började prata och det hela slutade med att Geda blev ombedd att skriva ner Enaiatollahs berättelse. Med tanke på världens flyktingsituation känns det här som en viktig bok att stifta bekantskap med.

Smakbiten kommer från romanens första sidor:

"Like I said, when you're ten years old, and your mother, before putting you to bed, takes your head and holds it against her breast for a long time, longer than usual, and says, There are three things you must never do in life, Enaiat jan, for any reason... The first is use drugs. Some of them taste good and smell good and they whisper in your ear that they'll make you feel better than you could ever feel without them. Don't believe them. Promise me you won't do it.
     I promise.
     The second is use weapons. Even if someone hurts your feelings or damages your memories, or insults God, the earth or men, promise me you'll never pick up a gun, or a knife, or a stone, or even the wooden ladle we use for making ghorma palaw, if that ladle can be used to hurt someone. Promise.
     I promise.
     The third is cheat or steal. What's yours belongs to you, what isn't doesn't. You can earn the money you need by working, even if that work is hard. You must never cheat anyone, Enaiat jan, all right? You must be hospitable and tolerant to everyone. Promise me you'll do that.
     I promise. 
[---]
     ... even when your mother, as she helps you get to sleep, says all these things in a strange, low voice as warming as embers, and fills the silence with words, this woman who's always been so sharp, so quick-witted in dealing with life... even at a time like that, it doesn't occur to you that what she's really saying is, Khoda negahdar, goodbye.

Just like that."