Tematrio - Teman på bokmässan



Veckans tematrio hos Lyran är inspirerad av bokmässan, som ju snart går av stapeln i Göteborg. I år är temat som bekant Rumänien och nästa års mässa vet man redan kommer att fokusera på Brasilien. Men om jag själv fick välja tema? Lyran ber oss att ge tre förslag!

1. Mitt första förslag är tema barn- och ungdomslitteratur. Visserligen var just detta temat för 1998 års upplaga av bokmässan, men det hindrar kanske inte att ämnet tas upp igen? Jag kan inte tänka mig ett viktigare ämne i alla fall - barns och ungdomars läsförmåga ligger till grund för så mycket i barnens utveckling och i ett vidare perspektiv till och med för deras möjligheter att lyckas i samhället. För att inte tala om hur trevligt det är att läsa, och det borde alla barn och ungdomar få en chans att uppleva! Jag hoppas i så fall att temat också spiller över på en mer lokal nivå. Kanske med speciella insatser på bibliotek och i skolorna? Hela 2014 kunde bli ett barn- och ungdomslitteraturår!

2. Mitt andra förslag är tema Frankrike. Jag tror i alla fall inte att just Frankrike har varit i fokus på bokmässan ännu, så det kunde väl vara dags.  Här vill jag speciellt nämna Sekwa Förlag som gör ett fantastiskt jobb med att ge ut franska moderna romaner i svensk översättning. Många av mina favoriter från senare år kommer just från det förlaget, till exempel Igelkottens elegans av Muriel Barbery och Drömbokhandeln av Laurence Cossé.

3. Det tredje förslaget skulle vara tema klassiker. Jag tycker det är synd att det numera fokuseras så mycket på en slags snabbkonsumtion av böcker, och det känns som om det sker på flera plan samtidigt. En bok som bara har några få år på nacken kan vara svår att få tag på eftersom den inte trycks länge - här är det förstås ekonomin som styr. Också på det individuella planet verkar det vara viktigare att läsa så många och så nya böcker som möjligt, istället för att fundera över vad det faktiskt är man har läst. Nu är jag ju själv en bokslukare, så jag ska kanske inte uttala mig om detta egentligen, men visst vore det skönt att ibland skruva ner tempot och dröja sig kvar längre i själva läsupplevelsen? Just klassikerna skulle kunna vara en slags motvikt till alla snabblästa och lättillgängliga böcker som finns överallt, och istället inbjuda till djupare funderingar över till exempel vad dessa äldre böcker fortfarande har att kommunicera till dagens läsare?