Tematrio - arbetarlitteratur

Imorgon är det första maj, och Lyran vill med anledning av detta datum att vi ska berätta om tre bra texter med arbetarfokus.

1. Min första bok är en roman som räknas som en av de första kollektivromanerna i Sverige. Josef Kjellgrens Människor kring en bro (1935) handlar om det arbetarkollektiv som byggde Västerbron i Stockholm. Man får följa många olika karaktärer, men skildringen är inte i första hand av själva arbetet, utan av livet i barackerna som var arbetarnas och deras familjers hem under byggnadstiden. En mycket bra bok, som jag tror är lite bortglömd idag.

 

2. Nästa bok på temat arbetarlitteratur är Kristian Lundbergs fantastiska Yarden (2009). Boken handlar om hur han själv tar arbete på Yarden i Malmö, en plats där arbetarna flyttar bilar som ska lastas om på olika fartyg. De arbetar under sträng bevakning och är timanställda med usla arbetsvillkor. Läs också Och allt skall vara kärlek (2011) och En hemstad: berättelsen om att färdas genom klassmörkret (2013), som tillsammans med Yarden utgör en trilogi.

 

3. Till sist, en hel bokserie. I de fyra romanerna Häxringarna (1974), Springkällan (1976), Änglahuset (1979) och En stad av ljus (1983) skildrar Kerstin Ekman kvinnornas villkor i den framväxande staden, från slutet av 1800-talet och fram till 1970-talet. Det handlar om klasskamp, om storstrejk och fattigdom, men också om kvinnans arbetsuppgifter i hemmet: hushållning, städning, tvätt, sömnad och bakning.

 

 

Bokfrågan: Vilken bok gav du bort i present senast?

Så var bokfrågan här igen!

 

Eftersom böcker nog är det trevligaste man kan få i present på födelsedagar, julafton eller bara sådär utan någon speciell anledning, tänkte jag fråga dig:

 

Vilken bok gav du bort i present senast?

 

När jag själv funderade på frågan, insåg jag att det var ända sedan i julas jag gav bort böcker. Min son fick Barna Hedenhös och två av Martin Widmarks deckare om Lasse och Maja: Cirkusmysteriet och Cafémysteriet. Senast igår kväll läste vi Cirkusmysteriet - han gillar speciellt när man läser om cirkusens starke man Ali Pascha (för bästa effekt måste man uttala allt han säger på en slags brutal tysk dialekt).

 

 

 

Svara gärna på min bokfråga! Om du svarar i ett eget inlägg, glöm inte att lämna en länk till ditt  bidrag bland kommentarerna här, så att vi andra hittar till dig.

 

Och du, kanske är det dags att glädja någon du tycker om med en fin bok eller två!

 

 

 

 

Söndagens smakbit: Night Film av Marisha Pessl

Den här veckan har jag ägnat mig alldeles för mycket åt studier och alldeles för lite åt bloggande... Men nu när söndagen är här tänkte jag i alla fall hinna med att bjuda på en smakbit ur den bok jag för tillfället läser.

Det är Flukten fra virkeligheten som anordnar smakbitarna, så titta gärna in där för fler boktips!

Jag har ganska nyligen börjat läsa Marisha Pessls bok Night Film (2013). Boken beskrivs som en litterär deckare och den börjar med att Ashley Cordova, dottern till en känd (kanske snarare ökänd) skräckfilmsregissör, hittas död. Journalisten Scott McGrath som tidigare försökt komma åt Cordova och då förlorade både sin fru och sin karriär, dras återigen in i Cordovas mörka och mystiska värld.

Vad som är speciellt med boken är att det insprängt i texten finns dokumentära inslag, till exempel mejlkonversationer och tidningsurklipp. Min smakbit blir det allra första klippet, som rapporterar om Ashley Cordovas död:

Night Film känns som en bok som man skulle kunna sträckläsa. Jag ska bara lämna in en viss uppsats först - sedan ska jag försvinna djupt in i Cordovas värld.

Grattis William Shakespeare, 450 år idag!

Shall I compare thee to a summer's day?

Thou art more lovely and more temperate:

Rough winds do shake the darling buds of May,

And summer's lease hath all too short a date;

Sometime too hot the eye of heaven shines,

And often is his gold complexion dimm'd,

And every fair from fair sometime declines,

By chance or nature's changing course untrimm'd:

But thy eternal summer shall not fade,

Nor lose possession of that fair thou ow'st,

Nor shall Death brag thou wander'st in his shade,

When in eternal lines to time thou growest.

     So long as men can breathe and eyes can see,

     So long lives this and this gives life to thee.

 

(sonett nr. 18)

Tematrio - Världslitteratur på Världsbokdagen

Idag är det Världsbokdagen, och vad passar väl då bättre än att delta i Lyrans tematrio som handlar om just världslitteratur. Uppmaningen till de som vill vara med är:

Berätta om tre intressanta texter från jordens alla hörn!

I min trio väljer jag att koncentrera mig på författare från den sydamerikanska kontinenten:

1. Först ut är nobelpristagaren från Peru, Mario Vargas Llosa, och hans roman Den stygga flickans rackartyg (på svenska 2007). Boken handlar om Ricardo, en ung kille som i början av romanen träffar den framfusiga lilla chilenskan Lily på en dans. Men hon nobbar honom. Som vuxen arbetar Ricardo som översättare, vilket tar honom till olika platser runtom i världen. På flera av dessa platser träffar han Lily igen och varje gång faller Ricardo lika handlöst, medan Lily mest av allt älskar sin frihet.

2. Nästa roman, Stjärnans ögonblick (till svenska 2001) är skriven av brasilianska Clarice Lispector. Boken bryter med sedvanligt berättande genom att den skildrar författaren Rodrigo S.M. och hans vedermödor när han skriver en text, och samtidigt skildrar flickan i den text han skriver, den fattiga Macabéa i Rio de Janeiro. Berättelsen existerar alltså på två plan samtidigt, vilket gör läsningen extra fascinerande. En mycket läsvärd bok (recension kommer snart)!

3. Till sist, en av mina absoluta favoritförfattare, colombianske Gabriel García Márquez (som tråkigt nog avled i veckan som gick). Den här gången väljer jag att tipsa om hans Kärlek i kolerans tid (1985), en roman som är en svindlande kärlekshistoria i ett exotiskt latinamerikanskt landskap, fyllt av ljud och dofter.

Bokryggshaiku

Bokryggshaiku, vad är det? Tja, ta några olika boktitlar som antingen innehåller fem eller sju stavelser. Kombinera dem sedan enligt mönstret 5 + 7 + 5, och vips (!), så har du skrivit en haiku.

 

Prova själv!

 

 

Hotell New Hampshire,

Mannen som gick upp i rök.

För mycket lycka.

 

      *    

 

Det onda ögat,

Grabben i graven bredvid,

Den onda timmen.

 

 

* 

 

Ett oskrivet blad,

Tusen strålande solar.

Vad jag älskade.

 

Gabriel García Márquez 1927-2014

Igår, den 17 april, avled Latinamerikas kanske störste författare, nobelpristagaren Gabriel García Márquez.

Jag har umgåtts mycket med Márquez böcker. Jag skrev min D-uppsats i litteraturvetenskap om hans Hundra år av ensamhet, och läste i samband med det alla andra romaner som han skrivit, till exempel Virvlande löv (1955), Översten får inga brev (1961) och Patriarkens höst (1975).

 

Men de två böcker jag tycker allra mest om är Kärlek i kolerans tid (1985), en ovanlig och alldeles fantastisk berättelse om kärlek med ett långt förhinder, och så förstås böckernas bok Hundra år av ensamhet (1967), som handlar om sju generationer av släkten Buendía i den fiktiva byn Macondo. Boken innehåller så kallad magisk realism, något jag verkligen gillar.

 

När man sitter och skriver kring en bok så länge som jag gjorde med min uppsats, får man ett alldeles speciellt förhållande till den. Jag tog stort intryck, och när jag sedan skrev en egen roman (som faktiskt också har ensamheten som tema) lät jag en av mina huvudpersoner gå på en föreläsning som handlar just om Hundra år av ensamhet.

 

Den sista boken som García Márquez skrev var Memories of My Melancholy Whores (2005 på engelska - finns inte översatt till svenska).

 

Tack för alla fantastiska böcker, Gabriel García Márquez!

 

 

 

 

Bokfrågan: Vilka författare eller bokkaraktärer vill du bjuda hem på middag?

Dags för ännu en bokfråga!

 

Tänk dig att du fick bjuda valfritt antal författare och/eller bokkaraktärer på middag. Vem/vilka skulle du välja, och varför? Vad skulle du bjuda på?

 

Det första inbjudningskortet skickar jag till författaren Stephen Fry. Jag vet, det är inte direkt första gången jag skriver om honom, men jag har svårt att tänka mig en mer intressant middagsgäst. Han skulle ha massor att berätta för oss andra och han har skön humor. Jag tror säkert han gillar god mat också.

 

Nästa person är en fiktiv karaktär, och en välkänd sådan. Jag vill bjuda in Elizabeth Bennet från Jane Austens Stolthet och fördom. Hon är smart, rolig och är inte rädd för att säga vad hon tycker. Darcy kan hon lämna hemma.

 

Min tredje middagsgäst är Bea Uusma. Jag skulle gärna vilja prata om hennes fascination för Andrée-expeditionen, och jag är säker på att de andra gästerna också skulle tycka det var spännande. Hon verkar trevlig också, Bea, så hon skulle säkert vara en passande middagsgäst bara därför.

 

Till sist, ett fjärde inbjudningskort går till Sherlock Holmes. Nu kanske Sherlock inte är den perfekta kandidaten för artigt småprat runt ett middagsbord, men efter ett par glas vin skulle han kanske slappna av lite och berätta för oss om alla sina spännande fall. Och vem vet, kanske skulle han ha löst gåtan med Andrée-expeditionen redan före kaffet? Efter maten när vi är mätta och trötta skulle han kunna underhålla oss med ett vackert fiolstycke.

Vad skulle jag bjuda på då? Egentligen spelar det kanske inte så stor roll vad vi äter, för vi skulle ha så mycket att prata om. Men pizza och rödvin är ju enkelt och gott. Det får det bli.

Så, vilka skulle du bjuda?

Om du svarar i ett eget inlägg, glöm inte att lämna en länk till ditt  bidrag bland kommentarerna här, så att vi andra hittar till dig.

2014 års Pulitzer går till Donna Tartt

För romanen The Goldfinch (Steglitsan på svenska) har Donna Tartt blivit tilldelad 2014 års Pulitzer-pris, med motiveringen:

 

"a beautifully written coming-of-age novel with exquisitely drawn characters that follows a grieving boy's entanglement with a small famous painting that has eluded destruction, a book that stimulates the mind and the heart."

 

Jag har tyvärr inte hunnit läsa romanen ännu, men eftersom jag tycker mycket om Donna Tartts två tidigare romaner, hoppas och tror jag att den här är minst lika bra. I och med Pulitzern blev jag i alla fall ännu mer sugen på att läsa The Goldfinch.

 

Har du läst den? Vad tyckte du?

Tematrio - en deckare i Påsk?

Den är veckan är Lyran inspirerad av den annalkande påsken och den från början norska traditionen med påskekrim. Hennes fråga till oss lyder:

Vilka är dina tre favoritdeckare? Presentera en bok, författare eller romanfigur.

1. Håkan Nesser är en av mina favoritförfattare. Vad gäller hans deckare fullkomligt slukade jag serien om Van Veeteren, och ännu mer gillade jag de fyra böckerna med Gunnar Barbarotti som huvudperson: Människa utan hund (2006), En helt annan historia (2007), Berättelse om herr Roos (2008) och De ensamma (2010).

2. Sir Arthur Conan Doyles detektiv Sherlock Holmes är ett måste i min trio. Första gången Holmes dök upp var i boken En studie i rött (1887), och sedan dess har han älskats av läsare världen över. Läs till exempel De fyras tecken (1890) eller Baskervilles hund (1902).

3. Åsa Larsson är en annan av mina favoriter i deckargenren. Jag läser gärna hennes böcker om Rebecka Martinsson i Kiruna-miljö, till exempel Solstorm (2003), Det blod som spillts (2004) eller Till offer åt Molok (2012). 

Söndagens smakbit: Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona

På den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan man varje söndag dela med sig av en smakbit från den bok man för tillfället läser - och samtidigt få boktips från alla andras smakbitar förstås.

 

Den här söndagen vill jag bjuda på en smakbit från Anneli Jordahls alldeles nya roman Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona.

 

 Året är 1959 och den unga tjejen Mona har fått anställning som hembiträde hos en familj i Östersund. Hon vill se världen, hon vill dansa, och hon är alldeles uppfylld av längtan efter att hennes liv äntligen ska börja på riktigt.

 

Smakbiten kommer från när Mona sitter på tåget, på väg mot sitt första möte med Östersund:

 

Tankarna virvlade som tornseglare: Ni kan gro igen allihop där hemma, för jag har bestämt mig, resa och se världen, det ska jag. Engelska ska jag lära mig så jag kan prata utan att staka mig. Jag vill alltid vara en nypåstigen i en brandgul rälsbuss som rör sig likt en jätteödla mellan björk och tall, dunka-dunka-dunk i bröstet, vibrationer i underlivet, genom vitsippsdungar och myrmarker, mot storstaden, kaféer och danspalats, i den rytmen vill jag leva (s. 12-13).

 

Boken handlar mycket om musik, men också om klasskillnader. Redan från början anar man att Monas framtid inte kommer att te sig riktigt som hon vill...

 

Bästa Barbro

 

Nu har jag läst alla tre böckerna i Barbro Lindgrens självbiografiska serie om just Barbro, som i första boken Jättehemligt är tio år gammal.

 

Om du vill läsa ett längre inlägg om vad jag tyckte om den boken, kan du göra det här.

 

Också del två och del tre i serien är lika välskrivna. I Världshemligt har Barbro snart hunnit bli tretton och i Bladen brinner är hon femton år gammal. Vi får alltså följa henne genom både barndom och tonår, och det är riktigt trevlig läsning.

 

Så har du inte bekantat dig med Jättehemligt-trilogin ännu, tycker jag du ska göra det!

 

Barbro är bäst.

Bokgeografi Japan

Den här veckan tar oss Enligt O:s bokgeografi till Japan, och jag inser att jag har massor kvar att upptäcka när det gäller japanska böcker och författare.

 

1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Japan eller är skriven av en författare med anknytning dit.

 

Precis som hos de flesta andra har mitt möte med den japanska litteraturen mestadels handlat om romaner av Haruki Murakami, som ju är den mest välkände japanska författaren för oss här i Sverige. Jag tyckte mycket om hans finstämda kärleksberättelse Norwegian Wood (2003), som dessutom fick mig att gå runt och nynna på Beatleslåten med samma namn: "I once had a girl, or should I say she once had me..."

 

Men jag tycker ännu mer om hans lite galna och säregna stil i böcker som  Kafka på stranden (2006). Där regnar det makrill och iglar från himlen och självaste Johnny Walker dyker upp som en grym kattfångare.

 

 

 

 

2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Japan. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

  

Här vill jag berätta om Kazuo Ishiguro, en författare som är född i Japan, men som redan vid fem års ålder flyttade till England. Han hävdar själv att det som binder honom till Japan mest är hans namn - visserligen växte han upp med japanska föräldrar, men hans sätt att skriva har ingen koppling till det japanska litterära arvet. Det blir ju tydligt i en bok som fantastiska The Remains of the Day (1989), som känns superengelsk ända ut i fingerspetsarna, med huvudpersonen Stevens som är butler på Darlington Hall.

 

Men jag kan läsa mig till att hans första två romaner,  A Pale View of Hills (1982) och An Artist of the Floating World (1986), faktiskt utspelar sig i Japan. De blir jag sugen på att läsa, eftersom jag gillar mycket annat som Ishiguro har skrivit.

 

 

 

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Japan, som du inte läst, men är nyfiken på.

 

Julie Otsukas bok Vi kom över havet (2013 i pocket) är en bok som jag länge tänkt läsa. Den handlar om de japanska kvinnor som på 1920-talet reste över havet till Kalifornien för att gifta sig med män de aldrig hade träffat.

 

En annan bok jag är nyfiken på är Kitchen (översatt till engelska 1993) av Banana Yoshimoto. Här tas ämnen som moderskap, kärlek, mat och transsexualitet upp. Boken har också filmatiserats.

 

Ett sista exempel är den engelska författaren David Peace som har bott i Tokyo i över femton år, och som har skrivit en tänkt trilogi som utspelar sig där. På svenska finns hittills Tokyo år noll (2012) och Ockuperad stad (2014).

 

 

 

4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Japan.

 

Ett kulturellt inslag (som i och för sig också har med litteraturen att göra) är haikun, ett gammalt japanskt versmått som också används av många västerländska poeter. En haiku består av tre rader med ett visst antal stavelser på varje rad: 5 + 7 + 5.

 

 

 

En som verkligen behärskar haikuformen är Tomas Tranströmer, som i de här exemplen hämtade från Samlade dikter och prosa 1954 - 2004 (utgiven på Bonnier pocket 2012).

 

Mästerligt, eller hur?

 

 

Kraftledningarna

spända i köldens rike

norr om all musik.

 

*

 

Den vita solen

träningslöper ensam mot

dödens blåa berg.

 

*

 

Vi måste leva

med det finstilta gräset

och källarskrattet.

 

* 

 

Solen står lågt nu.

Våra skuggor är jättar.

Snart är allt skugga.

 

 

 

 

 

 

 

Tematrio - kultur

I veckans tematrio ber Lyran oss att berätta om tre kulturella aktiviteter som vi gärna ägnar oss åt. I det här fallet är jag verkligen en riktig kulturtant, och har inte helt lätt att begränsa mig till bara tre områden. Men om jag tillåter mig att fuska lite genom att inte ens räkna upp allt som har med böcker, litteratur och skrivande att göra (som det väl ändå är ganska uppenbart att jag gillar), ska jag nog få ihop det. Det enda tråkiga med kulturen är att jag inte får tillfälle att ägna mig åt den så mycket som jag skulle vilja.

 

1. Jag och musiken har alltid hängt ihop. Jag började spela piano när jag var sex, och även om jag mest bara spelar för mig själv, är det något jag verkligen tycker om att göra. Ännu mer gillar jag att lyssna på musik och att gå på olika konserter (lika gärna rock och festival som klassiskt). Musiken är så omedelbar och känsloframkallande, faktiskt nästan ännu mer än böckerna.

 

2. Film och teater (nu buntar jag ihop två för att få ihop det här...) ligger mig också varmt om hjärtat. Jag går gärna på både teater och bio, även om det inte blir lika mycket nu som tidigare.

 

3. Till sist måste jag nämna konst. Målningar, foto, skulptur - det mesta är spännande. Jag går gärna på konstutställningar och har som mål att någon gång i framtiden läsa konsthistoria. Bara för att jag tycker det skulle vara roligt.

 

 

 

Och vinnaren i utlottningen är...

... Lottens bokblogg!

Grattis till boken!

Påminnelse: Sista dagen för bokfrågan och utlottning!

Dags för den tredje Bokfrågan! De tidigare frågorna har handlat om vilka böcker man blev "tvingad" att läsa i skolan och om man är medlem i en bokcirkel. Gå gärna in och läs alla spännande svar som kommit in, eller bidra med dina egna svar.

Den här gången är jag helt enkelt nyfiken på:

Vad läser du just nu?

 

Själv sitter jag i vårsolen - till ljudet av fågelkvitter och med en kopp kaffe nära till hands  - och läser Anneli Jordahls nyutkomna bok Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona. Parallellt läser jag också Barbro Lindgrens Jättehemligt. Hon vann ju som bekant ALMA-priset förra veckan och eftersom jag faktiskt aldrig läste Jättehemligt-serien när jag själv var barn, tyckte jag det kändes passande just nu. Hittills tycker jag mycket om båda böckerna.

 

 

Den här veckan blir det också en utlottning i Bokfrågan. Om du svarar på frågan - här i kommentarsfältet eller i ett eget blogginlägg (glöm då inte att lämna en länk här!) - är du med i utlottningen av pocketupplagan av Hjorth och Rosenfeldts kriminalroman Fjällgraven! Du har till och med lördagen den 5:e april på dig att svara.

 

 

 

Bokbloggsjerka - till deckarens försvar

Annikas bokbloggsjerka handlar idag om deckare. Med avstamp i ett inlägg på en annan blogg där hela deckargenren kritiserades, frågar hon nu oss:

Hur ser din syn på deckargenren ut och hur ställer du dig till dåligt korrekturlästa böcker?

Jag är väl ingen deckarfantast direkt, men visst händer det att jag läser en och annan deckare, ofta med stor behållning.

Jag tycker inte man kan påstå att deckare som genre är sämre än andra - inom alla genrer finns det ju mer eller mindre lyckade böcker. Jag kan i och för sig förstå var argument som att alla deckare är likadana kommer ifrån (om en småfet polis med ett misslyckat privatliv), för visst har vi läst några sådana. Men jag skulle vilja påstå att det också finns variationer på temat. Alla som nystar upp brott i deckare är inte poliser eller privatdeckare, utan det finns privatpersoner, rättsjurister och journalister också (för att bara nämna några). Dessutom är det stor variation och uppfinningsrikedom vad gäller brotten och också miljöerna varierar.

Omvänt kan man också påstå att en genre oftast har vissa utmärkande drag som kanske borde följas om läsarna ska uppfatta att det är en deckare de håller i sin hand. Då är likriktningen faktiskt ett krav. Sedan tycker jag att de mest lyckade deckarna ofta är de som håller sig inom "reglerna" men samtidigt tillför något nytt och uppfriskande.

Det jag tycker är det mest intressanta med deckargenren är (förutom att det är väldigt spännande böcker) att de ofta kretsar kring aktuella samhällsproblem. Inte sällan känns det som om författarna tycker just ämnet för deckaren är det viktiga, och att genren blir en bra väg att nå ut med ett visst budskap. Dessutom gillar jag i deckarserier att följa utvecklingen av de karaktärer som boken handlar om – jag tycker faktiskt ofta att det är minst lika intressant med personerna som med själva mordgåtan.

Dåligt korrekturlästa böcker är inget som jag i första hand kopplar ihop med just deckargenren – det är väl något som tyvärr förekommer i alla genrer. Irriterande är det i alla fall.

Jättehemligt av Barbro Lindgren

Barbro Lindgren är som bekant 2014 års ALMA-pristagare, och en mycket värdig sådan. Hon har skrivit massor av fantastiska barnberättelser, till exempel om Sparveln, den vilda bebin och grisen Benny, och förstås de härligt galna böckerna om Loranga, Masarin och Dartanjang!

 

En av Barbro Lindgrens bokserier som jag av någon anledning aldrig själv läste som barn är den som inleds med Jättehemligt (1971). Bokens huvudperson, Barbro, är tio år gammal och skriver i en hemlig dagbok.

 

 

Barbro bor med sin familj - mamma, pappa, storasyster Kerstin, lillebror Kjellegubben och lillasyster Katti - i ett helt vanligt hus. Hon har en bästa kompis som heter Ingrid, och när de leker brukar de ibland skriva på sina böcker - sorgliga ska de vara.

 

Trots att jag är vuxen nu, kan jag lätt känna igen mig i hur det var att vara ungefär tio år gammal. Barbro skriver om skolan, om funderingar på pojkar, om personer i hennes närhet: grannen Svenson som är sjuk, om mormor och morfar och farmor och farfar, om mannen som är dement och varje dag passerar hennes hus.

 

Lindgren väjer inte för de svåra frågorna, men försöker inte heller lägga allt till rätta och förklara. Vi möter den utfrysta flickan Inga, som ingen vill vara med. Vi läser om hur de äldre i berättelsen ibland är sjuka, och om hur Barbros farfar dör. Barbro själv känner sig under en period ängslig och klarar inte av att gå till skolan. Men eftersom boken är skriven som en dagbok där Barbro helt enkelt konstaterar vad som händer, får vi inga pekpinnar om hur det är eller borde vara. Det känns befriande.

 

Blandat med allvaret är humoristiska avsnitt, som när klassens spelevink Anton berättar om hur gäddorna flyger upp i rymden och ända upp till himlen och biter Gud i pillesnoppen. Eller som när morfar åker för att köpa sig en gravsten, men tycker de är alldeles för dyra och köper ett par byxor på Epa istället.

 

Jag njuter av att läsa Jättehemligt, och tycker det är lite synd att den aldrig kom i min väg när jag själv var i tioårsåldern. För jag hade säkert gillat den lika mycket då.

 

Nu är jag sugen på att läsa de andra två böckerna i serien också: Världshemligt (1972), där Barbro snart ska fylla tretton, och Bladen brinner (1973), där hon är femton.  

 

 

Nu på Twitter

Från och med idag kan du också följa Ugglan & Boken på Twitter, under namnet @HelenaUgglanbok.

Kom och kvittra med mig!

Bokfrågan + utlottning: Vad läser du just nu?

Dags för den tredje Bokfrågan! De tidigare frågorna har handlat om vilka böcker man blev "tvingad" att läsa i skolan och om man är medlem i en bokcirkel. Gå gärna in och läs alla spännande svar som kommit in, eller bidra med dina egna svar.

Den här gången är jag helt enkelt nyfiken på:

Vad läser du just nu?

 

Själv sitter jag i vårsolen - till ljudet av fågelkvitter och med en kopp kaffe nära till hands  - och läser Anneli Jordahls nyutkomna bok Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona. Parallellt läser jag också Barbro Lindgrens Jättehemligt. Hon vann ju som bekant ALMA-priset förra veckan och eftersom jag faktiskt aldrig läste Jättehemligt-serien när jag själv var barn, tyckte jag det kändes passande just nu. Hittills tycker jag mycket om båda böckerna!

Den här veckan blir det också en utlottning i Bokfrågan. Om du svarar på frågan - här i kommentarsfältet eller i ett eget blogginlägg (glöm då inte att lämna en länk här!) - är du med i utlottningen av pocketupplagan av Hjorth och Rosenfeldts kriminalroman Fjällgraven! Du har till och med lördagen den 5:e april på dig att svara.