Tisdagstrion: 1800-talet

"1800-talet" är temat för veckans tisdagstrio. Tolka temat på valfritt sätt, tipsa om tre böcker och lämna en länk så att vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips.

1. Mikael Niemis roman Koka björn handlar om prosten Lars Levi Laestadius och Jussi, den samepojke han tar sig an och lär upp. Allt börjar sommaren 1852 när en vallpiga försvinner. När man sedan hittar hennes sargade kropp i skogen, verkar det som hon blivit slagen av en björn. Jakten på björnen inleds, men prosten anar att det snarare är en människa de borde leta efter.

2. Thérèse Raquin från 1867 är Emile Zolas debutroman. Madame Raquin, hennes sjuklige son Camille och dennes kusin och hustru Thérèse, bor tillsammans bakom en sybehörsbutik i ett av Paris dunklare kvarter. Deras tillvaro är allt annat än lycklig. En dag tar Camille med sig sin vän Laurent hem, och Laurent och Thérèse inleder ett förhållande. Frågan är hur de ska kunna göra sig av med Camille?

3. Till sist, The Essex Serpent av Sarah Perry, en roman som utspelar sig i London och i våtmarkerna i Essex under slutet av 1800-talet. Cora Seaborne blir änka och flyttar från London till Essex med sin son Francis. Här träffar hon prästen William Ransom, som hon dras till trots deras många olikheter. Snart hittas en man död i vattnet och ryktet om "the essex serpent" börjar spridas. 

Tisdagstrion: Tre

Den här veckan har tisdagstrion temat "tre", och det kan säkert tolkas på massor av sätt. Kanske finns talet tre i titeln, eller så tipsar ni om den tredje delen i en serie eller en trilogi. Kanske är boken den tredje som en viss författare skrev, eller kanske har boken tre viktiga karaktärer?

Tolka temat på valfritt sätt, tipsa om tre böcker och lämna en länk så att vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips.

1. Först ut i min trio är Three things about Elsie av Joanna Cannon. Boken handlar om 84-åriga Florence som bor på Cherry Tree Home for the Elderly. En dag flyttar en ny man in på boendet och Florence tycker han är väldigt lik någon från det förflutna, någon som hon och väninnan Elsie säkert vet dog för sextio år sedan. 

2. Min nästa bok är del tre i en trilogi, så det blir dubbelt upp med treorna. Många av er har kanske läst Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar. Den tredje och sista delen heter Döden och är verkligen så sorglig som det låter. Men det är också en otroligt läsvärd och viktig berättelse om de homosexuella män som tynar bort och i många fall dör i aids.

3. Till sist, Claire Keegans Det tredje ljuset. Den här långnovellen (eller kortromanen?) handlar om en irländsk flicka från fattiga omständigheter, som en kortare period kommer till en fosterfamilj. Det är först nu när hon kommer bort från sin riktiga familj, som hon upplever att hon är älskad och önskad. En riktigt bra bok.

Tisdagstrion: Djur på omslaget

Den här veckan ska böckerna i tisdagstrion ha "djur på omslaget." Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så att vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips.

1. Först ut i min trio är en katt, som gapar stort på omslaget till Haruki Murakamis roman Kafka på stranden. Det här är en myllrande roman, med en pojke som rymmer och bosätter sig i ett bibliotek, en äldre man som kan tala med katter, och konstig väderlek med regn av fisk från himlen.

2. En annan bok som jag verkligen gillar är Andrea Lundgrens Glupahungern, där en björn syns på omslaget. I den här romanen är skogen nästan som en huvudperson, med sin bottenlösa tjärn och ett märkligt trestammat träd som förbinder och föder allt med sina rötter. Skogen i Lundgrens roman är trolsk och farlig, och den påverkar människorna och suger dem åt sig. I utkanten av skogen bor familjen Sundqvist, med tre generationer kvinnor som läsaren får följa. 

2. Till sist, Oryx and Crake av Margaret Atwood, där en gris tittar fram i kanten på omslaget. Det här är en dystopisk roman där vi får följa Snömannen, en figur som efter en katastrof sover i ett träd och letar efter mat i ett ödsligt område där människorna en gång levat. Han söker sig tillbaka i tiden för att försöka förstå vad som hänt med världen, och han sörjer sin bästa vän Crake, och Oryx, kvinnan som han älskade.

Månadsuppdateringar framöver

Det är mycket som ska hinnas med i mitt liv just nu och jag märker att jag hela tiden är steget efter. Därför kommer jag att gå över till att sammanfatta min läsning i månadsuppdateringar framöver.

Tisdagstrion kommer däremot att rulla på som vanligt!

Tisdagstrion: X i boktitel, författarnamn eller huvudpersons namn

Den här veckan ska tematrion fokusera på bokstaven X - det går fint med ett x antingen i boktiteln, författarens namn eller huvudpersonens namn.

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så att vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips.

1. Den första boken jag vill tipsa om är Annie Proulx The Shipping News. Romanen handlar om journalisten Quoyle som, när hans hustru dör i en olycka, lämnar New York och beger sig till kalla och karga Newfoundland. Här försöker han skapa sig en ny tillvaro. En riktigt bra bok.

2. En annan stor favorit hos mig är Max Porter. Till den här trion väljer jag hans debutroman Sorgen bär fjäderdräkt, en bok som handlar om en pappa och hans två söner som sörjer bortgången av frun/mamman. När sorgen är som störst står en dag en fågel utanför deras dörr, en svartfjädrad kråka som kommer in i deras liv som en symbol för sorgen och trösten, och som lovar att vara kvar tills han inte längre behövs. Läs den på engelska, för en riktig språkexplosion!

3. Till sist, en bok av Ottessa Moshfegh, en annan av mina favoritförfattare från senare år. Jag gillar hur Moshfeghs böcker alltid känns ovanliga och intressanta, och My Year of Rest and Relaxation är inget undantag. Den kvinnliga huvudpersonen har gott om pengar och allt hon kan önska sig, men ändå är det något som skaver. Då bestämmer hon sig för att hon ska sova bort det närmsta året med hjälp av sömntabletter.

Tokyo Ueno station: utgången mot parken av Yu Miri

Tokyo Ueno Station: utgången mot parken av Yu Miri är historien om Kazu, en man som lever som uteliggare i Uenoparken i Tokyo. Samtidigt ger boken genom Kazus berättelse en intressant glimt av Japans moderna historia. 

Kazu befinner sig i parken i sitt tillfälliga skjul. Han är en äldre man som lever från dag till dag, håller koll på när det delas ut mat och när parkförvaltningen vill att uteliggarna ska hålla sig undan, till exempel vid ett kejserligt besök i närheten. 

Kazu betraktar parklivet runt sig och lyssnar på andras samtal, och detta får honom att minnas tillbaka till händelser i sitt eget liv. 

Som ung familjefar begav han sig till huvudstaden för att arbeta med byggandet av olika arenor inför att Tokyo arrangerade olympiska spelen 1964. Familjen hade det fattigt, och det här var det sätt han kunde bidra till familjeförsörjningen. Under hela sitt yrkesliv befinner han sig mestadels på avstånd från sin familj, och han känner sig ibland som en främling inför sina två barn.

Kazus liv innehåller flera förluster: av familjemedlemmar, av tillhörigheten till sin hemstad. Till slut lever han alltså sina sista dagar i Uenoparken, tillsammans med andra hemlösa.

Jag gillar den här boken med sin lite melankoliska stämning. På bara drygt 160 sidor får läsaren ta del av både Kazus öde, japansk historia och japanska traditioner. 

Titel: Tokyo Ueno station: utgången mot parken

Författare: Yu Miri

Översättare: Lars Vargö

Utgivningsår: 2021

Förlag: Albert Bonniers

Antal sidor: 163

Novellen: Mistluren av Ray Bradbury

I den här gamla skolboken från åttiotalet hittar jag många intressanta noveller. Den senaste jag läst är Ray Bradburys "Mistluren".

Novellens berättare Johnny sköter tillsammans med McDunn en fyr. En kall novemberkväll när dimman rullar in, tänder de ljuset och sätter igång mistluren så att inga båtar ska köra på grund. Det finns inga andra människor på flera kilometers avstånd och det grå havet breder ut sig framför dem.

Stämningen börjar bli kuslig och McDunn berättar om havets gåtor och om mystiska händelser som skett. Han antyder att något oerhört kommer att hända just den här kvällen, eftersom det nu är precis ett år sedan det skedde förra gången. 

Jag ska väl inte avslöja vad det är som väntar Johnny och McDunn, men jag tycker det är en spännande novell, om än inte så väldigt kuslig som det kanske är tänkt.

Jag är kanske allra mest förtjust i hur Bradbury målar upp och levandegör miljön, som exempelvis i beskrivningen av mistluren: "som skallade for fram genom dimtrasorna och skrämde upp måsarna likt kringslängda spelkort." 

Jag läser gärna fler noveller av Bradbury.

Titel: "Mistluren"

Författare: Ray Bradbury

Översättare: Torsten Blomkvist

Ur: Läsvärda noveller

Utgivningsår: 1986 (men novellen är hämtad ur en novellsamling från 1959)

Förlag: Esselte

Antal sidor: 8