Bokbloggsjerka - nobelpristagare jag läst

Annikas bokbloggsjerka handlar den här veckan om Nobelpriset i litteratur. Frågan att besvara lyder:

"Vilka nobelpristagare kan man hitta i din bokhylla? alt. vilka nobelpristagare har du läst?"

Visst har jag precis som många andra - föreställer jag mig - tänkt att jag skulle försöka läsa något av ALLA nobelpristagare genom åren. Hur det blir med den saken återstår väl att se, men varje år försöker jag i alla fall läsa något av den senaste som blir tillkännagiven. Fast ibland skaffar jag en bok och sedan blir den liggande (som med Mo Yan som vann 2012 till exempel). Nåja, den blir säkert läst någon dag när andan faller på, den också.

 

Av Annikas frågor kan jag svara på båda samtidigt, för jag vill gärna ha något av alla nobelpristagare jag läst i min bokhylla.

 

Det här är de pristagare jag har läst hittills:

 

Selma Lagerlöf (1909)
Verner von Heidenstam (1916)
William Butler Yeats (1923)
Thomas Mann (1929)
Erik Axel Karlfeldt (1931)
Luigi Pirandello (1934)
Gabriela Mistral (1945)
Hermann Hesse (1946)
T.S Eliot (1948)
Pär Lagerkvist (1951)
Ernest Hemingway (1954)
Halldór Laxness (1955)
Albert Camus (1957)
John Steinbeck (1962)
Miguel Angel Asturias (1967)
Samuel Beckett (1969)
Pablo Neruda (1971)
Eyvind Johnson (1974)
Harry Martinson (1974)
Gabriel García Márquez (1982)
William Golding (1983)
Naguib Mahfouz (1988)
Octavio Paz (1990)
Toni Morrison (1993)
Wislawa Szymborska (1996)
José Saramago (1998)
Gao Xingjian (2000)
Imre Kertész (2002)
J.M. Coetzee (2003)
Orhan Pamuk (2006)
Doris Lessing (2007)
Jean-Marie Gustave Le Clézio (2008)
Herta Müller (2009)
Mario Vargas Llosa (2010)
Tomas Tranströmer (2011)
Alice Munro (2013)
Patrick Modiano (2014)

Jag gillar många av de jag läst, men favoriter är Selma Lagerlöf, Tomas Tranströmer, Gabriel García Márquez, Alice Munro, Wislawa Szymborska och Patrick Modiano.

Sent i november

Nu är det faktiskt sent i november, precis som i Tove Janssons bok med samma namn. Ute är det mörkt och dystert och man vill helst bara krypa ihop inomhus i värmen. Fast kanske borde man hellre ge sig ut på vandring, som huvudpersonerna i Sent i november gör?

 

Från olika håll kommer de vandrande i boken, alla med sikte på Mumindalen där de upplevt så mycket ljust och somrigt. Det är Snusmumriken som är på jakt efter fem svårfångade toner i en melodi. Det är den oansenliga Homsan Toft som bor under presenningen i Hemulens båt och som nu gör vandringen mot Mumindalen som han förut gjort så många gånger bara i tankarna. Filifjonkan grubblar för mycket och tänker att det vore bra att fara på visit och träffa lite folk. Hemulen önskar att han vore någon helt annan och ger sig iväg för att försöka skingra melankolin. Onkelskruttet är gammal och glömsk och vill bege till den där dalen där han varit för väldigt länge sedan. Mymlan får lust att träffa sin lillasyster My, och ger sig också av.

 

Men nu är det förstås höst i Mumindalen - inte alls den grönskande, glada sommaren som de minns. Muminfamiljen är inte ens hemma, så gästerna får klara sig bäst de kan själva.

 

Sent i november är full av höstmelankoli men också av förväntan och oväntad gemenskap. Tove Jansson tycks vilja säga oss att ibland måste man inse att man är den man är och att det är gott nog.

 

 

 

Titel: Sent i november

Författare: Tove Jansson

Utgivningsår: 1970, men min upplaga är från 2010

Förlag: Alfabeta

Antal sidor: 170

 

Tematrio - Naturskildringar

Lyrans tematrio  firar att Lars Lerin vann årets Augustpris för sin bok Naturlära. Veckans utmaning lyder:

 

"Berätta om en bok (facklitteratur eller fiktion) som du minns för dess fantastiska naturskildringar!"

 

1. I Glupahungern av Andrea Lundgren beskrivs de djupa norrbottniska skogarna som långt inne bland träden döljer Djuptjärn, där en mystisk kraft ruvar. I skogens utkant bor Elina och Erik med sina fyra barn. Boken har tre generationer kvinnor i fokus: Elina, hennes dotter Ingrid som har en speciell förståelse för vad som sker i skogen, och Ingrids dotter Baba. Boken låter verklighet och saga blandas på ett alldeles speciellt sätt.

 

2. Steff Penneys bok The Tenderness of Wolves utspelar sig i Kanada år 1867. En man blir brutalt mördad och Mrs. Ross får syn på spår i snön som leder från den mördade mannens stuga. Hon rapporterar om vad hon sett men inser kort därefter att hennes egen sjuttonårige son har försvunnit och nu är huvudmisstänkt för brottet. Mrs. Ross börjar följa spåren norrut, mot skogen och tundran genom ett ödsligt vinterlandskap.

 

3. I Korparna av Tomas Bannerhed (som ju för övrigt precis som Lerin är en Augustprisvinnare) är skogen en tillflyktsort för pojken som är bokens huvudperson. Han vill inte ta över gården efter sin far och hålls hellre i naturen där han studerar fåglarna. Skogen och allt levande i den är fantastiskt beskrivet.

Plötsligt i november

 

Tre månader är en lång tid, men så länge sedan är det faktiskt sedan jag senast skrev något här på bloggen. I början av september insåg jag att en bloggpaus var den enda möjligheten att hinna med allt som måste göras och nu är det alltså redan november.

 

Tänk så mycket jag har missat att berätta om: Bokmässan till exempel (inspirerande och trångt). Men samtidigt har tiden bara rusat fram, som den ju gör när man har fullt upp. 

 

Nu kan jag i alla fall inte låta bli längre - skrivabstinensen har slagit till med kraft (uppsatser och projektrapporter räknas inte).  

 

November får bli månaden när jag återupptar bloggandet, pluggar och jobbar i lite lugnare tempo och varvar läsningen med promenader i höstskogen.