De bästa fiktiva lärarna

På the Telegraphs hemsida kunde man för några dagar sedan läsa om en undersökning  gjord av The Times Educational Supplement (TES), där de hade frågat 1200 lärare vilken fiktiv karaktär de tyckte var den bästa läraren.

 

Högst upp på listan kom Hogwarts rektor Albus Dumbledore, och också Minerva McGonagall och Severus Snape från Harry Potter-serien fick en plats bland de tio bästa.

 

Säkert spelar böckernas popularitet en stor roll i urvalet, eller kan det möjligen vara så att J.K Rowling har ett hemligt recept för hur en bra lärare ska vara? Något att ta efter kanske?

 

Så här såg hela listan ut:

 

Albus Dumbledore (Harry Potter series)

Miss Honey (Matilda)

Minerva McGonagall (Harry Potter series)

Mr Keating (Dead Poets Society)

Charles Xavier (X Men series)

Jean Brodie (The Prime of Miss Jean Brodie)

Severus Snape (Harry Potter series)

Mr Chips (Goodbye, Mr Chips)

Mr Gilbert (The Inbetweeners)

Walter White (Breaking Bad)

Invigningsprogrammet för Kristianstads Kulturkvarter

I min hemstad Kristianstad har kvarteret mellan stadsbiblioteket och konserthuset under en ganska lång tid varit en byggarbetsplats. Förutom att de båda byggnaderna ska bindas ihop rent fysiskt och också få ett nytt tidningsrum och ett nytt café och bistro, är förstås tanken att också innehållet, själva kulturverksamheterna, ska finnas tillgängliga under samma tak.

 

I detta nya kulturkvarter kommer man både att kunna njuta av evenemang som konserter, teater, författarbesök, föreläsningar och stand-up, och dessutom kunna äta något gott eller ta en fika. Jag tycker det ska bli riktigt spännande att se hur det kommer att bli!

 

I skrivande stund är fortfarande vyn utanför biblioteket den här:

 

Men den 29 augusti ska allt vara klart, för då invigs Kulturkvarteret med en hel veckas festligheter (varav den 4-6 september är det återkommande arrangemanget Kristianstad Bokfestival).

 

Förutom alla de författare som kommer att besöka bokfestivalen (och som jag ska återkomma till i ett senare inlägg), bjuder invigningsprogrammet på besök av både Anneli Jordahl och Susanna Alakoski. Dessutom blir det bland annat konserter, familjeföreställningar och filmvisning.

 

Hela programmet kan ni läsa här.

Den gula väskan

I den bokcirkel jag är med i har vi på sistone läst en del brasilianska böcker. Vi ska nämligen åka till bokmässan tillsammans och då vill vi ju gärna läsa in oss, åtminstone lite grand, på det land som är årets tema.

 

Över sommaren har vi alla läst olika titlar av författaren Lygia Bojunga Nunes (1932-). Hon har skrivit både vuxenlitteratur och dramatik, men det är som barnboksförfattare hon är mest känd. 2004 tilldelades hon till exempel ALMA-priset (litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne). Hon tar upp allvarliga ämnen som död och saknad, och ofta har böckerna ett samhällskritiskt perspektiv, fast då ofta på ett symboliskt eller väldigt fantasifullt sätt.

 

 

När vi på sista bokcirkelträffen före sommaren fördelade högen med Bojunga-böcker,  fick jag titeln Den gula väskan (1976) i min hand, och jag har verkligen tyckt om att läsa den. Den kritiska sidan hos Bojunga märktes snabbt. Den unga flickan Rakel, som är bokens huvudperson, har tre önskningar som alla andas av samhällets orättvisor. Så här säger hon:

 

"Jag vet inte vilken av de tre som är viktigast för mig. Ibland tycker jag att det är min önskan att genast bli vuxen och slippa vara barn. Andra gånger tycker jag det är att ha blivit född till pojke istället för flicka. Idag tycker jag att det är min önskan att skriva, som är viktigast."

 

Också fantasifullheten dyker upp med en gång. Rakel får nämligen en gul väska där hon gömmer sina önskningar, eftersom de riskerar att bli så stora och tunga att hon inte längre kan dölja dem. In i väskan flyttar också tuppen Afonso, som tröttnat på att bestämma hemma på hönsgården och nu är på flykt. Han får snart sällskap av det vackra men trasiga paraplyet som talar ett omständigt och alldeles eget språk (som Afonso förstår), och säkerhetsnålen som inte längre står ut med att ligga på gatan och rosta i regnet och ständigt bli trampad på.

 

Jag tycker om berättelsen om Rakel och hennes gula väska. Symboliken blir tydlig och man vill verkligen att det ska gå bra för henne.

 

Nu är jag nyfiken på att höra vad de andra i bokcirkeln har tyckt om sina böcker. Undrar om alla har den här speciella blandningen av realism och fantasi?
 

 

Titel: De gula väskan

Författare: Lygia Bojunga Nunes
Översättare: Karin Rosencrantz-Bergdahl

Utgivningsår: 1976 i original, min upplaga från 2004

Förlag: En bok för alla

Antal sidor: 133

Tillbaka igen

Efter en lång och skön semester ska det nu bli riktigt kul att sätta igång med bloggandet igen!

 

Vad har jag då gjort under min bloggledighet, undrar ni kanske? Jo, jag har hunnit med att läsa en del förstås, jag har vikarierat lite på kommunens bibliotek och jag har genomlidit en rejäl förkylning (inte riktigt lika kul i sommarvärmen). Men framförallt har jag varit på en helt fantastisk resa genom sydvästra delarna av England.

 

Från semestern har jag samlat på mig massor av bilder och intryck som jag kommer att använda till en temaserie kopplad till litteraturen, men innan det blir dags att sjösätta det projektet, tänkte jag bjuda på lite allmänna intryck från Englandsresan.

 

Vi var på resande fot i nästan två veckor, först via flyg till Gatwick och sedan västerut med hyrbil genom det engelska landskapet. Första stoppet var Bath, där vi stannade i ett par nätter, sedan vidare till Cheddar, Wells och via Exmoor vidare söderut till den stuga i Cornwall som vi hyrde i en vecka:

 

 

Courtyard Farm är omvandlat till fem olika "stugor", och det var verkligen ett riktigt bra ställe att bo på. Gården ligger vackert på landsbygden, har nära till havet och härifrån kan man enkelt nå alla de besöksmål som Cornwall erbjuder.

 

Vi besökte olika platser varje dag, flera mysiga fiskebyar som till exempel Port Isaac (där förresten teveserien Doc Martin och filmen Saving Grace är inspelade):

 

 

Eller Mousehole (uttalas "mowzel" ) där vi tog en glass i den gassande solen med utsikt över hamnen, och åt den mest utsökta "Seafood Platter" på The Ship Inn:

 

 

Man kan väl säga att semestervyerna var en blandning av hav och gröna böljande fält, ibland sådär mysigt och småputtrigt engelskt, ungefär  som landskapen i Midsomer Murders:

 

 

Och ibland betydligt mer dramatiskt, som till exempel på hedarna,  här med en bild från Exmoor (där för övrigt Håkan Nessers Levande och döda i Winsford utspelar sig):

 

 

 

Eller som här, längs kustlinjen vid Boscastle, med tidvatten och klippskrevor som gjorda för gamla tiders smuggling:

 

 

Efter vår vecka i stugan fortsatte vi sedan längs sydkusten, via Dartmoor till bland annat Lyme Regis och Salisbury, innan det var dags att flyga hem till Sverige igen.

 

Mer från resan kommer jag alltså att bjuda på i den där temaserien jag skrev om tidigare i inlägget. För jag kan ju inte låta bli att berätta om Jane Austens Bath, eller Tintagel där det sägs att Kung Arthur föddes, eller Lyme Regis som har flera olika litterära kopplingar, eller...

 

Så småningom kommer det mera, helt enkelt. Håll utkik!