Bokbloggsjerka - kramar och käftsmällar

I veckans bokbloggsjerka hos Annika svallar känslorna, må jag säga. Uppmaningen till alla bokbloggare som vill delta, är den här:

Vilken karaktär och/eller författare skulle du vilja slå på käften alternativt ge en kram?

Jag är nog en person som tror att även de mest ondsinta och irriterande karaktärer egentligen också skulle må bäst av en kram, men när jag nu blivit uppmanad att bruka fiktivt våld  kommer jag direkt att tänka på en viss person.
 

Nils Bjurman är, som ni säkert kommer ihåg, Lisbeth Salanders förmyndare i Stieg Larssons Millennium-trilogi, och en mer avskyvärd person får man väl leta efter! Han är sadistisk, pervers och brutal och han förnedrar Lisbeth både fysiskt och psykiskt. Jag tycker faktiskt att han förtjänar en käftsmäll (fast Lisbeth har ju redan tagit hand om honom).

Min kram vill jag ge till Nella, den unga flickan i Carl-Johan Vallgrens roman Havsmannen, som jag har skrivit om i Årets bästa läsupplevelse. Hon tar hand om sin mobbade lillebror och dessutom  är hennes hemförhållanden svåra, med alkoholiserade föräldrar och fattigdom. Hela tiden får hon försöka hålla sig undan för plågoandarna, speciellt Gerard, en grym pojke som utsätter både Nella och hennes bror för utpressning, våld och förnedring.

 

Nella kan behöva en kram, inte bara för allt det hemska hon tvingas leva igenom, utan också för hon inte alltid ska tvingas vara den starka.

 

Nina Hemmingssons briljanta enrutingar

Nina Hemmingssons serieteckningar får mig ena sekunden att skratta högt och tänka att "precis sådär är det!" I nästa sekund sätter jag nästan skrattet i halsen - och det på ett positivt sätt. Hennes bildrutor är skarpa, dråpliga, ibland obscena, dräpande och mycket roliga!
 

 

På baksidan av Mina vackra ögon (från 2011) kan man läsa Hemmingssons egna tankar om sina verk:

"Enrutingarna och teckningarna handlar mycket om mina egna tillkortakommanden. Jag vill visa vad jag egentligen menade, om jag hade kunnat. Ett sätt att be mig själv om ursäkt. Det är även en del ilska över att man förväntas vara på ett visst sätt för att man är kvinna, man, barn, gammal och så vidare. Och en frustration över att vi människor prioriterar fel så ofta och inte säger vad vi egentligen menar. Jag tycker inte illa om att leva, men jag tycker det är svårt."

Just enrutingarna är jag väldigt förtjust i, till exempel den här:

Eller den här:

Om du vill pigga upp dig lite i novembermörkret är det här en perfekt bok! Och när du bläddrat igenom Mina vackra ögon, kan du söka dig tillbaka till någon av Hemmingssons tidigare böcker, till exempel Jag är din flickvän nu (2006) eller Så jävla normal (2009).

Titel: Mina vackra ögon
Författare/konstnär: Nina Hemmingsson
Utgivningsår: 2011
Förlag: Kartago
Antal sidor: 143

Ikväll ska jag lyssna till en augustprisvinnare

Ingen har väl missat att de tre vinnarna av årets Augustpris är tillkännagivna? Vinnaren i barn- och ungdomsklassen blev Snöret, fågeln och jag av Ellen Karlsson, fackbokspriset vanns av Bea Uusma med Expeditionen : Min kärlekshistoria och i den skönlitterära klassen prisades Lena Andersson för sin Egenmäktigt förfarande : En roman om kärlek.

 

Personalen på "mitt" bibliotek i Kristianstad måste ha yttrat ett eller annat glädjetjut, när de insåg att de prickat helt rätt i sin bokning av just Lena Andersson för kvällens författarbesök. I alla fall förväntar de sig nog en större tillströmning av besökare än vanligt, eftersom de flyttat evenemanget till Konserthusets Stora sal. Och jag ska självklart dit!

 

Jag har ännu inte läst Egenmäktigt förfarande, men jag är väldigt nyfiken på boken.

 

Kanske ses vi i Kristianstad ikväll? Konserthuset klockan 19!

Nu är min roman äntligen här!

Låt mig börja med att säga att det verkligen känns fantastiskt att se den text jag har arbetat så länge på, tryckt i bokform.

 

Jag skrev stora delar av Ett ögonblick i sänder när jag gick kurserna i Kreativt skrivande (I, II och III) vid Linnéuniversitetet i Växjö, något som jag varmt kan rekommendera till alla skrivintresserade.

 

 

Från romanens baksidestext:

 

Medicinarstudenten Liv har flytt från förväntningar och krav från familj och pojkvän och vandrar i romanens inledning genom en ny stad på väg mot lägenheten hon hyrt i andra hand. Utanför porten skymtar hon i ögonvrån hur en gardin fladdrar till i ett av fönstren. Där innanför står Birger, grånad och butter, och spanar i smyg på sina grannar. Hans främsta uppgift i livet är att besöka och pyssla om sin mor på ålderdomshemmet Solgläntan. Han grubblar över sin lott i livet och när en Jesus-sparbössa i plast träder in i hans liv, blir grubblerierna av en allt mer religiös natur. Längre upp i huset bor Violet, en äldre kvinna som har dragit sig undan från själva livet. Hon röker cigarett efter cigarett, smeker katten i sitt knä och drömmer om svunna tider med fester och vackra klänningar. I huset finns också Bella, en 10-årig flicka som bor med sin ensamstående mamma i en av lägenheterna. Bella försöker passa in i skolan och ljuger ihop historier för att verka intressant. Mest av allt längtar hon efter att få en egen hund.

 

Ett ögonblick i sänder är en samtida skildring av fyra individer vars berättelser möts, parallellexisterar och vävs in i varandra i Short Cuts-liknande växlingar. Det är en vardag med mörka, sorgsna och gåtfulla sidor som gestaltas, men romanen innehåller även hopp och stunder av skratt och lycka. Precis som i livet blir det inte alltid som man tänkt sig. Navet kring vilket allt kretsar är ensamheten – ensamheten som isolerar och förlamar, men också ensamheten som ger frihet och nya möjligheter.

 

Om du blir sugen på att läsa romanen, kan du beställa den direkt från förlagets hemsida, och den finns också till försäljning hos adlibris och bokus.

 

Det går även utmärkt att köpa den direkt av mig, naturligtvis med en liten hälsning på försättsbladet (160kr + frakt).

 

Om du är intresserad av ett recensionsexemplar går det förstås jättebra! Mejla till ugglanoboken@bredband.net, så fixar jag det!

 

 

 

Gästbloggaren: När allt förändrades - 17 science fiction-noveller

Idag kan jag stolt presentera Ugglan & Bokens första gästbloggare! Henrik Hogland skriver om en science fiction-novellsamling:

När jag efter mycket om och men fick en ledig stund från arbete, studier och småbarn passade jag på att ta en sväng inom Science Fiction Bokhandeln här i Göteborg. Att bara strosa omkring och få bläddra bland alla böckerna var riktigt trevligt, och mitt på en hylla stod en liten fyrkantig bok ut: När allt förändrades : 17 science fiction-noveller. Med en prislapp på 69kr för en novellsamling i kartonnage så undrade jag vad detta kunde vara och på svenska dessutom. Det var ett bra tag sedan som jag hade läst en novellsamling så varför inte tänkte jag och nu sitter jag här och försöker skriva en kort recension om samlingen.

Många klankar ner på samlingen och menar på att det inte är en science fiction-samling alls. Jag vill väga den som en filosofisk samling noveller som mer eller mindre svänger in och ut ur genren science-fiction. Förväntar man sig rymdskepp och dylikt finns det, men huvudtemat i alla noveller som John-Henri Holmberg satt samman är etik, moral, genus, miljö, genmanipulering, religion, rasism och statlig makt. Eller för att citera Holmbergs inledande text:

 "sf är betydligt mer än rövarhistorier i rymden."

Detta har Holmberg lyckats fånga med just denna samling, han vill få läsaren att ifrågasätta sina egna värderingar och vad hen baserar dessa på i vår tid.

En bok för alla är ett förlag som ger ut böcker till ett reducerat pris riktat till bl. a ungdomar i skolan och jag saxar följande ifrån deras hemsida:

"En bok för alla bedriver även ett läsfrämjande arbete där syftet är att öka läsandet speciellt bland läsovana grupper, och att främja bra litteratur."

Novellsamlingen är anpassad för ungdomar på högstadiet och gymnasiet, upplägget med inledning av Holmberg följt av novellerna och avslutningen med en presentation av alla författarna och en kort presentation över upphovsrätten av novellerna ger mervärde för läsaren.
 

Jag måste tillägga att det var längesedan jag läste sf som jag tyckte var så intressant, och jag rekommenderar denna samling till alla som kan läsa oavsett ålder. Har man aldrig tagit i en sf-bok innan med "skräck" för att läsa om ytterligare en variant på Star Wars så är detta en bra start på alternativ sf! Flera av författarna bör inte vara helt okända för den mer frekvente läsaren. Favoritnovellerna är Connie Willi's "Väsen" , James Tiptree Jr's "Houston, Houston, hör ni mig" och den bästa Mike Resnick's "För jag har rört vid himlen."

Här är en förteckning över novellerna och året de gavs ut i original:
 

Robert A. Heinlein: Jerry var en människa - utg: 1947

Damon Knight: De blidas rike - utg: 1956

Nancy Kress: Evigt dig trogen - utg: 1997

Henry Slesar: Examensdagen - utg: 1958

Mike Resnick: För jag har rört vid himlen - utg: 1989

James Tiptree, Jr: Dr Ains sista resa - utg: 1974

Connie Willis: Väsen - utg: 1988

Joanna Russ: När allt förändrades - utg: 1972

Ursula K. Le Guin: De som går sin väg från Omelas - utg: 1973

Kate Wilhelm: Byn - utg: 1973

Kurt Vonnegut: Harrison Bergeron - utg: 1961

Arthur C. Clarke: Obeständighet - utg: 1949

Kelley Eskridge: Och Salome dansade - utg: 1995

Fredric Brown: Vapnet - utg: 1951

George R. R. Martin: Korsets och Drakens väg - utg: 1979

Frederik Pohl: Miljondagen - utg: 1966

James Tiptree, Jr: ”Houston, Houston, hör ni mig?” - utg: 1976


Om Henrik Hogland:

"Jag är en småbarnspappa som läser en massa böcker om allt möjlig även om jag föredrar sci-fi då jag fascineras av den framtid som vi har möjlighet att forma.

En god bok ska för mig vara svår att lägga ifrån sig oavsett om det är en barnbok av Neil Gaiman eller en samling av Asimov och just nu har en ny värld av barnböcker blivit aktuella då jag läser en del tillsammans med dottern som en del av läsrörelsen på hennes skola.

Jag varvar gärna noveller med serier och klassiker, allt från Yasutaka Tsutsi, Alan Moore till Harry Martinsson!"

Åren i Paris

Har ni hört talas om Hadley Hemingway? Innan jag läste Paula McLains roman Åren i Paris, visste jag inget alls om denna kvinna, som alltså var den litteräre giganten Ermest Hemingways första fru. Nu när jag läst ut romanen känns det som om jag har umgåtts med en mycket sympatisk och fascinerande person.

 

Hadley och Ermest träffas på en fest i tjugotalets Chicago och faller snabbt för varandra. Det är tiden efter ett världskrig och stämningen är i alla fall på ytan uppsluppen, med musik, dans och rikliga mängder alkohol. Men man får hela tiden känslan av att den glassiga ytan mest är självbedrägeri, ett försök att glömma sorgerna som varit.

 

I romanen funderar Hadley kring en sång som spelades hela tiden på festerna i Chicago. Nora Bayes  Make Believe med sitt budskap -  "Make believe you are glad when you're sorry. Sunshine will follow the rain" - slår an någonting djupt inne i Hadley. Hon bestämmer sig för att simulera lyckan, tills den en dag förhoppningsvis kommer till henne på riktigt.

Hadleys första steg mot drömmen om lyckan blir att gifta sig med Ernest Hemingway. De bestämmer sig för att flytta till Paris där de sedan lever i de intellektuella och bohemiska kretsarna kring Ezra Pound, Scott Fitzgerald och Gertrude Stein.

 

Det är här, i skildringen av tjugotalets Paris, som berättelsen verkligen lyfter. Tidsandan och människorna kring makarna Hemingway är fängslande. I Paris bor de trångt och fattigt, men de umgås i litterära kretsar med spännande människor.  De reser också runt. Till exempel åker de skidor i Alperna och fascineras av tjurfäktningarna i Pamplona. Tiden präglas av frihet - både vad gäller konsten och synen på kärleken. Och det är här som den första sprickan i det Hemingwayska äktenskapet smyger sig in.

 

Hadley står fast förankrad vid Ernests sida, genom motgångarna, helt inställd på att han ska kunna slå igenom som författare. Därigenom ger hon förstås upp sina egna drömmar. Det blir ganska snabbt uppenbart att det allra viktigaste i Hemingways liv är hans skrivande.

I romanen skildras hur Hemingway skriver på  Och solen har sin gång, uppenbarligen ganska tydligt modellerad på hans och bekantskapskretsens tid under åren i Paris. Det är inte utan att jag blir sugen på att läsa om den, nu när jag har en helt annan förkunskap.

 

 

Titel: Åren i Paris

Författare: Paula McLain

Översättare: Isa Lybeck

Utgivningsår: 2013

Förlag: Albert Bonniers Förlag

Antal sidor: 391

En smakebit på søndag - Djävulen hjälpte mig

Den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten bjuder varje vecka på En smakebit på søndag. Man ger helt enkelt ett smakprov från en bok man för tillfället läser - på det viset kan man hoppa runt på alla deltagande bloggar och få lite nya lästips!

 

Den här veckan vill jag bjuda på en smakbit från en verklighetsbaserad spänningsroman. Boken är en tolkning av det ökända Yngsjömordet som skedde i nordöstra Skåne i slutet av 1800-talet. Caroline Eriksson har i Djävulen hjälpte mig gjort en tolkning av mordgåtan och levt sig in i de inblandade personernas liv: Hanna - mordoffret, hennes man Per och Pers mor Anna, som till följd av händelserna i Yngsjö blev den sista kvinnan att avrättas i Sverige.

 

Här kommer smakbiten:

   - Det finns en sägen om julnatten, det sägs att döden kan visa sig då.
   Anna ställer sig upp och pekar på det mörka fönstret en bit ifrån bordet.
   - Om jag går dit och ställer mig att titta genom rutan, kommer jag att se era gestalter samlade runt den här ljuscirkeln. Ser ni då ut som vanligt är det ingen fara å färde. Men ...
   Hon gör en paus och låter blicken vandra från den ena till den andra, försäkrar sig om att hon har deras andlösa uppmärksamhet.
   - Men om jag ser någon av er sitta huvudlös vid bordet betyder det att han eller hon ska dö under året som kommer.
   Högtidligt skrider hon bort till fönstret med den långa klänningen frasande runt anklarna. Hon ställer sig med ryggen mot dem och lutar sig fram, nära glasrutan. Stirrar stint ut genom den.
   Jag ser ...

Djävulen hjälpte mig är tänkt som den första delen i en serie om olika svenska mord. Spännande, tycker jag!

Jorden runt med böcker - Jord och aska

I Lyrans Jorden Runt-utmaning ägnas november månad åt böcker från Asien. Jag har befunnit mig i ett dammigt och krigshärjat Afghanistan, genom boken Jord och aska av Atiq Rahimi.

Boken utspelar sig vid tiden för den sovjetiska ockupationen. Handlingen kretsar kring den äldre mannen Dastaguir och hans sonson Yassin. Deras hemby har blivit utplånad i ett ryskt anfall och hela deras övriga familj har dödats - den enda som är i livet är Yassins far (och Dastaguirs son) Murad, som inte befann sig i byn under anfallet eftersom han arbetar i en gruva på en annan plats.

Dastaguir, med Yassin i släptåg, ger sig iväg för att söka reda på Murad. Dastaguir plågas svårt över att behöva vara den som ger Murad det tragiska beskedet. Han hade hellre själv också blivit dödad.

Nästan mest gripande tycker jag det är att läsa om Yassin, den lille pojken. En granatexplosion har gjort att han mist hörseln, men detta förstår han inte. Istället tror han att hela världen har blivit stum -  att människorna inte har någon röst längre och att det har slutat låta när han slår två stenar mot varandra. Jag kan inte låta bli att undra vad det ska bli av denne pojke, döv och traumatiserad, i ett land som är så präglat av sin våldsamma historia.

2004 gjorde Rahimi en film av Jord och aska, vilken prisades vid filmfestivalen i Cannes samma år.

Tematrio - Elisabeth

Lyrans tematrio uppmanar oss den här veckan:

Berätta om tre böcker skrivna av eller innehållande en Elisabeth (smeknamn och annan stavning godkännes så klart)!

Min första Elisabeth blir den svenska författaren Elisabeth Hjort, som har skrivit boken Hängivelsen.

Romanen är en bok där religion spelar en stor roll. Huvudpersonen Cecilia går i bibelskola och hamnar sedan i en liten skånsk församling, där hon träffar det äkta paret Einar och Marie. Det är här allt går snett och det är inte utan att man associerar till verklighetens Knutby.

Hjorths roman är en spännande och insiktsfull skildring om tro, om hängivelse och om makt.

Nästa Elisabeth är grevinnan Elisabeth Dohna i Selma Lagerlöfs helt underbara Gösta Berlings saga. Den försupne prästen Gösta Berling går med på att bli en av kavaljererna på Ekeby, en samling män som lever bohemiska liv i sus och dus. Andra viktiga personer i romanen är den oförglömliga majorskan och brukspatronen Sintram som får kavaljererna att ingå ett förbund med djävulen. Gösta Berling förälskar sig i en rad olika kvinnor, men Elisabeth är kanske den viktigaste.

Det här är boken som har allt: det sagolika värmlänska landskapet, livet på undergångens brant och en stor portion äventyr. Har man läst om Gösta och Elisabeths slädfärd över isen med en vargflock i vild jakt efter sig, glömmer man det inte i första taget.

Och till sist kan jag faktiskt inte låta bli... Min tredje Elisabeth blir en med ett z, nämligen Elizabeth Bennet i Pride and Prejudice. Speciellt med tanke på min Austen-utmaning hade jag väl fått skämmas lite om jag inte haft med hennes Lizzy!

Såhär uppfattar Mr. Darcy henne:

No sooner had he made it clear to himself and his friends that she had hardly a good feature in her face, than he began to find it was rendered uncommonly intelligent by the beautiful expression of her dark eyes...

Till sist vill jag passa på att önska Lyran ett stort grattis på namnsdagen!

Julklappstips! Pocket Posh Jane Austen - 100 Puzzles and Quizzes

Boken med den här vackra framsidan heter Pocket Posh Jane Austen och är en samling av korsord, frågesportsfrågor, ordflätor och mycket annat. Som namnet antyder, har alla Jane Austen som tema.

Om du som jag älskar både Jane Austen och knep och knåp, är det här en underhållande kombination. Jag hittade boken på en av hyllorna i butiken som tillhör Winchester Cathedral, men man kan enkelt beställa den till exempel från Bokus.

Förlaget heter The Puzzle Society och de har också publicerat en variant med Shakespeare som tema: Pocket Posh William Shakespeare. När jag kikar igenom utbudet på Bokus ser jag att det också finns en Pocket Posh Sherlock Holmes och en Pocket Posh J.R.R Tolkien. Kanske den perfekta julklappen till någon du känner?

Här han du se lite hur de olika uppgifterna ser ut i Jane Austen-varianten:

 

 

 

 

En smakebit på søndag - Åren i Paris

 

Den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten bjuder varje vecka på En smakebit på søndag. Man ger helt enkelt ett smakprov från en bok man för tillfället läser - på det viset kan man hoppa runt på alla deltagande bloggar och få lite nya lästips!
 

Just nu håller jag på och läser en bok där Ernest Hemingway faktiskt är en av huvudpersonerna. Åren i Paris  är skriven av Paula McLain och handlar om äktenskapet mellan Hadley och Ernest Hemingway. Boken beskriver hur de träffas på en fest i tjugotalets Chicago och tar läsaren vidare till åren i  Paris där de umgås i samma bohemiska och intellektuella kretsar som Gertrude Stein och Ezra Pound. Om ni har sett Woody Allens film Midnight in Paris, så vet ni precis vilken tid och stämning jag talar om (se den annars!).

Min smakbit kommer långt före Paris, när Hadley och Ernest ganska snabbt efter att de träffats har bestämt sig för att gifta sig. De tror på sitt äktenskap, men redan nu anar man att fortsättningen som följer kanske inte blir "lyckliga i alla sina dagar."

Smakbiten kommer från sidan 10:

Det var inte alla som trodde på äktenskapet på den tiden. Att gifta sig var att säga att man trodde på framtiden, och på det förflutna också - att historia och tradition och hopp sammanflätade kunde hålla en uppe. Men kriget hade kommit och stulit alla dessa fina unga män och vår tro likaså. Man hade bara i dag att kasta sig in i utan att tänka på morgondagen, för att inte tala om evigheten. För att slippa tänka hade man spriten, nära nog ett helt hav, alla de vanliga lasterna och gott om rep att hänga sig med. Men några av oss, i slutändan väldigt få, satsade på äktenskapet mot alla odds. Och även om jag inte kände mig helig precis, kände jag att det vi hade var sällsynt och sant, och att vi var trygga i det äktenskap vi hade format och formade varje dag.

Ha en riktigt skön söndag!

Halva solen

Halva solen är en roman från 2012, skriven av Aris Fioretos.

 

Boken handlar om författarens far, som nu är död. Textens korta avsnitt - ibland prosalyriska och ibland sakliga -  blir ett slags återskapande av fadern. Vem var han och hur såg andra människor på honom? Och kanske framförallt, vem var han för sonen?

 

Den utländske fadern med sin doft av torr jord och oregano kommer till liv på boksidorna. Vi upplever honom ibland som  karismatisk fadersfigur och intellektuell jätte, och ibland som en man med den lilla pojkens behov av tröst och bekräftelse fortfarande intakt inom sig. Alla de olika småstyckena i boken blir som ett pussel, och när alla bitarna är lagda är det ett mycket varmt och mänskligt porträtt av en fader vi har fått uppleva.

 

Språket är en annan av bokens styrkor. De prosalyriska styckena är vackra, med  tänkvärda formuleringar och behaglig rytm. Ibland är styckena konstruerade som listor, till exempel under titeln "Nya teser om utländska fäder", där man bland annat får reda på att "också en utländsk far behöver skyddas. Till exempel genom överseende." Humorn finns där alltså, men också sorgen och framförallt kärleken till en pappa.

Läs den, och gärna i små portioner, så du hinner njuta av alla tänkvärdheter och finurligheter!

 

Titel: Halva solen

Författare: Aris Fioretos

Utgivningsår: 2012

Förlag: Norstedts

Antal sidor: 223

Nominerad till Augustpriset: Cirkusloppor på luffen

 

 

Lena Sjöbergs Cirkusloppor på luffen är en av de nominerade  i Augustprisets kategori för årets barn- och ungdomsbok 2013.

Berättelsen tar oss med på en äventyrlig resa som börjar i Spanien, där två loppor arbetar som akrobater på en cirkus. Storstaden är en härlig och lite farlig plats och den något större loppans ord till den mindre, kan vara ett råd till oss alla:

Vassa, höga klackar

Och avgrundsdjupa schakt

Håll dig tätt intill mig

Du måste vara på din vakt!

Din pyttelilla näve

I min minimala hand

Du är så väldigt liten

Att du tappar bort dig själv ibland

Dramatiken stegras när en brand utbryter och lopporna förlorar sin cirkus och sitt hem. Hopplösheten för dem ända till den spanska kyrkogården med likmaskarna och tankarna på döden. Men så drar en doft från haven in mot dem, och äventyrslustan och hoppet vaknar till liv igen. 
 

Det är inte svårt att förstå varför Cirkusloppor på luffen är nominerad till Augustpriset. Mixen av effektfulla bilder i färgskalor som speglar berättelsens skiftande stämningar och den sinnrikt rimmade texten är underbar.
 

 

Titel: Cirkusloppor på luffen

Text och bild: Lena Sjöberg

Utgivningsår: 2013

Förlag: Rabén & Sjögren

Antal sidor: 32

The Following - Fiktivnovember #2

Fiktiviteter vill ha hjälp med att förgylla förfärliga november, och jag hjälper gärna till! Frågeställningen att besvara i Fiktivnovember #2 är den här:

Berätta om din bästa ickebokliga fiktivitet i år!

Jag tänkte berätta om en serie som jag såg ganska tidigt på året, nämligen The Following.

Titeln The Following syftar på den kult av anhängare som bildas kring en seriemördare vid namn Joe Carroll. Redan under sin tid som karismatisk litteraturprofessor har han knutit till sig  personer som på olika sätt är svaga, men som växer av hans uppmärksamhet. Nu är de beredda att göra allt för Carroll. Och då menar jag verkligen allt.

Carroll spelas av den charmiga engelsmannen James Purefoy och det faktum att den känslokalla mördaren är en stilig och vältalig litteraturälskare gör förstås saken ännu mer obehaglig.

Carrolls huvudområde inom litteraturen är Romantiken och han skriver också själv böcker i samma anda.  Mest besatt är han av Edgar Allan Poe och olika diktrader från skräckförfattaren figurerar också i de sjuka uppdrag Carroll iscensätter med hjälp av sina följare. Man glömmer aldrig de personer som på olika ställen dyker upp med Poe-masker för ansiktet.

Överhuvudtaget är det en ganska läskig serie. Du vet aldrig vem du kan lita på och den du minst av allt tror om något ont, visar sig ofta vara en hängiven medlem i Carrolls kult.

På de godas sida står i alla fall Ryan Hardy, spelad av Kevin Bacon. Hardy är en före detta FBI-agent som var ledare för det team som såg till att Carroll hamnade i fängelse. När nu den fruktade seriemördaren har rymt blir Hardy inkallad som en slags konsult, eftersom han är den som vet allra mest om Carroll. Efterhand blir han alltmer indragen i arbetet och det verkar som om Carroll vill att Hardy ska bli inblandad. Han är dock ingen självklar hjälte. Han har en pacemaker efter att Carroll högg honom med en kniv i hjärtat och han har dessutom alkoholproblem.

Den här otäcka, men riktigt spännande, serien kanske kan pigga upp lite i novembertristessen?

Tematrio - avbruten läsning

Hos Lyrans noblesser är det dags för en ny tematrio. Varje vecka ges ett nytt tema - sedan är det bara att fundera en stund, välja ut sina egna tre bidrag och skriva ihop ett inlägg. Det roligaste är att hoppa runt på de andra deltagande bloggarna och se vilka böcker de skriver om.

Den här veckan är temat avbruten läsning.

Jag brukar faktiskt läsa ut de allra flesta böcker jag börjar på, även om jag inte alltid är jätteförtjust under läsingens gång. Jag tvingar mig inte att fortsätta av någon slags princip, utan mest för att jag alltid har en förhoppning om att det nog blir bättre så småningom. Snart tar nog berättelsen fart, tänker jag. När jag läst slutet faller nog alla bitar på plats...

Men trots detta lägger till och med jag ibland ifrån mig en bok, utan att ha kommit till sista sidan.

En bok jag försökt att läsa flera gånger är Moment 22 av Joseph Heller. Den är ju en riktig klassiker som man absolut borde läsa någon gång, men av någon anledning tycks jag aldrig komma in i den. Jag vet inte riktigt vad det är. Språket? Eller kanske ämnet?

Jag minns bara någon slags krigsmiljö som inte direkt lockade mig att läsa vidare. En tung början helt enkelt. Kanske kommer jag att gilla boken om jag bara kan ta mig förbi de första sidorna (ni hör att jag inte helt gett upp hoppet).

Ibland är det språket som gör att jag lägger ifrån mig en bok. Jag kan reta mig ganska rejält på dåligt eller tråkigt språkbruk, men om bara berättelsen är tillräckligt spännande eller gripande kan jag  ibland bortse från det. Men det finns undantag. När ett speciellt språkbruk ställer sig som en mur mellan mig och berättelsen. Då klarar jag det inte.

Som med vissa av Björn Ranelids böcker. Man kan ju verkligen inte påstå att han inte är skicklig med språket eller att han inte har en tanke med sina formuleringar, men jag får snudd på en allergisk reaktion av alla metaforer, liknelser och upprepningar. Allt respekt till Ranelid (och jag har faktiskt läst ut i alla fall två av hans romaner), men han stil är inte för mig!

Mitt tredje exempel är en bok som jag ganska nyligen lade ifrån mig utan att ha läst till slutet, nämligen Maria Svelands Systrar & bröder. Jag kunde inte låta bli att reta mig på hennes skildring av den misslyckade hustrun och mamman. Som om precis alla kvinnor som gifter sig måste hamna i samma fälla? Här spelade det också in att jag hade så många andra, i mitt tycke mer intressanta böcker, som väntade på att bli lästa.

Sedan var jag på Bokens Dag i Hässleholm, där Sveland var en av de författare som berättade om sitt skrivande. Faktum är att jag då tyckte att jag mycket bättre förstod avsikterna med hennes böcker. Hon var en intressant föreläsare, helt enkelt. Jag tror kanske ändå inte att Systrar & bröder kommer att tilltala mig mer, men jag är glad att jag fick lyssna till Sveland själv.

Test: Vilken Austen-hjältinna är du?

Jag hittade en rolig Austensida som jag tänkte dela med mig av. Om man går in på Strangegirl kan man svara på 11 frågor och sedan få reda på vilken av Jane Austens hjältinnor man är mest lik. Jag hade väl hoppats lite på Elizabeth Bennet, men tydligen var det inte riktigt så det låg till...

Så här gick det för mig:




"You are Elinor Dashwood of Sense & Sensibility! You are practical, circumspect, and discreet. Though you are tremendously sensible and allow your head to rule, you have a deep, emotional side that few people often see."

Vem är du mest lik? Testa och se!

En smakebit på søndag - Om detta talar man endast med kaniner

Den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten bjuder varje vecka på En smakebit på søndag. Man ger helt enkelt ett smakprov från en bok man för tillfället läser - på det viset kan man hoppa runt på alla deltagande bloggar och få lite nya lästips!

Förra veckan bjöd jag på ett citat ur MAXIMILAN och minimilian, en av årets Augustprisnominerade barn- och ungdomsböcker. Nu tänkte jag fortsätta på det spåret, eftersom jag också läst Anna Höglunds bok Om detta talar man endast med kaniner.

Boken är något så ovanligt som en slags bilderbok för ungdomar i yngre tonåren, men även som vuxen kan man känna igen sig i mycket av det som skildras. Tonen är mörk, både på bilderna och i texten.  Det handlar om en känslig kanin som försöker passa in och hitta en plats i gemenskapen. Jag gillar boken mycket - för mig är läsningen en omedelbar känsloupplevelse, nästan som att läsa en dikt.

 

Jag vet däremot andra som inte var lika förtjusta i boken, så läs den och se vad du själv tycker!

 

Smakbiten kommer här:

 

Vissa dagar är världen så skrämmande

att jag inte vågar lyfta blicken från marken.

Vad som helst kan hända bara jag går över golvet

för att tända lampan.

Vissa dagar har jag en stor gaffel inkörd i magen

som vrider om tarmspagettin.

Vrid, vrid.

 

 

 

Jane Austens Emma - en av de 100 bästa romanerna på engelska

Som ni kanske vet följer jag The Guardians projekt där Robert McCrum varje vecka utser en ny roman på listan som de kallar The 100 best novels.

 

Listan presenteras i kronologisk ordning och när jag för ett tag sedan berättade om urvalet hittills, konstaterade jag att jag mest av allt såg fram emot att det snart var dags för 1800-talet. Det känns som en självklarhet att Jane Austen ska vara med på listan, men eftersom reglerna säger att det bara får finnas med en roman från varje författare, har jag förstås undrat vilken av hennes romaner som skulle dra det längsta strået.

 

Och nu vet jag! McCrum valde Jane Austens Emma som en av de hundra bästa engelska romanerna. Säkert hade en och annan hoppats på Pride and Prejudice istället, men jag tycker att McCrums val känns väl genomtänkt. Läs mer om boken och om hur han resonerade här.

Vilken av Austens romaner skulle du ha valt?

 

 

 

Bokbloggsjerka - bokrelaterade önskningar

Den här veckans bokbloggsjerka låter oss drömma oss bort. Frågan att besvara lyder såhär:

Vad önskar du dig mest av allt just nu som är relaterat till böckernas värld?

Flera har den här veckan önskat sig mer tid - tid att läsa och tid att blogga. Jag instämmer förstås. Det finns så många bra böcker att läsa och att fundera över!

En annan sak jag gärna skulle önska mig är en hel dag när jag i lugn och ro kunde vandra runt bland olika antikvariat och bokhandlare; bara insupa atmosfären, botanisera bland hyllorna och kanske köpa en bok eller två. Naturligtvis i kombination med en eller två kaffepauser på  något trevligt café.



Den här bilden är hämtad från Akarps antikvariat i Lund.

På det mer materiella planet finns det förstås ganska många böcker jag skulle vilja ha i min bokhylla. Jag skulle inte ha något emot att ha ett inbundet exemplar från alla författare som fått Nobelpriset. Likadant skulle jag gärna se samma sak med Augustprisvinnarna och Bookerprisvinnarna. De finns också äldre bokserier jag skulle vilja äga, till exempel Strindbergs samlade verk och Selma Lagerlöfs samlade verk.

Vad önskar du dig?

Ugglans Quiz - gissa författaren på bilden

Ugglans Quiz är tillbaka, och den här gången handlar det om de personer som står bakom böckerna.

Din uppgift är att se om du kan identifiera vilka författare som visas på bilderna. Som vanligt hittar du de rätta svaren längst ner på sidan.

Lycka till!

Författare nummer 1:

 

 

 

 

Författare nummer två:

 

 

 

 

Författare nummer tre:

 

 

 

 

Författare nummer fyra:

 

 

 

 

Författare nummer fem:

 

 

 

 

Författare nummer sex:

 

 

 

 Författare nummer sju:

 

 

 

Författare nummer åtta:

 

 

 

 

Författare nummer nio:

 

 

 

 

Författare nummer tio:

 

 

De rätta svaren:
1. Joyce Carol Oates 2. Jo Nesbø 3. Sofi Oksanen 4. Anna Jansson 5. Edgar Allan Poe 6. Kerstin Ekman 7. J.K. Rowling 8. Pär Lagerkvist 9. Mo Yan 10. Haruki Murakami

Heden som litterärt landskap, hos Emily Brontë, Arthur Conan Doyle och Håkan Nesser

Jag har länge sett fram emot att läsa Håkan Nessers senaste roman Levande och döda i Winsford, inte bara för hans omisskännliga lite gammaldags språk och för spänningen som man förväntar sig även när boken ifråga inte är en tydligt uttalad deckare. Nej, den här gången var jag extra nyfiken på miljön i boken. Nesser gör nämligen som flera andra författare före honom och använder sig av det karga engelska hedlandskapet som bakgrund till sin berättelse.

Att använda en miljö för att skapa en viss stämning och för att spegla karaktärernas personligheter är förstås inget nytt i litteraturen. Hedlandskapet med sin vildhet och vidsträckta ödslighet är den plats där Catherine och Heathcliff,  huvudpersonerna i Emily Brontës roman Svindlande höjder (1847), springer runt i sin barndom. De upplever heden som sin tillflykt, med frihet utan gränser, och det är som om de smälter ihop med själva vildheten och mystiken som heden utstrålar.
 

Catherine och Heathcliff representerar, tillsammans med själva huset Wuthering Heights, naturens vilda, passionerade och samtidigt farliga sida. Deras kärlek trotsar alla gränser och har något nästan övernaturligt över sig. Motsatsen, det som i boken representerar det kultiverade, är det andra huset i berättelsen, Thrushcross Grange, där familjen Linton bor. Av olika anledningar kommer Catherine att gifta sig med Edgar Linton, men hon ska alltid längta efter att försonas med Heathcliff och med heden. Det är omöjligt att tänka sig Svindlande höjder utan att också tänka på det här speciella landskapet, i det här fallet inspirerat av hedarna i Yorkshire, i norra England.


I Baskervilles hund av Sir Arthur Conan Doyle från 1902, är det en annan hed som utgör miljön i berättelsen. Legenden om helveteshunden som förföljer släkten Baskerville utspelar sig på Dartmoor, hedlandskapet i Devon i sydvästra England.


Holmes och Watson blir inbjudna när slottsherren Sir Charles Baskerville hittas död. Legenden om spökhunden har därmed fått nytt liv -  flera personer har hört mystiska ylanden från heden och har också skymtat en jättehund med glödande käftar.


Boken är en detektivberättelse med en ruskig mordgåta i centrum. Heden är det perfekta landskapet för att bygga upp den kusliga stämningen. Den ödsliga heden täcks ofta av en mystisk dimma, på nätterna blir det kolsvart och det finns också slukhål, vattenfyllda svackor där marken inte bär. Det är helt enkelt en mörk och kuslig plats, där det inte alls är svårt att tänka sig en spökhund som ylar i natten.


Också hos Conan Doyle finns motsättningen mellan natur och kultur. Personerna som bor vid heden är också de mörka till sinnet och oförutsägbara. I kontrast till detta står förstås Watson och Sherlock Holmes, med sin logik och sin bakgrund i det upplysta London.


Så kommer vi då till Håkan Nessers Levande och döda i Winsford, och jag blev verkligen inte besviken efter att ha läst boken.


Romanen handlar om Maria Holinek som hyr ett ensligt hus uppe på heden i Exmoor i Somerset i sydvästra England, där hon bor ensam med sin hund Castor. Hon kallar sig för Maria Andersson och utger sig för att vara en författare som behöver skrivro. Samtidigt uppdagas för läsaren att något har hänt med hennes man. Undan för undan får man ta del av vad som tidigare skett och hur Maria har hamnat där hon nu är. Det är spännande och kuslig läsning, med dödshot, döda fasaner som någon lagt på hennes trapp, och så denna ovisshet om vad som egentligen har inträffat.


Heden är också hos Nesser stämningsskapande. Dess ödslighet passar Maria väl, men samtidigt är det något kusligt över omgivningarna, när dimmorna hindrar henne att se längre än några meter framför sig och när natten lägger heden i ett kompakt och ogenomträngligt mörker.


Men det symboliserar också en frihet. Ingen här vet vem Maria egentligen är, och hennes långa promenader över heden med Castor ger henne den avskildhet hon behöver. Hon kan vandra i timmar utan att träffa någon annan än vildhästarna. Det finns många beskrivningar av heden i romanen:


Man ser kilometervis åt alla håll, för att inte säga miltals, och inte så mycket som en byggnad. Inga tecken på mänsklig verksamhet överhuvudtaget, knappt ett träd ens; bara ljung, ärttörne och ormbunkar. Strävt gräs, mossa och lera. Himlen kommer oerhört nära i sådana landskap. Vi följde en sorts stig i nordostlig riktning, jag antar att det är vildhästarna som trampat upp den; den tycktes försvinna och komma tillbaka, på sina ställen var det för blött och vi fick lov att forcera den grova ljungen, bokstavligen tränga oss igenom den, men Castor uppfattade det hela som en stimulerande utmaning och jag märkte att hans inställning smittade av sig på matte. En förunderlig känsla av frihet snuddade vid mig, av någonting ursprungligt och vilt (s. 120).


När man läser Nessers roman kan i alla fall inte jag låta bli att också ta in de andra två skildringarna av heden i mitt medvetande - naturligtvis existerar inga skönlitterära verk isolerade, utan de är alltid i en slags dialog med det som tidigare är skrivet. Och Nesser gör det bra. Riktigt bra!


Titel: Svindlande höjder
Författare: Emily Brontë
Översättare: Birgit Edlund
Utgivningsår: 2010 (originalet Wuthering Heights från 1847)
Förlag: Bonnier Pocket
Antal sidor:439

Titel: Baskervilles hund
Författare: Arthur Conan Doyle
Översättare: Charlotte Hjukström
Utgivningsår: 2012 (originalet The Hound of the Baskerville från 1902)
Förlag: Novapress


Titel: Levande och döda i Winsford
Författare: Håkan Nesser
Utgivningsår: 2013
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Antal sidor: 422

Tematrio - Ungdomsböcker

Den här veckan handlar Lyrans tematrio om ungdomsböcker. Det är en genre som jag inte läser jättemycket av - en och annan ungdomsbok blir det naturligtvis, men jag misstänker att det finns massor av ungdomsböcker därute som jag aldrig ens har hört talas om. Så den här veckan ser jag extra mycket fram emot att läsa alla andras bidrag till tematrion och få ta del av intressanta boktips.

Tre riktigt bra ungdomsböcker vill jag i alla fall rekommendera!

Boken börjar med att Christopher hittar grannens hund död på gräsmattan, fastnaglad i marken med en grep. Då bestämmer han sig för att försöka hitta mördaren, vilket blir en annorlunda resa med tanke på hur Christopher resonerar och ser på världen.

Boken är smart, rolig och samtidigt otroligt sorglig.

Nästa ungdomsbok i min tematrio är Markus Zusaks Boktjuven.

Boken utspelar sig i Tyskland under andra världskriget och i berättelsens mitt finns den nioåriga Liesel Meminger som hittar en bok på kyrkogården bredvid sin brors grav. Hon stjäl boken som visar sig tillhöra dödgrävaren, och denna bokstöld blir startskottet för hennes bana som boktjuv.

Romanen handlar om böckernas och berättelsernas inneboende kraft, och om man själv älskar att läsa innebär detta tema förstås att boken får en extra dimension. Det är också en bok som tar läsaren med till en tragisk och svår tid i Europas historia, allt berättat med en väldigt charmig stil och ett speciellt tonfall.

Till sist vill jag nämna en ungdomsroman som i likhet med Haddons bok, också den har en väldigt lång titel! The Absolutely True Diary of a Part-Time Indian av Sherman Alexie handlar om Junior, en på många sätt speciell pojke.

Junior föddes med en hjärnskada som gör att han bland annat har dålig syn och en grav stamning. Han växer upp i indianreservatet Spokane, men bestämmer sig för att han måste bryta den negativa trend med alkoholism och arbetslöshet som de flesta han känner där är en del av.

Den enda möjlighet han har att förändra sitt öde är att lämna skolan i reservatet och istället skriva in sig i den helt vita skolan i grannstaden. Detta har ingen i reservatet gjort förut och Junior hamnar i en svår situation där han inte vill svika den bakgrund han kommer ifrån, samtidigt som han gör allt för att smälta in i sin nya miljö.

Boken är gripande, rolig och triumferande - man vill så gärna att det ska gå bra för Junior!