Bokbloggsjerka om förlag

I Annikas bokbloggsjerka lyder frågan den här veckan: "Vilket förlag tycker du släpper flest bra böcker per år?"

Jag vet inte om jag kan avgöra just förlaget med flest antal läsvärda böcker, men jag kan absolut tipsa om några förlag vars utgivning jag gillar.

Jag skriver ofta om Sekwa förlag, och naturligtvis måste jag nämna dem även i det här sammanhanget. Jag tror att de har en stor del i att många läsintresserade svenskar har fått upp ögonen för den samtida franskspråkiga litteraturen. Några av mina favoriter ur Sekwas utgivning är bland annat Kim Thúys böcker Ru och Mãn, och Michèle Lesbres böcker Den röda soffan och Nina av en slump.

Nästa förlag jag vill nämna har egentligen motsvarande filosofi som Sekwa, fast istället rörande den tyskspråkiga litteraturen. Thorén & Lindskog översätter och ger ut böcker från Tyskland, Österrike och Schweiz, och de har många bra böcker i sin utgivning. En av mina favoriter är Astrid Rosenfelds roman Adams arv.

Weyler förlag gav ut Tomas Bannerheds roman Korparna som vann Augustpriset 2011, så näsa för bra litteratur har de verkligen. De ger också ut böcker av utländska författare, till exempel Hilary Mantels Wolf Hall och den kommande uppföljaren För in de döda, som jag är väldigt sugen på att läsa.

Till sist måste jag skriva några rader om Norstedts förlag, som i sin stora utgivning träffar mitt i prick ganska ofta. Några av förlagets böcker som jag tycker mycket om är Spill: en damroman av Sigrid Combüchen (boken vann Augustpriset 2010), Hundhuvud av danske Morten Ramsland och Siri av Lena Einhorn.

Massor av bokhyllor och utlottningen avgjord!

Så har det blivit dags att avslöja vem som vunnit en bok i min utlottning Hellre en shelfie än en selfie!

Men först, några av alla de fina bilder på bokhyllor som har strömmat in:


Bokdetektiven

 

 

What you Reading?

 

 

Emmas hylla

 

 

Boksmurfen

 

 

Lilla Solberga

 

 

Om du vill se alla de deltagande bloggarnas bokhyllor, kan du göra det här.

 

Och nu till det viktigaste... Vinnaren i utlottningen är:

 

 

Ett stort grattis till Bokälskaren! (Jag mejlar till dig) 



Sista chansen att vara med i utlottningen!

Idag är det sista dagen du kan vara med i utlottningen av Alex Johnsons bok Bokhyllor!

Se Hellre en shelfie än en selfie? för en instruktion om hur du kan delta (du ska fota dina egna bokhyllor), och passa samtidigt på att ta en titt på de bilder som hittills har trillat in.

Imorgon presenterar jag vinnaren här på bloggen, tillsammans med några av alla de fina bokhyllebilderna!

Kaffepaus à la Tove

I år är det 100 år sedan författaren och konstnären Tove Jansson föddes. På webbplatsen Tove100 kan man under hela jubileumsåret läsa om hennes liv, konst och författarskap. Där finns också en kalender som visar olika Tove Jansson-aktiviteter under året.

Tove Jansson var ju så mycket mer än mamma till mumintrollen. Jag är sugen på att läsa Tuula Karjalainens biografi Tove Jansson: arbeta och älska (2014) för att bredda min bild av denna finlandssvenska ikon.

Men det är ju svårt att inte älska mumintrollen... I antologin Stora boken om mumin (2008) får vi möta dem alla: Mumintrollen själva förstås, lilla My, Sniff, Hemulen, Mårran, Filifjonkan och Snusmumriken. Boken inkluderar bland annat klassikerna Vem ska trösta knyttet?, Trollkarlens hatt och ett muminlexikon från A till Ö.

Tematrio - England

Jag brukar faktiskt inte kalla mig anglofil, fast egentligen är det ju precis det jag är...


När Lyran den här veckan bjuder in till en tematrio om engelsk litteratur, blir jag i alla fall extra ivrig och har gått runt hela dagen och funderat på vilka tre böcker eller författare jag vill berätta om. Problemet är ju inte att komma på tre stycken, utan att begränsa sig till att bara nämna tre.


För det går inte att förneka - England har en lång rad författare av världsklass, både historiskt sett och bland de nu levande. Hur skulle man kunna låta bli att nämna William Shakespeare, Jane Austen eller systrarna Brontë? Eller varför inte samtida författare som Jeanette Winterson eller Ian McEwan? (Sådär ja, då har jag lyckats nämna sju författare utan att jag ens börjat på min trio.)


Om jag nu måste välja, så får det blir de här tre författarna:

1. Först vill jag nämna Virginia Woolf (1882-1941), en av de stora modernisterna. Hon har skrivit flera helt fantastiska romaner, inte minst To the Lighthouse som gavs ut 1927. Romanen handlar om familjen Ramsay - professorn, hans fru och deras åtta barn - som befinner sig på Isle of Skye för sin sommarsemester. Boken inleds med planer på att besöka fyren, men detta blir aldrig av eftersom Mr. Ramsay hävdar att vädret är för dåligt.


Boken innehåller många scener där vi får följa personernas inre tankar. Samtidigt som Mrs. Ramsay är en förtjusande värdinna för familjens gäster och småpratar med dem, kan vi följa de associativa banor som hennes tysta funderingar  tar.


En annan av mina favoritromaner av Virginia Woolf är Orlando. I inledningen av romanen är Orlando en ung man, men senare i romanen vaknar han en morgon upp och inser att han nu är en kvinna. Inte bara uppfattningar om kön utan också själva tiden, sätts ur spel i den här märkliga romanen.

2. Den andra författaren jag vill nämna är samtida, nämligen Kate Atkinson (1951-). Jag tycker mycket om hennes tidiga romaner, till exempel Behind the Scenes at the Museum från 1995, som samma år blev utsedd till Whitbread Book of the Year, eller Human Croquet från 1997.


På senare år har jag läst flera av hennes deckare, där ex-polisen och ex-militären Jackson Brodie är huvudperson. Böckerna är förstås spännande, men också oerhört välskrivna, och de beskrivs ofta som "litterära." En av dem har den underbara titeln Started Early, Took My Dog (2011).


Just nu är Kate Atkinson aktuell med boken Life After Life - den är jag riktigt sugen på att ta reda på mer om.

3. Min tredje författare är återigen ett klassiskt namn. Evelyn Waugh (1903-1966) är nog mest känd för  Brideshead Revisited från 1945, en bok som skulle ligga väldigt nära toppen om jag skulle göra en lista över mina favoritböcker.


Romanen utspelar sig till en början vid tiden före andra världskriget, och vi får följa Charles Ryder när han kommer som student till Oxford. Där träffar han och blir helt förtrollad av Sebastian Flyte, en rik och charmig, men innerst inne också olycklig, ung man. Sebastian tar med Charles till sitt familjegods Brideshead, där han bland annat träffar Sebastians syster Julia. Som romanens titel antyder ska Charles många år senare, i vad som känns som ett helt annat liv, komma att återvända till Brideshead.


Ett annat känt verk av Evelyn Waugh är A Handful of Dust (1934), en roman  som tagit sin titel från T. S. Eliots berömda dikt The Waste Land (1922). Boken handlar bland annat om nedbrytandet av ett äktenskap, vilket får en klang av ironi eftersom paret heter Last i efternamn - som i the Last marriage.

Bokbloggsjerka - Boktipset eller Goodreads?

Varje vecka har Annika på alkb.se det hon kallar för bokbloggsjerka. Den här veckan är frågan den här:

"Har du ett konto på Boktipset, Goodreads eller båda? Vilken av dem är bäst och varför?"

Jag hade faktiskt aldrig ens hört talas om Boktipset förrän nu, så där har jag förstås inget konto. Men jag har ett konto på Goodreads, som jag egentligen mest använder för att registrera det jag läser. Jag är inte extremt aktiv, utan går oftast dit bara för att skriva in när jag läst en ny titel. Jag brukar faktiskt inte ens betygsätta de böcker jag läser...

En funktion i Goodreads som jag gillar är att jag kan se vad mina vänner läser och just hur de betygsätter böckerna. Ett kul sätt att få tips, tycker jag, och att också vissa författare är med i Goodreads gör saken ännu bättre. Då kan jag till exempel se vad Tracy Chevalier (en av mina favoritförfattare) läser, och också hur hon betygsätter böckerna. Om hon gillar böckerna, borde ju jag också kunna göra det, eller hur?



Jag gillar också att man kan roa sig med att göra olika bokquiz där. Det finns faktisk ganska många roliga och bra saker med Goodreads, men som med alla sådana här lösningar, är det ju viktigt att det inte tar för mycket av ens tid. När ska man annars hinna läsa böcker?

 

Ugglans Quiz - Böcker som blivit film

Så här mittemellan vår egen Guldbaggegala och den kommande stora Oscarsgalan, är Ugglans Quiz passande nog också filminspirerat. Många av de riktigt bra böckerna fångas ju upp av olika regissörer, och det är just dessa filmatiseringar som frågorna handlar om den här gången.

 

Din uppgift är helt enkelt att tala om vilken författare som skrivit boken som filmen är baserad på!

 

De rätta svaren hittar du som vanligt längst ner på sidan!

 

Lycka till!

 

 

1. The Shining (1980), med bland andra Jack Nicholson, i regi av Stanley Kubrick.

 

2. Bridget Jones dagbok (2001), med bland andra René Zellweger och Colin Firth, i regi av Sharon Maguire.

 

3. Andarnas hus (1993), med bland andra Jeremy Irons och Meryl Streep, i regi av Bille August.

 

4. Brokeback Mountain (2009), med bland andra Heath Ledger och Jake Gyllenhaal, i regi av Ang Lee.

 

5. The Hunger Games (2012), med bland andra Jennifer Lawrence, i regi av Gary Ross.

 

6. Kalle och chokladfabriken (2005), med bland andra Johnny Depp, i regi av Tim Burton.

 

7. Igelkotten (2009), med bland andra Josiane Balasko och Togo Igawa, i regi av Mona Achache.

 

8. Borta med vinden (1939), med bland andra Clark Gable och Vivien Leigh, i regi av Victor Fleming och George Cukor.

 

9. Purpurfärgen (1985), med bland andra Whoopi Goldberg och Danny Glover, i regi av Steven Spielberg.

 

10. Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann (2013), med bland andra Robert Gustafsson, i regi av Felix Herngren.

 

 

De rätta svaren: 1. Stephen King 2. Helen Fielding 3. Isabel Allende 4. Annie Proulx 5. Suzanne Collins 6. Roald Dahl 7. Muriel Barbery (romanens titel är Igelkottens elegans) 8. Margaret Mitchell 9. Alice Walker 10. Jonas Jonasson.

 

 

The Curious Case of Benjamin Button

 Amerika är målet för den sista etappen på Lyrans bokliga resa Jorden runt. Jag har läst novellen The Curious Case of Benjamin Button (1922) av F. Scott Fitzgerald, en författare som annars är mest känd för sina romaner The Great Gatsby och Tender is the Night.

 

År 1860 föds Benjamin Button på ett sjukhus i Baltimore. Hans pappa rusar dit för att få se sitt nyfödda barn, men alla i personalen som han möter verkar antingen irriterade eller förskräckta. De verkar mest vilja bli av med Mr. Button, och skickar upp honom till rummet där de nyfödda ligger i sina vaggor. Där får han själv se det märkliga som har inträffat:

 

Wrapped in a voluminous white blanket, and partially crammed into one of the cribs, there sat an old man apparently about seventy years of age. His sparse hair was almost white, and from his chin dripped a long smoke-colored beard, which waved absurdly back and forth, fanned by the breeze coming in at the window.

 

Så börjar alltså Benjamin Buttons liv på jorden - han föds som en gammal man och fortsätter sedan att åldras baklänges. Under de första åren i sitt liv är han rynkig och vithårig, men efter hand som han blir allt yngre går han ut i krig, driver familjeföretaget och gifter sig och får barn. När han närmar sig ungdomen studerar han på college och går sedan i pojkskola. Han förlorar efterhand sina intellektuella förmågor och slutar sitt liv som bebis.

 

Benjamins föräldrar blir naturligtvis chockade när de inser att deras nyfödde son är en gammal man, men istället för att bli ledsna och bekymrade för hur han ska klara sig genom livet, verkar de mest rädda för att deras sociala anseende ska dala med en sådan abnormitet i familjen. De gör allt för att försöka dölja sonens fysiska ålder. Till exempel vill pappan att Benjamin ska färga det vita håret och leka med en skallra, så att det inte ska märkas att han faktiskt är en gammal man. Det hela är förstås helt absurt, och mycket underhållande att läsa om.

 

Man brukar ju säga att åldern bara är en siffra, men det är inte hela sanningen. När Benjamin i sina tidiga år är en gammal man, tycker han om att röka cigarrer och samtala med sin farfar. När han når sin fysiska ungdom (fast han alltså har levat i minst femtio år) får han också ungdomens energi och går på massor av fester. När han på sin ålders höst blir en pojke, trivs han bäst i andra pojkars sällskap.

 

F. Scott Fitzgerald verkar vilja säga att man med ökad ålder och en åldrad kropp och själ, faktiskt också får andra intressen och annan smak än den man hade i ungdomen. När Benjamin tvingas att låtsas vara något han inte är, med hjälp av hårfärg och löspolisonger, är han heller inte lycklig. Novellen säger oss något om möjligheten att åldras med värdighet, istället för att bli slav under den ungdomshysteri som råder i vårt samhälle. 

Påminnelse: Hellre en shelfie än en selfie? Fota din bokhylla och var med i utlottningen!

Jag skulle tro att de flesta personer som gillar att läsa, också tycker det är ganska spännande att snegla lite i bokhyllorna när man kommer hem till någon annan. Det gör i alla fall jag. Egentligen är det nog mest innehållet som lockar mig, men det är ju kul med snygga bokhyllor också.

Alex Johnson har skrivit en bok som heter just Bokhyllor (Lind & Co, 2012), och såhär står det om boken på adlibris:

"I Bokhyllor finns en hel värld av spännande, roliga, galna och vackra hyllor att upptäcka, med massvis av inspiration till såväl bokälskare som inredningsintresserade."

Nu har jag ett exemplar av boken att lotta ut! Allt du behöver göra för att delta i utlottningen är att fota din bokhylla (eller flera bokhyllor förstås) och lägga ut bilderna i ett inlägg på din blogg, där du också tipsar andra om utlottningen. Lämna också en länk här i kommentarsfältet, så jag inte missar någon. Du har till och med onsdagen den 29 januari på dig att delta, och den 30:e drar jag slumpvis en vinnare bland de deltagande bloggarna. Och kom ihåg, det är inte snyggast som vinner!
 

På adlibris kan man också läsa i texten om Johnsons bok, att man nu kan glömma sin gamla Billy... fast det tänker inte jag göra! Här kommer först en bild på min hylla med inbundna böcker (jodå, ordning och reda och strikt bokstavsordning!):

Den här lilla hyllan har min sambo snickrat ihop, enligt min ritning. Funkar utmärkt istället för en tavla:

Och till sist, en bild på min pockethylla, som lite mer lever sitt eget liv, utan bokstavsordning eller någon annan form av sorteringssystem:

Välkommen att delta i utlottningen! Om du klickar här, kommer du till det ursprungliga inlägget och kan också ta en titt på alla foton på snygga, charmiga, stökiga, fina och superorganiserade bokhyllor som kommit in till utlottningen hittills!

Konsten att ha sjukt låga förväntningar av Åsa Asptjärn

Konsten att ha sjukt låga förväntningar är Åsa Asptjärns första roman, och vilken debut det är! Det märks att författaren har en bakgrund inom komiken (som ena halvan av humorduon Åsa & Gertrud), och samtidigt har romanen den svärta som man nästan förväntar sig i en bok som handlar om högstadieungdomar.

Bokens huvudperson heter Emanuel Kent Sjögren. Han är en ganska udda fågel och med ett namn som är så likt den store filosofen Immanuel Kant, känns det ofrånkomligt att också Emanuel filosoferar över livet och ger läsaren råd. Som det här, till exempel: "Mitt filosofiska råd. Om du inte får hjälp utifrån med att förstöra ditt miserabla lilla liv så får du ta tag i det och förstöra det själv."

 

Han har det verkligen inte lätt, denne Emanuel. Det mesta han gör blir fel, även om han gör sitt bästa för att gå rakt emot sina instinkter i ett försök att bli mer som de andra. Men då blir det oftast bara ännu värre. Han har en enda kompis, Tore, och de två hänger ihop nästan som i symbios.

 

När Tores pappa dör och Tore inte kommer till skolan på ett tag, ser Emanuel sin chans att vidga sina sociala vyer. Utan att han riktigt vet hur det gått till, sitter han nu med klassens populäraste tjej, Ammis, och den nya tjejen, Bianca, på lunchrasterna. Han blir till och med inbjuden på en fest tillsammans med dem, och i sin längtan att bli någon annan, säljer han ut sin kompis Tore. Man lider med Emanuel och suckar åt hans belägenhet, men inte för en sekund undgår man att känna den värme med vilken denne hopplöse, fjunige och finnige kille är skildrad.

 

Samtidigt är det humorn som är bokens kanske starkaste vapen. Jag skrattar högt flera gånger åt alla dråpligheter och det sarkastiska tonfallet. Konsten att ha sjukt låga förväntningar får mig att tänka på böckerna om Adrian Mole av Sue Townsend, och när jag läser om Åsa Asptjärn i Svensk bokhandels vårkatalog, nämner hon själv just Adrian Mole som en stor inspirationskälla.

 

Konsten att ha sjukt låga förväntningar ges ut som en bok för tonåringar, men jag kan intyga att man som vuxen också kan ha sjukt roligt medan man läser om Emanuel Kents upptåg.

 

Till sist, ännu ett filosofiskt råd:

 

"Livsfilosofiskt råd: Potential är ett svårt begrepp. Det kan mycket väl vara så att du har det, men försök aldrig förklara det för någon annan. Har du potential behöver du inte förklara det. Det märks. I samma stund som du försöker övertyga någon så försvinner den. Som en cykel i kanalen."

Titel: Konsten att ha sjukt låga förväntningar

Författare: Åsa Asptjärn
Utgivningsår: 2014
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 215

Tematrio - bokprylar

Lyrans tematrio fokuserar idag på de där härliga bokprylarna som kan få de flesta bokälskares habegär att vakna till liv. Uppmaningen lyder:

"Berätta om tre bokrelaterade prylar du har eller vill ha!"

1. Det första jag vill berätta om är min förkärlek för bokmärken. De måste inte vara dyra och specialdesignade, utan jag gillar också de som man kan plocka på sig gratis i bokhandlarna. Man kan helt enkelt inte få för många bokmärken!

2. Nästa bokrelaterade prylar är de här:

Barbabok har jag sparat från när jag själv var barn och lekte med Barbapapa-figurerna, och Master Shakespeare fick jag i present för några år sedan. Nu står de på mitt skrivbord - Barbabok påminner mig om alla bra böcker som finns därute, och Will inspirerar mig i mitt eget skrivande.

3. Till sist, något bokrelaterat jag INTE har, men gärna skulle vilja ha i min ägo. Jag kommer direkt att tänka på alla de snygga prylarna från Penguin. Kanske en tygkasse i grönt med "Sweet Danger" på eller en orange mugg med "Wuthering Heights"? Ta en titt på The Penguin Collection - där finns massor som väcker habegäret!

Skuggpojken: Carl-Johan Vallgrens debut som Lucifer

 Lucifer är det författarnamn som Carl-Johan Vallgren valt för att skriva sin nya samtida Stockholm noir-serie. Såhär skriver han själv om pseudonymen på sin hemsida:

"Ett nytt namn, eller en "författarpersona", ger mig möjlighet att våga chansa och skriva på ett sätt som jag kanske inte skulle göra under namnet CJ Vallgren"

Och det är faktiskt en något annorlunda stil som möter oss i Skuggpojken. Vallgren är lika skicklig med orden som vanligt, men språket är mer avskalat, mer rakt på. Som sig bör har boken ett rejält driv framåt och i mångt och mycket bärs texten av sin spännande handling. Ändå anar man den Vallgrenska lekfullheten, som här, i en blinkning till Samuel Beckett: "Två narkomaner väntade på Godot framför Åhléns skyltfönster" (s. 116.)

I händelsernas mitt finns Danny Katz, med en tuff uppväxt och bakgrund som tung narkoman, men också med talanger som gett honom arbete som försvarsanställd tolk och senare både översättare och dataprogrammerare.

Romanen börjar med en tillbakablick från 1970, där den unga pojken Kristoffer Klingberg blir kidnappad. Drygt fyrtio år senare försvinner hans bror, Joel Klingberg, och då kontaktar hans fru just Danny Katz, som har gjort lumpen tillsammans med Joel, och som enligt denne var den enda person han kunde lita på. Katz dras steg för steg in i den spännande handlingen, kantad av en familjeförbannelse, militära hemligheter och karibisk voodoo, och det dröjer inte länge förrän Katz själv är en jagad man.

Vid Katz sida dyker så småningom hans två ungdomsvänner upp: åklagaren Eva Dahlman och före detta kåkfararen Jorma. Alla tre växte upp i total utsatthet, men blev vänner och lever nu med att försöka hantera sina trasiga bakgrunder. Den här trion tycker jag om att läsa om. Förutom den rafflande handlingen, är det de här tre karaktärerna som är den stora behållningen för mig. Som noir-genren bör, är Skuggpojken en historia med mycket svärta. Hopplösheten och mörkret dominerar, men så länge Katz har Eva och Jorma, hålls hoppet vid liv.

Titel: Skuggpojken

Författare: Lucifer

Utgivningsår: 2013

Förlag: Albert Bonniers förlag

Antal sidor: 376

Bokgeografi Frankrike

På LitteraturMagazinet har Linda Odén startat något hon kallar för bokgeografi. Först ut är Frankrike, och eftersom det är fritt fram för alla att delta, vill jag också gärna svara på frågorna.

 

1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Frankrike eller är skriven av en författare med anknytning dit.

 

På sistone har jag läst mer och mer litteratur från Frankrike, mycket tack vare Sekwa förlag, som har en fantastisk näsa för att leta upp riktiga pärlor ur den samtida franskspråkiga utgivningen. Om jag ska tipsa om några, så får det bli Den röda soffan av Michèle Lesbre som jag har skrivit om här, Drömbokhandeln av Laurence Cossé, en slags spänningsroman i bokhandelsmiljö, och den charmiga Igelkottens elegans av Muriel Barbery, som med rätta har blivit en riktig storsäljare.

 

Men det finns ju också massor av fransk litteratur av äldre modell. En roman som jag är väldigt förtjust i är Emile Zolas Thérèse Raquin från 1867. Detta är en bok som har det mesta: i centrum står ett triangeldrama och innan romanen är slut får vi uppleva passion, mord och total förnedring.

 

En annan välkänd fransk titel är Bonjour Tristesse av Francoise Sagan från 1954. Romanen handlar om 17-åriga Cécile som bor med sin pappa i ett hus vid franska Riverieran. När pappan träffar en kvinna och bestämmer sig för att gifta sig med henne, känner sig Cécile allt mer ignorerad och börjar göra upp planer för att få bort kvinnan ur deras liv.

2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Frankrike. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

Albert Camus (1913-1960) är ett av de riktigt stora namnen inom fransk litteratur. De flesta moderna franska romaner som når den svenska marknaden tycks vara lite åt feel-good-hållet, och då tycker jag Camus verk kan vara en intressant motvikt. Hans böcker visar snarare på det meningslösa i den mänskliga tillvaron (han anses ju vara en av existentialisterna) och i den fantastiska Främlingen får vi följa Mersault som helt utan anledning dödar en främling på en strand, och som sedan går genom tillvaron till synes helt oberörd av sina handlingar och de följder de får.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Frankrike, som du inte läst, men är nyfiken på.

Här måste jag bara svara Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt, för det är klart att jag är nyfiken på en bokidé som det krävs nästan 4000 sidor för att slutföra. Hittills har jag bara läst korta avsnitt ur den, till exempel det om de så berömda Madeleine-kakorna, men jag skulle gärna vilja ta mig igenom hela någon dag. Fast kanske krävs det något drastiskt för att jag ska lyckas med det, som flera veckors sängläge med ett brutet ben?

 

4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Frankrike.

 

Det vill jag gärna, och jag börjar med fransk film. Jag kan inte undvika att nämna Amelie från Montmartre med Audrey Tautou i huvudrollen, som de flesta säkert sett. Jag tyckte också mycket om filmen En oväntad vänskap som kom ut 2012. Men en riktigt favorit är Veronikas dubbelliv från 1991:

 

 

Filmen är egentligen polsk-fransk, precis som regissören Krzysztof Kieslowski. Den handlar om polska Weronika och franska Véronique som lever parallella liv. De har aldrig träffats, men ändå finns det ett starkt band dem emellan. De är födda på samma dag, har samma hjärtsjukdom och båda har också en stark passion för musiken. När den polska Weronika plötsligt dör, får detta konsekvenser även för hennes dubbelgångare i Frankrike. Soundtracket till musiken är också helt underbart.

Och på tal om musik, så vill jag också nämna en fransk grupp som jag har gillat sedan tonåren. Indochine är ett franskt New wave-band som bildades redan 1981 och som fortfarande spelar och skriver nytt material. Här kan du lyssna på en av deras mest kända låtar:

Brasilien berättar

Tack vare utlottningen på och dagarna går... damp den här ner i min brevlåda idag! Nu ser jag fram emot att bokcirkla om brasilianska noveller på FB och att kanske redan börja drömma lite smått om årets bokmässa...

Elsa Mo - en Salome från 1980-talet

Romanen Salome av Mara Lee handlar om Elsa Mo, en fjortonårig tjej som växer upp i det nordostskånska samhället Ormby under 1980-talet. Som titeln antyder har Mara Lee inspirerats av myten om Salome (Elsa Mo är ju dessutom ett anagram av Salome.)

 

Den historiska förlagan Salome levde på 100-talet. Hon dansade de sju slöjornas dans för sin styvfar Herodes och fick då önska sig precis vad som helst som belöning. Under sin mammas inflytande krävde hon då Johannes döparens huvud på ett fat, vilket hon också fick.

 

Även om Mara Lee inte i alla avseenden låter sin Salome bli en modern iscensättning av den gamla berättelsen, så finns det gott om beröringspunkter. Elsa tillbringar mycket av sin tid i Ormbys dansstudio, och hennes baletträning har förstås en direkt motsvarighet i Salomes dans. Elsa har också en fosterbror med just namnet Johannes, och Mara Lee har en alldeles egen lösning på det där med hans huvud på ett fat!

 

Men det som jag tycker är den mest brännande beröringspunkten är synen på den kvinnliga kroppen. I myten om Salome är det tydligt att man ser på kvinnokroppen som ett objekt, något som existerar för betraktarens ögon. I Elsas värld är kroppen både objekt och subjekt. Vid ett tillfälle dansar hon och två andra tjejer en dans, där de likt Salome tar av sig plagg för plagg inför kompisarnas granskande ögon. Men Elsa har inte bara en kropp att betrakta. I allra högsta grad har hon en egen vilja och gör med sin kropp vad hon vill, även om det ibland ter sig våldsamt och destruktivt.

 

Det är mycket kroppar i Lees bok. Romanen inleds med en scen där tjejerna ska in och undersökas hos skolsköterskan och då uppmanas att klä av sig och stå och vänta på sin tur utan kläder på överkroppen. Man kan lätt känna igen tonårens osäkerhet och blygsel, precis som när Mara Lee beskriver duschningen efter dansträningen. Kroppen blir i Salome både något att skämmas för och något att visa upp. I dansen blir kroppen dessutom ett vackert redskap för att gestalta det som finns inombords, och just dansscenerna är inlevelsefullt skildrade.

 

Det är en fängslande och samtidigt undanglidande grupp unga tonåringar som det berättas om i boken. Det är svårt att riktigt förstå sig på dem och man känner ingen direkt sympati för någon. Samtidigt är det nog just det faktum att skildringen inte är så tillrättalagd, som gör att jag fascineras av den.

 

Elsa har en frånvarande pappa som hon tänker mycket på, och hennes kompis Veronica är döende. Hon har alltså en svår situation, och i rummet i källaren finns också sedan en kort tid tillbaka Johannes, en utsatt kille som ska bo hos familjen och bli Elsas fosterbror. När Johannes tycks bli allt närmare vän med Veronica, blir Elsas vrede allt större.

 

Trots en inledning på romanen där jag stördes av vad jag tyckte var onödigt konstlade formuleringar, växte sedan berättelsen allt mer. Jag riktigt sögs in i den här annorlunda skildringen av tonårslivet i ett litet samhälle i nordöstra Skåne.






Titel: Salome
Författare: Mara Lee
Utgivningsår: 2011
Förlag: Albert Bonniers förlag
Antal sidor: 250

 

Hellre en shelfie än en selfie? Fota din bokhylla och var med i utlottningen!

Jag skulle tro att de flesta personer som gillar att läsa, också tycker det är ganska spännande att snegla lite i bokhyllorna när man kommer hem till någon annan. Det gör i alla fall jag. Egentligen är det nog mest innehållet som lockar mig, men det är ju kul med snygga bokhyllor också.

Alex Johnson har skrivit en bok som heter just Bokhyllor (Lind & Co, 2012), och såhär står det om boken på adlibris:

"I Bokhyllor finns en hel värld av spännande, roliga, galna och vackra hyllor att upptäcka, med massvis av inspiration till såväl bokälskare som inredningsintresserade."

Nu har jag ett exemplar av boken att lotta ut! Allt du behöver göra för att delta i utlottningen är att fota din bokhylla (eller flera bokhyllor förstås) och lägga ut bilderna i ett inlägg på din blogg, där du också tipsar andra om utlottningen. Lämna också en länk här i kommentarsfältet, så jag inte missar någon. Du har till och med onsdagen den 29 januari på dig att delta, och den 30:e drar jag slumpvis en vinnare bland de deltagande bloggarna. Och kom ihåg, det är inte snyggast som vinner!

På adlibris kan man också läsa i texten om Johnsons bok, att man nu kan glömma sin gamla Billy... fast det tänker inte jag göra! Här kommer först en bild på min hylla med inbundna böcker (jodå, ordning och reda och strikt bokstavsordning!):

Den här lilla hyllan har min sambo snickrat ihop, enligt min ritning. Funkar utmärkt istället för en tavla:

Och till sist, en bild på min pockethylla, som lite mer lever sitt eget liv, utan bokstavsordning eller någon annan form av sorteringssystem:

Välkommen att delta i utlottningen!

De bästa engelska romanerna

 

Journalisten Robert McCrum på The Observer håller på med mastodontprojektet att sammanställa en lista över de hundra bästa engelska romanerna. En ny titel avslöjas varje vecka och det är McCrums egen röst som avgör vilka romaner som platsar. Urvalet presenteras kronologiskt och varje författare får bara representeras av en titel, vilket ibland måste göra det svårt för McCrum att välja. Hittills har flera av mina favoriter dykt upp på listan, till exempel böcker av Jane Austen, Mary Shelley och systrarna Brontë.

 

Här kan du läsa McCrums egen introduktion till listan.

 

Hittills ser urvalet ut såhär:

 

1. The Pilgrim's Progress av John Bunyan (1678)

2. Robinson Crusoe  av Daniel Defoe (1719)

3. Gulliver's Travels av Jonathan Swift (1726)

4. Clarissa av Samuel Richardson (1748)

5. Tom Jones av Henry Fielding (1749)

6. The Life and Opinions of Tristam Shandy, Gentleman av Laurence Sterne (1759)

7. Emma av Jane Austen (1816)

8. Frankenstein av Mary Shelley (1818)

9. Nightmare Abbey av Thomas Love Peacock (1818)

10. The Narrative of Arthur Gordon Pym of Nantucket av Edgar Allan Poe (1838)

11. Sybil av Benjamin Disraeli (1845)

12. Jane Eyre av Charlotte Brontë (1847)

13. Wuthering Heights av Emily Brontë (1847)

14. Vanity Fair av William Thackeray (1848)

15. David Copperfield av Charles Dickens (1850)

16. The Scarlet Letter av Nathaniel Hawthorne (1850)

17. Moby-Dick av Herman Melville (1851)

 

Fortsättning följer...

Biblioterapi - vad läser du för att må bättre?

Böcker är oslagbara i många sammanhang, inte minst när man behöver lite extra stöd eller tröst.

 

Har du sett Stephens Frys stora språkresa (Fry's Planet Word)? Det är en dokumentärserie från 2011, där Fry söker det mänskliga språkets ursprung. I den femte och sista delen som handlar om skönlitteraturen, pratar han bland annat om Shakespeare, Joyce och Orwell (du måste verkligen se serien om du inte redan gjort det!).

 

Det är också i det här avsnittet som han intervjuar Robert McCrum, författaren och tidningsredaktören som har skrivit en bok om den populäre engelske författaren Wodehouse. I diskussionen mellan Fry och McCrum framkommer att många som är sjuka eller till exempel de som sitter i fängelse, tycker om att läsa just P.G. Wodehouse. Någonting i hans böcker skänker tröst, glädje och kanske en stunds respit från eländet. Fry konstaterar att en författare knappast kan få en större komplimang än så; tänk att vara någon vars böcker en läsare vänder sig till i svåra stunder.

 

 

Min biblioterapeut är som av ett lustigt sammanträffande just Stephen Fry. En period förra året när jag inte direkt var på topp, slukade jag hans självbiografiska böcker Moab is my Washpot och The Fry Chronicles. Dessutom tittade jag på flera av hans teveprogram: Planet Word, hans serie Stephen Fry in America (där han kör runt i USA i sin svarta brittiska taxi) och en oändlig mängd QI-avsnitt. Och jag är helt övertygad om att min Fry-konsumtion faktiskt fick mig att må bättre.

 

Det är något speciellt med Stephen Fry. Han är extremt rolig, hyperintelligent, kunnig, nyfiken och artig. Han älskar den klassiska litteraturen, men är inte snobbig kring vad man böra läsa. Dessutom skriver han själv fantastiskt. Lägg därtill en stor dos engelsk charm. Precis vad jag behöver när jag känner mig "a bit under the weather."

 

 Vilka författare/böcker läser du för att må bättre?

Den röda soffan

I Michèle Lesbres roman Den röda soffan får vi följa Anne, en kvinna från Paris som ger sig ut på en resa med transsibiriska järnvägen. Anledningen till resan är hennes gamla kärlek Gyl som har bosatt sig i en liten by i trakten av Bajkalsjön. De har betytt mycket för varandra, även om det var länge sedan de hade ett förhållande. När hans brev från Ryssland slutar komma blir Anne djupt oroad, och hon känner ett starkt inre tvång att ge sig iväg och ta reda på vad som hänt honom.
 

Den långsamma tågresan blir för Anne också en inre resa. Hon betraktar världen som passerar utanför tågfönstret, hon möter människor som hon aldrig ska träffa igen, men vars personligheter gör bestående intryck på henne. Ofta tänker hon på Clémence Barrot, den gamla damen som hon brukar läsa högt för hemma i Paris.
 

Clémence är före detta modist och granne med Anne. Ett par gånger i veckan brukar Anne besöka henne och har då med sig böcker som handlar om stråtrövaren Marion du Faouët, kvinnorättskämpen Olympe de Gouges och journalisten Milena Jesenska. Anne sitter alltid på en särskild stol och Clémence sitter på den röda soffan, där ett gulnat fotografi på henne och hennes ungdomskärlek är gömt bakom kuddarna.

 

 Ju längre Anne kommer på sin resa mot Bajkalsjön, desto mer inser hon att det viktiga inte är att återse Gyl. Genom vänskapen med Clémence, de modiga kvinnorna de läser om, och personerna Anne träffar på sin resa, kommer hon till insikt om att livet aldrig upphör att erbjuda nya möjligheter, trots förlorad kärlek och tiden som rusar förbi alldeles för fort.

 

Läs också Michèle Lesbres roman Nina av en slump, som jag har skrivit om här.
 

Titel: Den röda soffan

Författare: Michèle Lesbre

Översättare: Marianne Tufvesson

Utgivningsår: 2009 (det franska originalet år 2007)

Förlag: Sekwa

Antal sidor: 131 

Berättelser från Engelsfors

Berättelser från Engelsfors är (som man kan läsa på bokens baksida):  "Ett seriealbum för alla som har läst Cirkeln och Eld och vill ha mer." Då fanns alltså ännu inte Nyckeln, den sista delen i trilogin, men eftersom jag fortfarande inte har hunnit läsa avslutningen, tyckte jag att det passade bra att först ta mig an serieboken.

 

Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg har här samarbetat med de tre serietecknarna Kim W. Andersson (annars kanske mest känd för Alena), Karl Johansson (har tidigare skapat Mara från Ulthar) och Lina Neidestam (står bakom serierna om Zelda.) Tillsammans har de komponerat åtta serieberättelser där vi får följa De utvalda både före Cirkeln och efter Eld.

 

Jag gillar verkligen det här. Det är spännande att få en lite annorlunda infallsvinkel på tonårshäxorna, och de olika stilarna på bilderna passar alla väl in i stämningen. Jag tycker det är särskilt fyndigt att låta Mona Månstråle, med sina spådomar och syner, vara den sammanbindande länken mellan de olika berättelserna. Naturligtvis skulle jag aldrig vilja ersätta romanerna i Engelsfors-triologin med serier, men jag tycker det är ett häftigt komplement.

 

Här följer några exempel på de snygga bilderna i boken:

 



Mona Månstråle av Kim W. Andersson

Vanessa och Linnéa av Lina Neidestam

Linnéa och Elias av Karl Johnsson

 



Bokbloggsjerka - Läsutmaningar 2014

Så har det blivit dags för årets första bokbloggsjerka, och frågan som Annika ställer till oss är den här:

Tänker du delta i några utmaningar i år och i så fall vilka?

Jo, det tänker jag. Framförallt gillar jag utmaningar som breddar min läsning utan att valet av böcker känns som något slags tvång. Tre utmaningar har jag bestämt mig för hittills, men det kan ju bli fler under årets gång...

Anna på och dagarna går... har startat en utmaning som hon kallar #världsutmaningen2014. Den går ut på att man under 2014 ska läsa böcker från så många olika länder man vill (några eller massor!) och sedan dela med sig av sina boktips - och läsa andras - på bokmässans community.

 Nästa utmaning jag deltar i är Pocketlovers roliga Kaosutmaning 2.0. I den ska man läsa och pricka av böcker från en lång lista - minst 20 av de 40 ska man ha läst för att klara utmaningen. Jag har redan börjat, och du kan följa hur det går för mig och vilka böcker jag läser här.

Till sist har jag också en egen läsutmaning som jag kallar Topp-100-trippeln. Här ska man utgå ifrån Världsbibliotekets lista över de hundra bästa böckerna och välja ut tre titlar som man ännu har olästa. Man har sedan hela året på sig att läsa böckerna och skriva något om dem på sin blogg. Alla är förstås välkomna att delta! De här tre böckerna kommer jag att läsa.

Läsutmaning: Mina 3 i Topp-100-trippeln

I Topp-100-trippeln, min läsutmaning för 2014, ska man alltså välja ut tre olästa böcker från Världsbibliotekets lista över de hundra bästa böckerna. Sedan har man hela året på sig att läsa dem och skriva något om dem på sin blogg.

Efter mycket funderande hit och dit har jag nu bestämt mig för vilka böcker som blir min trippel. Jag hade sedan tidigare läst strax under hälften av böckerna på listan, så det fanns gott om titlar att välja mellan. Såhär blev mitt val till slut:

En av böckerna kändes ganska självklar, nämligen Ulysses av James Joyce. Dels är det en sån där roman som jag alltid tänkt att jag ska läsa, men så har det av olika anledningar inte blivit av. Dels började jag faktiskt på den under förra året och har den alltså redan halvläst. Så en vandring genom Dublins gator får det bli!

Nästa titel jag har valt är en annan engelskspråkig roman. Lewis Carrolls  Alice's Adventures in Wonderland är en bok som jag konstigt nog trodde att jag hade läst, förmodligen på grund av alla filmatiseringar och barnanpassade versioner som finns. Men sedan upptäckte jag att själva originalboken stod där oläst i bokhyllan, så den får bli min tvåa. Jag har inte heller sett Alice-filmen med Johnny Depp ännu, så det tänkte jag också passa på att göra.

I mitt tredje bokval kommer jag att lämna det engelskspråkiga för att istället styra kosan mot norra Tyskland. Thomas Manns Huset Buddenbrook är en bok som jag egentligen inte vet så mycket om, men vars titel för mig har den där riktigt skimrande klassikerstatusen. Den vill jag läsa!

Visst vill väl du också vara med i Topp-100-trippeln?
Vilka tre böcker väljer du?



Läs mer om utmaningen under fliken Topp-100-trippeln ovan!

Novelltema - Stulet nyår av Agnes von Krusenstjerna

Agnes von Krusenstjerna (1894-1940) är mest känd för sina två romanserier: den om Tony (Tony växer upp, Tonys läroår och Tonys sista läroår) och serien om Fröknarna von Pahlen.

Nu har jag läst en berättelse av Agnes von Krusenstjerna i ett betydligt kortare format - i samlingen Noveller för världens barn 2007 hittade jag en text som heter "Stulet nyår".

 

Novellen handlar om Gerda Vastesson, en fattig kvinna som försörjer sig som skurtant och hjälp vid storstädningar. Hon bor längst ner på gården i ett eländigt kyffe:

 

"Tätt intill avskrädestunnorna låg det. Feta råttor kilade med glada, makliga hopp omkring. Hon vågade inte öppna fönstret av rädsla för att de skulle ta sig in."

 

Men när novellen börjar befinner hon sig högre upp i huset, i den fina familjen Gyllanders våning, där hon åtagit sig att vattna blommorna medan herrskapet är bortresta över nyårshelgen. Gerda sätter sig ner i en inbjudande fåtölj, så annorlunda mot den hårda köksstol som hon annars brukar sitta längst ut på kanten av, när hon har städuppdrag i huset. Gerda somnar.

 

När hon vaknar är det som om något har förändrats inom henne. Hon kan inte stå emot den lockelse som våningen och det liv den representerar, utövar på henne. Hon vandrar omkring i rummen och drömmer sig bort, smeker de luxuösa materialen och provar till och med en av fruns klänningar. Hennes längtan uppfyller henne:

 

"...hon ville bli fri, bli en annan. Under sin snart fyrtioåriga levnad hade hon aldrig fått känna sig lycklig, aldrig riktigt mätt, aldrig riktigt varm. Inte ens denna stormande längtan hon nu brann av hade hon erfarit. Tanig och liten hade hon slunkit omkring i livet. Till vad nytta? Ingen hade älskat henne. Inte ens en kyss hade snuddat vid henne. Hon hade varit så ohjälpligt utanför."

 

När det ringer på tamburdörren går hon dit och öppnar. Hon låtsas att hon är frun i huset, och det är nästan som om hon själv tror att det verkligen är så. En bettlare står i dörröppningen och hon bjuder honom in i lägenheten för en nyårssupé. Läsaren, men inte Gerda, förstår att mannen tänker utnyttja den märkliga situationen. Bettlaren inser snart hur allt hänger ihop, och som läsare våndas man över hur Gerda ska kunna slingra sig ur sin belägenhet.

 

Titel: "Stulet nyår" ur Noveller för världens barn 2007

Författare: Agnes von Krusenstjerna

Förlag: Informationsförlaget

Antal sidor: 11