Elsa Mo - en Salome från 1980-talet

Romanen Salome av Mara Lee handlar om Elsa Mo, en fjortonårig tjej som växer upp i det nordostskånska samhället Ormby under 1980-talet. Som titeln antyder har Mara Lee inspirerats av myten om Salome (Elsa Mo är ju dessutom ett anagram av Salome.)

 

Den historiska förlagan Salome levde på 100-talet. Hon dansade de sju slöjornas dans för sin styvfar Herodes och fick då önska sig precis vad som helst som belöning. Under sin mammas inflytande krävde hon då Johannes döparens huvud på ett fat, vilket hon också fick.

 

Även om Mara Lee inte i alla avseenden låter sin Salome bli en modern iscensättning av den gamla berättelsen, så finns det gott om beröringspunkter. Elsa tillbringar mycket av sin tid i Ormbys dansstudio, och hennes baletträning har förstås en direkt motsvarighet i Salomes dans. Elsa har också en fosterbror med just namnet Johannes, och Mara Lee har en alldeles egen lösning på det där med hans huvud på ett fat!

 

Men det som jag tycker är den mest brännande beröringspunkten är synen på den kvinnliga kroppen. I myten om Salome är det tydligt att man ser på kvinnokroppen som ett objekt, något som existerar för betraktarens ögon. I Elsas värld är kroppen både objekt och subjekt. Vid ett tillfälle dansar hon och två andra tjejer en dans, där de likt Salome tar av sig plagg för plagg inför kompisarnas granskande ögon. Men Elsa har inte bara en kropp att betrakta. I allra högsta grad har hon en egen vilja och gör med sin kropp vad hon vill, även om det ibland ter sig våldsamt och destruktivt.

 

Det är mycket kroppar i Lees bok. Romanen inleds med en scen där tjejerna ska in och undersökas hos skolsköterskan och då uppmanas att klä av sig och stå och vänta på sin tur utan kläder på överkroppen. Man kan lätt känna igen tonårens osäkerhet och blygsel, precis som när Mara Lee beskriver duschningen efter dansträningen. Kroppen blir i Salome både något att skämmas för och något att visa upp. I dansen blir kroppen dessutom ett vackert redskap för att gestalta det som finns inombords, och just dansscenerna är inlevelsefullt skildrade.

 

Det är en fängslande och samtidigt undanglidande grupp unga tonåringar som det berättas om i boken. Det är svårt att riktigt förstå sig på dem och man känner ingen direkt sympati för någon. Samtidigt är det nog just det faktum att skildringen inte är så tillrättalagd, som gör att jag fascineras av den.

 

Elsa har en frånvarande pappa som hon tänker mycket på, och hennes kompis Veronica är döende. Hon har alltså en svår situation, och i rummet i källaren finns också sedan en kort tid tillbaka Johannes, en utsatt kille som ska bo hos familjen och bli Elsas fosterbror. När Johannes tycks bli allt närmare vän med Veronica, blir Elsas vrede allt större.

 

Trots en inledning på romanen där jag stördes av vad jag tyckte var onödigt konstlade formuleringar, växte sedan berättelsen allt mer. Jag riktigt sögs in i den här annorlunda skildringen av tonårslivet i ett litet samhälle i nordöstra Skåne.






Titel: Salome
Författare: Mara Lee
Utgivningsår: 2011
Förlag: Albert Bonniers förlag
Antal sidor: 250