The Curious Case of Benjamin Button

 Amerika är målet för den sista etappen på Lyrans bokliga resa Jorden runt. Jag har läst novellen The Curious Case of Benjamin Button (1922) av F. Scott Fitzgerald, en författare som annars är mest känd för sina romaner The Great Gatsby och Tender is the Night.

 

År 1860 föds Benjamin Button på ett sjukhus i Baltimore. Hans pappa rusar dit för att få se sitt nyfödda barn, men alla i personalen som han möter verkar antingen irriterade eller förskräckta. De verkar mest vilja bli av med Mr. Button, och skickar upp honom till rummet där de nyfödda ligger i sina vaggor. Där får han själv se det märkliga som har inträffat:

 

Wrapped in a voluminous white blanket, and partially crammed into one of the cribs, there sat an old man apparently about seventy years of age. His sparse hair was almost white, and from his chin dripped a long smoke-colored beard, which waved absurdly back and forth, fanned by the breeze coming in at the window.

 

Så börjar alltså Benjamin Buttons liv på jorden - han föds som en gammal man och fortsätter sedan att åldras baklänges. Under de första åren i sitt liv är han rynkig och vithårig, men efter hand som han blir allt yngre går han ut i krig, driver familjeföretaget och gifter sig och får barn. När han närmar sig ungdomen studerar han på college och går sedan i pojkskola. Han förlorar efterhand sina intellektuella förmågor och slutar sitt liv som bebis.

 

Benjamins föräldrar blir naturligtvis chockade när de inser att deras nyfödde son är en gammal man, men istället för att bli ledsna och bekymrade för hur han ska klara sig genom livet, verkar de mest rädda för att deras sociala anseende ska dala med en sådan abnormitet i familjen. De gör allt för att försöka dölja sonens fysiska ålder. Till exempel vill pappan att Benjamin ska färga det vita håret och leka med en skallra, så att det inte ska märkas att han faktiskt är en gammal man. Det hela är förstås helt absurt, och mycket underhållande att läsa om.

 

Man brukar ju säga att åldern bara är en siffra, men det är inte hela sanningen. När Benjamin i sina tidiga år är en gammal man, tycker han om att röka cigarrer och samtala med sin farfar. När han når sin fysiska ungdom (fast han alltså har levat i minst femtio år) får han också ungdomens energi och går på massor av fester. När han på sin ålders höst blir en pojke, trivs han bäst i andra pojkars sällskap.

 

F. Scott Fitzgerald verkar vilja säga att man med ökad ålder och en åldrad kropp och själ, faktiskt också får andra intressen och annan smak än den man hade i ungdomen. När Benjamin tvingas att låtsas vara något han inte är, med hjälp av hårfärg och löspolisonger, är han heller inte lycklig. Novellen säger oss något om möjligheten att åldras med värdighet, istället för att bli slav under den ungdomshysteri som råder i vårt samhälle.