Konsten att ha sjukt låga förväntningar är Åsa Asptjärns första roman, och vilken debut det är! Det märks att författaren har en bakgrund inom komiken (som ena halvan av humorduon Åsa & Gertrud), och samtidigt har romanen den svärta som man nästan förväntar sig i en bok som handlar om högstadieungdomar.
Bokens huvudperson heter Emanuel Kent Sjögren. Han är en ganska udda fågel och med ett namn som är så likt den store filosofen Immanuel Kant, känns det ofrånkomligt att också Emanuel filosoferar över livet och ger läsaren råd. Som det här, till exempel: "Mitt filosofiska råd. Om du inte får hjälp utifrån med att förstöra ditt miserabla lilla liv så får du ta tag i det och förstöra det själv."
Han har det verkligen inte lätt, denne Emanuel. Det mesta han gör blir fel, även om han gör sitt bästa för att gå rakt emot sina instinkter i ett försök att bli mer som de andra. Men då blir det oftast bara ännu värre. Han har en enda kompis, Tore, och de två hänger ihop nästan som i symbios.
När Tores pappa dör och Tore inte kommer till skolan på ett tag, ser Emanuel sin chans att vidga sina sociala vyer. Utan att han riktigt vet hur det gått till, sitter han nu med klassens populäraste tjej, Ammis, och den nya tjejen, Bianca, på lunchrasterna. Han blir till och med inbjuden på en fest tillsammans med dem, och i sin längtan att bli någon annan, säljer han ut sin kompis Tore. Man lider med Emanuel och suckar åt hans belägenhet, men inte för en sekund undgår man att känna den värme med vilken denne hopplöse, fjunige och finnige kille är skildrad.
Samtidigt är det humorn som är bokens kanske starkaste vapen. Jag skrattar högt flera gånger åt alla dråpligheter och det sarkastiska tonfallet. Konsten att ha sjukt låga förväntningar får mig att tänka på böckerna om Adrian Mole av Sue Townsend, och när jag läser om Åsa Asptjärn i Svensk bokhandels vårkatalog, nämner hon själv just Adrian Mole som en stor inspirationskälla.
Konsten att ha sjukt låga förväntningar ges ut som en bok för tonåringar, men jag kan intyga att man som vuxen också kan ha sjukt roligt medan man läser om Emanuel Kents upptåg.
Till sist, ännu ett filosofiskt råd:
"Livsfilosofiskt råd: Potential är ett svårt begrepp. Det kan mycket väl vara så att du har det, men försök aldrig förklara det för någon annan. Har du potential behöver du inte förklara det. Det märks. I samma stund som du försöker övertyga någon så försvinner den. Som en cykel i kanalen."
Titel: Konsten att ha sjukt låga förväntningar
Det här låter som en bok jag borde läsa :)
SvaraRaderaDen var riktigt bra, så det tycker jag absolut att du ska göra!
Radera