Det första stoppet på min och familjens rundresa i sydvästra England var Bath. Vi hade många anledningar till att besöka just Bath, men för min del låg en stor del av lockelsen i den Jane Austen-koppling som finns till staden.
Jane Austen (1775-1817) brukar ibland kallas Baths mest kända invånare. Mot slutet av 1700-talet tillbringade hon två längre perioder i staden, och mellan åren 1801 och 1806 bodde hon där permanent.
Ur en slags fontän tappar en servitör upp glas med vatten till den som vill provsmaka, och det ville jag ju naturligtvis. Jag kan inte påstå att det smakade illa, men det var inte speciellt angenämt heller. Varmt vatten är helt enkelt ganska konstigt att dricka, men med tanke på att just det här vattnet innehåller 42 stycken välgörande mineraler så var det kanske värt det...
På Austens tid besökte man inte bara The Pump Room för sin hälsas skull. Bath var en plats för nöjen - man var där för att dansa, för att spela kort, dricka te, gå på teater, lyssna på musik, prata och flirta. Man ville synas och se andra, helt enkelt. När man skrev in sig i gästboken i The Pump Room hade man officiellt anlänt i Bath, och andra kunde läsa ens namn där.
Idag är The Pump Room en restaurang där man kan äta middag eller njuta sitt Afternoon Tea. Vi gjorde varken eller, men fick i alla fall ta oss en titt (och alltså smaka på vattnet).
Jane Austen besökte såklart The Pump Room under sin tid i Bath. Säkert är att hon också som alla andra promenerade längs med The Royal Crescent, en rad med hus formade som en halvcirkel, ritade av John Wood the Younger och byggda under den senare halvan av 1700-talet. Nu ligger the Crescent mitt inne i bebyggelsen, men på Janes tid gränsade den till öppna fält:
Jane bodde inte bara själv i Bath, utan hon lät också två av sina romaner utspela sig där:
Northanger Abbey (1817) och
Persuasion (1818).
I
Northanger Abbey får vi möta Catherine Morland, en ung kvinna som följer med vännerna Mr. och Mrs. Allen när de ska vistas en tid i Bath. Catherine är full av iver över att komma till Bath och att komma ut i den sociala världen:
"They arrived at Bath. Catherine was all eager delight; - her eyes were here, there, every where, as they approached its fine and striking environs, and afterwards drove through those streets which conducted them to the hotel. She was come to be happy, and she felt happy already."
Varken the Allens eller Catherine känner någon i Bath, men efter några dagar möter Mrs. Allen en gammal skolkamrat, Mrs. Thorpe, och Catherine blir vän med Isabella, en av Mrs. Thorpes döttrar. Catherine är ung och naiv och hon beundrar den mer världsvana Isabella. The Allens och the Thorpes tillbringar nu en stor del av sin tid tillsammans, som här, i ett utdrag där både the Pump Room och The Crescent omnämns:
"As soon as divine service was over, the Thorpes and the Allens eagerly joined each other: and after staying long enough in the Pump-room to discover that the crowd was insupportable, and that there was not a genteel face to be seen, which everybody discovers every Sunday throughout the season, they hastened away to the Crescent, to breathe the fresh air of better company. Here Catherine and Isabella, arm in arm, again tasted the sweets of friendship in an unreserved conversation."
Det visar sig senare att Isabella är förtjust i Catherines bror James, som hon träffat genom sin egen bror, John Thorpe. Dessa båda män anländer också i Bath, och när Isabella alltmer söker James sällskap, hamnar Catherine i Johns blickfång. Han uppvaktar henne och hon är så artig hon kan mot honom, men det står med en gång klart för läsaren att John Thorpe är en sliskig och inbilsk typ, som man känner stor avsmak för.
Samtidigt har Catherine också stiftat bekantskap med en viss Henry Tilney, och det är mot honom som hennes romantiska intresse riktar sig. Men som vanligt hos Jane Austen ska det förstås till en del komplikationer och förvecklingar innan romanens hjältinna får som hon vill.
Om
Northanger Abbey skildrar en ung, naiv flicka, så är
Persuasion dess motsats. Anne Elliott är vid 27 års ålder ogift och har sin bästa tid bakom sig.
Vid 19 års ålder träffade och förlovade hon sig med Frederick Wentworth, då en ung man ännu utan ekonomisk framgång. Under inrådan av Lady Russell, som är som en mor för Anne sedan hennes egen dog i unga år, slog Anne upp förlovningen för att Wentworth inte var tillräckligt framgångsrik. Men hon har aldrig slutat att älska honom.
Familjen Elliott bor på anrika Kellynch-hall, men på grund av att speciellt fadern, Sir Walter Elliott, och den äldsta dottern, Elizabeth, lever över sina tillgångar, tvingas de hyra ut egendomen och hitta någon annanstans att bo. Sir Walter vill gärna till London, men med tanke på att han måste ha råd att upprätthålla en viss standard, faller valet på den mindre staden Bath:
"It was a much safer place for a gentleman in his predicament: - he might there be important at comparatively little expense."
Persuasion utspelar sig alltså till viss del i Bath, men också i den lilla kuststaden Lyme Regis (vilket jag ska återkomma till i ett senare inlägg). I Annes bekantskapskrets finns systrarna Musgrove, unga, charmiga och levnadsglada, och också Annes syster Mary som är gift med Charles Musgrove. Hyresgästerna på Kellynch, Admiral och Mrs. Croft, visar sig vara en bekantskap som för en överraskning med sig. Mrs. Croft är nämligen syster till ingen mindre än Frederick Wentworth, nu en framgångsrik
Captain Wentworth.
Ännu en gång ska alltså Frederick Wentworths och Anne Elliotts vägar korsas. Frågan är förstås om de ska få en andra chans tillsammans?
Flera viktiga scener i boken utspelar sig i miljöer som man kan besöka än idag. Förutom the Pump Room var
The Assembly Rooms (också kallade the Upper Rooms) viktiga. Här hölls baler, man lyssnade på konserter och man umgicks. Idag finns det ett Fashion Museum där, men man kan också gå in och se salarna där man roade sig under Jane Austens tid:
I
Persuasion ska hela sällskapet gå på en konsert i the Assembly Rooms, och Anne är förstås spänd på om hon ska få tillfälle att prata med Captain Wentworth. De väntar på att alla ska komma:
"
they took their station by one of the fires in octagon room":
Wentworth kommer verkligen dit och Anne lyckas samtala lite med honom. Sedan skiljs de åt för en stund när konserten ska börja och de intar sina platser i konsertsalen. Jag är lite osäker på i vilken sal en konsert hölls i the Assembly Rooms, men troligen i den stora balsalen. Tyvärr kunde man bara kika in i den när vi var där, eftersom de höll på att duka inför ett bröllop:
I the Assembly Rooms finns också ett vackert Tea Room:
Anne lägger hursomhelst knappt märke till de vackra omgivningarna hon befinner sig i. Hon är så uppfylld av konversationen med Wentworth, som hon hoppas och innerst inne tror kan betyda att han fortfarande har känslor för henne:
"Anne saw nothing, thought nothing of the brilliancy of the room. Her happiness was from within. Her eyes were bright, and her cheeks glowed, - but she knew nothing about it. She was thinking only of the last half hour, and as they passed to their seats, her mind took a hasty range over it. His choice of subjects, his expressions, and still more his manner and look, had been such as she could see in only one light."
Persuasion var den enda bok jag inte tidigare läst av Jane Austen, men nu är den absolut en av mina favoriter.
I Bath finns det också ett museum helt ägnat åt Jane Austen. På
The Jane Austen Centre kan man besöka en utställning om hennes liv, hennes böcker och livet i Bath när hon bodde där. Man kan också handla i museets butik och fika i deras Regency Tea Rooms:
Museet ordnar också Walking Tours med Jane Austen som tema, men eftersom det är lite svårt att genomföra en sådan med en sjuåring i släptåg kan jag inte rapportera något om det. Men även utan en guidad tur finns det alltså massor Jane Austen-relaterat att se i Bath, och mängder av andra trevligheter också förstås.
Efter att ha gått runt hela dagen åt vi middag på en av alla Baths pubar, och passande nog, när jag slagit mig ner i en skön fåtölj i väntan på maten och ser mig omkring, hänger det här porträttet på väggen intill oss:
Nu är det dags att säga hejdå till Jane för den här gången, men vi möter henne igen lite senare i
Min bokliga resa när jag skriver om Lyme Regis.
Titel:
Northanger Abbey
Författare: Jane Austen
Utgivningsår: första gången 1817, i min utgåva 2012
Förlag:
Penguin
Antal sidor: 256
Titel:
Persuasion
Författare: Jane Austen
Utgivningsår: första gången 1818, i min utgåva 2012
Förlag:
Penguin
Antal sidor: 255