"Nureddins näsa" av Lars Göransson handlar om två pojkar som ligger på en boj ute i skärgården och observerar söndagslivet omkring dem. Inte mycket är i görningen, men pojkarna får syn på två män på Janssons pråm: Fritzes pappa och en yngre man som hänger över relingen och kräks. Pojkarna tror han är bakfull och kommer i samtalet in på hur det är att ha druckit för mycket. Novellens berättare ljuger för Nureddin och säger att han varit bakfull, men Nureddin förstår snabbt genom alla onödiga detaljer att det inte är sant.
De pratar vidare om livet och inser upprört att de båda är förälskade i samma flicka. Berättaren tror säkert att Nureddin har störst chans hos flickan på grund av dennes stiliga näsa, "en fulländad musketörsnäsa." Nureddin själv däremot tror inte alls att han har en chans, på grund av samma näsa. Hans föräldrar kallar den för grotesk och det är uppenbart att han istället ser näsan som ett hinder.
Jag tycker om novellen med sin sommarstämning och pojkarnas funderingar kring livet i stort som smått. Det är också roligt att läsa en novell av en författare som jag aldrig tidigare hört talas om.
Titel: "Nureddins näsa"
Ur: Svenska noveller: från Almqvist till Stoor
Författare: Lars Göransson
Utgivningsår: novellen ursprungligen från 1949, novellsamlingen från 2018
Förlag: Albert Bonniers
Antal sidor: 7
inte tänkt på näsor, jag har läst en nästan hundra år gammal novell:
SvaraRaderahttps://hannelesbibliotek.blogspot.com/2019/04/dockskapet-av-katherine-mansfield.html
Åh :-) Katherine Mansfield gillar jag!
RaderaDen verkar inte fullt så mustig som Gogols "Näsan" som jag läste i utmaningen -16.
SvaraRaderaHuruvida näsan är en tillgång eller ett hinder, för tankarna till Cyrano de Bergerac.
Margaretha
Tänkte också på Gogols Näsan när jag först såg titeln. Det verkar tydligt vara något med näsor som fungerar väl i noveller :-)
Radera