Söndagens smakbit - Barnbruden

På söndagarna kan man titta inom på Flukten fra virkeligheten och ta del av smakbitar från böcker som olika bokbloggare för tillfället läser - ett trevligt sätt att få nya boktips. Idag tänker jag också vara med.

Min smakbit är hämtad ur Anna Laestadius Larssons Barnbruden, den första romanen i en historisk trilogi där kvinnorna står i centrum. Året är 1774 och femtonåriga Charlotta reser till Sverige för att gifta sig med kungens bror, hertig Karl, med uppdrag att skänka landet den tronarvinge som kungen själv är oförmögen att avla. Hon är den yngsta kungliga bruden i Sveriges historia.

Charlottas tröst är att hon under båtfärden blir vän med en annan ung flicka, Sophie von Fersen. Efter att de båda flickorna lekt och sprungit längs däck reflekterar Sophie såhär:

     Hon hade sprungit! När hade hon gjort det senast?
     "Tänk om mor hade sett mig", sade hon där hon satt på yttersta kanten till schäslongen, som alltid mån om sin hållning.
     "Då hade hon skämts över hur ni stapplade fram som en gammal halt höna."
     Sophie låtsades inte höra skämtet.
     "Ni förstår inte. Så länge jag kan minnas har jag varit snörd. När skulle jag ha lärt mig att springa?"
     "Men ni måste ju ha snott runt som liten", invände Charlotta.
     "Knappast. Ett av mina första minnen är att min mor trycker sin fot mot min rygg. Jag är tre år, kanske fyra... Ligger på mage. Mor står över mig och tar spjärn med foten för att hämta kraft. Sedan tar hon i allt vad hon orkar. Jag ber henne sluta, men hon drar och drar i korsettens snoddar. Mina lungor töms på luft, jag tror att jag ska dö..."
     Hon bet sig i läppen, kämpade för att hålla tillbaka tårarna.

Romanen hittills är både lättläst och underhållande. Samtidigt känns det viktigt och intressant att läsa om kvinnans situation under den här tiden.

____________________________________________________________