April 2026

 

Under april månad läste jag av någon anledning ganska många barnböcker. Jag kan varmt rekommendera Augustin Erbas trilogi om Vilma och hennes äventyr i andra världar och tider där hon möter diamantdrakar, slemvävare och öronkrypare, och en och annan person ur historien. Förutom äventyrskänslan har böckerna en helt fantastisk och sarkastisk humor som jag tycker mycket om. Böckerna i trilogin är Det gula ljuset, En gömd värld och Dödsmärkt. Läs den första och sen finns det stor chans att du slukar de andra två av bara farten.

Jag har också läst Fabian Göransons andra seriebok om Klara, Teknokraternas plan. Boken fortsätter där den augustprisade första delen Klara - Tvättbjörnarnas stad slutade och beskriver Klara och de andra tvättbjörnarnas kamp mot teknokraterna och den mystiske Doktor Nuragen som vill riva all gammal bebyggelse och istället bygga hus i betong och glas. Riktigt spännande läsning och fint med kombinationen av text och illustrationer. 

Bilderböcker blev det också i april, eftersom 2026 års ALMA-pris tilldelades kanadensiske Jon Klassen. Jag hade redan läst flera av hans böcker, men passade på att låna hem de två jag hade kvar, nämligen Vi hittade en hatt och Det är inte min hatt. Hattar verkar vara vanligt förekommande i Klassens böcker och hans minimalistiska och humoristiska berättarstil skildrar teman som osäkerhet, ägande och moral. Ett bra val (som vanligt) av ALMA-juryn.

I bokcirkeln fortsatte vi läsa böcker med biografiskt eller självbiografiskt innehåll genom Viktor Noréns Jag går min väg. Boken handlar om Noréns uppväxt, hur han tidigt bestämde sig för att bli rockstjärna och hur musiken på olika sätt följt honom genom livet. Här finns också fina skildringar av betydelsen Noréns familj har för honom och sorgliga inslag som när vännen Kristian Gidlund går bort i cancer. Boken fick mig att lyssna på bröderna Norén och deras olika band på Spotify och jag tittade också på serien Bröderna Noréns underbara resa på SVTplay. 

Sista boken jag hann med i april var japanska Mieko Kawakamis roman Alla nattens älskare. Kulturkollos världsdelsutmaning var under april på temat Asien och jag blev genast sugen på att läsa något från Japan. Alla nattens älskare handlar om Fuyuko, en korrekturläsare i trettioårsåldern som lever ett tyst och tillbakadraget liv i Tokyo. Hon saknar nära relationer och upplever att hon mest betraktar livet på avstånd. När hon börjar försöka bryta sitt mönster och öppna sig för andra väcks både en stark längtan efter närhet och en rad svåra och omvälvande känslor. En riktigt bra bok. 

Januari 2026

Att läsa så varierat som möjligt är målet för min läsning under 2026, och januari bjöd faktiskt på flera olika sorters böcker.

Jag inledde med Elly Griffiths senaste deckare, Sista ordet. Boken är den fjärde i serien om den numera Londonbaserade polisen Harbinder Kaur, även om det den här gången handlar mer om Harbinders vänner Edwin, Benedict och Natalka, som är kvar Shoreham. Edwin och Natalka driver en detektivbyrå ihop och de får i uppdrag att undersöka en kvinnlig författares dödsfall. Efter ännu ett mord börjar de ana att den gemensamma nämnaren är en skrivarkurs på ett ställe som heter Battle House. Boken har charmiga huvudpersoner, en spännande intrig, och är väl värd att läsa.

Under januari månad blev det också äntligen dags att jag läste Liken vi begravde av Lina Wolff.  Boken handlar om systrarna Jolly och Peggy, som växer upp som fosterbarn i en by i Skåne. Byn är känd för de mord som begåtts där, och boken är full av svart humor och ibland makabra detaljer. Fosterfadern är sadistisk och fostermodern spårar emellanåt ut totalt, men ändå har familjen på något sätt en trygghet i varandra. Det här är en berättelse som ingen annan, och jag gillar verkligen!

Liken vi begravde vann Augustpriset 2025 för bästa skönlitterära bok, och vinnaren i barn- och ungdomsklassen var Fabian Göransson med sin grafiska roman Klara - Tvättbjörnarnas stad. Det här är ett klassiskt äventyr, om Klara som rymmer hemifrån och blir en del av gatubarnen tvättbjörnarnas gäng. En fortsättning följer i Teknokraternas plan, som jag också vill läsa (släpps i mars). På det grafiska temat läste jag också Kung Ottokars spira av Hergé. Det var väldigt längesedan jag läste ett Tintin-album, och det var ett trevligt återseende.

Till bokcirkeln läste jag Ulrika Ewermans Jag: en bok om Karin Larsson, en roman som jag tyckte mycket om. Vi får följa Karin när hon och en väninna beger sig till konstnärskolonin i franska Grez-sur-Loing för att ägna sig åt friluftsmåleri. De lever för konsten, festerna och gemenskapen, och Karin verkar ha stor talang för att måla. Det är i Grez hon träffar den store konstnären Carl Larsson, vilket blir helt livsavgörande för hur hennes liv ska komma att utveckla sig. 

En diktsamling hann jag också med, nämligen Eva Ströms Den underjordiska floden. Dikterna kretsar kring död och förlust, där sorgen är som en mörk underström som genomsyrar allt. Men här finns också naturen, träden och grönskan - världen runtomkring lever ju och fortgår som om inget hänt. 

Till sist läste jag också The Rose Field, den sista delen i Philip Pullman trilogi The Book of Dust. Jag är verkligen förtjust i de här böckerna och eftersom del två slutade mitt i intrigen, var det med stor förväntan jag tog mig an den här tegelstenen. The Rose Field knyter ihop trådarna från de tidigare böckerna, och det känns som att den här boken har en mer filosofisk ton. Här finns funderingar kring fantasi och verklighet, om försoning och hur man kan leva sitt liv. Relationen mellan Lyra och hennes deamon Pan står i centrum – inte som en självklar enhet, utan som något som måste återerövras. 

Januari 2025

Årets första månad har varit en riktigt bra läsmånad för min del.

Även i år kör jag en novellutmaning och till Novelltolvan 2025 läste jag tre noveller av Chimamanda Ngozi Adichie. Hon skriver om Nigeria och USA och hon gör det på ett oslagbart sätt. Läs här om vilka noveller jag valde och vad jag tyckte om dem.

Till bokcirkeln läste jag Sally Rooneys Intermezzo, en bok jag verkligen sett fram emot att läsa. Precis som med det jag läst av författaren tidigare, så gillar jag verkligen den här romanen. Den handlar om två bröder, Peter och Ivan Koubek, som försöker hitta sin plats i tillvaron efter faderns död, och i förhållande till varandra. Brödernas syskonskap står i fokus, men här finns också deras mer eller mindre komplicerade kärleksförhållanden, vilket man nästan förväntar sig av en roman av Rooney. Riktigt bra!

Jag läste också den grafiska romanen Gender Queer: A Memoir av Maia Kobabe, en bok som på grund av sitt LGBTQ-tema under flera år varit den mest förbjudna boken i USA. I boken får man följa Maia under hens uppväxt och utveckling som asexuell och icke-binär. Det är riktigt gripande och intressant, och ger en personlig inblick i frågor om kön och identitet.

Nästa bok jag läste var An Yus Efterklang, en roman som handlar om Song Yan som bor i Beijing tillsammans med sin man och hans mor. Son Yan hade velat blir konsertpianist, men valde bort den drömmen när hon gifte sig. Nu ger hon istället pianolektioner och försöker hantera sin svärmor när maken ständigt är bortrest på olika affärsresor. En dag anländer en mystisk svampleverans från mannens hemprovins, och om nätterna drömmer hon om talande svampar och att hon är fast i ett rum utan dörrar. När hon börjar göra efterforskningar om svampleveranserna kommer hon till ett övergivet hus med ett piano mitt i den myllrande storstaden. 

Ella-Maria Nuttis Till träden skildrar en helt annan miljö, nämligen den svenska  fjällvärlden. En dotter ger sig ut på skotertur med sin pappa, men de kör omkull och fastnar på kalfjället. När de tingas vänta tillsammans, isolerade i en stuga utan möjlighet att återvända till bebodda trakter, tvingas de också att komma närmare varandra. De får både tillfälle att fråga sig hur det blev som det blev, och hur de kan närma sig varandra igen som far och dotter.

Jag har också läst ett antal barnböcker under månaden som gått. Chop Chop av Linda Bondestam är en stor favorit, och jag gillade också Brorsans kompis Robban av Maja Hjertzell och Joanna Hellgren. 

Jag har bestämt mig för att försöka klara Kaosutmaningen 2025 under året, en utmaning där man läser böcker enligt en lista på olika teman. I början brukar det lösa sig fint så att böckerna jag ändå skulle ha läst passar in i utmaningen, men på "Läs en bok som publicerades på 1960-talet" letade jag själv upp Vem älskar Yngve Frej? av Stig Claesson. Det var ett bra val och jag tyckte boken var både underhållande och skildrade en intressant men kanske bortglömd grupp människor i avfolkningsbygden.

Kaosutmaningen 2025 har för övrigt gått riktigt bra. Jag har förutom boken från sextiotalet redan bockat av en prisvinnande bok, en barnbok, en bok med svart omslag, en nominerad till Augustpriset, en grafisk roman och en roman som utspelar sig i snö och is. 

Nu hoppas jag att också februari blir en riktigt bra läsmånad. 

April 2022

Maj är redan här, och det har blivit dags att blicka tillbaka på april månads läsning.

Jag inledde månaden med att läsa Tigermannen av Eka Kurniawan, och kunde därmed bocka av Indonesien i Jorden runt på 100 böcker. I romanens början hittas en av männen i byn mördad, med strupen avsliten på ett bestialiskt sätt. Snart uppdagas att den skyldige är den unge Margio. Hans kropp sägs vara i besittning av en mytisk vit tiger (eller är han kanske bara driven av hat), och han har faktiskt bitit strupen av mannen. Vi får ta del av Margios historia: fattigdomen, den brutale fadern och modern som inte önskade sig det liv hon fick. Vi läser också om moderns nyfunna lycka, vilken i sin tur leder till Margios olycka i kärlek. Det här är en bok med fängslande människoöden, färgad av indonesisk kultur, folkliga traditioner och mystik. Riktigt läsvärd.

I bokcirkeln läste vi Män i min situation av norske Per Petterson. Den här boken får nog kallas för en Osloroman. Här finns massor av platsnamn och beskrivningar av staden, och om man kan sitt Oslo gissar jag att det går fint att följa huvudpersonen längs huvudstadens gator. Romanen handlar om en vilsen medelålders man, som verkar ha stängt av sina känslor. Man förstår att nästan hela hans familj har dött i en tragisk brand på ett kryssningsfartyg, och dessutom har hans fru och mamman till hans tre döttrar lämnat honom. För mig är den största behållningen av boken hur den är skildrad. Jag gillar verkligen Pettersons språk, med långa meningar och spännande bildspråk. Läsningen bjuder på motstånd, informationen pytsas ut lite i taget, och det uppskattar jag. 

Nästa bok i bokcirkeln är Modersmjölken av Nora Ikstena. Den ser jag fram emot att läsa.

En annan  bok jag hann med i april var Marlen Haushofers Vi dödar Stella. Det här är en kort och intensiv roman, som nästan ger en klaustrofobisk känsla. Historien berättas genom Annas ögon, en medelålders kvinna som är gift och har två barn. Hon har ett stramt och känslokallt språk, vilket precis speglar den personlighet som Haushofer målar upp. Anna vill inte se det som händer runt henne. Fasaden utåt är viktig, så viktig att hon bortser från att hennes man bedrar henne. Också inom familjen är det som att en fasad ska upprätthållas, och familjemedlemmarna är nästan som främlingar för varandra. Stella, dottern till en av mammans bekanta, kommer och bor hos familjen. Mannen i familjen dras till vackra kvinnor och Stella är inget undantag. Läsaren förstår tidigt att det inte kommer att sluta väl för Stella, eller för någon av dem, men Anna förnekar till och med vad som händer för sig själv, in i det sista.

Jag har också läst en grafisk roman, nämligen När vi var samer av Mats Jonsson. Boken handlar om hur Mats själv forskar i sin egen samiska historia. Det visar sig nämligen att han härstammar från en släkt av skogssamer, vilket verkar ha hållits hemligt eller på något sätt glömts bort genom generationerna. Varför är det så, och varför vet hans släkt så lite om sin egen historia? Genom svartvita tecknade serierutor får jag följa Mats egna efterforskningar, och resultatet är både en skildring av författarens personliga släkthistoria, samtidigt som det är en bredare tecknad historia om samerna i Sverige. 

Förutom att själv läsa har jag också lyssnat på när andra har pratat om sina böcker. Det var meningen att jag skulle ha lyssnat till Helena von Zweigbergk, men det författarbesöket blev tyvärr inställt på grund av sjukdom. Jag hoppas hon kommer tillbaka till hösten istället. Men jag har i alla fall varit på Litteralund, en konferens för barn- och ungdomslitteratur. 

På Litteralund fick jag lyssna till flera favoriter och fick också bekanta mig med nya författarskap. Till exempel var Sara Bergmark Elfgren där och pratade om Grim, och jag lyssnade på Jujja Wieslander, Anna  Wolz och Jacqueline Woodson. Den senaste Alma-pristagaren var också på plats - Eva Lindström verkar vara precis så där underfundig som hennes bilderböcker är:

I veckan var jag på en konsert med tydlig litterär anknytning. Ellen Sundberg har tonsatt dikter av Bodil Malmsten, och det var spännande att höra hennes ord i musikalisk tappning. Förutom att jag gillade själva konserten, blev jag riktigt sugen på att plocka fram Malmstens dikter som jag inte läst på länge.

Det var april, så nu hoppas jag att också maj blir en bra läsmånad. 

Månadens tema: Jane, räven och jag av Isabelle Arsenault och Fanny Britt

Jag har hunnit med att läsa ännu en grafisk roman/tecknad serie till utmaningen Månadens tema. 

Jane, räven och jag av Isabelle Arsenault och Fanny Britt är både en seriebok och en bilderbok som passar både för ungdomar och vuxna. 

Boken handlar om Helén som är mobbad och utfryst. Hennes tröst blir att läsa Jane Eyre av Charlotte Brontë och drömma sig bort. I boken är den grå vardagen illustrerad just i grått, medan delarna som handlar om Jane Eyre glider över i färg:

Jag gillar det här sättet att berätta och är också nyfiken på Louis och demonerna av samma författare och illustratör. 

Titel: Jane, räven och jag

Text: Fanny Britt

Illustrationer: Isabelle Arsenault

Översättning: Elin Svahn

Utgivningsår: 2016

Förlag: Sanatorium

Antal sidor: 96

Månadens tema: Ert blod på mina broddar av Elin Lucassi

I april är det tecknade serier eller grafiska romaner som gäller i utmaningen Månadens tema. Den första boken i temat jag har läst är Elin Lucassis Ert blod på mina broddar.

Boken handlar om Elin som är på väg hem på tunnelbanan efter arbetet en gråslaskig vinterkväll. Hemma möts hon av barnen som inte gjort sina sysslor, och ett kylskåp som bara erbjuder vissnad kål. Dessutom har Elin mensvärk. Det känns inte som om det kan bli mycket värre.

Elins vrede över orättvisorna och över manssamhället driver henne ut på en promenad med Rage Against the Machines Killing in the Name of i öronen. Just den detaljen får mig att le, eftersom också jag tycker att den låten funkar bra för att få utlopp för ilskan som ibland kommer. 

Överhuvudtaget är boken träffsäkert skildrad, och  humoristisk och allvarlig på samma gång. Jag gillar!

Titel: Ert blod på mina broddar

Författare: Elin Lucassi

Utgivningsår: 2019

Förlag: Ordfront

Antal sidor: 90

Grattis till alla pappor

Idag är det Fars Dag och pappan i vår familj fick Björn Wahlbergs Kapten Haddocks ordbok: Från alabasterskalle till ökenråtta i present. 

Där kan han roa sig med att läsa förklaringarna till 240 av Kapten Haddocks kraftuttryck, som till exempel välkända "Anfäkta och anamma!" och "Bomber och granater!", eller uttryck som "Nattkrämare!", "Knallhatt! och "Enveten mygghjärna i ättiksspad!"

Vi kommer snart hem igen

Vi kommer snart hem igen, med text av Jessica Bab Bonde och bilder av Peter Bergting, är en bok som i serieform skildrar sex människors vittnesmål om förintelsen.

Det är ohyggliga berättelser att ta del av, men kanske gör just serieformen att det ändå blir lättare att förstå vad som hände. Det är ett viktigt ämne att skildra och en mycket läsvärd bok.

Sist i boken finns en tidslinje och en ordlista, och det finns också en lärarhandledning för den som vill arbeta med boken i skolan. Det är nog en riktigt bra idé.

Titel: Vi kommer snart hem igen
Författare: Jessica Bab Bonde & Peter Bergting
Utgivningsår: 2018
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 100

Två Augustprisvinnare

Jag har börjat läsa ifatt lite av de Augustprisvinnare jag fortfarande har olästa. I veckan har jag hunnit med två stycken ur kategorin barn- och ungdomslitteratur - en bok för de lite yngre barnen och en ungdomsbok.

Ulf Stark och Anna Höglunds bok Min syster är en ängel vann Augustpriset 1996. Det är en fin liten berättelse om en pojke som funderar kring sin syster som dog redan i mammans mage. Pojken får en peruk med långt gyllene änglahår och iklädd den och en röd klänning föreställer han sig hur systern skulle ha sett ut. På det här viset går han runt och visar systern sina favoritställen i staden där han bor.

Eddie Bolander & jag av Bo R Holmberg & Katarina Strömgård hette vinnaren år 2005. Boken har lite text och många snygga illustrationer som tillsammans skildrar berättelsen om artonårige Steve som en dag får ett telefonsamtal från sin pappa Eddie som han inte träffat på tio år.

Jag gillar båda böckerna och det är lätt att förstå att de är vinnare (även om jag inte har koll på vilka andra böcker som var nominerade de här två åren).

Atwood goes graphic

Visste ni att Margaret Atwood ska ge ut en grafisk roman? I höst kommer Angel Catbird ut på Dark Horse Comics - Atwood har skrivit texten och illustrationerna är gjorda av Johnnie Christmas.

"On a dark night, young genetic engineer Strig Feleedus is accidentally mutated by his own experiment and merges with the DNA of a cat and an owl. What follows is a humorous, action-driven, pulp-inspired superhero adventure-- with a lot of cat puns."

Verkar ju lovande, eller hur? Jag gillar hur Atwood byter mellan genrer och verkar skriva precis vad hon känner för.

Så bråttom har jag inte...

Hittade 80 romaner för dig som har bråttom i hyllan och blev påmind om hur rolig den är. På fyra serierutor sammanfattar Lange handlingen i några av de mest kända klassikerna. När det gäller läsning har jag aldrig så bråttom, men visst är idén kul:

Lilla Berlin - So Last Year

Det här var en ny rolig bekantskap (jag ramlade faktiskt över den här boken när jag var på jakt efter böcker om staden Berlin).

 

När Ellen Ekman i  Lilla Berlin driver med vår tids besatthet av att checka in, lägga ut på Instagram och att det nästan känns konstigt att äta restaurangmaten utan att vi först fotat den och lagt ut bilden i alla upptänkliga sociala medier, blir det riktigt kul. Förmodligen för att man känner igen sig själv?

 

Till vardags finns serien i Metro, men man kan alltså läsa stripparna samlade i bokform istället.

 

Och det finns fler Lilla Berlin-böcker: Lilla Berlin, del 2: Mina vänner, Lilla Berlin, del 3: Leva Life, och ytterligare en på gång.


Titel: Lilla Berlin - So Last Year
Författare och illustratör: Ellen Ekman
Förlag: Kolik förlag
Antal sidor: 157

 

 ________________________________________________________________

Kaffepaus à la Nina

Nina Hemmingssons senaste seriebok heter Snyggast på festen och den är precis lika snygg, sarkastisk och tankeväckande som jag hade förväntat mig. Jag köpte mitt exemplar på Bokmässan och fick den också signerad - en väldigt fin signatur som inte bara var författarens namnteckning utan också en snygg illustration. Tack till Nina för det!

Legenden om Sally Jones och Mördarens apa

Ett riktigt spännande läsäventyr är den, Legenden om Sally Jones, skriven och illustrerad av Jokob Wegelius.

Gorillan Sally råkar ut för den ena svårigheten efter den andra. Hon fångas av en tjuvjägare, säljs till en elfenbenshandlare som ska ge bort henne i förlovningspresent (vilket inte uppskattas av damen i fråga) och hamnar därefter hos Frau Schultz som lär upp henne till att bli inbrottstjuv. Äventyren avlöser varandra: hon träffar orangutangen Baba och blir förälskad, hon hamnar på cirkus och hon lär sig svetsa och reparera bilar.

Många av människorna hon möter behandlar henne illa. Men hon hittar också sann vänskap i Chiefen som är maskinchef på fartyget Otago:

Wegelius illustrationer är helt fantastiska och finns på bokens alla sidor, tillsammans med korta textavsnitt som driver äventyret framåt.

Mördarens apa är fortsättningen på berättelsen om gorillan Sally, och den är minst lika bra. Kanske bättre, faktiskt, med tanke på att de drygt 600 sidorna gör att Wegelius kan ta ut svängarna ordentligt.

Den här gången tar oss äventyren bland annat till fado-sångernas Lissabon och till en flygintresserad maharadja i Indien. Och viktigast av allt, vänskapen mellan Sally och Chiefen består.

Som bekant blev ju Mördarens apa den välförtjänte vinnaren av Augustpriset 2014 för bästa barn- och ungdombok.


Titel: Legenden om Sally Jones

Författare: Jakob Wegelius
Utgivningsår: 2008
Förlag: Bonnier Carlsen Bokförlag
Antal sidor: 108

Titel: Mördarens apa
Författare: Jakob Wegelius
Utgivningsår: 2014
Förlag: Bonnier Carlsen Bokförlag
Antal sidor: 619

Berättelser från Engelsfors

Berättelser från Engelsfors är (som man kan läsa på bokens baksida):  "Ett seriealbum för alla som har läst Cirkeln och Eld och vill ha mer." Då fanns alltså ännu inte Nyckeln, den sista delen i trilogin, men eftersom jag fortfarande inte har hunnit läsa avslutningen, tyckte jag att det passade bra att först ta mig an serieboken.

 

Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg har här samarbetat med de tre serietecknarna Kim W. Andersson (annars kanske mest känd för Alena), Karl Johansson (har tidigare skapat Mara från Ulthar) och Lina Neidestam (står bakom serierna om Zelda.) Tillsammans har de komponerat åtta serieberättelser där vi får följa De utvalda både före Cirkeln och efter Eld.

 

Jag gillar verkligen det här. Det är spännande att få en lite annorlunda infallsvinkel på tonårshäxorna, och de olika stilarna på bilderna passar alla väl in i stämningen. Jag tycker det är särskilt fyndigt att låta Mona Månstråle, med sina spådomar och syner, vara den sammanbindande länken mellan de olika berättelserna. Naturligtvis skulle jag aldrig vilja ersätta romanerna i Engelsfors-triologin med serier, men jag tycker det är ett häftigt komplement.

 

Här följer några exempel på de snygga bilderna i boken:

 



Mona Månstråle av Kim W. Andersson

Vanessa och Linnéa av Lina Neidestam

Linnéa och Elias av Karl Johnsson

 



Nina Hemmingssons briljanta enrutingar

Nina Hemmingssons serieteckningar får mig ena sekunden att skratta högt och tänka att "precis sådär är det!" I nästa sekund sätter jag nästan skrattet i halsen - och det på ett positivt sätt. Hennes bildrutor är skarpa, dråpliga, ibland obscena, dräpande och mycket roliga!
 

 

På baksidan av Mina vackra ögon (från 2011) kan man läsa Hemmingssons egna tankar om sina verk:

"Enrutingarna och teckningarna handlar mycket om mina egna tillkortakommanden. Jag vill visa vad jag egentligen menade, om jag hade kunnat. Ett sätt att be mig själv om ursäkt. Det är även en del ilska över att man förväntas vara på ett visst sätt för att man är kvinna, man, barn, gammal och så vidare. Och en frustration över att vi människor prioriterar fel så ofta och inte säger vad vi egentligen menar. Jag tycker inte illa om att leva, men jag tycker det är svårt."

Just enrutingarna är jag väldigt förtjust i, till exempel den här:

Eller den här:

Om du vill pigga upp dig lite i novembermörkret är det här en perfekt bok! Och när du bläddrat igenom Mina vackra ögon, kan du söka dig tillbaka till någon av Hemmingssons tidigare böcker, till exempel Jag är din flickvän nu (2006) eller Så jävla normal (2009).

Titel: Mina vackra ögon
Författare/konstnär: Nina Hemmingsson
Utgivningsår: 2011
Förlag: Kartago
Antal sidor: 143