Bloomsday

I söndags, den 16 juni, firade Dublin traditionsmässigt sin Bloomsday, och jag hade turen att vara där. Dagen är uppkallad Leopold Bloom, huvudpersonen i James Joyce roman Ulysses, som vandrar genom Dublins gator den 16 juni år 1904.

Jag läste romanen för något år sedan och skrev en serie inlägg som du kan läsa här.

Bloomsday firas med en massa olika aktiviteter, som uppläsningar av scener från romanen och vandringar i Leopold Blooms fotspår. Många äter också samma mat som Bloom åt, till exempel njure (men det undvek jag). Många klär också upp sig i tidstypiska kläder.

Vi hade bokat in en rundvandring med James Joyce som tema och fick ett trevligt mottagande på The James Joyce Centre:

Sedan följde en intressant rundvandring där vår guide berättade om Joyces liv och verk. På bilden ser ni St. Georges Church där Leopold Blooms vandring genom Dublin tar sin början. Han korsar gatan från sitt hus, går över till den soliga sidan av gatan och kan där se solen "nearing the steeple of George's church":

På Earl Street finns James Joyces staty, som enligt vår guide kallas "the prick with the stick":

Senare på dagen besökte vi Sweny's apotek, där Leopold Bloom i romanen stannar till och köper en citrontvål. Idag drivs Sweney's av frivilliga och på Bloomsday ordnar de olika aktiviteter. Vi lyckades tränga oss in i  den lilla lokalen och möttes av ett par damer i tjusiga tidsenliga kläder, som bjöd alla på en dram whiskey. En citrontvål fick jag också med mig hem:

På Davy Byrnes pub äter Leopold Bloom en gorgonzola-smörgås och dricker ett glas Bourgogne. Vi hade planer på att äta där, men avskräcktes av ett gäng glada Bloomsday-firare som skrålade sånger på högsta volym (de hade säkert det jättetrevligt, men vi kunde knappt höra vad vi sa till varandra):

Överhuvudtaget märktes det i Dublin att det var Bloomsday. Inte minst bokhandlarna hade skyltat med allt möjligt Joyce- och Ulysses-relaterat:

Happy Bloomsday!

Dublinplaner och Bloomsday

Jag håller som bäst på att planera en resa till Dublin, och inser då att jag kommer att befinna mig där på självaste Bloomsday.

Bloomsday firas den 16 juni varje år för att uppmärksamma James Joyces roman Ulysses som utspelar sig just den 16 juni år 1904.

På Bloomsday festivals webbsida läser jag:

"People celebrate Bloomsday by dressing in the fashion of the period, eating food mentioned  in the book, visiting the locations where the novel takes place and performing readings from the text. Festival events range from lectures, readings, workshops and walking tours to Bloomsday Breakfasts, theatre, music and pub crawls."

Det låter ju trevligt!

Någon som varit i Dublin på Bloomsday och kan rekommendera någon aktivitet?

Jag läste Ulysses under 2015 och skrev en serie inlägg. Läs mina intryck här.

Ulysses #5

Man kan gott säga att den 8:e augusti 2015 var en stor dag i mitt bokliga liv.

 Det var nämligen då jag läste ut mastodontromanen om en annan (betydligt större) dag i många bokälskares liv: den 16 juni 1904. Det är förstås James Joyce Ulysses jag talar om, och visst hade det varit snyggt om jag hade prickat in just Bloomsday som dagen jag läste ut romanen. Men Joyces skildring av Dublin är - samtidigt som den är exakt daterad - egentligen en dag vilken som helst i stadens invånares liv.

Vad tyckte jag då? Jo, jag gillar verkligen Ulysses. Trots att många referenser och finesser säkert går mig rakt förbi, tycker jag ändå att jag fått ut väldigt mycket av läsningen. Jag har upptäckt kapitlens olika stilar, jag har fått uppleva hur själva staden Dublin kommer till liv på boksidorna, jag har fått lära känna Leopold Bloom, hans fru Molly och den unge poeten Stephen Dedalus.

Jag läste boken under lång tid, ett kapitel i taget, och det tror jag är ett väldigt bra sätt att ta sig an det här verket. Då blir kapitlen tydligare enheter och man kan nog lättare få kläm på deras speciella stil. Jag har också haft en liten guide till Ulysses vid min sida (sådana finns det otaliga). Inte en extremt långrandig tolkning av boken, för tolka och uppleva vill jag gärna göra själv, utan en liten tunn volym där jag fått vissa fingervisningar om innehållet och hur olika litteraturforskare har sett på texten. Det har säkert gjort att jag upptäckt mer än jag annars hade gjort.

Efter att jag läst ut romanen passade jag också på att läsa Dag ut och dag in med en dag i Dublin där Erik Andersson skriver om arbetet med att översätta boken. Fyra år tog det tydligen, och inte undra på.

Det känns nästan lite tomt nu när boken är utläst, men det var en läsupplevelse som jag inte kommer att glömma i första taget.


Titel: Ulysses
Författare: James Joyce
Översättare: Erik Andersson
Utgivningsår: 2013 (originalet 1922)
Förlag: Albert Bonniers
Antal sidor: 820

Titel: Dag ut och dag in med en dag i Dublin
Författare: Erik Andersson
Utgivningsår: 2012
Förlag: Albert Bonniers
Antal sidor: 150

_______________________________________________________________

Ulysses #4

När jag fortsätter min läsning av James Joyce Ulysses tänker jag på hur det inte bara är Leopold Bloom som är romanens huvudperson, utan också själva staden Dublin.

 

I kapitlet som enligt den engelska upplagan fått namnet "Wandering Rocks" vandrar verkligen berättelsen från den ena personen till den andra, från den ena situationen till den andra. Ibland stannar jag till en längre stund, men lika ofta beskrivs personer och händelser som i förbifarten. Vissa personer jag möter har jag redan stiftat bekantskap med i tidigare kapitel, andra kommer förmodligen att dyka upp längre fram i boken. För vissa är ett kort omnämnande i detta kapitel det enda jag får uppleva av dem. Det är inte personerna som är det viktiga, utan just staden, och Dublin och dess invånare riktigt myllrar fram på sidorna.

 

Den språkliga och faktiskt musikaliska festen som boken verkligen är, fortsätter också. Nästa kapitel, nummer tio i ordningen, motsvarar Odysseus möte med den grekiska mytologins sirener - ni vet, de som försökte locka sjömännen i djupet med sin vackra sång. Genom hela kapitlet löper referenser till musik, i stort som smått. Det kanske häftigaste är ljudet från den blinde pianostämmarens käpp som ackompanjerar berättelsen med sitt återkommande "knack, knack, knack.". Också tydliga kopplingar till Homeros sirener finns i texten:

 

"Knack. Knack. En yngling, blind, med knackande käpp kom knackknackknackade förbi Dalys skyltfönster där en sjöjungfru med hår svallande (men han kunde inte se) blåste sjöjungfrurök (blind kunde inte), Mermaid, svalaste blosset av alla."

 

Och så fortsätter det... Lekfullheten finns där, som i det elfte kapitlet där vi hittar "Kriegfried Ueberallgemein" med titeln "Nationalgymnasiummuseumsanatoriumochsuspensoriums-ordinariusprivatdocentallmänhistoriasärskildprofessordoktor." Omedelbarheten finns där också, och faktiskt lättillgängligheten, som i det tolfte kapitlet där Bloom spanar på några unga flickor på stranden. Och så förstås det svårtillgängliga som i kapitel 13, där Joyce använder sig av olika stilar inspirerade av kända engelska författare. Här blir det först ganska svårt att ens komma fram till själva handlingen - jag är så bländad (både på ett bra och ett dåligt sätt) av stilarna att jag knappt förstår vad det är jag läser. Men efter ett tag lossnar det...

 

Det är här jag befinner mig just nu. I det trettonde kapitlet, alldeles snart precis mitt i James Joyce roman. Och faktiskt precis mitt i Dublin den 16 juni 1904.

___________________________________________________________________
 

Ulysses, Den store Gatsby och Peter Pan

Måndag igen och dags att ägna sig åt den där masteruppsatsen... Men först en liten uppdatering om helgen, som har innehållit engelskspråkiga klassiker, fast i lite olika form.

 

Läst har jag gjort i James Joyces Ulysses - ögonblicksbilderna från Dublin har hållit mig sällskap så fort jag fått en stund över. Mina inlägg om läsningen av Ulysses fortsätter jag förstås med - snart är det dags för ett nytt.

 

Film har det också blivit. I lördags kväll tittade jag och sambon på Den store Gatsby, ni vet den med Leonardo DiCaprio som Gatsby. När man  verkligen tycker om en bok, som jag gör med F Scott Fitzgeralds The Great Gatsby i det här fallet, kan det ju bli lite av en besvikelse att se en filmatisering. Men jag tyckte filmen var riktigt underhållande.

 

Berättelsen är förstås intressant - det glada tjugotalet på Long Island och nyrika Gatsby som ordnar överdådiga fester i sin villa, egentligen bara i syfte att locka dit Daisy, kvinnan han älskar. I Baz Luhrmanns filmversion blir verkligen lyxen något extravagant och färgglatt, samtidigt som aningarna om att uppsluppenheten inte kan vara i all evighet hela tiden lurar under ytan. En riktigt bra film alltså, men som alltid, läs boken också om du inte redan gjort det. Den är ännu bättre.

 

Igår var det sedan dags för musikal. Vi såg Peter Pan på Kristianstad teater, i en uppsättning av Emil Sigfridsson, och alla i familjen var nöjda och glada. Landet Ingenstans och pojken som aldrig vill bli stor, har onekligen något som lockar. Dels det uppenbara med flygande barn, pirater, indianer och sjöjungfrur, dels den melankoliska tanken på att alla barn faktiskt så småningom måste växa upp och bli vuxna. Barndomen med alla sina äventyr får ett magiskt skimmer.

Ulysses #3

Nu har jag läst ett nytt kapitel i James Joyce Ulysses. Som vanligt blir jag överrumplad, fascinerad och får klia mig lite i huvudet för att försöka förstå vissa passager, men jag gillar verkligen att befinna mig i Joyces Dublin.

 

Den här gången har jag läst kapitlet som motsvarar berättelsen om Skylla och Karybdis hos Homeros. Som ni vet använder ju Joyce eposet Odysséen som en slags mall och utgångspunkt i sitt konstruerande av romanen, men det är tydligen långt ifrån alltid som det är så uppenbart exakt hur och i vilken grad de här kopplingarna uttrycks.

 

Enligt grekisk mytologi var Skylla ett sexhövdat monster som var ute efter sjömännen som passerade sundet hon befann sig intill. På andra sidan vattnet fanns virvelströmmen Karybdis som sex gånger om dagen sög i sig vattnet och alla sjömän som fanns i det. Att passera mellan Skylla och Karybdis var alltså närmast omöjligt, även om Odysseus klarade det.

 

I det här kapitlet (nummer nio) motsvaras kampen mellan Skylla och Karybdis inte av en enda motsättning, utan snarare av en diskussion där många olika synpunkter gå emot varandra och kämpar om tolkningsföreträde. Vi befinner oss på Nationalbiblioteket i Dublin, där Stephen Dedalus för ett långt samtal med en poet och andra som arbetar på biblioteket. Ämnet för samtalet är Shakespeare och det råder olika meningar bland annat om hur stor del av Shakespeares personliga liv som avspeglas i hans verk. Annars är den kanske tydligaste - fast oerhört korta - kopplingen till Skylla och Karybdis, att Leopold Bloom, romanens meste huvudperson, precis på slutet tränger sig mellan Stephen Dedalus och hans sällskap Mulligan på väg ut ur biblioteket (som mellan Skylla och Karybdis). Jag är inte riktigt säker på Joyces avsikt med detta, men jag gillar att jag lägger märke till det.

 

Annars är det verkligen Shakespeare och åter Shakespeare som är samtalsämnet i kapitlet. Texten fullkomligt haglar av tydliga och halvt dolda citat och kopplingar till olika pjäser och till sonetterna. Vissa textrader är kursiverade och uppenbara, andra dyker upp inne i den vanliga texten. Ett långt resonemang om olika namn för förstås tankarna till Romeo och Julia ("What's in a name?"), och på ett ställe kallas Stephens sällskap Buck Mulligan istället för PUCK Mulligan (En midsommarnattsdröm). Jag tycker det är jättekul att jag lyckas hitta sådana här kopplingar, samtidigt som jag inser att kapitlet måste vara fullt av andra som helt går mig förbi. Joyce måste onekligen ha haft roligt när han pusslade ihop det här.

 

 

Ulysses #2

Det har dröjt ett tag innan jag har fortsatt min läsning av James Joyce Ulysses - inget speciellt skäl till det egentligen, men det klart, det är ju inte en bok som man parallelläser med Doktor Zjivago, en annan klassiker jag ägnat mig åt på sistone.

 

Nu föll andan på igen i alla fall och precis som jag skrev i Ulysses #1, så gillar jag verkligen Joyces mastodontskildring av Dublin den 16 juni år 1904. Nu har jag hunnit till sidan 183 och har läst två ganska långa och ganska olika kapitel.

 

Kapitel nummer sju, som utspelar sig vid lunchtid på en tidningsredaktion, är också till sin stil präglat av tidningsvärlden. Texten består av korta stycken som alla har tidningsliknande rubriker, till exempel "Den irländska metropolens medelpunkt" och "Tippa vinnaren". Huvudpersonen Bloom finns med, men det är också hans kollegor på tidningen som diskuterar olika saker och som efter ett tag beger sig till puben. Det känns som om Joyce vill utforska språket, dels genom vad tidningsmännen pratar om, dels genom sin egen korthuggna journalistiska stil.

 

Nästa kapitel har ett helt annat tema och är lättare att ta till sig. Bloom vandrar genom Dublins gator, möter någon bekant och dagdrömmer om allt möjligt. Han blir så småningom hungrig och beslutar sig för att äta på en viss restaurang Burton, men äcklas av hur matgästerna där inne slafsar i sig:

 

"Uppflugna på höga pallar vid baren, hattarna tillbakaskjutna, vid borden rop på extra bröd gratis, bälgar i sig, glupska gap med daskig mat, utstående ögon, blöta mustascher som torkas av. En talggrå yngling putsade glas kniv gaffel och sked med servetten. Ny uppsättning mikrober. En man med spädbarnets såsfläckiga servett kring halsen öste gurglande ner soppa i krävan. En man spottade tillbaka något på tallriken: halvtuggat brosk: gommar: inga tänder att tuggtuggtugga med."

 

Äckligt värre, eller hur? Men sen bestämmer Bloom sig för ett annat matställe och får njuta av ett glas bourgogne, oliver, sallad och en ostsmörgås, så det ordnar sig, kan man säga.

 

Maten är i fokus i det här kapitlet och läsaren översvämmas (fast på ett mycket tilltalande sätt) av olika formuleringar, bilder och tankar som rör sig kring allt som är ät- och drickbart:

 

ananaskonfekt, citronfläta, kolakaramell, bröstkarameller, torsk, malagarussin, bröd och smör, potatis och margarin, exportstout, porter, kaka, äpplen, banburykakor, svankött, kalkon, kastanjemjöl, dubbelbiff, bröd och vattvälling, Plumtreekonserver, kallskuret, portvin, soppa, kaninpaj, får, chutneysås, romtoddy, falsk sköldpaddssoppa, nybakta syltkakor, syltrullar, demerarasocker, hett te, smördegsflarn, florsocker, rabarberpaj, frukt, teblask, fläsk, konjak, majonnäs, plommon, vaniljsås, saffransbulle, mjölk, sodavatten, sockerbit, välling, Mickelmässgås, timjan, gåsflott, pennybröd, aprikoser, persikor, sidfläsk, ägg, kaffe, apelsinskal, bläckfisk, nötbiff, rumpstek, irländsk gryta, njurstek, rostbiff med kål, öl, hackbiff med kål, vitlök, lök, svamp, tryffel, bourgogne, sardiner, smörgås, citron, ris, ost, oliver, sallad, dressing, olja, persiljekvist, spansk lök, ostsmörgås, gorgonzola, senap, nypon, frestande frukter, glasstrutar, grädde, ostron, skumpa, hare, kaviar, rhenvin, smördeg, fjällripa, morötter och rovor, tårtor...

 

... och säkert ännu fler exempel som jag i stunden missat.

 

Nästa kapitel utspelar sig på nationalbiblioteket - det ser jag fram emot!

 

 

 

 

Ulysses # 1

Det här året har jag ju dragit igång Topp-100-trippeln - utmaningen som går ut på att man innan årets slut ska läsa tre titlar från Världsbibliotekets lista över de hundra bästa böckerna och sedan skriva något om dem på sin blogg.

 

Jag vet inte riktigt hur det går för er andra? Själv börjar jag inse att jag omöjligen kommer att hinna. Det finns ju en anledning till att jag nyss haft en bloggpaus på över tre månader och av samma anledning (dvs. ren tidsbrist) ligger jag efter med utmaningarna.

 

Men nu har jag i alla fall börjat läsa James Joyces Ulysses, bok nummer två av mina tre. 

 

Jag funderade länge på vilken upplaga jag skulle ge mig på. Jag brukar alltid läsa på original när det gäller engelska titlar men Erik Anderssons nya översättning av boken lockade mig mer. Då passar det ju också bra med hans bok om själva arbetet med översättningen, Dag ut och dag in med en dag i Dublin. Som ni ser på bilden läser jag också Olof Lagercrantz bok om Ulysses, Att finnas till och inför varje kapitel läser jag en sammanfattning i en guidebok om romanen, vilket faktiskt känns som en riktigt bra idé. Man får en del förklarat för sig kring handlingen, de olika miljöerna i dåtidens Dublin och olika tolkningsmöjligheter. Jag tror att man lägger märke till fler detaljer på det viset och får ut mer av läsningen.

 

Nu har jag läst de första sex kapitlen och har nått fram till sidan 119 av de totalt 799 sidorna. Och vad tycker jag då hittills?

 

Jo, jag gillar verkligen Ulysses.

 

Dublin den 16 juni 1904 växer fram på boksidorna. Det pratas och slamras och doften från hästkärrorna blandar sig med en lukt av rått kött från den grisnjure Leopold Bloom köper sig till frukost.

 

Just Bloom kommer man väldigt nära, säkert på grund av stream-of-consciousness-tekniken men också för att man får följa honom i hans vardagliga bestyr. Han blir väldigt mänsklig. Hittills har han lagat frukost åt sin fru, själv ätit grisnjuren som har en svag smak av urin, besökt utedasset, hämtat ett brev från en kvinna som han i hemlighet brevväxlar med, har köpt en tvål och beställt hudkräm åt sin fru, besökt badhuset och sitter nu i en vagn tillsammans med bekanta på väg till en väns begravning.

 

Språket är uppfinningsrikt. När katten jamar låter det "Mkgnau!" och tankarna på skolpojkarna som hörs genom ett öppet fönster väcker egna minnen från skolan till liv: "Abese defege kelomen opeku restuve dubbelve". Man får lust att läsa högt och borde kanske göra det också.

 

Jag läser ett kapitel i taget och längtar tills det är dags för nästa. På det viset kommer jag inte att hinna klart med min läsutmaning, men jag tror det är ett bra sätt att umgås med Joyces bok.

 

Bloomsday

Idag, den 16 juni, firas Bloomsday i Dublin. Det handlar förstås om James Joyce mastodontverk Ulysses, vars huvudperson Leopold Bloom just den 16 juni år 1904 vandrar genom Dublins gator. Om man beger sig till den irländska huvudstaden idag får man möta människor klädda i tidstypiska kläder och kan lyssna till olika uppläsningar och dramatiseringar av Joyces text.

 

Jag befinner mig tyvärr inte i Dublin idag, men eftersom Ulysses är en av de tre böcker jag planerar att ge mig på i min utmaning Topp-100-trippeln, låter jag Bloomsday markera inledningen av min läsning. Jag återkommer mer kring detta!

 

Ta en titt på det här klippet och få reda på varför just Ulysses är Stephen Frys favoritbok: