Bokbyte i bokcirkeln

I bokcirkeln håller vi på med vårt miljö- och klimattema, och i veckan som gick var det dags för bokbyte.

Vi hade läst Minnet av vatten av Emmi Itäranta, en roman som alla verkade förtjusta i. Romanen utspelar sig i framtiden och handlar om Noria, som precis som sin far före henne, lärs upp till att bli temästare.

Jorden har drabbats av extremväder och stora delar av landskapet är översvämmat, samtidigt som andra delar av världen lider av värme och torka.

Vatten är en bristvara och makten ligger hos de som kontrollerar tillgången. På vissa av byns hus målar myndigheterna en blå cirkel och husens invånare syns inte mera till - de blir straffade för att de anses ha överskridit sin vattenkvot. 

Världen Noria lever i är förändrad mot den värld vi känner idag, men den ligger otrevligt nära de omständigheter vi börjar ana redan nu. Kanske är det därför boken är så drabbande.

Nästa bok i bokcirkeln blir Maja Lundes Blå. Jag har redan läst och gillat hennes Binas historia och Przewalskis häst, så jag tror jag vet ungefär vad jag har att se fram emot. 

Kattnoveller

Novellix senaste box består av kattnoveller, och det är fyra riktigt intressant författare som skrivit.

Jag gillar blandningen. Tove Janssons Katten är en vildkatt som flickan Sophia tar hand om och älskar, men katten är egensinnig och gör inte alltid som hon vill. Här finns också novellen Ön. 

Patricia Highsmiths katt heter Ming och är del i ett triangeldrama. Ming älskar sin matte som också älskar honom, men det finns också en opålitlig man med i bilden som Ming inte alls tycker om. Novellen heter Mings största kap.

Angela Carters Mästerkatten i stövlar är en skröna som tar sin utgångspunkt i sagan, men är så mycket mer. 

Till sist, Doris Lessings Rufus som är en fin studie av hittekatten Rufus som gör allt för att överleva. 

Titel: Katten & Ön

Författare: Tove Jansson

Utgivningsår: 2020

Förlag: Novellix

Antal sidor: 21

Titel: Mings största kap

Författare: Patricia Highsmith

Översättare: Marianne Gerlund-Ekeroth

Utgivningsår: 2020

Förlag: Novellix

Antal sidor: 22

Titel: Mästerkatten i stövlar

Författare: Angela Carter

Översättare: Helena Hansson

Utgivningsår: 2020

Förlag: Novellix

Antal sidor: 37

Titel: Rufus

Författare: Doris Lessing

Översättare: Johan Nilsson

Utgivningsår: 2020

Förlag: Novellix

Antal sidor: 32

Litteraturpristolvan: Hägring 38 av Kjell Westö

 

När jag kom till Sveriges Radios romanpris i Litteraturpristolvan kändes det som ett enkelt val att låna hem Kjell Westös Hägring 38. Jag har nämligen länge tänkt jag skulle läsa mer av författaren.

Och jag blev verkligen inte besviken. Jag blev riktigt förtjust i boken, av många anledningar.

Hägring 38 utspelar sig i Helsingfors år 1938. Tidspunkten är viktig eftersom de yttre världsliga händelserna påverkar huvudpersonernas liv i det lilla. I Europa är det oroligt, Hitler har tagit makten och nationalistiska tankar sprider sig, till viss del också i Finland. Här minns man dessutom grymheterna i inbördeskriget 1918 mellan de röda och de vita, och de efterföljande åren där många av de röda sattes i fångläger.

Mot denna fond skildrar Westö sina intressanta huvudpersoner. Claes Thune är advokat och driver en byrå, först ensam och sedan tillsammans med sin systerson som visar sig ha helt andra politiska åsikter än Thune. Det blir intressant hur de olika personerna i romanen resonerar kring andan som växer fram i Europa, särskilt spännande eftersom de ju inte som vi, kan veta vad som faktiskt ska komma.

Meningsskiljaktigheterna blir också tydliga i Onsdagsklubben, ett diskussionsforum som består av Thune och några av hans gamla vänner. Thune börjar alltmer känna att Onsdagsklubben kanske har spelat ut sin roll, men än så länge fortskrider mötena. En annan svårighet med klubben är att en av medlemmarna är Thunes före detta frus nye älskare - Thunes tankar kring äktenskapet med Gabi är en annan framträdande del i romanen.

I början av romanen har Thune anställt en ny sekreterare. Fru Wiik är duglig om än hemlighetsfull med varför hon lämnade sitt förra arbete och sökte arbete hos Thune. Läsaren får också följa Matilda Wiiks tankar och efterhand avslöjas det svåra hon varit med om.

Jag tycker väldigt mycket om Westös huvudpersoner. De är på alla sätt komplexa, med både styrkor och svagheter, och mot den historiska fonden ställs deras personligheter på sin spets. Jag tycker också om att läsa om Helsingfors, en stad jag gärna läser mer om och gärna skulle besöka i verkligheten också.

Nu ser jag fram emot att läsa fler av Westös romaner, och varför inte Tritonus som släppts alldeles nu i dagarna.

Titel: Hägring 38

Författare: Kjell Westö

Utgivningsår: 2013

Förlag: Albert Bonniers

Antal sidor: 296

Brev från Klara av Tove Jansson

Hos Förlaget hittar man Tove Janssons verk, och den senaste i utgivningen är novellsamlingen Brev från Klara.

Ofta har novellerna inte så dramatiska handlingar, men jag känner igen Janssons lite melankoliska stämning och lågmälda humor. Ofta är personerna ensamma, ibland med ganska speciella egenheter, och det är de små detaljerna som får stor betydelse för deras liv.

I titelnovellen får vi läsa Klaras brev till olika mottagare. Kvinnan som framträder är en äldre dam som vet vad hon vill. Till exempel har hon bestämt sig för att donera pengar till det ålderdomshem hon själv tänker bo på.

I "Resa till Rivieran" möter vi en mor och hennes dotter som åker på semester tillsammans. Det blir kanske inte riktigt som de tänkt sig och köpet av en hatt är en sån där detalj som blir avgörande.

"Bilderna" är en novell som skildrar Victor, en ung konstnär som får ett stipendium för att resa utomlands och måla i en egen ateljé. Vi får läsa brevväxlingen mellan Victor och hans far, och berättelsen handlar lika mycket om förhållandet mellan far och son, som Victors utveckling som konstnär. Den här novellen passar jag också in i på nr 30 i Läs en novell IV: "Läs en novell där ett konstverk finns med."


Titel: Brev från Klara
Författare: Tove Jansson
Utgivningsår: 2019 (men 1991 i original)
Förlag: Förlaget
Antal sidor: 138

Sammanfattning av månadens språk i augusti: finska

Augusti har betytt böcker översatta från finskan i Månadens språk. Som vanligt tyckte jag det var klurigt att bestämma vad jag skulle läsa - det finns massor med intressanta böcker att välja på. Ett kärt besvär, i och för sig.

Till slut bestämde jag mig för att återknyta bekantskapen med en författare jag inte läst på många år, nämligen Arto Paasilinna och hans På spaning efter farfar.

Jag läste också titelnovellen ur samlingen Finland berättar: Rådjurens himmel av Joonas Konstig.

Klicka på titlarna för att komma till mina recensioner.

Vad läste du? Lämna en länk/länkar eller skriv in titeln/titlarna i kommentarsfältet.

Månadens språk: Rådjurens himmel av Joonas Konstig

Augusti månad betyder att Månadens språk är finska. Jag har läst Arto Paasilinnas roman På spaning efter farfar, men har också hunnit med en novell från samlingen Finland berättar: Rådjurens himmel.

Novellen jag har läst är titelnovellen, skriven av Joonas Konstig. Berättelsen handlar om två pojkar som är mobbade i skolan. Rektorn ber att få prata med dem och berätta om det hon hört att de blivit utsatta för. Men pojkarna hävdar att allt är bra.

Istället tar de hand om problemen på sitt eget sätt och man inser att särskilt den ena pojken njuter av egna grymheter.

Jag passar också in novellen på nr. 18 i Läs en novell IV: "Läs en novell där det finns en cykel."




Titel: "Rådjurens himmel"
Ur: Finland berättar: Rådjurens himmel
Författare: Joonas Konstig
Översättare: Marjut Hökfelt
Utgivningsår: 2013
Förlag: Tranan
Antal sidor: 26

Månadens språk: På spaning efter farfar av Arto Paasilinna

I augusti är Månadens språk finska och jag passar på att återknyta bekantskapen med Arto Paasilinna.

Och hans stil är sig lik, måste jag säga. På spaning efter farfar handlar om Aakusti som skickas ut för att leta rätt på sin farfar som är på rymmen. Farmor Letitia är en barsk kvinna som både farfar och Aakusti är lite rädda för, och Aakusti får inte återvända och får inte fler respengar om han inte lyckas med sitt uppdrag.

Men efter hand väcks Aakustis reslust och när han hittar sin farfar blir det till slut så att de reser tillsammans och är med om det ena äventyret efter det andra. De räddar några ynkliga soldater som har tappat bort sig på en övning, farfar opererar en skadad kvinna och de tar med en gammal pensionerad militär på en resa han sent ska glömma. Oftast sups det hejdlöst och det finns inget dessa två - och speciellt farfar - inte klarar av.

Lite förutsägbart är det i all sin galenskap och personerna är ganska grovt tillyxade. Men boken är en underhållande skröna och man får precis det man förväntat sig.

Titel: På spaning efter farfar
Författare: Arto Paasilinna
Översättare: Camilla Frostell
Utgivningsår: 2015
Förlag: Brombergs
Antal sidor: 181

Månadens språk är finska

I augusti är månadens språk finska. Jag har plockat fram lite ur bokhyllorna och som vanligt också sökt fram böcker på biblioteket.

Min vana trogen har jag förstås en novellsamling från Tranans berättarserie i min läshög: Finland berättar: Rådjurens himmel.

Jag har en del gamla favoriter från Finland, till exempel Arto Paasilinna, Anna-Leena Härkönen och inte minst Sofi Oksanen. På bilden finns titlar jag ännu inte har läst, men de har förstås skrivit många fler läsvärda böcker.

Rosa Liksom har jag länge tänkt läsa, så kanske blir det av nu när jag lånat hem Sånt är livet. Katja Kettus bok Nattfjärilen är jag också nyfiken på, liksom Emmi Itärantas Minnet av vatten.

Andra böcker jag funderar på är Miika Housiainens Hallonbåtsflyktingen och Kari Hotakainens Människans lott.

Jag får se vad jag börjar med.

Imorgon sammanfattar vi det som blivit läst från månadens språk i juli, som var kurdiska. Håll utkik efter det.

Kaffepaus à la Tua

Tua Forsström är som bekant ny ledamot av Svenska Akademien och eftersom jag aldrig hade läst något hon skrivit blev jag extra nyfiken när nyheten tillkännagavs.

Över en kopp kaffe njuter jag så av diktsamlingen Anteckningar, en liten tunn volym som beskriver sorgen efter ett förlorat barnbarn och minnena som lever kvar. Vackert, smärtsamt och mycket läsvärt.

Penseln, pennan och hjärtat

Har ni sett att det finns en dokumentär om Tove Jansson bland Sveriges Radios kulturpoddar?

Penseln, pennan och hjärtat består av åtta avsnitt där vi får följa Toves liv ända från barndomen.

Idag i bilen på vägen till jobbet ska jag börja på avsnitt sju. Riktigt välgjord och intressant serie!

3 x 3 under 2018: Den ärliga bedragaren

Den andra boken jag läser på mitt Tove Jansson-tema som ingår i 3 x 3 under 2018, är Den ärliga bedragaren från 1982.

Romanen handlar om två väldigt olika kvinnor, vars liv flätas in i varandra. Katri är en kvinna som  håller sig för sig själv - hon bor med sin lillebror Mats och har en stor hund som följer henne vart hon än går. Anna Aemelin är en förmögen konstnär som målar naturskildringar med kaniner på - det är just kaninerna som säljer bra, fast Anna nog hade velat måla andra motiv egentligen.

Katri försöker få ordning på Annas ekonomi och får i sin rättrådighet Anna att misstro de som hon tidigare litat på. Frågan är vad som är gott och vad som är ont, och vem som bedrar vem?

Jag gillar boken, som har en lite annorlunda stämning och känsla än det som jag tidigare läst av Tove Jansson.


Titel: Den ärliga bedragaren
Författare: Tove Jansson
Utgivningsår: 2018 (men 1982 i original)
Förlag: Förlaget
Antal sidor: 150

Trollkarlens hatt: #mytove

Förlaget som ger ut Tove Janssons böcker i Finland startar idag en läskampanj tillsammans med Moomin Characters. Tanken är att uppmuntra läsare runtom i världen att lära känna Tove Janssons författarskap. De driver kampanjen tillsammans med Toves finska, svenska och brittiska förlag och influencers från hela världen. Ta en titt under hashtaggen #mytove.

Naturligtvis vill jag med på det här. Det är inte lätt att välja en enda bok som får representera min stora förtjusning för det som Tove skrivit, men jag har valt Trollkarlens hatt från 1948, den tredje boken om Mumintrollen:

Här finns en lång härlig sommar i Mumindalen, med Mumintrollet och snusmumriken, hemulen, Snorkfröken, Tofslan och Vifslan och alla de andra. Dessutom förstås ett härligt åskoväder, en stor fest och så farligheter och spänning eftersom de hittar trollkarlens hatt.

Kärlek från Mumintrollen

Kärlek från Mumintrollen är en fin liten presentbok att ge bort till någon man tycker om, eller att läsa själv.

Mumintrollet, Snorkfröken, Lilla My, Snusmumriken och de andra får illustrera att kärleken är modig, att kärleken är komma hem och att kärleken är tystlåten.

Min favorit är när Mumintrollet ser Snusmumriken ge sig av på sina vandringar, lite ledsen för att hans vän kommer att vara borta, men ändå förvissad om att han kommer tillbaka:

Titel: Kärlek från Mumintrollen
Svensk text: Josefin Svenske
Utgivningsår: 2018
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 23

3 x 3 under 2018: Bildhuggarens dotter av Tove Jansson

Jag gillar verkligen Tove Jansson, så i utmaningen 3 x 3 under 2018 passade jag på att låta ett tema baseras på hennes böcker. Inte några Mumin-böcker - fast jag älskar Mumin! - utan helt andra titlar. Först ut är hennes barndomsskildring Bildhuggarens dotter.

I novelliknande kapitel får jag följa med in i  Tove Janssons barndomsvärld. Det finns både kapitel från Skatudden i Helsingfors där Tove växte upp i ett bohemiskt konstnärshem, och kapitel som utspelar sig i sommarhuset i skärgården.

Bokens titel syftar på Toves pappa som var skulptören Viktor Jansson. Tove har sin sovplats på en hylla ovanför studion, så hon befinner sig hela tiden mitt i skapandet och de fester som pappan har med sina vänner. Modern är illustratör, så genom sina föräldrar får Tove redan tidigt en uppfattning om konsten och dess villkor.

En del händelser känner jag igen från Mumins värld, som Muminpappans fascination för stormar. Även i verkligheten blir Toves pappa upprymd av dramatiskt väder, när det stormar och vattnet stiger och hotar att svepa med deras ägodelar ut i havet.

Jag tycker också mycket om barndomens känsla av magi och mystik som boken förmedlar. Fantasin är alltid närvarande och är en lika viktig del av barndomen som det verkligt upplevda. Jag tycker också om kontrasten mellan tryggheten i det bohemiska hemmet och farligheterna till exempel just med stormen.

Jag ser fram emot att läsa de andra två titlarna i min 3 x 3: Rent spel och Den ärliga bedragaren.


Titel: Bildhuggarens dotter
Författare: Tove Jansson
Utgivningsår: 2003 (ursprungligen 1968)
Förlag: Schildts
Antal sidor: 167

Tove Jansson - bok och utställning

Jag har under ganska lång tid läst en sida då och då i Tordis Orjasaeters bok Möte med Tove Jansson. I små korta kapitel berättas om Toves barndom, uppväxt och livet som konstnär och författare. Ofta drar författaren paralleller mellan Tove Janssons liv och det hon skapade i sina böcker - allra helst från böckerna om Mumintrollen.

Det verkar som om boken är tänkt för en lite yngre publik - det är så jag uppfattar stilen och det förenklade sättet att se på Tove Jansson i alla fall. Hursomhelst är det trevlig läsning.

Jag har också upptäckt att det har öppnat en utställning om Tove Jansson på Millesgården i Stockholm. Den ska jag definitivt besöka. Fram till och med den 22 januari 2017 pågår Tove Jansson: Konsten att skapa och leva.

Läs en novell II: Ekorren av Tove Jansson

Tove Jansson måste självklart få vara med på ett hörn i novellutmaningen. Jag har läst "Ekorren" från novellsamlingen Meddelande som gavs ut på nytt 2014.

En kvinna bor ensam på en ö där hon från sitt lilla hus kan blicka ut över havet i alla väderstreck. Hon har sina små ritualer för att dela in dagen: hon dricker en klunk Madeira, hon ordnar med veden och hämtar upp mat ur källaren. På köksbordet ligger en hög med vita pappersark där hon skriver på något.

En dag dyker en liten fläck upp i havsbrynet och det visar sig vara en ekorre. Kvinnan rör sig försiktigt för att inte skrämma den och börjar lägga ut bröd som den kan äta. Allt mer i hennes liv kretsar kring ekorren. Hon vill inte att den ska bli tam, men skulle gärna vilja att de kunde leva där på ön, sida vid sida.

Novellen sätter fingret på teman som ensamhet och självständighet. Kvinnan blir arg när ekorren stör hennes bestyr, men samtidigt blir hon besviken när hon tror att den försvunnit.

Jag passar in novellen på nr. 14 i Läs en novell II: "Läs en novell som utspelar sig på en ö."


Titel: "Ekorren" ur novellsamlingen Meddelande
Författare: Tove Jansson
Utgivningsår: 2014
Förlag: Schildts & Söderströms
Antal sidor: 20

Muminfrossa och livsvisdom

Jag har nyligen läst både Tove Janssons Trollkarlens hatt och Det osynliga barnet. Visserligen är böckerna kanske mest tänkta för barn, men när man har lite för mycket att göra och allt snurrar på lite för fort, och när man dessutom är sådär lagom sjuk som man tydligen ska vara i februari - DÅ, är det oslagbart med en rejäl dos livsvisdom från Mumintrollet och alla de andra.

 

För även om böckerna handlar om en viss Mumindal med ganska speciella invånare, är det inte svårt att se att berättelserna också handlar om själva livet och allt man som levande varelse kan känna och uppleva.

 

Jag känner helt och fullt igen mig i Snusmumrikens glädje i att vara alldeles själv ibland:

 

"Han la sig på rygg i mossan och tittade in i vårhimlen som var klarblå upptill och havsgrön över trädtopparna. Någonstans under hatten började hans melodi röra på sig, med en del förväntan och två delar vårmelankoli och resten bara hejdlös förtjusning över att vara ensam."

 

Snusmumriken är också väldigt bra på något som jag tror att de flesta av oss hade behövt uppleva lite oftare, nämligen att bara vara i nuet, utan att bekymra oss så himla mycket om vad som varit eller hur det ska bli sen:

 

"Han var lycklig med skogen och vädret och sig själv. Morgondagen och gårdagen var lika långt borta, men just nu lyste solen klarrött mellan björkarna och luften var sval och mild."

 

Det känns lugnt och tryggt att läsa om hemuler, mymlor, vifslor, homsor, gafsor, Tooticki, den osynliga flickan Ninni, Filifjonkan som anar katastrofer i allt (en annan väldigt mänsklig tanke), hatifnattar och förstås Mumintrollen själva.

 

Jag får nog läsa Pappan och havet också (som jag fick med mig hem från bibblan tillsammans med de andra två). Dessutom gillar jag ju fyrar:

 

 

Sent i november

Nu är det faktiskt sent i november, precis som i Tove Janssons bok med samma namn. Ute är det mörkt och dystert och man vill helst bara krypa ihop inomhus i värmen. Fast kanske borde man hellre ge sig ut på vandring, som huvudpersonerna i Sent i november gör?

 

Från olika håll kommer de vandrande i boken, alla med sikte på Mumindalen där de upplevt så mycket ljust och somrigt. Det är Snusmumriken som är på jakt efter fem svårfångade toner i en melodi. Det är den oansenliga Homsan Toft som bor under presenningen i Hemulens båt och som nu gör vandringen mot Mumindalen som han förut gjort så många gånger bara i tankarna. Filifjonkan grubblar för mycket och tänker att det vore bra att fara på visit och träffa lite folk. Hemulen önskar att han vore någon helt annan och ger sig iväg för att försöka skingra melankolin. Onkelskruttet är gammal och glömsk och vill bege till den där dalen där han varit för väldigt länge sedan. Mymlan får lust att träffa sin lillasyster My, och ger sig också av.

 

Men nu är det förstås höst i Mumindalen - inte alls den grönskande, glada sommaren som de minns. Muminfamiljen är inte ens hemma, så gästerna får klara sig bäst de kan själva.

 

Sent i november är full av höstmelankoli men också av förväntan och oväntad gemenskap. Tove Jansson tycks vilja säga oss att ibland måste man inse att man är den man är och att det är gott nog.

 

 

 

Titel: Sent i november

Författare: Tove Jansson

Utgivningsår: 1970, men min upplaga är från 2010

Förlag: Alfabeta

Antal sidor: 170

 

Bokgeografi Finland

 

Linda på Enligt O har i sin bokgeografi kommit fram till Finland. Jag gillar upplägget att den som vill kan vara med och berätta om författare och böcker från ett visst land, men först var jag ganska osäker på vad jag hade att bidra med om Finland?

 

Förutom ett par givna namn kunde jag till att börja med inte ens komma på speciellt många finskspråkiga författare, och jag har heller aldrig varit i vårt östliga grannland. Men sen slog det mig att jag inte hade tänkt på alla finlandssvenska författare. Då infann sig genast lugnet.

 

 

1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Finland eller är skriven av en författare med anknytning dit.

 

En bok som jag tycker mycket om är Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen. Den handlar om kärleken, äktenskapet och hur det är att leva med en äkta hälft som är alkoholist. Dessutom är språket vackert!

 

Jag tycker också om Monika Fagerholms roman Underbara kvinnor vid vatten, mycket faktiskt på grund av den härliga sextiotalskänslan som infinner sig. Jag har också läst till exempel Den amerikanska flickan av Fagerholm, men tyvärr har aldrig den där första fascinationen riktigt infunnit sig igen.

 

En annan favorit som jag inte läst på massor av år, men som jag minns tydligt från tonåren, är Anna-Leena Härkönens Tjurdödarvapnet. Det var Härkönens debutroman och tydligen var hon bara arton år gammal när boken gavs ut. Tjurdödarvapnet handlar om sextonårige Alpo Korva som blir ivägskickad till landet där han träffar Kerttu som blir hans första kärlek. Förmodligen krävs det ett bibliotek eller antikvariat för att hitta boken, men det kan det vara värt.

 

 

2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Finland. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

 

Här måste jag bara nämna Sofi Oksanen, som jag skulle vilja kalla för en riktig litterär superstjärna. Hennes coola look gör att hon blir mer än bara ett författarnamn på en roman - man minns verkligen personen Oksanen också. Jag har faktiskt än så länge bara läst Oksanens roman Utrensning, men den tycker jag å andra sidan är något av det bästa och viktigaste jag läst. Jag skulle gärna läsa flera av Oksanens böcker (se nästa fråga)!

 

En annan stor favorit är den finlandssvenska poeten Edith Södergran. Jag läser gärna hennes dikter, till exempel Dagen svalnar.

 

 

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Finland, som du inte läst, men är nyfiken på.

Jag har alltså läst Oksanen, men jag är väldigt nyfiken på hennes andra romaner också. En annan författare jag aldrig läst men vars roman Vådan av att vara Skrake står oläst i min bokhylla, är Kjell Westö. Till sist, hittade jag också Kari Hotakainens Löpgravsvägen i bokhyllan - den minns jag att jag var väldigt sugen på när jag köpte den, men sedan har den av någon anledning blivit stående.

4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Finland.

Precis som många andra tänker jag först och främst på snygg design i samband med Finland. Jag har till exempel många Mumin-muggar som är sådär alldeles lagom stora att dricka kaffe ur (så fick Tove Janson komma med på ett hörn också). Sedan är jag extremt förtjust i Marimekkos design!

Kaffepaus à la Tove

I år är det 100 år sedan författaren och konstnären Tove Jansson föddes. På webbplatsen Tove100 kan man under hela jubileumsåret läsa om hennes liv, konst och författarskap. Där finns också en kalender som visar olika Tove Jansson-aktiviteter under året.

Tove Jansson var ju så mycket mer än mamma till mumintrollen. Jag är sugen på att läsa Tuula Karjalainens biografi Tove Jansson: arbeta och älska (2014) för att bredda min bild av denna finlandssvenska ikon.

Men det är ju svårt att inte älska mumintrollen... I antologin Stora boken om mumin (2008) får vi möta dem alla: Mumintrollen själva förstås, lilla My, Sniff, Hemulen, Mårran, Filifjonkan och Snusmumriken. Boken inkluderar bland annat klassikerna Vem ska trösta knyttet?, Trollkarlens hatt och ett muminlexikon från A till Ö.