Februari 2025

Februari gav en del fin läsning. Till Novelltolvan 2025 läste jag noveller av den argentinska författaren Samanta Schweblin, och det var en trevlig bekantskap. Hon skriver lite annorlunda noveller, där det finns en smygande känsla av att något inte riktigt stämmer. Läs mer här för att se vilka noveller jag läste och vad jag tyckte om dem. 

Malin Haawinds roman Den som följer en stjärna vänder inte om har en huvudperson som är baserad på en verklig förlaga. Malin Blomsterberg var hushållerska, kompanjon och förtrogen hos Ellen Key på Strand. Det är uppfriskande att Malin och inte den välkände Ellen är bokens fokus, och jag gillar att läsa om vardagen på Strand. Malin får vistas i den stora Ellen Keys närvaro, får tillgång till litteraturen och samtalen, men samtidigt sliter hon hårt i hushållet, särskilt när alla kända gäster dyker upp, ibland helt utan förvarning. 

Nästa bok jag läste var Philip Pullmans The Book of Dust Volume Two: The Secret Commonwealth, som alltså är den andra delen i en tänkt trilogi. Lyra och hennes deamon Pan har allt sedan äventyren i His Dark Materials haft förmågan att kunna separera, men det är numera något annat som skapar avstånd mellan dem. En människas deamon är som hennes själ, men Lyra och Pan verkar helt enkelt inte tycka om varandra längre. När Pan är ute på ett eget nattligt äventyr blir han vittne till hur en man överfalls och mördas. Han smyger fram till platsen och får med sig mannens plånbok, som han ger till Lyra. Men hur ska de gå vidare? Och hur ska de kunna göra det tillsammans? Den tredje boken i The Book of Dust har ännu inte kommit ut, men jag ser verkligen fram emot att läsa den!

En bok till hann jag med under februari månad, nämligen Din vilja sitter inte i skogen av Mattias Timander. Det här är en lågmäld skildring av en man från en liten by utanför Kiruna. Boken beskriver det stillsamma bylivet och närheten till naturen. Mannen håller sig ganska mycket för sig själv men har också vänner, särskilt en äldre kvinna som heter Viola. En dag hittar han några gamla böcker och börjar läsa. Litteraturen blir helt avgörande för honom och han tar sig till Stockholm där han börjar umgås med personer som också uppskattar litteratur och kultur. Men var hör han egentligen hemma?

Till årets Kaos-utmaningar passar jag in Den som följer en stjärna vänder inte om på nr. 34: "Läs en bok med någon himlakropp/himlafenomen i titel eller på omslag."

The Amber Spyglass av Philip Pullman

Jag har ett bra tag nu haft sista delen i Philip Pullmans His Dark Materials kvar att läsa, men nu har det äntligen blivit av.

Jag vet inte varför jag har skjutit upp läsningen - det är väl bara så det blir ibland - för The Amber Spyglass är precis lika bra som de andra två delarna: Northern Lights och The Subtle Knife.

Vi får följa Lyra och Will och deras kamp för att rädda alla de parallella världarna i Pullmans universum. Gamla bekanta som pansarbjörnen Iorek Byrnison och aeronauten Lee Scoresby finns med. Dessutom får vi stifta bekantskap med en helt ny värld med varelser som på ett alldeles speciellt sätt lever i symbios med naturen runt sig. Det är verkligen ett storslaget äventyr som skildras och det kändes nästan lite sorgligt att äventyret var över, när jag slog igen bokpärmarna.

Tur då att Pullman också har skrivit La Belle Sauvage: The Book of Dust Volume One och Secret Commonwealth: The Book Of Dust Volume Two, som båda utspelar sig i samma universum som den första trilogin.

Eftersom Philip Pullman tilldelades ALMA-priset 2005, så passar jag också in boken i min utmaning Litteraturpristolvan.


Titel: The Amber Spyglass
Författare: Philip Pullman
Utgivningsår: 2000
Förlag: Scolastic
Antal sidor: 522

Tisdagstrion: Verklighetsflykt

Den här veckan är temat för tisdagstrion "verklighetsflykt." Böcker och läsning är verkligen ett oslagbart sätt att fly verkligheten för en stund, antingen det rör sig om skildringar av rena fantasivärldar eller mer verklighetstrogna skildringar som uppslukar en så att man drömmer sig långt, långt bort.

Tolka temat på valfritt sätt, tipsa om tre böcker och lämna en länk så att vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips.

1. För mig är deckare både avkoppling och verklighetsflykt, antingen det är nyare mer thrilleraktiga böcker, eller som här som i exemplet jag valt till trion, av det mer klassiska slaget: Agatha Christies 4.50 från Paddington.

2. Jag försvinner också gärna in i Harry Potters värld. Trollkarlar, magiska varelser och kampen mellan gott och ont är väl typisk verklighetsflykt, men här finns samtidigt massor som helt enkelt är mänskligt: hur det känns att vara föräldralös, hur är det att bo på ett internat, hur viktigt det är med vänskap och kärlek.

3. Till sist, John Ajvide Lindqvist böcker, som både är briljanta och skänker verklighetsflykt. I Himmelstrand utmanar han dessutom gränserna för vad som ens går att föreställa sig, men bevisar bara att en riktigt skicklig författare kan få en läsare att tro på vad som helst.

His Dark Materials

Från Lyras Oxford, rör jag mig nu också mellan andra parallella världar, tillsammans med Lyra, hennes vän Will, häxan Serafina Pekkala, aeronauten  Lee Scoresby och många andra fascinerande karaktärer.

Northern Lights och The Subtle Life är del ett och två i Philip Pullmans mästerverk, trilogin His Dark Materials. Nu har jag snart läst ut The Subtle Knife och har tänkt att jag ska pausa innan jag ger mig på sista delen, The Amber Spyglass. Men vi får väl se hur det går med det. Det är nämligen oerhört svårt att slita sig från de här böckerna.

Jag fick med mig boxen från en resa till just Oxford för flera år sedan, och anledningen till att jag började läsa dem just nu är för att det i slutet av förra året kom ut en bok till, La Belle Sauvage, som utspelar sig tio år före Northern Lights. Den vill jag också läsa.

Isporten - Mörkt vatten

Mörkt vatten av Jonna Berggren är den första delen i Isporten, en ny fantasyserie utgiven på OLIKA förlag.

Milo är nyinflyttad i Frillesås och börjar i en ny klass. Han träffar Jamina och med hjälp av klassmorfar Ismail kommer de underfund med att de har något som gör att de hör ihop. Båda kan till exempel hålla andan extremt länge under vattnet och ingen av dem är känslig för kyla. De blir vänner och efterhand som vintern och snön alltmer närmar sig lär de också känna Ismail närmare. Han visar sig inte bara vara en vanlig klassmorfar, utan är den som vaktar den sista Isporten, vägen till en magisk värld.

Boken har en lagom blandning av vardag och magi, vilket jag gillar. Vi får läsa om barnens dagar i skolan och på fritiden, med miljöer som är omsorgsfullt beskrivna. Samtidigt med Jamina och Milo invigs vi steg för steg i det magiska och mystiska som finns alldeles i närheten. För Ismail blir det allt tydligare att barnens speciella förmågor inte är någon slump - han har hittat de som måste ge sig av på ett farligt men livsavgörande äventyr till Islandet.

Jag kan tänka mig att boken passar utmärkt som nybörjarfantasy. Boken är inte så lång och med sitt lugna berättartempo och stundtals riktigt spännande handling kommer den att locka många unga läsare. Jag uppskattar att Jonna Berggren skildrar lite annorlunda barn som ändå är trygga i sig själva. Boken är riktigt snygg också, med sin svarta bakgrund och turkosa färg på kanten av boksidorna. Undrar vilken färg som kommer att pryda sidorna på nästa del? För fler delar blir det, och tur är väl det, för jag är riktigt nyfiken på att läsa om hur det ska gå för Jamina och Milo i Islandet.


Titel: Isporten - Mörkt vatten
Författare: Jonna Berggren
Utgivningsår: 2017
Förlag: OLIKA
Antal sidor: 127

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

Jag har länge tänkt läsa Ransom Riggs bok Miss Peregrines hem för besynnerliga barn, men inte förrän jag satte upp författaren i 2015 års Boktolva blev det äntligen av.

De svartvita fotografierna som syns både på bokens omslag och inuti boken var en del av anledningen till att jag drogs till den. Det är märkliga bilder, till exempel på en gammaldags klädd flicka som svävar en bit ovanför marken, ett barn som håller en eldboll mellan händerna och en flicka som när hon reflekteras i vattnet av en pool har två skuggor istället för en.

Man tänker förstås att bilderna är fejkade, och det är också precis vad bokens huvudperson Jacob tror när hans farfar visar bilderna för honom. Men det ska visa sig att det barnhem som farfar Portman berättar om faktiskt fanns i verkligheten, och bilderna visar de besynnerliga barn som bodde där.

Efter sin farfars död reser Jacob till den ö utanför Wales kust där barnhemmet en gång låg. Nu är det bara överväxta ruiner kvar, men när Jacob vandrar runt i de övergivna rummen märker han att han inte är ensam.

Jag tyckte mycket om Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. Det är en obehaglig berättelse, men samtidigt spännande och lockande. Boken är nästan omöjlig att lägga ifrån sig när man väl har börjat läsa. Fortsättningen om de besynnerliga barnen kan man läsa i Spökstaden och på engelska finns också den tredje delen Library of Souls.


Titel: Miss Peregrines hem för besynnerliga barn
Författare: Ransom Riggs
Översättare: Sanne Näsling
Utgivningsår: 2011
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 379

Muriel Barbery: Alvernas liv

Jag blev riktigt glad när jag såg att författaren till Smaken och Igelkottens elegans skulle ge ut en ny roman. Jag blev också glad när jag förstod att den här boken i alla fall till ämnet skulle skilja sig rejält från de två föregående, för även om jag är förtjust i vad Barbery skrivit tidigare tycker jag det är kul och modigt när en författare vågar byta spår. Men tyvärr blev Alvernas liv inte riktigt den läsupplevelse jag hoppats på - kanske hade jag helt enkelt för höga förväntningar.

Boken handlar om Clara och Maria, två föräldralösa flickor i tioårsåldern. Clara växer upp i Italien i en liten bergsby och Maria på landet i Bourgogne, men snart står det klart att det finns mystiska krafter som binder dem till varandra. Maria har en sällsam förbindelse till naturen och kan kommunicera med både växter och djur. Clara har en närmast övernaturlig musikalisk begåvning och får bilder och skeenden att framträda när hon spelar på sitt piano.

I en angränsande dimension till människovärlden finns ett rike som är befolkat av ett slags alver. Det är från den här världen som både ett mörkt hot och goda krafter kommer. Men det är Clara och Maria som tillsammans måste kämpa mot de ondskefulla varelser som hotar att ödelägga människovärlden.

Det som ställer till det för min läsning är faktiskt främst språket. Det dröjer länge innan jag hittar ett flyt i texten och jag får ibland läsa om meningarna flera gånger för att hänga med. Det gör förstås att jag får svårt att komma in i berättelsen, vilket är synd. För förutsättningarna för en riktigt storslagen berättelse finns ju där. Jag tycker speciellt mycket om hur det är konsten, naturen och harmonin som utgör de goda krafterna, och flickornas band till varandra och gåtan kring deras ursprung är något jag skulle vilja läsa mer om.

Så kanske ska jag ändå så småningom ge mig på nästa del - en fortsättning är nämligen utlovad.


Titel: Alvernas liv
Författare: Muriel Barbery
Översättare: Marianne Öjerskog i samarbete med
Maria Bodner Gröön och Magdalena Sörensen
Utgivningsår: 2015
Förlag: Sekwa
Antal sidor: 310

____________________________________________________________

Fantasy-fantasier

Hos Kulturkollo är det den här veckan fantasy-tema, och de har en kul utmaning som jag gärna deltar i. Jag är i och för sig ingen direkt fantasykännare, men jag har vissa favoriter som jag verkligen tycker mycket om.

 

Första frågan i utmaningen är den här: Vilken fiktiv plats skulle du besöka om du bara kunde?

 

Jag skulle väldigt gärna vilja tillbringa lite tid i Rivendell tillsammans med J.R.R Tolkiens alver. Det verkar så rofyllt och så sagolikt vackert - en perfekt plats att vila upp sig lite på.

 

Fråga nummer två: Om du fick välja en av alla dessa magiska varelser som ditt eget husdjur – vilket skulle du ta? Och varför?

 

Här vore det väl närmast tjänstefel om jag inte väljer en uggla, och visst hade jag gärna haft Harry Potters snövita uggla Hedwig som mitt husdjur. Hon inte bara hämtar post utan är ett ovanligt klokt och troget husdjur.

Till sist, fråga nummer tre: Hitta på en egen trollformel! Hur låter den? Vad tänker du använda den till?

 

Det jag behöver mest just nu är mer tid. Tänk om man bara kunde förlänga sin egen tid och göra klart allt det där som behöver göras? Sedan kunde man helt enkelt sätta igång tiden igen och då vara lugn, avslappnad och tillfreds med allt.

 

Det fixar jag lätt med den här trollformeln:

 

Tempus prolongátus!

 

Trollstaven på bilden är egentligen min sons - jag bara lånar den lite ibland.