Jag har läst Lev Tolstojs novell Efter balen från 1911, i en fin utgåva av Novellix.
I novellen berättar Ivan Vasiljevitj om hur en händelse i ungdomen präglade resten av hans liv. Han var på en bal och förälskade sig i en vacker flicka. Han beskriver hur bedårande hon var, och hur han ville dansa alla danser med just henne.
Men när han alltför uppspelt för att kunna sova, morgonen efter balen ger sig ut på en planlös promenad, blir han vittne till något som gör att hans kärlek till flickan för alltid kopplas samman med mänsklig råhet och grymhet.
Till Läs en novell IV har jag länge försökt hitta en novell till nr. 4: "Läs en novell med en veckodag i titeln". Nu har jag läst Nobelpristagaren Ivan Bunins "Den blå måndagen."
Novellen handlar om en man som uppvaktar en tjusig kvinna. Handlingen utspelar sig i Moskva under vintern och huvudpersonen åker varje kväll till den lägenhet mittemot Frälsarkatedralen där kvinnan bor. Han tar med henne ut till fina restauranger och de går på teater och konserter tillsammans.
Men kvinnan är samtidigt avvaktande och låter inte mannen komma för nära. Hon verkar också ha en melankolisk sida och njuter av svunna tider och gamla traditioner. Ibland när mannen kommer till hennes lägenhet sitter hon vid flygeln och spelar Månskenssonaten, långsamt och sömngångaraktigt. Trots alla nöjen mannen tar med henne på - i salonger där hon verkar bekant med alla - verkar kyrkan ha en större dragningskraft på henne. Till slut reser hon bort och skriver i ett brev att hon blivit novis i ett kloster.
Det här är det första jag läst av Bunin och jag gillar hans sätt att skriva. Särskilt hans förmåga att måla upp miljöer och stämningar.
Ivan Bunin tilldelades Nobelpriset i litteratur år 1933.
Romanen utspelar sig 1991 i New York. I en vindsvåning ligger konstnären Alik för döden och runt honom samlas hans vänner, många av dem ryska emigranter. En av de som vakar är hans fru Nina, men här finns också två andra kvinnor som båda varit Aliks älskarinnor. Dessutom kallas både en rabbi och en präst till dödsbädden - Aliks katolska fru vill att hans ska döpas som kristen, men då vill Alik också samtala med en rabbi för att ta reda på om barndomens judiska tro passar honom bättre.
Överhuvudtaget är det en brokig skara människor som kommer och går i lägenheten. De vårdar och passar upp på Alik, men det råder samtidigt feststämning med drinkar, gemenskap och djupa samtal. Nerifrån gatan hörs oavbrutet tonerna från en grupp sydamerikanska gatumusikanter.
En munter begravning är både en vemodig och humoristisk skildring. Mycket läsvärd, tycker jag.
Titel: En munter begravning
Författare: Ljudmila Ulitskaja
Översättare: Kristina Rotkirch
Utgivningsår: 2007
Förlag: Bazar
Antal sidor: 205
Långt om länge har det nu blivit av att jag läst Svetlana Aleksijevitj, 2015 års Nobelpristagare i litteratur.
Jag har faktiskt dragit mig lite för det eftersom hennes böcker (på grund av innehållet) verkar så tunga att ta sig igenom. Så dökKriget har inget kvinnligt ansikte upp som det senaste valet i bokcirkeln jag är med i och jag fick den spark i baken som jag tydligen behövde för att komma igång.
Boken bygger på hundratals intervjuer som Aleksijevitj genomfört med kvinnor som stred under andra världskriget. Ungefär en miljon kvinnor kämpade i den sovjetiska armén och de kunde ha alla möjliga uppgifter och befattningar: kulspruteskyttar, piloter, spanare, sjukvårdare, ingenjörer, krypterare, stridsvagnsförare...
De kvinnor som överlevde och kom tillbaka hem efter striderna blev inte självklart hyllade som hjältar. Istället möttes de ofta av förakt och misstänksamhet och många av kvinnorna som Aleksijevitj har intervjuat beskriver att detta är första gången de pratat om sina upplevelser. Dessförinnan har tigit om allt.
Boken blir som en väv av vittnesmål ur ett mycket mänskligt perspektiv på upplevelser av ett krig. Långt ifrån historiebokens beskrivningar om stora slag och berömda krigshjältar läser jag om kvinnor som dödar och strider för sina ideal och sitt land. Men också om kvinnor som förbarmar sig över tyska skadade och som försöker hålla kvar vid något kvinnligt och vackert i allt det hemska. Ibland skildras vidriga detaljer om död och tortyr som knappt går att förstå, ibland lyser vackra ögonblick igenom som när en ny dag randas i vetskapen om att det kan bli någons sista. Många klarar inte för resten av sina liv av att stå ut med färgen röd efter att ha sett så mycket blod utgjutas.
Själva texten är lättillgänglig även om ämnet är svårt. Vittnesmålen lockar mig fram genom sidorna och jag hör verkligen kvinnornas röster i mitt huvud när jag läser. Tillsammans ger alla dessa unika kvinnoöden mig en bild av krigets vidrigheter och i alla fall en aning om hur det är möjligt att leva ett vanligt liv efter att ha varit med om något så fasansfullt.
Titel: Kriget har inget kvinnligt ansikte
Författare: Svetlana Aleksijevitj
Översättare: Kajsa Öberg Lindsten
Utgivningsår: 2012
Förlag: Ersatz
Antal sidor: 447
Smakbiten kommer från Livets stråle som jag precis börjat läsa. Novellen börjar med att vi får stifta bekantskap med en, vad det verkar, ganska speciell man:
"På kvällen den 16 april 1928 steg Persikov, professor i zoologi vid Fjärde statliga universitetet samt direktör för Zoologiska institutet i Moskva, in på sitt arbetsrum på institutet, beläget på Herzengatan. Professorn tände den matta ljusgloben i taket och såg sig omkring.
Upptakten till den fasansfulla katastrofen får man nog datera till denna olycksaliga kväll och som dess främsta orsak måste man peka ut just professor Vladimir Ipatievitj Persikov.
Professor Persikov läste inte tidningarna, han gick inte på teater. Hans fru rymde från honom 1913 och lämnade då följande meddelande:
Dina grodor fyller mig med obeskrivligt äckel. Jag kommer att vara olycklig resten av livet på grund av dem."
Att bli lämnad på grund av grodor verkar ganska ovanligt... Jag gillar också de långa ryska namnen och undrar förstås vad "den fasansfulla katastrofen" syftar på. Snygg inledning, tycker jag.
Jag har läst Doktor Zjivago (1958) av Boris Pasternak, en av de där riktiga klassikerna som jag länge tänkt att jag skulle ta mig an.
Boken är verkligen en tegelsten med sina drygt 600 sidor och de många ryska namnen som återkommer omväxlande i sina vanliga former och i smeknamnsform, gör förstås inte boken mer lättillgänglig. Men när man väl tagit sig in en femtio sidor eller så i boken, släpper den första motigheten och läsningen förvandlas istället till njutning.
Jurij Andrejevitj Zjivago är bokens huvudperson, en läkare och poet som lever i Ryssland under första delen av 1900-talet, en tid med revolutioner, världskrig och stor fattigdom och svält. Han gifter sig med barndomsvännen Tonja, men berättelsens stora kärlekssaga är den mellan Zjivago och Lara Fjodorovna Guichard.
Hon är en kvinna som alla tycks bli förtrollade av. I sin ungdom förförs hon av advokaten Komarovkskij, som trots att hon till och med försöker skjuta honom, inte upphör att vara besatt av henne. Lara gifter sig sedan med den revolutionärt sinnade Pavel Pavlovitj Antipov, som under romanens gång byter skepnad och blir bolsjevikgeneralen Strelnikov som sätter skräck i folk var han än dyker upp. Även han låter kärleken till Lara på sätt och vis styra hans grymma handlingar. Och så Doktor Zjivago, som tillsammans med Lara upplever en kärlek som är större än allt annat.
Jag tycker om hur Pasternak lyckas skildra de politiska skeendena i Ryssland under den här tiden, och han gör det på ett sätt så att man verkligen förstår hur eländigt folk hade det. Något annat som jag njuter av när jag läser boken, är Pasternaks sätt att beskriva naturen. Han målar upp till exempel det vintriga Sibirien så att det känns som om jag verkligen varit där.
I samband med att jag läste boken var jag och sambon också och tittade på musikalen Doktor Zjivago på Malmö opera:
Det var en riktigt bra föreställning, och i rollen som Lara såg vi Sanna Nielsen, som gjorde en fantastisk insats.
Titel: Doktor Zjivago
Författare: Boris Pasternak
Översättare: Sven Vallmark
Utgivningsår: ursprungligen 1957, men i Sverige 1958
I den bokcirkel jag är med i ska vi den här månaden läsa Boris Pasternaks Doktor Zjivago (1958). Jag blir alltid glad när någon väljer en klassiker som man kanske annars inte kommit sig för med att läsa, och Doktor Zjivago har länge funnits med på min att-läsa-lista.
Men när jag tänker efter inser jag att jag faktiskt i princip inte vet någonting om bokens handling. Många klassiker känner man ju till trots att man inte läst dem bara för att de är så omtalade. Men alltså inte den här gången.
Jag tror heller aldrig jag har sett filmatiseringen från 1965 med Omar Sharif och Julie Christie. Fast ändå får jag en viss scen i huvudet när jag tänker mig filmen. Jag ser en vintrig tågstation, röken som väller ut ur ett ånglok och en man i päls eller möjligtvis någon slags björnskinnsmössa framför mig. Är det ens rätt film? Jo, det måste det väl vara.
När jag googlar på Doktor Zjivago ser jag också att det tydligen finns en engelsk miniserie från 2002 med Hans Matheson och Keira Knightley i huvudrollerna. Och så är ju Sanna Nielsen just nu aktuell i musikalen Doktor Zjivago i Malmö. Många olika Zjivagos alltså.
Har du läst Doktor Zjivago och vad tyckte du i så fall? Kanske har du sett någon filmatisering eller musikalen?
1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Ryssland eller är skriven av en författare med anknytning dit.
Som ni kanske har märkt vid det här laget gillar jag att läsa klassiker, och när det gäller Ryssland finns det förstås massor att välja mellan. Jag begränsar mig här till att nämna tre av de kanske mest ansedda titlarna:
Leo Tolstojs Anna Karenina, med sin berömda inledningsmening: "Alla lyckliga familjer är varandra lika, men den olyckliga familjen är alltid olycklig på sitt speciella sätt", skrevs mellan 1873 och 1877. Det är en av de riktigt stora kärleksromanerna - Anna Karenina möter greve Vronskij under ett besök hos sin bror i Moskva, och trots att Anna Karenina redan är gift och har en liten son, klarar hon inte av att kämpa emot den passion som Vronskij väcker hos henne.
Damen med hunden av Anton Tjechov gavs ut för första gången 1899. Novellen utspelar sig i den lilla badorten Jalta och skildrar ett kärleksmöte mellan en erfaren medelålders man med många kärleksaffärer bakom sig, och en ung kvinna som flytt undan sitt äktenskapliga liv.
Fjodor Dostojevskijs roman Brott och straff (1866) är förstås en riktig klassikernas klassiker. Studenten Raskolnikov mördar en pantlånerska, och läsaren får följa honom genom hans ruelse där han vandrar genom S:t Petersburgs gator.
2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Ryssland. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.
Här vill jag berätta om Vladimir Nabokov som föddes i Ryssland 1899, men som senare i livet kom att bo både i England, Tyskland, USA och slutligen Schweiz, där han också dog 1977. Han skrev sina första nio romaner på ryska, men den roman som han blev världsberömd för skrevs 1955 och på engelska.
Jag syftar förstås på Lolita, romanen om den medelålders mannen Humbert Humberts sexuella besatthet av den 12-åriga Dolores "Lolita" Haze. Boken blev kontroversiell och begreppet Lolita har sedan dess för alltid förknippats med en sexuellt mogen ung flicka.
Många har inspirerats av Lolita - till exempel finns flera filmatiseringar. Också den svenska författaren Sara Stridsberg har använt sig av Lolita i romanen, Darling River (2010), där Dolores Haze är en av huvudpersonerna.
Förutom att vara en världskänd författare, var Nabokov också fjärilssamlare och gillade att klura på schackproblem.
3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Ryssland, som du inte läst, men är nyfiken på.
Jag är nyfiken på att läsa Olga Grjasnowas roman Ryssar är såna som gillar björkar (2012). Grjasnowa föddes i dåvarande Sovjetunionen i en rysk-judisk familj, men flydde sedan till Tyskland. Boken handlar om den unga kvinnan Masja, som under romanens gång hamnar i Baku, Frankfurt och Tel Aviv.
Jag vill också gärna läsa Science Fiction-romanen Metro 2033: den sista tillflykten, skriven av Dmitrij Gluchovskij 2005. Såhär står det att läsa om romanen på adlibris:
"MOSKVA ÅR 2033. Civilisationens nordligaste utpost, en ensam metrostation, attackeras av gåtfulla varelser som uppstått i det sista kriget. Världen ligger i ruiner, jordytan är kontaminerad och ett rov för solens dödliga strålar. En sista människospillra har sökt skydd i Moskva-metron, världens största atombombssäkra bunker, där stationerna har omvandlats till små statsstater med egna ideologier och styrelseskick. Överallt pågår en ständig kamp om livsutrymmet, vattenfiltren, elaggregaten och svampodlingarna, alltmedan mörkret och fasan härskar i tunnlarna.
En ung man tvingas ut på en farlig vandring genom den underjordiska labyrinten av tunnlar, schakt och sidospår, där ingen vet vad som väntar bakom nästa kurva."
4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Ryssland.
Jag är förtjust i den rysk-amerikanska sångerskan Regina Spektor. Här bjuder jag på hennes "Fidelity" från 2006:
