November & december 2025

Här kommer årets sista lässammanfattning! 

November och december var båda bra läsmånader för mig. Jag läste två novellförfattare till Novelltolvan 2025 - både Virginia Woolf och Tessa Hadley är favoriter - Woolf sedan länge och Hadley en relativt ny bekantskap. Av Woolf läste jag "The New Dress", "The String Quartet" och "In the Orchard ", alla med Woolfs omisskänliga inre tankeflöden och associationer. Av Hadley läste jag "Ställföreträdaren" och "Fläcken", också de riktigt bra noveller. 

När det finns en ny deckare av M.W. Craven vill jag gärna läsa, så Krypskytten med Washington Poe, Tillie Bradshaw och de andra kastade jag mig över. Jag var också sugen på att läsa andra delen av Kjersti Anfinnsens trilogi om den pensionerade hjärtkirurgen Birgitte Solheim, Ögonblick för evigheten, och det var lika givande läsning som den första delen, De sista smekningarna. I maj kommer tredje delen, Dödsverk, och den kommer jag så klart också att läsa. 

Till bokcirkeln var december månads bok Yllans snillrika systrar av Malin Sturesson. Romanen är en feelgood i historisk miljö och extra roligt är att den utspelar sig i min hemstad, Kristianstad. Riktigt njutbar läsning på många sätt! Jag är också med i en bokcirkel på jobbet där vi läser barn- och ungdomslitteratur, och även om jag tyvärr missade vår träff hann jag i alla fall läsa både Vår tupp är död av Per Gustavsson och Anders Sparring, och Valens bibliotek av Zidrou. Båda var charmiga böcker, den om tuppen är tänkt för åldern 6-9 år och Valens bibliotek är mer av en allåldersbok i form av en bilderbok.

Övriga böcker jag läste under årets två sista månader valde jag för att de skulle passa in i Kaos-utmaningen, och det blev en riktigt trevlig blandning. För att kunna bocka av en Nobelpristagare läste jag Jon Fosses Sömnlösa, som dessutom var en Nobelpristagare jag hade kvar att upptäcka (jag försöker läsa något av alla som någon gång tilldelats priset). Boken är den första i hans Trilogin och jag vill absolut läsa de andra två delarna också. Jag trivdes faktiskt med hans sätt att skriva långa meningar utan skiljetecken. 

Ett par mer klassiska författare blev det också, på ett annat språk än svenska och engelska plockade jag fram Karen Blixens Babettes gæstebud, som jag alltså läste på danska. En brevroman skulle jag också bocka av och då hittade jag Fjodor Dostojevskijs debutroman Arma människor. Jag gillade båda, men Blixens bok var min favorit, kanske för att människorna i Dostojevskiljs bok var ganska neurotiska och irriterande. 

Bilderboksvärlden blev temat när jag skulle läsa en fackbok och valde Bilderboksmakare, ett samlingsverk där läsaren kan stifta bekantskap med en mängd både svenska och internationella författare. Lite på samma tema blev den biografi jag valde, eftersom jag passade på att läsa Paul Gravetts bok om Illustratören Tove Jansson. Jag tycker alltid det är intressant att fördjupa sig i ett författarskap jag gillar, och här handlade det alltså om Janssons illustrationer, allt från de tidigaste uppdragen hon fick redan som tonåring, till illustrationerna om muminvärlden. 

Det blev ännu fler böcker till Kaos-utmaningen. Gabrielle Filteau-Chibas Coyote valde jag eftersom jag skulle läsa en bok på temat rovdjur, Adania Shiblis En oansenlig detalj passade in på ett land i krig (Palestina) och Jesmyn Wards Sing, Unburied, Sing valde jag eftersom jag skulle läsa något av en svart författare. Alla var riktigt bra, och jag gillade särskilt Jesmyn Wards bok om den dysfunktionella familjen kring trettonårige Jojo i Mississippi. 

Till sist, två böcker som också var de allra sista jag prickade av i utmaningen. Från Indien läste jag Ghachar Ghochar av Vivek Shanbhag, en roman som handlar om hur snabb och oförtjänt rikedom långsamt bryter ner en familj – moraliskt, psykiskt och relationellt. Från ett land jag aldrig tidigare läst något valde jag Remote Control av Nnedi Okorafor. Boken är ett slags science fiction med inslag av afrikansk mytologi, och den utspelar sig i ett framtida Ghana. En ung flicka vandrar rastlöst mellan städerna, åtföljd endast av en räv. Rykten följer henne – man säger att hon är uppfostrad av Döden själv och att olycka och förintelse lämnas i hennes spår. 

Läsåret 2025 är alltså slut och nu återstår att fundera på om jag ska ha några särskilda läsmål för 2026. Kanske blir det en ny Kaos-utmaning eller kanske något annat. Jag återkommer till detta, men något som (på ett kravlöst sätt) "tvingar" mig att variera min läsning, vill jag gärna utgå ifrån.

September & oktober 2025

Det har blivit dags att sammanfatta det som blivit läst under de två första höstmånaderna.

September innehöll både Kristianstad bokfestival och Bokmässan i Göteborg, så jag kan nog skylla lite på det att det inte blev lika mycket läst som vanligt. En av de mest intressanta programpunkterna på Bokmässan var när Annika Norlin samtalade med Lydia Sandgren, Elin Cullhed och  Quynh Tran om "Musik i romanens värld." Som vanligt blev också läslistan - betydligt - längre.

Till bokcirkeln i september läste vi Förbjuden skrivbok av Alba De Céspedes, en roman som utspelar sig i femtiotalets Rom. Den handlar om Valeria Cossati, en kvinna som börjar skriva dagbok i smyg, och samtidigt hittar sitt eget jag i en värld som bara ser henne som hustru och mor. 

Jag läste också Vi ses i augusti av Gabriel García Márquez. Den här boken bygger på ett manuskript som Márquez arbetade med under sina sista år, men som han själv aldrig hann färdigställa.  Huvudpersonen, Ana Magdalena Bach, är en gift kvinna som varje år reser till en karibisk ö för att lägga blommor på sin mors grav. Under en av dessa resor inleder hon en oväntad kärleksaffär — ett möte som återuppväcker hennes längtan, skuld och livslust.

September månads författare i Novelltolvan 2025 var amerikanska Tillie Olsen. Jag hann bara med att läsa hennes förmodligen mest kända novell, Jag står här och stryker, men den var å andra sidan riktigt läsvärd.

Oktober månads novellförfattare var tyska Judith Hermann, och jag blev verkligen förtjust i hennes sätt att skriva! Jag ser fram emot att läsa mer, både hennes noveller och romaner. Här kan du se vad jag tyckte om novellerna till Novelltolvan.

Oktober månads bokcirkelbok var På västfronten intet nytt av Erich Maria Remarque, en fantastisk roman men med ett oerhört tungt tema. Som tur var kunde jag varva skildringar av meningslös död i skyttegravarna med de två första Muminböckerna: Småtrollen och den stora översvämningen och Kometen kommer. Betydligt mer gemytlig läsning, även om också dessa böcker delvis skildrar svåra ämnen som naturkatastrofer och flyktingar. 

En del lyrik läste jag också, både Tomas Tranströmers För levande och döda och Jila Mossaed Vad jag saknades här. Jag gillade båda, men Tranströmer är för mig i en klass för sig.

På jobbet håller vi i en bokcirkel för studenter, så till den har jag läst Jessica Schiefauers dystopiska roman Bärarna. Jag gillar hur hon målar upp ett framtidsscenario där en smitta har omformat hela samhället. Män och kvinnor hålls åtskilda, och mycket är annorlunda, men inte så annorlunda att man inte kan tänka sig att detta skulle kunna bli vår verklighet. Detta är en bok där det finns massor att diskutera.

Den sista romanen jag hann med i oktober var Kjersti Anfinnsen De sista smekningarna, en roman om Birgitte, en äldre norsk kvinna som bor ensam i Paris. Hon ser tillbaka på sitt liv som hjärtkirurg, älskande och vän och genom hennes inre monolog växer ett fascinerande porträtt fram av en kvinna som trots ensamheten håller fast vid sin värdighet och sin vilja att leva fullt ut. Del två i serien heter Ögonblick för evigheten, och del tre - som kommer ut våren 2026 - heter Dödsverk. Jag tänker definitivt läsa båda.

Juni 2025

Vi har redan hunnit några dagar in i juli och jag vill passa på att sammanfatta förra månadens läsning. Som vanligt blev det en ganska blandad kompott.

Klara Bartilssons Pärlan är en bilderbok som handlar om en liten pärla som vaknar i sitt skal långt nere på havets botten. Pärlan vill utforska världen men håller på att gå vilse i skogen av tång. Då möter hon en stjärna från himlen som lyser upp djuphavsnatten, och tillsammans ger de sig ut på ett färgsprakande och magiskt äventyr. 

Nästa bok jag läste var också en barnbok, nämligen Ulf Starks En liten bok om kärlek. Boken utspelar sig i slutet av andra världskriget och handlar om en pojke som döps till Fred. På grund av kriget bevakar Freds pappa gränsen långt norrut och mamman stickar sockor och vantar för att pappan ska hålla sig varm. Fred saknar sin pappa och undrar hur det ska bli om han inte kommer hem till jul. Han funderar också mycket på Elsa, den bästa flickan i Freds klass. Hon har burrigt hår och kan slå vem som helst i armbrytning, och Fred är kär i henne.

Marion Brunet är 2025 års Almapristagare och nu har jag läst hennes första bok översatt till svenska. Grått hav skildrar en grupp ungdomar som gett sig ut på en långväga seglats. Det är välskrivet och emellanåt andlöst spännande. Känslan man får ibland är närmast klaustrofobisk. Teman som vänskap, kärlek, hierarkier och död utforskas. Jag vill gärna läsa mer av Brunet, men får vänta på översättningar eftersom min franska är i det närmaste obefintlig.

Till Novelltolvan 2025 läste vi noveller av den amerikanska författaren Lucia Berlin. Jag hann med två stycken och gillade dem båda. Här kan du se vilka jag läste och vad jag tyckte.

De ovärdiga av Roy Jacobsen var månadens val till bokcirkeln. Den här romanen utspelar sig i Oslo under den nazityska ockupationen, och vi får följa ett gäng barn och ungdomar som skapar helt egna regler. De bedrar, förfalskar dokument och bryter sig in i de rika kvarteren. Carl, Olav och Roar är barn som tvingas bli vuxna och kämpa för sin överlevnad under en svår tid. Jacobsen är som alltid en skicklig berättare och det här var en intressant tid att läsa om.

Jag läste också Förbannad kanin, en novellsamling av sydkoreanska Bora Chung. Det här är en novellsamling som ingen annan. Vad sägs om en novell där en kanin som det vilar en förbannelse över förökar sig och ruinerar ett helt företagsimperium, eller en novell om en flicka som blöder guld istället för blod? En av novellerna handlar om en man som är förälskad i sin robot och i en annan novell blir en kvinna gravid eftersom en biverkning av att äta p-piller för länge, enligt läkaren, kan vara att man blir gravid. Det här är gränsöverskridande och fascinerande läsning. Jag gillar!

En diktsamling hann jag också med, nämligen Kristofer Folkhammars Måla. Titeln kan både syfta på verbet och en jordlott, vilket passar fint in i Folkhammars skildring av uppväxten i en bruksort. Diktsviten växlar mellan nutid och dåtid och det är som att diktjaget söker svar om nuet genom betraktelsen av det förflutna. 

Till sist, läste jag också om Tove Janssons Sommarboken. Jag blev ombedd att tipsa om en bok till Högskolan Kristianstads Instagram och vilken bok kan då passa bättre än den kanske somrigaste boken jag vet?

Jag fick också en del avbockat i Kaosutmaningen. På nr 38: Läs en bok från ett land med kust mot Medelhavet passade jag in Brunets Grått hav, på nr 15: Läs en bok från ett nordiskt land fick jag in De ovärdiga. Förbannad kanin av Bora Chung passade perfekt på nr 1: Läs en bok med två ord i titeln, och slutligen prickade jag av nr 24: Läs en bok som utspelar sig på en ö med hjälp av Tove Janssons Sommarboken. Nu har jag läst 18 av 40 böcker i Kaosutmaningen. För att klara den behöver man läsa 20, men som det känns just nu tror jag att jag siktar in mig på alla 40. Vi får se, men det kommer ju en lång bokhöst så småningom.

Tisdagstrion: Böcker som jag tror/vet skulle tåla en omläsning

Temat för veckans tisdagstrio är "Böcker som jag tror/vet skulle tåla en omläsning." Tolka temat på valfritt sätt, tipsa om tre böcker och lämna en länk så att vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips.

1. Riktigt bra klassiker tål en omläsning, så här kommer tre av mina favoriter! Först ut är Virginia Woolfs To the Lighthouse. Jag har läst den många gånger - till flera olika kurser men också bara för nöjes skull. Romanen handlar om familjen Ramsay - professorn, hans fru och deras åtta barn - som befinner sig i sitt sommarhus tillsammans med en brokig skara gäster. Mrs. Ramsay är den centrala gestalten - under skildringen av middagen vävs hennes inre personliga tankar - på ett typiskt stream-of-consciousness-vis - samman med de yttre beskrivningarna av hur hon ser till att alla känner sig bekväma runt bordet.

2. Nästa bok som definitivt tål en omläsning är Pappan och havet av Tove Jansson. Muminpappan älskar havet och han tar med familjen på en båtresa till en ö med en stor fyr. Här ska de uppleva äventyr och muminpappan ska få inspiration till sitt skrivande. Men det blir förstås inte riktigt som han tänkt sig.

3. Till sist, Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez, en roman som jag också läst många gånger, även om det var några år sedan sist (jag skulle faktiskt gärna vilja läsa just den här utgåvan som Lina Wolff har översatt). Romanen handlar om sju generationer av släkten Buendía i den fiktiva byn Macondo och är ett bra exempel på latinamerikansk magisk realism.

Novellresan i mars: Mårbacka

Under mars månad kommer Novellresan 2024 att ta oss till Mårbacka, och det är nog inte så svårt att lista ut att det ska handla om noveller av Selma Lagerlöf.

Mårbacka är Lagerlöfs värmländska barndomshem, som hon till slut lyckades köpa tillbaka med hjälp av prispengarna hon fick i samband med Nobelpriset i litteratur 1909. Väl värt ett besök, om du skulle ha vägarna förbi.

Lagerlöf har förstås skrivit flera nu klassiska (och mycket läsvärda) romaner, men hon skrev också många noveller. Hon skrev dem bland annat för tidskrifter och jultidningar, men novellerna återfinns också i flera samlingsverk. 

Läs en av novellerna jag tipsar om, läs flera eller läs alla - du väljer! (det går förstås också lika bra att läsa helt andra noveller på temat). 

Noveller:

• Fyra Selma Lagerlöf-noveller i en ask från Novellix: Tjänsteanden, Frid på jorden, Vägen mellan himmel och jord, Dödskallen
• Spökhanden (Novellix)
• Bortbytingen (finns t ex i Svenska noveller : Från Almqvist till Stoor)
• Massor av noveller av Lagerlöf finns också på Litteraturbanken.se - där kan du t ex läsa ur samlingarna Osynliga länkar, En saga om en saga och andra sagor eller Troll och människor. 

Tips:

• Jag vill sätta världen i rörelse: En biografi över Selma Lagerlöf av Anna-Karin Palm
• Dokumentärserie om Selma Lagerlöf: Selma Lagerlöf | SVT Play

Januari 2023

Vi är redan flera dagar in i februari, och trots att januari stundtals känts tuff har tiden ändå gått snabbt. En del läsning under månaden har det förstås blivit. 

Årets första utlästa bok blev Nuckans hjärtespalt av Malin Lindroth. När nuckan går in som hjärtspaltsrådgivare blir svaren kanske inte riktigt som i andra hjärtespalter. Hennes resonemang handlar om kärlek och ensamhet, och det är både tänkvärd och ibland humoristisk läsning. 

Detaljerna av Ia Genberg var 2022 års Augustprisvinnare och vi läste den i bokcirkeln. Boken är uppbyggd av fyra olika personporträtt som berättaren återger genom minnen i en feberdimma. Vi får lära känna vänner och kärlekar, och vi får kanske framför allt lära känna jaget genom hennes skildringar av de andra personerna och händelserna. 

Två deckare som jag stått i kö på på biblioteket blev också lästa i januari. Visst är det märkligt att reservationerna ofta tickar in samtidigt, och sen får man riktigt bråttom för att hinna läsa ut. Hursomhelst så läste jag både Karin Smirnoffs Havsörnens skrik och M W Cravens Råttjakten. Jag tycker verkligen om Smirnoff och hennes Millennium-bok var ingen besvikelse. Främst blev jag förtjust i den nya huvudpersonen Svala, som är Lisbeth Salanders brorsdotter. Men ännu bättre är faktiskt M W Cravens deckare Råttjakten, den fjärde boken med Washington Poe och Tilly Bradshaw som brottsutredare. Den här deckaren har det mesta: en komplex handling, spänning och huvudpersoner som jag verkligen tycker om. Jag längtar redan till nästa del. 

Ett av mina läsmål för 2023 är att läsa fler böcker på engelska, fler hyllvärmare och fler klassiker. Under årets första månad fick jag äntligen läst klassiska (och hyllvärmaren) Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström. Jag gillade verkligen berättelsen om hur Henning på 1860-talet kommer till Stockholm för att söka lyckan. Det är ett evigt slit och hårt arbete för att överhuvudtaget överleva, men det finns också ljusa stunder, som när Henning träffar sin stora kärlek Lotten.

Jag har också läst en del poesi under årets början. Bart Moeyaert kände jag till som ALMA-pristagare och författare till riktigt bra ungdomsböcker, men han är också poet. Helium är den första av hans diktsamlingar som översatts till svenska, och den handlar om tidens flykt, om kärlek och om åldrande föräldrar. 

Februaris läsning har också inletts med riktigt bra böcker, men mer om det nästa gång. 

Månadens tema: Skriet från vildmarken av Jack London

I oktober har Månadens tema varit "klassiker", och jag har läst Skriet från vildmarken av Jack London. Jag vet att jag aldrig tidigare läst boken, men en gammal klasskompis påminde mig om att vår lärare faktiskt högläste den för oss på mellanstadiet, och så var det ju. Det var hursomhelst kul att ta upp bekantskapen med hunden Buck igen. 

Jack Londons roman har alltså en hund som huvudperson. Buck lever sina första fyra år som en priviligierad hund, på en stor gård som ägs av en domare i varma Santa Clara. Buck ligger framför brasan i biblioteket och följer med domarens söner på jakt. Men en dag förändras hans liv totalt.

Buck tillfångatas och säljs till en expedition som reser norrut mot Klondyke. Nu blir han en av flera draghundar som arbetar extremt hårt under tuffa förhållanden. Från och med nu är hans liv en kamp på liv och död - han slåss för sin föda och han slåss för sin plats i flocken. Flera gånger byts hans ägare ut och strapatserna är otaliga.

Hans uråldriga vildhundsinstinkter väcks ur sin slummer, och i allt högre grad lystrar han till "skriet från vildmarken."

Jag gillade verkligen att läsa den här boken - den är ett riktigt äventyr och oavbrutet spännande.

Titel: Skriet från vildmarken

Författare: Jack London

Översättare: Tom Wilson

Utgivningsår: 2020 (men ursprungligen 1903)

Förlag: Sjösala

Antal sidor: 127

Månadens tema är klassiker

I oktober är Månadens tema klassiker, och jag behöver inte gå längre än till min egen bokhylla för att hitta klassiska böcker som jag ännu inte läst.

Ni ser själva, här finns det att välja på (och det finns i ärlighetens namn ännu fler klassiker i hyllorna som jag hade kunnat plocka fram):

• Middlemarch av George Eliot
• Men Without Women av Hemingway
• Mästaren och Margarita av Bulgakov
• Dracula av Bram Stoker
• Skriet från vildmarken av Jack London
• Lady Chatterleys älskare av D H Lawrence
• Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset

Flera av de här böckerna har jag tänkt läsa hur länge som helst, så jag får se vilken jag börjar med. Just nu känns det som om D H Lawrences bok ligger bra till.

Påsknoveller från Novellix

I år inföll min födelsedag på långfredagen och passande nog fick jag Novellix senaste box med påsknoveller och chokladpraliner i present. Nu har jag både läst och provsmakat. 

Boxen innehåller fyra noveller, alla skrivna av klassiska författare. Påsken som beskrivs är inte gulliga harar och färgglada fjädrar - i äldre tider verkar påsken mer ha varit en tid då man var på sin vakt mot onda väsen. 

I Zacharias Topelius novell Påskäggen ger sig en ung kvinna ut i mörkret för att hämta ägg hos grannen. Hon är rädd för det okända, men det visar sig att en större och mer mänsklig fara lurar i närheten. Också i Selma Lagerlöfs Påskkäringen märks gamla tiders folktro, på häxorna som gav sig av till Blåkulla på skärtorsdagen. Men här finns också hemtrevligheten och det spännande med traditionerna på Mårbacka för Selma och hennes syskon.

En påskfest blir det också i Elin Wägers novell Påsken på Sjöboda. En grupp syskon, deras kusin och en informator firar på Sjöboda. De är unga, framtiden ligger framför dem och de drömmer om kärlek och självständighet. Bara Verna verkar se på lite utifrån och smider framtidsplaner som mer handlar om de andras lycka.

Till sist, Hjalmar Söderbergs novell Aprilviolerna, en beskrivning av romanser och förvecklingar som nästan slumpartat gör att huvudpersonen docent (och sedermera professor) Jerneld till slut ändå står ensam. Stilen är både melankolisk och humoristisk, allt mot en fond av kända Stockholmsmiljöer.

Jag passar också in Påskäggen i min utmaning Novellflätan. 

Veckans topplista: Svenska klassiker

Varje vecka kör Johannas deckarhörna en topplista, där man ska lista fem böcker enligt ett visst tema:

"Veckans topplista handlar idag om de där riktiga pärlorna som blivit klassiker i den svenska litteraturen."

Här kommer min lista:

1. Vad vore en lista med klassiker utan något av Selma Lagerlöf? Jag gillar det mesta hon skrivit, men favorit är ändå Gösta Berlings saga.

2. En annan favorit bland svenska klassiker är Moa Martinsons Kvinnor och äppelträd. Den tycks bara bli bättre för varje gång jag läser den.

3. Harry Martinsons rymdepos Aniara kvalar också in på min klassikerlista. Den gjorde stort intryck på mig när jag läste den, och även om det är flera år sen, tror jag att den fortfarande skulle väcka många tankar.

4. Jag har läst ganska mycket av Strindberg och speciellt när jag pluggade litteraturvetenskap i Lund fokuserade jag ett tag på hans pjäser. Därför vill jag gärna ha med hans Ett drömspel på den här listan. Pjäsen är expressionistisk och blandar friskt mellan dröm och verklighet, utanför tid och rum. De odödliga orden "Det är synd om människorna" kommer här ifrån.

5. Karin Boye vill jag ha med på min lista, och eftersom jag har svårt att välja, får det helt enkelt bli hennes Samlade dikter.

Så bråttom har jag inte...

Hittade 80 romaner för dig som har bråttom i hyllan och blev påmind om hur rolig den är. På fyra serierutor sammanfattar Lange handlingen i några av de mest kända klassikerna. När det gäller läsning har jag aldrig så bråttom, men visst är idén kul:

Läs en novell: en klassisk fyra

Novellix senaste kvartett består av noveller från fyra klassiska svenska författare. De passar alla väldigt bra in på olika beskrivningar i utmaningen Läs en novell.

Elin Wägers De blå silkesstrumporna handlar om en ung kvinna som precis som Wägner själv kämpar för kvinnornas rättigheter. Strumporna blir som en symbol för modet att ta plats och kräva bättre villkor. Den passar in på plats 37: "Läs en novell av en författare du tidigare bara läst roman/er av" (jag har redan läst Wägners Väckarklocka).

Agnes von Krusenstjernas novell Snigeln och flickan prickar jag in på plats 16: "Läs en novell vars titel börjar på s". Det är en fin liten novell om den nioåriga flickan Rosa, om barndom och vuxenvärld och om flickans och kvinnans roller.  Familjen åker till sitt sommarställe fast nu mitt under hösten och Rosa har svårt att koppla samman sommarens underbara dagar med den grå och ödsliga plats de nu anländer till.

Moa Martinson har skrivit Fjäderbrevet som handlar om en mor och hennes utomäktenskapliga dotter i fattigsverige. Också här skildras alltså kvinnornas situation. I novellen åker mamman och dottern till flickans mormor där släktingarna samlar ihop det som finns för att de åtminstone ska få en bra jul. Jag skriver in novellen på utmaningens nummer 14: "Läs en novell med jultema."

Till sist, Stig Dagermans novell Snöblandat regn som är min favorit i den här kvartetten. Novellen handlar om Arne, en pojke som växer upp utan sin far men tillsammans med mor, morbror och morfar. Det är flykt, ensamhet, och barns och vuxnas världar som krockar i ett kallt och fattigt Sverige. Jag passar in novellen på plats nummer 33: "Läs en novell vars titel slutar på n."


Titel: De blå silkesstrumporna
Författare: Elin Wägner
Utgivningsår: 2015 (men ursprungligen 1948)
Förlag: Novellix
Antal sidor: 22

Titel: Snigeln och flickan
Författare: Agnes von Krusenstjerna
Utgivningsår: 2015 (men ursprungligen 1933)
Förlag: Novellix
Antal sidor: 20

Titel: Fjäderbrevet
Författare: Moa Martinson
Utgivningsår: 2015 (men ursprungligen 1942)
Förlag: Novellix
Antal sidor: 34

Titel: Snöblandat regn
Författare: Stig Dagerman
Utgivningsår: 2015 (men ursprungligen 1947)
Förlag: Novellix
Antal sidor: 24

2 x August

I förra veckan gick som bekant Augustgalan av stapeln i Stockholm, och galans namn till trots kan man ju inte påstå att Strindberg på något sätt var i fokus då.

Men när jag ändå var i Stockholm passade jag på att titta närmre på två skulpturer av just denne August (som jag för övrigt är väldigt förtjust i). Den första skulpturen finns i Tegnérlunden nära Blå tornet som var Strindbergs sista hem och nu inhyser Strindbergsmuseet (ett besök här rekommenderas!). Det är Carl Eldh som har gjort den här faktiskt enorma (!) skulpturen av författaren - Strindberg är som titan som kämpar sig fram mot ljuset och sanningen medan han slåss mot sina egna demoner. På sockeln som är som en klippa finns inristat citat och bilder från olika Strindbergsverk. Skulpturen är verkligen ett "statement", och den skapades också som ett minnesmärke över den kanske mest framgångsrike författaren i Sverige.

Men en skulptur som jag tycker mycket bättre om, är den som står på Mosebacke på Söder. Här är det den unge Strindberg vi möter:

Också den här skulpturen är skapad av Carl Eldh och det är förstås ingen slump att den står just här på Mosebacke - inledningen på romanen Röda rummet utspelar sig i de här kvarteren:

"Det var en afton i början av maj. Den lilla trädgården på Mosebacke hade ännu icke blivit öppnad för allmänheten, och rabatterna voro ej uppgrävda; snödropparne hade arbetat sig upp genom fjolårets lövsamlingar och höllo just på att sluta sin korta verksamhet för att lämna plats åt de ömtåligare saffransblommorna, vilka tagit skydd under ett ofruktsamt päronträd; syrenerna väntade på sydlig vind för att få gå i blom, men lindarne bjöd ännu kärleksfilter i sina obrustna knoppar åt bofinkarne, som börjat bygga sina lavklädda bon mellan stam och gren..."

Romanens Arvid Falk stod väl också ungefär här och såg ut över vattnet, även om utsikten då varken var så här modern eller så här novemberlik:

_______________________________________________________________

Kaffepaus à la Antoine

Modernista har satsat på en nyutgåva av Den lille prinsen av Antoine de Saint-Exupéry, komplett med författarens egna illustrationer. En pilot nödlandar mitt ute i öknen och då dyker en liten guldhårig prins upp, till synes från ingenstans. Egentligen kommer han från en annan planet där hans ros väntar på honom, och nu är han på resa mellan rymdens olika planeter där han träffar den ena människan märkligare än den andre.

Det här är en saga om livet självt och om vad det innebär att vara människa. Eller egentligen om vad det borde innebära att vara människa. Livsvisdom alltså, i boken som enligt baksidestexten är såld i mer än 140 miljoner (!) exemplar och översatt till 260 språk.

Trevlig läsning till en kopp kaffe.

Titel: Den lille prinsen

Författare: Antoine de Saint-Exupéry

Översättare: Nova Gullberg Zetterstrand och Henrik Petersen

Förlag: Modernista

Antal sidor: 95

_________________________________________________________________

Ulysses #5

Man kan gott säga att den 8:e augusti 2015 var en stor dag i mitt bokliga liv.

 Det var nämligen då jag läste ut mastodontromanen om en annan (betydligt större) dag i många bokälskares liv: den 16 juni 1904. Det är förstås James Joyce Ulysses jag talar om, och visst hade det varit snyggt om jag hade prickat in just Bloomsday som dagen jag läste ut romanen. Men Joyces skildring av Dublin är - samtidigt som den är exakt daterad - egentligen en dag vilken som helst i stadens invånares liv.

Vad tyckte jag då? Jo, jag gillar verkligen Ulysses. Trots att många referenser och finesser säkert går mig rakt förbi, tycker jag ändå att jag fått ut väldigt mycket av läsningen. Jag har upptäckt kapitlens olika stilar, jag har fått uppleva hur själva staden Dublin kommer till liv på boksidorna, jag har fått lära känna Leopold Bloom, hans fru Molly och den unge poeten Stephen Dedalus.

Jag läste boken under lång tid, ett kapitel i taget, och det tror jag är ett väldigt bra sätt att ta sig an det här verket. Då blir kapitlen tydligare enheter och man kan nog lättare få kläm på deras speciella stil. Jag har också haft en liten guide till Ulysses vid min sida (sådana finns det otaliga). Inte en extremt långrandig tolkning av boken, för tolka och uppleva vill jag gärna göra själv, utan en liten tunn volym där jag fått vissa fingervisningar om innehållet och hur olika litteraturforskare har sett på texten. Det har säkert gjort att jag upptäckt mer än jag annars hade gjort.

Efter att jag läst ut romanen passade jag också på att läsa Dag ut och dag in med en dag i Dublin där Erik Andersson skriver om arbetet med att översätta boken. Fyra år tog det tydligen, och inte undra på.

Det känns nästan lite tomt nu när boken är utläst, men det var en läsupplevelse som jag inte kommer att glömma i första taget.


Titel: Ulysses
Författare: James Joyce
Översättare: Erik Andersson
Utgivningsår: 2013 (originalet 1922)
Förlag: Albert Bonniers
Antal sidor: 820

Titel: Dag ut och dag in med en dag i Dublin
Författare: Erik Andersson
Utgivningsår: 2012
Förlag: Albert Bonniers
Antal sidor: 150

_______________________________________________________________

Ulysses #4

När jag fortsätter min läsning av James Joyce Ulysses tänker jag på hur det inte bara är Leopold Bloom som är romanens huvudperson, utan också själva staden Dublin.

 

I kapitlet som enligt den engelska upplagan fått namnet "Wandering Rocks" vandrar verkligen berättelsen från den ena personen till den andra, från den ena situationen till den andra. Ibland stannar jag till en längre stund, men lika ofta beskrivs personer och händelser som i förbifarten. Vissa personer jag möter har jag redan stiftat bekantskap med i tidigare kapitel, andra kommer förmodligen att dyka upp längre fram i boken. För vissa är ett kort omnämnande i detta kapitel det enda jag får uppleva av dem. Det är inte personerna som är det viktiga, utan just staden, och Dublin och dess invånare riktigt myllrar fram på sidorna.

 

Den språkliga och faktiskt musikaliska festen som boken verkligen är, fortsätter också. Nästa kapitel, nummer tio i ordningen, motsvarar Odysseus möte med den grekiska mytologins sirener - ni vet, de som försökte locka sjömännen i djupet med sin vackra sång. Genom hela kapitlet löper referenser till musik, i stort som smått. Det kanske häftigaste är ljudet från den blinde pianostämmarens käpp som ackompanjerar berättelsen med sitt återkommande "knack, knack, knack.". Också tydliga kopplingar till Homeros sirener finns i texten:

 

"Knack. Knack. En yngling, blind, med knackande käpp kom knackknackknackade förbi Dalys skyltfönster där en sjöjungfru med hår svallande (men han kunde inte se) blåste sjöjungfrurök (blind kunde inte), Mermaid, svalaste blosset av alla."

 

Och så fortsätter det... Lekfullheten finns där, som i det elfte kapitlet där vi hittar "Kriegfried Ueberallgemein" med titeln "Nationalgymnasiummuseumsanatoriumochsuspensoriums-ordinariusprivatdocentallmänhistoriasärskildprofessordoktor." Omedelbarheten finns där också, och faktiskt lättillgängligheten, som i det tolfte kapitlet där Bloom spanar på några unga flickor på stranden. Och så förstås det svårtillgängliga som i kapitel 13, där Joyce använder sig av olika stilar inspirerade av kända engelska författare. Här blir det först ganska svårt att ens komma fram till själva handlingen - jag är så bländad (både på ett bra och ett dåligt sätt) av stilarna att jag knappt förstår vad det är jag läser. Men efter ett tag lossnar det...

 

Det är här jag befinner mig just nu. I det trettonde kapitlet, alldeles snart precis mitt i James Joyce roman. Och faktiskt precis mitt i Dublin den 16 juni 1904.

___________________________________________________________________
 

4 X Selma

Selma Lagerlöf tillhör utan tvekan mina favoritförfattare - ingen kan som hon bygga upp en spännande historia och berätta om fängslande människoöden.

 

Inte sällan finns en blandning av religiösa funderingar och folktro med i hennes berättelser, och ibland är texterna snarast spökhistorier. Men alltid säger de något om människorna, om deras tillkortakommanden och triumfer -  helt enkelt om hur det är att vara mänsklig.

 

Den här fina kvartetten från Novellix är inget undantag. I Dödskallen läser jag om dödgrävaren som inte lyckas bjuda in någon till julmiddagen, och då i sin besvikelse och i vredesmod istället till bordet tar en dödskalle som han hittat i en jordhög på kyrkogården.

 

I Vägen mellan himmel och jord uppenbarar sig döden för en gammal överste, och denne får veta att hans tid mycket snart är kommen. Översten får lust att ge sig ut på vandring denna sin sista dag, och vid ett klassiskt vägskäl måste han välja den väg som betytt mest för honom.

 

Tjänsteanden handlar om en skomakarlärling som hämtar gravmull på kyrkogården, för att till skomakaren skaffa en spirrtus - ett slags hjälparväsen som ska förändra hans liv. Här har vi klassisk spökstämning i kubik, och när lärlingen inte förmår lämna ifrån sig gravmullen han förvarar i en liten ask, börjar han förändras.

 

I Frid på jorden firas det jul, och mitt i husbondens läsning av guds ord märker hans vuxna dotter hur ytterdörren öppnas på glänt och en grå och oansenlig gestalt slinker in i stugan. Det är en kvinna, utmärglad, täckt i trasor med ansiktet halvt gömt bakom grånat hår - men vem är hon egentligen?

Läs de här novellerna, och njut av de vackra omslagen!

 

Ulysses #3

Nu har jag läst ett nytt kapitel i James Joyce Ulysses. Som vanligt blir jag överrumplad, fascinerad och får klia mig lite i huvudet för att försöka förstå vissa passager, men jag gillar verkligen att befinna mig i Joyces Dublin.

 

Den här gången har jag läst kapitlet som motsvarar berättelsen om Skylla och Karybdis hos Homeros. Som ni vet använder ju Joyce eposet Odysséen som en slags mall och utgångspunkt i sitt konstruerande av romanen, men det är tydligen långt ifrån alltid som det är så uppenbart exakt hur och i vilken grad de här kopplingarna uttrycks.

 

Enligt grekisk mytologi var Skylla ett sexhövdat monster som var ute efter sjömännen som passerade sundet hon befann sig intill. På andra sidan vattnet fanns virvelströmmen Karybdis som sex gånger om dagen sög i sig vattnet och alla sjömän som fanns i det. Att passera mellan Skylla och Karybdis var alltså närmast omöjligt, även om Odysseus klarade det.

 

I det här kapitlet (nummer nio) motsvaras kampen mellan Skylla och Karybdis inte av en enda motsättning, utan snarare av en diskussion där många olika synpunkter gå emot varandra och kämpar om tolkningsföreträde. Vi befinner oss på Nationalbiblioteket i Dublin, där Stephen Dedalus för ett långt samtal med en poet och andra som arbetar på biblioteket. Ämnet för samtalet är Shakespeare och det råder olika meningar bland annat om hur stor del av Shakespeares personliga liv som avspeglas i hans verk. Annars är den kanske tydligaste - fast oerhört korta - kopplingen till Skylla och Karybdis, att Leopold Bloom, romanens meste huvudperson, precis på slutet tränger sig mellan Stephen Dedalus och hans sällskap Mulligan på väg ut ur biblioteket (som mellan Skylla och Karybdis). Jag är inte riktigt säker på Joyces avsikt med detta, men jag gillar att jag lägger märke till det.

 

Annars är det verkligen Shakespeare och åter Shakespeare som är samtalsämnet i kapitlet. Texten fullkomligt haglar av tydliga och halvt dolda citat och kopplingar till olika pjäser och till sonetterna. Vissa textrader är kursiverade och uppenbara, andra dyker upp inne i den vanliga texten. Ett långt resonemang om olika namn för förstås tankarna till Romeo och Julia ("What's in a name?"), och på ett ställe kallas Stephens sällskap Buck Mulligan istället för PUCK Mulligan (En midsommarnattsdröm). Jag tycker det är jättekul att jag lyckas hitta sådana här kopplingar, samtidigt som jag inser att kapitlet måste vara fullt av andra som helt går mig förbi. Joyce måste onekligen ha haft roligt när han pusslade ihop det här.

 

 

75 av de 100 bästa engelska romanerna

 

Det var ett tag sedan jag tittade till The Guardians Robert McCrum och hans lista över de hundra bästa engelska romanerna. Varje vecka presenterar han i kronologisk ordning en ny roman (varje författare får bara representeras av en titel).

Nu har han hunnit fram till år 1955 och roman nummer 75 på listan. Jag är extra glad (men förstås inte ett dugg förvånad) att Virginia Woolfs Mrs Dalloway är med som en av de utvalda. Jag hittar också andra favoriter som E.M. Forsters A Passage to India och Kenneth Grahames The Wind in the Willows.

 

Tråkigt nog, och som jag även tidigare konstaterat, är det betydligt fler män än kvinnor på listan...

1. The Pilgrim's Progress av John Bunyan (1678)

2. Robinson Crusoe  av Daniel Defoe (1719)

3. Gulliver's Travels av Jonathan Swift (1726)

4. Clarissa av Samuel Richardson (1748)

5. Tom Jones av Henry Fielding (1749)

6. The Life and Opinions of Tristam Shandy, Gentleman av Laurence Sterne (1759)

7. Emma av Jane Austen (1816)

8. Frankenstein av Mary Shelley (1818)

9. Nightmare Abbey av Thomas Love Peacock (1818)

10. The Narrative of Arthur Gordon Pym of Nantucket av Edgar Allan Poe (1838)

11. Sybil av Benjamin Disraeli (1845)

12. Jane Eyre av Charlotte Brontë (1847)

13. Wuthering Heights av Emily Brontë (1847)

14. Vanity Fair av William Thackeray (1848)

15. David Copperfield av Charles Dickens (1850)

16. The Scarlet Letter av Nathaniel Hawthorne (1850)

17. Moby-Dick av Herman Melville (1851)

18. Alice's Adventures in Wonderland av Lewis Carroll (1865)

19. The Moonstone av Wilkie Collins (1868)

20. Little Women av Louisa May Alcott (1868-69)

21. Middlemarch av George Eliot (1871-72)

22. The Way We Live Now av Anthony Trollope (1875)

23. The Adventures of Huckleberry Finn av Mark Twain (1884-85)

24. Kidnapped av Robert Louis Stevenson (1886)

25. Three Men in a Boat av Jerome K. Jerome (1889)

26. The Sign of Four av Arthur Conan Doyle (1890)

27. The Picture of Dorian Gray av Oscar Wilde (1891)

28. New Grub Street av George Gissing (1891)

29. Jude the Obscure av Thomas Hardy (1895)

30. The Red Badge of Courage av Stephen Crane (1895)

31. Dracula av Bram Stoker (1897)

32. Heart of Darkness av Joseph Conrad (1899)

33. Sister Carrie av Theodore Dreiser (1900)

34. Kim av Rudyard Kipling (1901)

35. The Call of the Wild av Jack London (1903)

36. The Golden Bowl av Henry James (1904)

37. Hadrian the Seventh av Frederick Rolfe (1904)

38. The Wind in the Willows av Kenneth Grahame (1908)

39. The History of Mr Polly av HG Wells (1910)

40. Zuleika Dobson av Max Beerbohm (1911)

41. The Good Soldier av Ford Madox Ford (1915)

42. Thirty-Nine Steps av John Buchan (1915)

43. The Rainbow av DH Lawrence (1915)

44. Of Human Bondage av W Somerset Maugham (1915)

45. The Age of Innocence av Edith Wharton (1920)

46. Ulysses av James Joyce (1922)

47. Babbitt av Sinclair Lewis (1922)

48. A Passage to India av EM Forster (1924)

49. Gentlemen Prefer Blondes av Anita Loos (1925)

50. Mrs Dalloway av Virginia Woolf (1925)

51. The Great Gatsby av F Scott Fitzgerald (1925)

52. Lolly Willowes av Sylvia Townsend Warner (1926)

53. The Sun Also Rises av Ernest Hemingway (1926)

54. The Maltese Falcon av Dashiell Hammett (1929)

55. As I Lay Dying av William Faulkner (1930)

56. Brave New World av Aldous Huxley (1932)

57. Cold Comfort Farm av Stella Gibbons (1932)

58. Nineteen Nineteen av John Dos Passos (1932)

59. Tropic of Cancer av Henry Miller (1934)

60. Scoop av Evelyn Waugh (1938)

61. Murphy av Samuel Beckett (1938)

62. The Big Sleep av Raymond Chandler (1939)

63. Party Going av Henry Green (1939)

64. At-Swim-Two-Birds av Flann O'Brien (1939)

65. The Grapes of Wrath av John Steinbeck (1939)

66. Joy in the Morning av PG Wodehouse (1946)

67. All the King's Men av Robert Penn Warren (1946)

68. Under the Volcano av Malcolm Lowry (1947)

69. The Heat of the Day av Elizabeth Bowen (1948)

70. Nineteen Eighty-Four av George Orwell (1949)

71. The End of the Affair av Graham Greene (1951)

72. The Catcher in the Rye av JD Salinger (1951)

73. The Adventures of Augie March av Saul Bellow (1953)

74. Lord of the Flies av William Golding (1954)

75. Lolita av Vladimir Nabokov (1955)


Har du några favoriter på listan hittills? Eller har du några tankar om vilka romaner vi kan tänkas hitta på plats 76-100?

Muminfrossa och livsvisdom

Jag har nyligen läst både Tove Janssons Trollkarlens hatt och Det osynliga barnet. Visserligen är böckerna kanske mest tänkta för barn, men när man har lite för mycket att göra och allt snurrar på lite för fort, och när man dessutom är sådär lagom sjuk som man tydligen ska vara i februari - DÅ, är det oslagbart med en rejäl dos livsvisdom från Mumintrollet och alla de andra.

 

För även om böckerna handlar om en viss Mumindal med ganska speciella invånare, är det inte svårt att se att berättelserna också handlar om själva livet och allt man som levande varelse kan känna och uppleva.

 

Jag känner helt och fullt igen mig i Snusmumrikens glädje i att vara alldeles själv ibland:

 

"Han la sig på rygg i mossan och tittade in i vårhimlen som var klarblå upptill och havsgrön över trädtopparna. Någonstans under hatten började hans melodi röra på sig, med en del förväntan och två delar vårmelankoli och resten bara hejdlös förtjusning över att vara ensam."

 

Snusmumriken är också väldigt bra på något som jag tror att de flesta av oss hade behövt uppleva lite oftare, nämligen att bara vara i nuet, utan att bekymra oss så himla mycket om vad som varit eller hur det ska bli sen:

 

"Han var lycklig med skogen och vädret och sig själv. Morgondagen och gårdagen var lika långt borta, men just nu lyste solen klarrött mellan björkarna och luften var sval och mild."

 

Det känns lugnt och tryggt att läsa om hemuler, mymlor, vifslor, homsor, gafsor, Tooticki, den osynliga flickan Ninni, Filifjonkan som anar katastrofer i allt (en annan väldigt mänsklig tanke), hatifnattar och förstås Mumintrollen själva.

 

Jag får nog läsa Pappan och havet också (som jag fick med mig hem från bibblan tillsammans med de andra två). Dessutom gillar jag ju fyrar: