September & oktober 2025

Det har blivit dags att sammanfatta det som blivit läst under de två första höstmånaderna.

September innehöll både Kristianstad bokfestival och Bokmässan i Göteborg, så jag kan nog skylla lite på det att det inte blev lika mycket läst som vanligt. En av de mest intressanta programpunkterna på Bokmässan var när Annika Norlin samtalade med Lydia Sandgren, Elin Cullhed och  Quynh Tran om "Musik i romanens värld." Som vanligt blev också läslistan - betydligt - längre.

Till bokcirkeln i september läste vi Förbjuden skrivbok av Alba De Céspedes, en roman som utspelar sig i femtiotalets Rom. Den handlar om Valeria Cossati, en kvinna som börjar skriva dagbok i smyg, och samtidigt hittar sitt eget jag i en värld som bara ser henne som hustru och mor. 

Jag läste också Vi ses i augusti av Gabriel García Márquez. Den här boken bygger på ett manuskript som Márquez arbetade med under sina sista år, men som han själv aldrig hann färdigställa.  Huvudpersonen, Ana Magdalena Bach, är en gift kvinna som varje år reser till en karibisk ö för att lägga blommor på sin mors grav. Under en av dessa resor inleder hon en oväntad kärleksaffär — ett möte som återuppväcker hennes längtan, skuld och livslust.

September månads författare i Novelltolvan 2025 var amerikanska Tillie Olsen. Jag hann bara med att läsa hennes förmodligen mest kända novell, Jag står här och stryker, men den var å andra sidan riktigt läsvärd.

Oktober månads novellförfattare var tyska Judith Hermann, och jag blev verkligen förtjust i hennes sätt att skriva! Jag ser fram emot att läsa mer, både hennes noveller och romaner. Här kan du se vad jag tyckte om novellerna till Novelltolvan.

Oktober månads bokcirkelbok var På västfronten intet nytt av Erich Maria Remarque, en fantastisk roman men med ett oerhört tungt tema. Som tur var kunde jag varva skildringar av meningslös död i skyttegravarna med de två första Muminböckerna: Småtrollen och den stora översvämningen och Kometen kommer. Betydligt mer gemytlig läsning, även om också dessa böcker delvis skildrar svåra ämnen som naturkatastrofer och flyktingar. 

En del lyrik läste jag också, både Tomas Tranströmers För levande och döda och Jila Mossaed Vad jag saknades här. Jag gillade båda, men Tranströmer är för mig i en klass för sig.

På jobbet håller vi i en bokcirkel för studenter, så till den har jag läst Jessica Schiefauers dystopiska roman Bärarna. Jag gillar hur hon målar upp ett framtidsscenario där en smitta har omformat hela samhället. Män och kvinnor hålls åtskilda, och mycket är annorlunda, men inte så annorlunda att man inte kan tänka sig att detta skulle kunna bli vår verklighet. Detta är en bok där det finns massor att diskutera.

Den sista romanen jag hann med i oktober var Kjersti Anfinnsen De sista smekningarna, en roman om Birgitte, en äldre norsk kvinna som bor ensam i Paris. Hon ser tillbaka på sitt liv som hjärtkirurg, älskande och vän och genom hennes inre monolog växer ett fascinerande porträtt fram av en kvinna som trots ensamheten håller fast vid sin värdighet och sin vilja att leva fullt ut. Del två i serien heter Ögonblick för evigheten, och del tre - som kommer ut våren 2026 - heter Dödsverk. Jag tänker definitivt läsa båda.