April 2026

 

Under april månad läste jag av någon anledning ganska många barnböcker. Jag kan varmt rekommendera Augustin Erbas trilogi om Vilma och hennes äventyr i andra världar och tider där hon möter diamantdrakar, slemvävare och öronkrypare, och en och annan person ur historien. Förutom äventyrskänslan har böckerna en helt fantastisk och sarkastisk humor som jag tycker mycket om. Böckerna i trilogin är Det gula ljuset, En gömd värld och Dödsmärkt. Läs den första och sen finns det stor chans att du slukar de andra två av bara farten.

Jag har också läst Fabian Göransons andra seriebok om Klara, Teknokraternas plan. Boken fortsätter där den augustprisade första delen Klara - Tvättbjörnarnas stad slutade och beskriver Klara och de andra tvättbjörnarnas kamp mot teknokraterna och den mystiske Doktor Nuragen som vill riva all gammal bebyggelse och istället bygga hus i betong och glas. Riktigt spännande läsning och fint med kombinationen av text och illustrationer. 

Bilderböcker blev det också i april, eftersom 2026 års ALMA-pris tilldelades kanadensiske Jon Klassen. Jag hade redan läst flera av hans böcker, men passade på att låna hem de två jag hade kvar, nämligen Vi hittade en hatt och Det är inte min hatt. Hattar verkar vara vanligt förekommande i Klassens böcker och hans minimalistiska och humoristiska berättarstil skildrar teman som osäkerhet, ägande och moral. Ett bra val (som vanligt) av ALMA-juryn.

I bokcirkeln fortsatte vi läsa böcker med biografiskt eller självbiografiskt innehåll genom Viktor Noréns Jag går min väg. Boken handlar om Noréns uppväxt, hur han tidigt bestämde sig för att bli rockstjärna och hur musiken på olika sätt följt honom genom livet. Här finns också fina skildringar av betydelsen Noréns familj har för honom och sorgliga inslag som när vännen Kristian Gidlund går bort i cancer. Boken fick mig att lyssna på bröderna Norén och deras olika band på Spotify och jag tittade också på serien Bröderna Noréns underbara resa på SVTplay. 

Sista boken jag hann med i april var japanska Mieko Kawakamis roman Alla nattens älskare. Kulturkollos världsdelsutmaning var under april på temat Asien och jag blev genast sugen på att läsa något från Japan. Alla nattens älskare handlar om Fuyuko, en korrekturläsare i trettioårsåldern som lever ett tyst och tillbakadraget liv i Tokyo. Hon saknar nära relationer och upplever att hon mest betraktar livet på avstånd. När hon börjar försöka bryta sitt mönster och öppna sig för andra väcks både en stark längtan efter närhet och en rad svåra och omvälvande känslor. En riktigt bra bok. 

Januari 2026

Att läsa så varierat som möjligt är målet för min läsning under 2026, och januari bjöd faktiskt på flera olika sorters böcker.

Jag inledde med Elly Griffiths senaste deckare, Sista ordet. Boken är den fjärde i serien om den numera Londonbaserade polisen Harbinder Kaur, även om det den här gången handlar mer om Harbinders vänner Edwin, Benedict och Natalka, som är kvar Shoreham. Edwin och Natalka driver en detektivbyrå ihop och de får i uppdrag att undersöka en kvinnlig författares dödsfall. Efter ännu ett mord börjar de ana att den gemensamma nämnaren är en skrivarkurs på ett ställe som heter Battle House. Boken har charmiga huvudpersoner, en spännande intrig, och är väl värd att läsa.

Under januari månad blev det också äntligen dags att jag läste Liken vi begravde av Lina Wolff.  Boken handlar om systrarna Jolly och Peggy, som växer upp som fosterbarn i en by i Skåne. Byn är känd för de mord som begåtts där, och boken är full av svart humor och ibland makabra detaljer. Fosterfadern är sadistisk och fostermodern spårar emellanåt ut totalt, men ändå har familjen på något sätt en trygghet i varandra. Det här är en berättelse som ingen annan, och jag gillar verkligen!

Liken vi begravde vann Augustpriset 2025 för bästa skönlitterära bok, och vinnaren i barn- och ungdomsklassen var Fabian Göransson med sin grafiska roman Klara - Tvättbjörnarnas stad. Det här är ett klassiskt äventyr, om Klara som rymmer hemifrån och blir en del av gatubarnen tvättbjörnarnas gäng. En fortsättning följer i Teknokraternas plan, som jag också vill läsa (släpps i mars). På det grafiska temat läste jag också Kung Ottokars spira av Hergé. Det var väldigt längesedan jag läste ett Tintin-album, och det var ett trevligt återseende.

Till bokcirkeln läste jag Ulrika Ewermans Jag: en bok om Karin Larsson, en roman som jag tyckte mycket om. Vi får följa Karin när hon och en väninna beger sig till konstnärskolonin i franska Grez-sur-Loing för att ägna sig åt friluftsmåleri. De lever för konsten, festerna och gemenskapen, och Karin verkar ha stor talang för att måla. Det är i Grez hon träffar den store konstnären Carl Larsson, vilket blir helt livsavgörande för hur hennes liv ska komma att utveckla sig. 

En diktsamling hann jag också med, nämligen Eva Ströms Den underjordiska floden. Dikterna kretsar kring död och förlust, där sorgen är som en mörk underström som genomsyrar allt. Men här finns också naturen, träden och grönskan - världen runtomkring lever ju och fortgår som om inget hänt. 

Till sist läste jag också The Rose Field, den sista delen i Philip Pullman trilogi The Book of Dust. Jag är verkligen förtjust i de här böckerna och eftersom del två slutade mitt i intrigen, var det med stor förväntan jag tog mig an den här tegelstenen. The Rose Field knyter ihop trådarna från de tidigare böckerna, och det känns som att den här boken har en mer filosofisk ton. Här finns funderingar kring fantasi och verklighet, om försoning och hur man kan leva sitt liv. Relationen mellan Lyra och hennes deamon Pan står i centrum – inte som en självklar enhet, utan som något som måste återerövras. 

Juni 2025

Vi har redan hunnit några dagar in i juli och jag vill passa på att sammanfatta förra månadens läsning. Som vanligt blev det en ganska blandad kompott.

Klara Bartilssons Pärlan är en bilderbok som handlar om en liten pärla som vaknar i sitt skal långt nere på havets botten. Pärlan vill utforska världen men håller på att gå vilse i skogen av tång. Då möter hon en stjärna från himlen som lyser upp djuphavsnatten, och tillsammans ger de sig ut på ett färgsprakande och magiskt äventyr. 

Nästa bok jag läste var också en barnbok, nämligen Ulf Starks En liten bok om kärlek. Boken utspelar sig i slutet av andra världskriget och handlar om en pojke som döps till Fred. På grund av kriget bevakar Freds pappa gränsen långt norrut och mamman stickar sockor och vantar för att pappan ska hålla sig varm. Fred saknar sin pappa och undrar hur det ska bli om han inte kommer hem till jul. Han funderar också mycket på Elsa, den bästa flickan i Freds klass. Hon har burrigt hår och kan slå vem som helst i armbrytning, och Fred är kär i henne.

Marion Brunet är 2025 års Almapristagare och nu har jag läst hennes första bok översatt till svenska. Grått hav skildrar en grupp ungdomar som gett sig ut på en långväga seglats. Det är välskrivet och emellanåt andlöst spännande. Känslan man får ibland är närmast klaustrofobisk. Teman som vänskap, kärlek, hierarkier och död utforskas. Jag vill gärna läsa mer av Brunet, men får vänta på översättningar eftersom min franska är i det närmaste obefintlig.

Till Novelltolvan 2025 läste vi noveller av den amerikanska författaren Lucia Berlin. Jag hann med två stycken och gillade dem båda. Här kan du se vilka jag läste och vad jag tyckte.

De ovärdiga av Roy Jacobsen var månadens val till bokcirkeln. Den här romanen utspelar sig i Oslo under den nazityska ockupationen, och vi får följa ett gäng barn och ungdomar som skapar helt egna regler. De bedrar, förfalskar dokument och bryter sig in i de rika kvarteren. Carl, Olav och Roar är barn som tvingas bli vuxna och kämpa för sin överlevnad under en svår tid. Jacobsen är som alltid en skicklig berättare och det här var en intressant tid att läsa om.

Jag läste också Förbannad kanin, en novellsamling av sydkoreanska Bora Chung. Det här är en novellsamling som ingen annan. Vad sägs om en novell där en kanin som det vilar en förbannelse över förökar sig och ruinerar ett helt företagsimperium, eller en novell om en flicka som blöder guld istället för blod? En av novellerna handlar om en man som är förälskad i sin robot och i en annan novell blir en kvinna gravid eftersom en biverkning av att äta p-piller för länge, enligt läkaren, kan vara att man blir gravid. Det här är gränsöverskridande och fascinerande läsning. Jag gillar!

En diktsamling hann jag också med, nämligen Kristofer Folkhammars Måla. Titeln kan både syfta på verbet och en jordlott, vilket passar fint in i Folkhammars skildring av uppväxten i en bruksort. Diktsviten växlar mellan nutid och dåtid och det är som att diktjaget söker svar om nuet genom betraktelsen av det förflutna. 

Till sist, läste jag också om Tove Janssons Sommarboken. Jag blev ombedd att tipsa om en bok till Högskolan Kristianstads Instagram och vilken bok kan då passa bättre än den kanske somrigaste boken jag vet?

Jag fick också en del avbockat i Kaosutmaningen. På nr 38: Läs en bok från ett land med kust mot Medelhavet passade jag in Brunets Grått hav, på nr 15: Läs en bok från ett nordiskt land fick jag in De ovärdiga. Förbannad kanin av Bora Chung passade perfekt på nr 1: Läs en bok med två ord i titeln, och slutligen prickade jag av nr 24: Läs en bok som utspelar sig på en ö med hjälp av Tove Janssons Sommarboken. Nu har jag läst 18 av 40 böcker i Kaosutmaningen. För att klara den behöver man läsa 20, men som det känns just nu tror jag att jag siktar in mig på alla 40. Vi får se, men det kommer ju en lång bokhöst så småningom.

Maj 2025

Maj blev för mig en läsmånad med ganska brokigt innehåll. 

I Novelltolvan 2025 läste vi noveller av Lydia Davis. Jag lånade samlingen Jag har det rätt bekvämt men skulle kunna ha det lite bekvämare, och förutom titelnovellen läste jag "Minnesrunor i lokaltidningen", "Tågets magi" och "Pianot". Här kan du läsa vad jag tyckte om novellerna.

Jag läste också ett antal bilderböcker, en genre som jag tycker ofta är minst lika underhållande för vuxna som för barn. Mark Wallenius och Aron Landahl har skrivit Buren, som handlar om en flicka som är på besök hos sin mammas kompis Biggan. Bakom huset har Biggan byggt en bur där det sitter en räv. Hos Biggan finns också flickan Maj, som verkar göra lite som hon själv vill.

Lösa trådar av Almapristagaren Isol handlar om Lily som ofta tappar bort saker. Mormor pratar ibland om att det finns en annan värld som kallas för Andra sidan, och Lily undrar om det är där som alla hennes borttappade saker hamnar?

David Sundin har skrivit en bilderbok om vår kanske mest kända barnboksförfattare, Känner du Astrid Lindgren? Titeln anspelar förstås på Känner du Pippi Långstrump? och boken berättar om Astrids liv, från barndomen till döden. Bland annat kan vi läsa att Astrid gillade att klättra i träd och att hon svarade på precis alla brev hon fick av sina läsare. 

Två spänningsromaner blev det också under maj månad. Huset vid Pärlälvens slut av William Älgebrink är en ruskig historia om ensamvargen Dylan som arbetar med att köra traktens skolbuss. Han har ett trasigt förflutet och inbillar sig att hans hjärta ska sluta slå om han inte fyller på med mer blod i sin kropp. Boken är nominerad till Årets bok och blev också nominerad till årets debut av Deckarakademin 2024. Jag gillar boken, men är ändå inte riktigt övertygad om dess storhet. Visst är det spännande, men jag hade önskat mig mer av bakgrund och djup för att riktigt överraskas och förfasas över händelserna som sker.

Den andra deckaren jag läste var The Frozen People, Elly Griffiths senaste bok och den första delen i en ny serie. Jag slukade verkligen boken, men samtidigt vet jag inte om jag riktigt köper premisserna för handlingen. Jag avslöjar inget som man inte får reda på om man läser på bokens omslag när jag säger att handlingen inkluderar tidsresor. I övrigt är det samma realistiska stil som vanligt med Griffiths böcker, med en intressant huvudperson, Ali Dawson, en kvinna i femtioårsåldern med knallrött hår och sarkastisk humor. Hon skickas tillbaka till år 1850 och upptäcker att brotten i dåtid och nutid har kopplingar till varandra. Naturligtvis måste man köpa hela idén om tidsresor om man fullt ut ska kunna ta till sig boken, och jag vet inte om jag bara måste vänja mig vid tanken eller om det helt enkelt inte lockar mig. 

Tre andra romaner jag läste under månaden tog mig till två olika delar i världen, nämligen Kanada och Japan. Både Lise Trembleys Driftens väg och Tanya Tagaqs Spricktand utspelar sig i Kanada, men böckerna är sinsemellan mycket olika. Trembleys bok handlar om fem äldre kvinnor vars förhållanden antingen tagit slut eller är på väg mot sitt slut. Som vanligt skriver Trembley sparsmakat och kompakt, men med ett rikt innehåll. Spricktand är Tagaqs debutroman och handlar om en inuitflickas uppväxt i norra Kanada på  sjuttio- och åttiotalet. Realistiska scener präglade av våld och alkoholmissbruk är blandade med drömska avsnitt färgade av inuitisk mytologi. Romanen är inte helt lättillgänglig, men absolut både njutbar och intressant.

Till bokcirkeln har jag läst japanska Yoko Ogawas roman En gåtfull vänskap. Den här romanen handlar om vänskapen mellan en matematikprofessor som lider av ett tillstånd som gör att hans närminne bara sträcker sig 80 minuter tillbaka i tiden, och hans hemhjälp och hennes unga son. Det är en charmig berättelse även om det förstås också finns en underliggande tragik. Handlingen kretsar mycket kring matematik och baseball - de intressen som kommer att förena de tre huvudpersonerna, och det var faktiskt intressanta teman att läsa om. Jag tycker också om hur boken fokuserar på vikten av att leva i nuet och hur viktigt det är med vänner. Det ska bli kul att se vad de andra medlemmarna i bokcirkeln tyckte om boken.

I Kaosutmaningen kunde jag bocka av en hel del genom maj månads läsning. På nummer 9: Läs en deckare, passade jag in Elly Griffiths The Frozen People och på nummer 16:  Läs en bok vars författare tillhör en ursprungsbefolkning passade Spricktand av Tanya Tagaq in perfekt. Dessutom fick jag in Lösa trådar av Isol på nummer 20: Läs en bok vars titel börjar på L och Driftens väg av Lise Tremblay på nummer 26: Läs en bok av en författare från Kanada. I och med detta har jag bockat av 14 av 40 beskrivningar av utmaningen, och vi har inte riktigt kommit halvvägs genom 2025. Det bådar ju gott för att klara av utmaningen. 

April 2024

Vi är redan några dagar in i maj och det är hög tid att sammanfatta april månads läsning.

Målet för Novellresan var Djurriket, och här kan du se vad jag tyckte om de noveller som blev lästa på temat. Jag träffade på flera hundar, en apa och en elefant på min resa.

Till bokcirkeln läste jag We Are all Completely Beside Ourselves av Karen Joy Fowler (en bok som också råkade passa fint in i djurtemat). Boken handlar om Rosemary som växer upp med en bror och en syster. När hon var liten pratade hon för mycket, och nu när vi träffar henne är hon precis tvärtom. Något dramatiskt och tragiskt, som vi först inte får veta något om, har inträffat, och när boken börjar har har båda syskonen försvunnit ur Rosemarys liv. Jag gillade verkligen boken, som både var fängslande och tankeväckande.

En annan roman jag hann med under månaden var Weyward av Emilia Hart. Den här boken handlar om tre generationer kvinnor som alla vill gå sin egen väg och som betraktas som annorlunda av samhället och normerna som råder. Den nutida berättelsen handlar om Kate som flyr från ett destruktivt och våldsamt förhållande, Violet är ung på 1940-talet och gör uppror mot hur hennes far tycker hon ska vara, och i den äldsta berättelsen från 1600-talet står Altha anklagad för att vara en häxa. Tyvärr hade jag nog lite för höga förväntningar på boken, och tyckte den var lite väl förutsägbar även om det var underhållande läsning.

Under april månad var jag också på Litteralund, en konferens för barn- och ungdomslitteratur. Som vanligt var programmet digert och väldigt intressant. Till exempel lyssnade jag på ALMA-pristagaren Jean Claude Mourlevat:

Jag fick också upp ögonen för Jon Klassen, en bilderboksförfattare jag aldrig tidigare läst. Jag passade på att bekanta mig med hans Stenen från himlen, Jag vill ha min hatt och Dödskallen.

Den sista boken som blev läst i april var Blir du ledsen om jag dör? av Nicolas Lunabba. Vi får följa hur Nicolas som arbetar med utsatta ungdomar i Malmö, mot alla rekommendationer låter Elijah, en av killarna, flytta in på hans soffa. Nicolas blir som Elijas storebror, farsa och baskettränare i ett, och det visar sig att också Elijah ska komma att betyda mycket för Nicolas. Det här är en gripande bok, som jag varmt kan rekommendera.

Veckans bokhylla

 

... är hämtad från årets bokmässa i Göteborg, där man kunde se den här bokhyllan med böcker av några av de senaste årens ALMA-pristagare. Jag har aldrig varit besviken på något jag läst av de här pristagarna - ALMA-juryn har verkligen en förmåga att utse värdiga vinnare. Här kan vi se böcker av Laurie Halse Anderson (vinnare 2023), Baek Heena (2020), Jacqueline Woodson (2018) och Jean-Claude Mourlevat (2021). Jag rekommenderar dem alla.

April 2023

Nu har det redan gått några dagar in i sköna maj, och det är hög tid för mig att sammanfatta april månads läsning.

Jag inledde månaden med att läsa Skärvor av minnen, en bok av den senaste ALMA-pristagaren Laurie Halse Anderson. Boken handlar om Hayley och hennes pappa Andy som är krigsveteran. Far och dotter har länge kuskat land och rike runt - pappan lider av posttraumatiskt stressyndrom och hanterar vardagen bättre när de ständigt är på väg. Nu bestämmer han ändå att Hayley ska avsluta highschool på en och samma plats. Hayley börjar skolan, hittar nya vänner och lär också känna Finn, en kille som får henne att öppna upp sig kring sin situation. 

Jag deltog också i barn- och ungdomskonferensen Litteralund, där just Laurie Halse Anderson var på plats i samtal med Johanna Koljonen. Hon var verkligen inspirerande att lyssna till och belönades med stående ovationer. Andra intressanta programpunkter inkluderade exempelvis Shaun Tan och Beatrice Alemagna. Litteralund håller alltid riktigt hög klass och i år var alltså inget undantag. 

En deckare blev det också under april. Jag läste Djävulspakten av Max Seeck, den tredje delen i en serie om kommissarie Jessica Niemi i Helsingfors. Den kände finansmannen Eliel Zetterborg hittas mördad i sitt hem och det blir Jessicas kollega Jusuf Pepple som leder utredningen. Niemi har egna problem från sitt förflutna att handskas med, och båda de här händelseförloppen ger spännande läsning. 

En ganska annorlunda bok var I vidundrets mage av Edward Carey. Det här är en bok som handlar om Geppetto, mannen som skapade trädockan Pinocchio som sedan fick liv. Pinocchio rymmer hemifrån, Geppetto ger sig ut i en ranglig båt på havet i sin jakt på pojken, och det slutar med att Geppetto slukas av en enorm fisk. Inifrån fiskens mage ombord på ett skepp som fisken svalt, skriver Geppetto ner sin sorgliga berättelse. 

Till bokcirkeln läste jag Lina Nordquists roman Dit du går, följer jag. Den var både gripande och välskriven, men jag tyckte det var jobbig läsning på grund av ämnet. Vi följer två olika berättelser, båda svåra att uthärda. Det är fattigdom, svält och elände, och det handlar också om att vara fast i en tillvaro utan att ha ork eller vilja att välja något annat. Med detta sagt, kan jag kan ändå absolut förstå att boken valdes till Årets bok 2022. 

Den sista boken jag hann med under april var Edith Södergrans Världen är min. Södergran är en av mina favoritpoeter, och i den här nya samlingen finns både hennes dikter och en mängd svartvita fotografier som hon själv tagit. Rekommenderas!

Mars 2023

Mars var en månad som innehöll både Nobelpristagare, ALMA-pristagare och en kanske blivande Nobelpristagare. Dessutom läste jag två konstböcker, så det blev en trevlig mix.

I mina läsmål för 2023 har jag bland annat bestämt mig för att fokusera på romaner på engelska och hyllvärmare, och när jag läste The Mystic Masseur av V.S. Naipaul slog jag två flugor i en smäll. Ja, egentligen fyra flugor i en smäll, eftersom jag också kunde pricka av Naipaul på listan över Nobelpristagare och dessutom skriva in boken på Trinidad och Tobago i Jorden runt på 100 böcker. Boken handlar om Ganesh, en enkel man som gör en nästan ofattbar resa: från skollärare till massör till författare, och till sist blir han en känd politiker och får en riddarorden. Romanen utspelar sig bland indiska invandrare på Trinidad, och jag skulle vilja beskriva den som en humoristisk skröna. 

ALMA-pristagarna jag läste var australiensiska Sonya Hartnett och österrikiska Christine Nöstlinger. Hartnetts Thursday's Child är både annorlunda och gripande. Den  handlar om en fattig familj med många barn, och vi får tar del av berättelsen genom mellanflickan Harpers ögon. Det är hela tiden en kamp för att få pengarna att räcka till, och hettan och torkan gör inget lättare. Det speciella är att Harpers bror Tin börjar gräva sig ner under huset, och lever sedan sitt liv i de här underjordiska gångarna. Familjen accepterar att Tin väljer ett så annorlunda liv, men samtidigt får hans grävande på sätt och vis katastrofala följder.

Också Christine Nöstlingers Burkpojken är riktigt läsvärd. Fru Bartolotti får en dag ett paket, vilket i och för sig inte är så konstigt, eftersom hon hela tiden beställer saker som hon sedan glömmer bort. Alltså tror hon att hon möjligen kan ha beställt paketet som innehåller en stor burk. Men när hon öppnar burkar kommer till hennes stora förvåning en livs levande pojke ut. Pojken är förprogrammerad till att aldrig göra fel och han är oerhört väluppfostrad. Detta ser Fru Bartolotti och pojkens nya vän Kitti till att ändra på. 

Konstböckerna jag läste handlade om Madeleine Pyk, och det beror på att jag nyligen har köpt en av hennes tavlor. Alltså ville jag ta reda på mer om henne. Titta - jag ser och Madeleine Pyk: "jag leker att jag lever" av Anja Notini, innehåller båda texter om och av Pyk, och har rikligt med bilder från hennes konstvärld.

Den sista boken som blev läst i mars var också den i mitt tycke den bästa, nämligen Karl Ove Knausgårds Morgonstjärnan. Jag har länge varit nyfiken på Knausgård, men så har jag dragit mig lite för alla de där tusentals sidorna i Min kamp. När sedan Morgonstjärnan kom ut tyckte jag det kunde vara dags. Jag blev verkligen oerhört imponerad och förtjust i både själva berättelsen och kanske framför allt sättet Knausgård berättar den på. Han är helt mästerlig på att frammana stämning och närvaro, och jag tycker han fångar bokens nio huvudpersoner som om de verkligen är helt unika individer. Vi möter exempelvis journalisten Jostein, litteraturvetaren Arne, sjuksköterskan Solveig och prästen Kathrine. Hela boken utspelar sig under två dagar, och det som alla personerna lägger märke till under de här dagarna, är att djuren börjar bete sig underligt, och att det dyker upp en nya stark stjärna på himlen. Är detta något slags tecken?

Nu är jag sugen på att kasta mig över den andra delen i Knausgårds serie, Vargarna från evighetens skog, men jag får ge mig till tåls lite. Först ska jag till exempel läsa den senaste ALMA-pristagaren, Laurie Halse Anderson, och det blir säkert också riktigt bra. Jag har faktiskt aldrig blivit besviken på en ALMA-pristagare.

Januari 2023

Vi är redan flera dagar in i februari, och trots att januari stundtals känts tuff har tiden ändå gått snabbt. En del läsning under månaden har det förstås blivit. 

Årets första utlästa bok blev Nuckans hjärtespalt av Malin Lindroth. När nuckan går in som hjärtspaltsrådgivare blir svaren kanske inte riktigt som i andra hjärtespalter. Hennes resonemang handlar om kärlek och ensamhet, och det är både tänkvärd och ibland humoristisk läsning. 

Detaljerna av Ia Genberg var 2022 års Augustprisvinnare och vi läste den i bokcirkeln. Boken är uppbyggd av fyra olika personporträtt som berättaren återger genom minnen i en feberdimma. Vi får lära känna vänner och kärlekar, och vi får kanske framför allt lära känna jaget genom hennes skildringar av de andra personerna och händelserna. 

Två deckare som jag stått i kö på på biblioteket blev också lästa i januari. Visst är det märkligt att reservationerna ofta tickar in samtidigt, och sen får man riktigt bråttom för att hinna läsa ut. Hursomhelst så läste jag både Karin Smirnoffs Havsörnens skrik och M W Cravens Råttjakten. Jag tycker verkligen om Smirnoff och hennes Millennium-bok var ingen besvikelse. Främst blev jag förtjust i den nya huvudpersonen Svala, som är Lisbeth Salanders brorsdotter. Men ännu bättre är faktiskt M W Cravens deckare Råttjakten, den fjärde boken med Washington Poe och Tilly Bradshaw som brottsutredare. Den här deckaren har det mesta: en komplex handling, spänning och huvudpersoner som jag verkligen tycker om. Jag längtar redan till nästa del. 

Ett av mina läsmål för 2023 är att läsa fler böcker på engelska, fler hyllvärmare och fler klassiker. Under årets första månad fick jag äntligen läst klassiska (och hyllvärmaren) Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström. Jag gillade verkligen berättelsen om hur Henning på 1860-talet kommer till Stockholm för att söka lyckan. Det är ett evigt slit och hårt arbete för att överhuvudtaget överleva, men det finns också ljusa stunder, som när Henning träffar sin stora kärlek Lotten.

Jag har också läst en del poesi under årets början. Bart Moeyaert kände jag till som ALMA-pristagare och författare till riktigt bra ungdomsböcker, men han är också poet. Helium är den första av hans diktsamlingar som översatts till svenska, och den handlar om tidens flykt, om kärlek och om åldrande föräldrar. 

Februaris läsning har också inletts med riktigt bra böcker, men mer om det nästa gång. 

Oktober 2022

Oktober månad bjöd på ganska varierad läsning. Jag inledde med fyra noveller från Novellix presentask om Drömmar. Här ingår noveller av Tessa Hadley, Virginia Woolf, Kristina Sandberg och Jane Austen. Jag blev extra förtjust i Tessa Hadleys "Solsting" och tänker (igen) att jag borde läsa fler av hennes noveller. Jag har också upptäckt att en pockethylla från String är perfekt för just novellixerna.

Det var också i oktober som det tillkännagavs att årets Nobelpris i littereratur tilldelades Annie Ernaux. Motiveringen löd: 

"för det mod och den kliniska skärpa varmed hon avtäcker det personliga minnets rötter, främlingskap och kollektiva ramar."

Jag hade inte läst något av hennes böcker tidigare, även om jag kände till henne och hade planer på att läsa. Men i och med Nobelpriset blev det lite fart på läsandet och jag läste två av hennes romaner. Sinnenas tid handlar om en kvinna som har en relation med en gift man. Omständigheter handlar om hur Ernaux som ung kvinna blir gravid och genomgår en illegal abort. Jag tycker verkligen att Ernaux är läsvärd, och av de två böcker jag läst hittills är Omständigheter min favorit. 

I bokcirkeln fortsatte vi med deckartemat och oktober månads bok var Lisa Jewells Natten Tallulah Murray försvann. Den handlar om en ung mamma som tillsammans med sin pojkvän försvinner spårlöst. Kvar finns tjejens mamma som alltså är mormor till den lilla pojken som hon nu själv får ta hand om. Boken nystar upp vad som egentligen hände med Tallulah och det är spännande och underhållande läsning. Nästa bok i temat är Darktown av Thomas Mullen. 

Jag har också läst två bilderböcker av ALMA-pristagare: Joni och grottans hemlighet av Baek Heena och Jaga oss inte av Eva Lindström. Bilderböcker är verkligen inte bara för små barn - jag njuter av läsningen utan minsta småtting i närheten. 

En författare jag alltid vill läsa när det kommer något nytt, är John Ajvide Lindqvist. Hans Verkligheten handlar om realitystjärnan Heidi Hallberg som börjar fundera på om hennes liv kanske bara är en enda simulering. Jag tycker idén är riktigt bra, men blev faktiskt inte så fångad av berättelsen. Tur då att det finns mer nytt av Ajvide Lindqvist. Han är också aktuell med kriminalromanen Skriften i vattnet. Den vill jag verkligen läsa.

Verkligheten hade jag med mig hem från årets Bokmässa och där köpte jag också Einar Kárasons roman Tunga moln. Boken skildrar en flygplansolycka på 1940-talets Island och en av huvudpersonerna är en autistisk pojke som får en viktig roll i räddningsarbetet. Precis som med Kárasons förra bok, Stormfåglar, handlar Tunga moln om ett ämne som jag egentligen inte brukar vara lockad av. Men båda de här böckerna fångar mig verkligen. 

Jag återvände också till en klassiker, nämligen Anton Tjechovs Tre systrar. Jag och sambon såg teaterföreställningen Tre lite äldre systrar som är en fortsättning på vad som egentligen hände med Olga, Masja och Irina, och inför det passade jag på att friska upp minnet lite. Jag gillade både Tjechovs pjäs och den nya pjäsen - särskilt Maria Kulle som Masja var lysande.

Juli & augusti

Här kommer en sammanfattning av sommarens läsning under juli och augusti. Det blev en ganska blandad kompott, men ett tema hade jag bestämt mig för på förhand, nämligen att läsa ikapp författare som tilldelats ALMA-priset.

Nederländska Guus Kuijer som vann priset 2012 hade jag aldrig läst något av, så jag lånade hem Florian Knol: Ett alldeles vanligt kaos. Det är en charmig bok om pojken Florian som en dag upptäcker att en sparv gärna vill sitta på hans huvud i det röda håret. Andra stora händelser i Florians liv är att Katja från hans skola förklarar att hon är kär i honom, och att de båda lär känna gamla fru Raaphorst som verkar glömma och blanda ihop saker och ting. Tillsammans bestämmer de sig för att hjälpa den gamla damen.

Jag har också läst två böcker av 2011 års vinnare, Shaun Tan från Australien. Cikada är en bilderbok som handlar om kontorsarbetaren Cikada som blir mobbad på sin arbetsplats, och som i slutet genomgår en fantastisk förvandling. Ankomsten är en bok helt utan ord, där illustrationerna skildrar en familj som emigrerar till ett nytt land. Båda böckerna är riktigt läsvärda.

Jag har länge tänkt läsa Bridge to Terabithia av Katherine Paterson, och eftersom också hon är en ALMA-prisvinnare passade det ju bra nu (hon vann 2006). Boken handlar om Jess Aarons som tränar för att blir den snabbaste pojken i skolan. Men den dag kommer en ny tjej, Leslie Burke, till klassen, och det visar sig att hon springer ännu fortare. Jess och Leslie bor grannar och utvecklar en nära vänskap. Tillsammans skapar de fantasilandet Terabithia i skogen på andra sidan ett vattendrag som de svingar sig över med hjälp av ett rep.

Dessutom har jag läst en bok av en ALMA-pristagare till, men Meg Rosoff hade jag redan läst sedan tidigare. Den här gången valde jag The Great Godden, om en familj en sommar på sitt lantställe. Boken har massor av härlig sommarkänsla, men när bröderna Kit och Hugo kommer för att bo med familjen, blir det början på något mörkare som kommer att förändra livet för dem alla. Jag gillar verkligen allt jag läst av Meg Rosoff, och den här boken är inget undantag.

Förutom ALMA-pristagare har jag läst många andra riktigt läsvärda böcker. Jag har läst om Kerstin Ekmans Händelser vid vatten till min bokcirkel, och jag tyckte om möjligt ännu mer om den nu. Det är verkligen en av mina absoluta favoritböcker. 

Annat jag verkligen gillade var Elly Griffiths The Locked Room (jag läser varje ny bok om Ruth Galloway så fort jag får tag på den), Nina Wähäs Babetta (fascinerande och välskrivet om kvinnlig vänskap) och Vivian Gornicks skildring av sitt liv i New York, i Den udda kvinnan och staden. Dessutom hann jag med John Ajvide Lindqvists och Mia Ajvides humoristiska bok Alternativa fakta om fåglar och Eva Ströms diktbok från pandemiåret, Jag såg ett träd (riktigt bra!).

Till sist, en bok som jag inte blev riktigt klok på, men som jag ändå inte kan släppa taget om: Lapvona av Ottessa Moshfegh. Jag förväntade mig något annorlunda, eftersom alla Moshfeghs böcker känns nyskapande och speciella. Boken är fängslande och välskriven och samtidigt är människorna och händelserna i den nästintill groteska. Ibland beskrivs detaljer som ligger nära det som vi tycker är "normalt", men som ändå är vridet ett par varv till så att det känns fel. 

I centrum står Marek, en pojke som är missbildad sen födseln. Han är son till en fattig fåraherde och bor i utkanten av byn. Längst upp på berget bor Villiam, herren över dem alla, som vältrar sig i lyx och förnedrar sina tjänare. Andra intressanta personer är prästen Barnabas, som inte bryr sig om religion men som gärna är med och delar makten och rikedomarna, och den blinda häxan Ina som har ammat nästan alla barn i byn. Boken är verkligen en läsupplevelse som ger en mycket att fundera på.

Kaffepaus à la Eva & ALMA

Jag förgyller kaffepausen med att läsa om ett par av Eva Lindströms bilderböcker: Alla går iväg och Kom hem Laila. 

Lindström tilldelades ju ALMA-priset (Astrid Lindgren Memorial Award) tidigare i veckan, ett pris som går till en författare, illustratör eller en organisation som bidrar till litteraturens betydelse för barn och unga. Tidigare har också svenska Barbro Lindgren vunnit, men priset är alltså internationellt och har tilldelats författare från många olika länder.

I Alla går iväg blir Frank ensam. Han ser hur de andra har det kul tillsammans, men tycker samtidigt att allt är som vanligt. Han gråter tårar ner i en kastrull och kokar marmelad. De andra blir nyfikna på vad Frank håller på med och till slut vill de nog ändå komma och äta rostat bröd och dricka te hos Frank.

Kom hem Laila börjar direkt med textraden "Du får en luftmadrass", och vi ser Laila ensam i ett ödsligt ökenlandskap. På varje sida erbjuds hon sedan saker, som en sjö, en stig och en hallonyoghurt, om hon bara kommer hem till de andra. Precis som i Alla går iväg är det mycket bild och bara lite text i boken.

Jag gillar verkligen Lindströms sätt att berätta. Böckerna tar ofta upp stora och allvarliga frågor, men ändå med en alldeles speciell humor, och illustrationer som man verkligen känner igen som Lindströms, så fort man ser dem.

Eva Lindströms böcker ges ut på Alfabeta bokförlag.

Kaffepaus à la Jean-Claude & Jefferson

 

Jefferson är den hittills enda boken översatt till svenska av 2021 års ALMA-pristagare Jean-Claude Mourlevat. Det är en underhållande och ganska annorlunda bok. Huvudperson är igelkotten Jefferson som blir oskyldigt anklagad för mord när han besöker sin frisör. För att rentvå sitt namn följer han och hans vän Gilbert ledtrådar som tar dem till människornas land. Boken är både en fabel och en deckare, samtidigt som här finns samhällskritiska frågor som till exempel handlar om människors och djurs lika värde. Jag gillar verkligen den här blandningen.

Boken är klassad som en mellanåldersbok, men jag tycker att den har ett innehåll som också tilltalar vuxna. Den passar fint till min kaffepaus, fast jag tänker att jag kanske borde druckit örtte, som verkar vara Jeffersons favoritdryck.

Titel: Jefferson

Författare: Jean-Claude Mourlevat

Översättare: Marianne Tufvesson

Utgivningsår: 2021

Förlag: Lilla Piratförlaget

Antal sidor: 261

Litteralund 2021

 
Jag har deltagit i Litteraralund, den bokfestival för barn och unga som arrangeras i Lund vartannat år. Den här gången var festivalen helt digital, men jag måste säga att det har fungerat riktigt bra att lyssna. Helt klart var detta ett av de mest proffsiga online-arrangemang jag deltagit i under pandemin.

Några av favoritinslagen efter två dagars konferens är de här:

Mona Monasar berättar om sin diktsamling Modersmål från 2019.

Jag gillar Oskar Kroon som skrivit Mitt fönster mot rymden, Vänta på vind och Överallt och ingenstans. I höst kommer det två nya böcker - det ser jag fram emot.

Mårten Sandén samtalar med Pija Lindenbaum...

... och Emma Adbåge om barnets perspektiv i deras böcker.

Jag älskar verkligen Baek Heenas bilderböcker - här ser vi henne med två av huvudena hon använde till illustrationerna av huvudpersonen i Magiska godiskulor.

Bart Moeyart, en annan ALMA-pristagare som är en stor favorit. Nu är jag sugen på att läsa hans Bröder. 

2021 års ALMA-pristagare är...

...den franske författaren Jean-Claude Mourlevat! 

Han skriver både barn- och ungdomsböcker och är översatt till ett tjugotal språk, dock ännu inte till svenska. Men det blir det väl ändring på nu, tänker jag. Tills dess kan man läsa Jefferson som i alla fall finns att köpa på engelska.

Jag ser verkligen fram att läsa Mourlevat, för bland ALMA-prisvinnarna har jag hittat flera nya favoriter, som exempelvis Meg Rosoff, Bart Moeyaert och Jacqueline Woodson. Kanske kan Mourlevat också kvala in i det sällskapet. 

Det här författarna, illustratörerna och organisationerna har hittills vunnit ALMA-priset:

• 2003 – Christine Nöstlinger (Österrike) och Maurice Sendak (USA)
• 2004 – Lygia Bojunga (Brasilien)
• 2005 – Ryōji Arai (Japan) och Philip Pullman (Storbritannien)
• 2006 – Katherine Paterson (USA)
• 2007 – Banco del Libro (Venezuela)
• 2008 – Sonya Hartnett (Australien)
• 2009 – Tamerinstitutet (Palestina)
• 2010 – Kitty Crowther (Belgien)
• 2011 – Shaun Tan (Australien)
• 2012 – Guus Kuijer (Nederländerna)
• 2013 – Marisol ”Isol” Misenta (Argentina)
• 2014 – Barbro Lindgren (Sverige)
• 2015 – Project for the Study of Alternative Education in South Africa (Praesa, Sydafrika)
• 2016 – Meg Rosoff (USA)
• 2017 – Wolf Erlbruch (Tyskland)
• 2018 – Jacqueline Woodson (USA)
• 2019 – Bart Moeyaert (Belgien)
• 2020 – Baek Heena (Korea)
• 2021 – Jean-Claude Mourlevat (Frankrike)

Magiska godiskulor & fe på badhus

 

Baek Heena är den senaste vinnaren av ALMA-priset, och jag är riktigt förtjust i hennes sätt att skriva och illustrera. När hon vann priset läste jag Molnbullar, som jag verkligen tyckte om. Nu har jag också läst Magiska godiskulor och En fe på badhuset. 

I Magiska godiskulor köper en pojke en påse med godiskulor och när han äter dem kan han plötsligt höra andras röster och tankar. Han lyssnar till soffans klagande och hunden berättar för honom hur gärna han vill leka. Pojken som tidigare alltid var ensam, får genom godiskulorna bättre självförtroende och vågar till slut fråga en kompis om de ska leka.

I En fe på badhuset går en liten flicka till badhuset med sin mamma. I vattnet träffar flickan en gammal dam som säger att hon är en fe, och när flickan sedan på kvällen blir sjuk kommer fen dit och gör henne frisk igen.

Jag tycker om hur Baak Heena skildrar ett barns sätt att se på världen och den magi som finns i vardagen om man bara ser efter. Samtidigt tar hon upp viktiga ämnen som ensamhet och vänskap. Hennes sätt att bygga upp miniatyrvärldar och sedan fotografera till böckernas illustrationer ger en helt unik känsla.

Böckerna ges ut av Bokförlaget Tranan.

Kaffepaus à la Barbro och Rödluvan

I Titta Rödluvan berättar Barbro Lindgren den välkända sagan om Rödluvan i samma stil som i hennes böcker om Max.

Som vuxen läsare ler jag åt fraser som "Titta Rödluvan/ Rödluvan snäll" och "Jägargubben knivar vargen." 

Jag blir nyfiken på hur ett litet barn uppfattar sagan, som trots våldsamheterna ändå slutar i en positiv ton, till och med för vargen.

Titel: Titta Rödluvan

Författare: Barbro Lindgren

Illustratör: Aron Landahl

Utgivningsår: 2020

Förlag: Karneval

Antal sidor: 36

 

ALMA-priset 2020 går till Baek Hee-na

Idag tillkännagavs att Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne år 2020 tilldelas den sydkoreanska barnboksillustratören Baek Hee-na.

På svenska finns bilderboken Molnbullar. Den ser jag fram emot att läsa.

The Amber Spyglass av Philip Pullman

Jag har ett bra tag nu haft sista delen i Philip Pullmans His Dark Materials kvar att läsa, men nu har det äntligen blivit av.

Jag vet inte varför jag har skjutit upp läsningen - det är väl bara så det blir ibland - för The Amber Spyglass är precis lika bra som de andra två delarna: Northern Lights och The Subtle Knife.

Vi får följa Lyra och Will och deras kamp för att rädda alla de parallella världarna i Pullmans universum. Gamla bekanta som pansarbjörnen Iorek Byrnison och aeronauten Lee Scoresby finns med. Dessutom får vi stifta bekantskap med en helt ny värld med varelser som på ett alldeles speciellt sätt lever i symbios med naturen runt sig. Det är verkligen ett storslaget äventyr som skildras och det kändes nästan lite sorgligt att äventyret var över, när jag slog igen bokpärmarna.

Tur då att Pullman också har skrivit La Belle Sauvage: The Book of Dust Volume One och Secret Commonwealth: The Book Of Dust Volume Two, som båda utspelar sig i samma universum som den första trilogin.

Eftersom Philip Pullman tilldelades ALMA-priset 2005, så passar jag också in boken i min utmaning Litteraturpristolvan.


Titel: The Amber Spyglass
Författare: Philip Pullman
Utgivningsår: 2000
Förlag: Scolastic
Antal sidor: 522

Litteraturpristolvan: Alla är ledsna nuförtiden av Bart Moeyaert

Den första boken jag läst till utmaningen Litteraturpristolvan är Alla är ledsna nuförtiden av belgiske Bart Moeyaert. Författaren tilldelades ALMA-priset 2019.

Boken handlar om tolvåriga Bianca som ständigt känner sig bortvald, för att hennes lillebror Alan har blivit hjärtopererad flera gånger och behöver mycket av mammans uppmärksamhet och för att föräldrarna är skilda och hennes pappa har flyttat och bor med en ny kvinna.

Bianca är en person som inte säger så mycket, men som har hur mycket tankar som helst inom sig. Hennes mamma säger att hon är vildsint och pappan verkar ha kallat henne ohanterlig när han förklarar att hon kanske inte behöver kommer så ofta till honom och den nya frun. Det verkar inte helt enkelt att vara Bianca.

Men en dag kommer en kompis till Alan till huset för att leka, och det visar sig att hans mamma är Billie King, en teveskådis som Bianca beundrar. Det är med hjälp av Billie och de saker hon säger som Bianca mot slutet av boken verkar hitta en strategi för hur hon ska kunna vara den Bianca hon vill vara, och hur hon ska kunna visa den här sidan och komma överens bättre med alla i familjen.

Jag gillar Moeyerts bok. Han låter hela tiden läsaren vara medskapare i det som händer, och trots att boken har ett lättillgängligt språk och inte är så lång, ryms en stor läsupplevelse under ytan. Jag hoppas att fler av Moeyaerts böcker blir översatta till svenska.


Titel: Alla är ledsna nuförtiden
Författare: Bart Moeyaert
Översättare: Annika Johansson
Utgivningsår: 2019
Förlag: Lilla Piratförlaget
Antal sidor: 152