September & oktober 2025

Det har blivit dags att sammanfatta det som blivit läst under de två första höstmånaderna.

September innehöll både Kristianstad bokfestival och Bokmässan i Göteborg, så jag kan nog skylla lite på det att det inte blev lika mycket läst som vanligt. En av de mest intressanta programpunkterna på Bokmässan var när Annika Norlin samtalade med Lydia Sandgren, Elin Cullhed och  Quynh Tran om "Musik i romanens värld." Som vanligt blev också läslistan - betydligt - längre.

Till bokcirkeln i september läste vi Förbjuden skrivbok av Alba De Céspedes, en roman som utspelar sig i femtiotalets Rom. Den handlar om Valeria Cossati, en kvinna som börjar skriva dagbok i smyg, och samtidigt hittar sitt eget jag i en värld som bara ser henne som hustru och mor. 

Jag läste också Vi ses i augusti av Gabriel García Márquez. Den här boken bygger på ett manuskript som Márquez arbetade med under sina sista år, men som han själv aldrig hann färdigställa.  Huvudpersonen, Ana Magdalena Bach, är en gift kvinna som varje år reser till en karibisk ö för att lägga blommor på sin mors grav. Under en av dessa resor inleder hon en oväntad kärleksaffär — ett möte som återuppväcker hennes längtan, skuld och livslust.

September månads författare i Novelltolvan 2025 var amerikanska Tillie Olsen. Jag hann bara med att läsa hennes förmodligen mest kända novell, Jag står här och stryker, men den var å andra sidan riktigt läsvärd.

Oktober månads novellförfattare var tyska Judith Hermann, och jag blev verkligen förtjust i hennes sätt att skriva! Jag ser fram emot att läsa mer, både hennes noveller och romaner. Här kan du se vad jag tyckte om novellerna till Novelltolvan.

Oktober månads bokcirkelbok var På västfronten intet nytt av Erich Maria Remarque, en fantastisk roman men med ett oerhört tungt tema. Som tur var kunde jag varva skildringar av meningslös död i skyttegravarna med de två första Muminböckerna: Småtrollen och den stora översvämningen och Kometen kommer. Betydligt mer gemytlig läsning, även om också dessa böcker delvis skildrar svåra ämnen som naturkatastrofer och flyktingar. 

En del lyrik läste jag också, både Tomas Tranströmers För levande och döda och Jila Mossaed Vad jag saknades här. Jag gillade båda, men Tranströmer är för mig i en klass för sig.

På jobbet håller vi i en bokcirkel för studenter, så till den har jag läst Jessica Schiefauers dystopiska roman Bärarna. Jag gillar hur hon målar upp ett framtidsscenario där en smitta har omformat hela samhället. Män och kvinnor hålls åtskilda, och mycket är annorlunda, men inte så annorlunda att man inte kan tänka sig att detta skulle kunna bli vår verklighet. Detta är en bok där det finns massor att diskutera.

Den sista romanen jag hann med i oktober var Kjersti Anfinnsen De sista smekningarna, en roman om Birgitte, en äldre norsk kvinna som bor ensam i Paris. Hon ser tillbaka på sitt liv som hjärtkirurg, älskande och vän och genom hennes inre monolog växer ett fascinerande porträtt fram av en kvinna som trots ensamheten håller fast vid sin värdighet och sin vilja att leva fullt ut. Del två i serien heter Ögonblick för evigheten, och del tre - som kommer ut våren 2026 - heter Dödsverk. Jag tänker definitivt läsa båda.

Novelltolvan i november: Virginia Woolf

Under november månad ska vi i Novelltolvan 2025 åter igen ge oss i kast med en riktig klassiker, nämligen Virginia Woolf.

Det finns förstås hur mycket som helst att säga om Virginia Woolf (1882–1941), men om jag skulle sammanfatta med några få ord, skulle jag säga att hon är känd för sitt nyskapande språk och sin användning av inre monolog för att skildra människans tankevärld. 

I romaner som Mrs Dalloway, Mot fyren och Orlando  utforskar Woolf identitet, tid, kön och medvetande ur ett psykologiskt och ofta feministiskt perspektiv. 

Också i sina noveller undersöker Woolf hur människor upplever verkligheten inifrån, ofta med poetiskt språk och drömlik stämning. 

Noveller:

(Det finns mycket att välja på, både på engelska och i översättning, så här ger jag bara några förslag)

• Kew Gardens (Novellix)
• Änkan och papegojan (Novellix)
• Arvet (Novellix)
• Samlade noveller & prosaskisser (novellsamling från Modernista)
• Selected Short Stories (Penguin)

Läs en eller flera av Virginia Woolfs noveller och håll utkik efter inlägget i slutet av månaden, där vi sammanfattar det som blivit läst.

Just nu i november 2025

Det har redan hunnit bli november, och den första lördagen varje månad deltar jag i Kulturkollos enkät. Så här har jag det just nu:

Just nu växelläser jag Jon Fosses Trilogin och Gabrille Filteau-Chibas Coyote. Jag har fått för mig att jag kanske hinner läsa alla böcker som krävs för Kaos-utmaningens 40 teman innan året är slut, och med dessa två kan jag pricka av "Läs en Nobelpristagare" och "Läs en bok med ett rovdjur i titel, handling eller på omslag." Vi får väl se hur det blir med utmaningen, men de här två böckerna är i alla fall klart läsvärda (och ganska olika).

Just nu lyssnar jag på spellistor på Spotify som min son delat med mig. Kul med musik som jag inte ens visste fanns.

Just nu tittar jag på Så byggdes Sverige, Nordisk design: en kärlekshistoria och en hel del fotbollsmatcher. Jag skulle behöva en ny spännande serie att pigga upp höstkvällarna med. Tips, någon?

Just nu njuter jag av att det fortfarande bara är lördag. Det är långhelg för min del, eftersom jag var ledig igår också. 

Just nu längtar jag efter advent, julkonserter och så småningom en julledighet som förhoppningsvis kommer att bli nästan lika lång som ett riktigt jullov.

Sammanfattning av Novelltolvan i oktober

Under oktober månad har vi i Novelltolvan 2025 läst noveller av den tyska författaren Judith Hermann. Jag lånade hem hennes novellsamling Sommarhus, senare och läste två av novellerna.

Samlingens inledande novell ”Röda koraller” handlar om en kvinna som har ärvt ett armband av röda koraller från sin mormorsmor. Genom armbandet binds deras livsöden samman: mormorsmors olyckliga äktenskap och otrohet speglas i berättarens egen komplicerade relation med en distanserad man. Bildspråket och symboliken hämtas från havet - korallerna, vatten och havsdjupen - och det är riktigt skickligt gjort.

Titelnovellen "Sommarhus, senare" är en stillsam, melankolisk berättelse om unga människor i Berlin som längtar efter ett annat liv, men inte förmår förändra sitt nu. Berättarjaget åker ut på landet med sin vän Stein för att titta på ett ruckel som han har köpt. Han pratar om hur de och deras andra vänner ska kunna bo där tillsammans, men alla novellens relationer verkar passiva och flyktiga och inget verkar bli av. Titeln, ”Sommarhus, senare”, uttrycker drömmen om ett annat, lugnare liv – men alltid ”senare”, aldrig nu.

Ännu en gång har Novelltolvan fått mig att upptäcka en författare som jag definitivt vill läsa mer av.

Hur har det gått med din novelläsning?

Om du vill får du gärna lägga in länkar här i inlägget till det du läst och skrivit om, så kan vi lättare klicka oss runt och ta del av varandras läsupplevelser.

Just nu i oktober 2025

Det är första lördagen i månaden och dags för en Just-nu-enkät hos Kulturkollo!

Just nu läser jag Erich Maria Remarques På Västfronten intet nytt till bokcirkeln. Jag har medvetet undvikit boken hela mitt liv på grund av ämnet (första världskriget, skyttegravar, grym och meningslös död) men jag är ändå glad att jag nu blir "tvingad" att läsa den. Det är absolut en bra bok, men förstås ett svårt och tungt ämne. Tur då att jag bestämde mig för att köpa en helt ny uppsättning av Muminböckerna på Bokmässan, så nu kan jag varva krigets hemskheter med omläsningar av Tove Janssons klokskap.

Just nu lyssnar jag fortfarande på Verdis Requiem inför kommande körkonsert. Jag är snart helt marinerad i denna känslosamma "dödmässeopera."

Just nu tittar jag på andra säsongen av Only Murders in the Building. Det är lättsamt och underhållande, och avsnitten är föredömligt korta om man inte orkar titta på något längre. Jag är också väldigt nöjd att Kontrapunkt är igång igen.

Just nu njuter jag av att det är helg och att jag snart ska gå iväg och fortsätta njutningen med en smakrunda på stadens restauranger. Man väljer en restaurang där rundan startar och sedan har vi fått ett schema där sex olika krogar ska besökas. Det blir smakportioner och något gott att dricka till.

Just nu längtar jag efter att hösten ska göra ett tydligare intåg. Jag gillar ju hösten - lite svalare, lite lugnare, alla fina höstfärger och dags att leta fram varmare tröjor, vantar och halsdukar. 

Novelltolvan i oktober: Judith Hermann

Under oktober månad ska vi i Novelltolvan 2025 läsa den tyska författaren Judith Hermann (f. 1970). 

Hermann har studerat humaniora och journalistik och också arbetat som frilansjournalist. Hennes debut, novellsamlingen Sommarhus, senare (på svenska 2000), blev uppmärksammad som en generationsskildring av ungas bohemliv i Berlin. Därefter följde novellsamlingarna Bara spöken (2004), där kärleksrelationer förläggs till olika europeiska miljöer, och Alice (2016), en cykel av berättelser kretsande kring huvudpersonen Alice och hennes spår i andras liv. 

Hermann kännetecknas av en avskalad, melankolisk stil, där mycket sägs mellan raderna.

Förutom noveller finns på svenska också romanerna Hemma (2023) och Vi skulle ha talat om allt (2025). 

Noveller:

• Sommarhus, senare : noveller
• Bara spöken : berättelser
• Alice : fem noveller

Läs en eller flera av Judith Hermanns noveller och håll utkik efter inlägget i slutet av månaden, där vi sammanfattar det som blivit läst.

Sammanfattning av Novelltolvan i september

 

Under september läste vi i Novelltolvan 2025 noveller av Tillie Olsen. Jag lånade hem hennes novellsamling Jag står här och stryker, men hann tyvärr bara med att läsa titelnovellen. Den gillade jag verkligen, så det får bli till att läsa resterande noveller vid ett senare tillfälle.

"Jag står här och stryker" är skildrad med en lågmäld men samtidigt stark röst. En mor stryker kläder och ser tillbaka på dotterns uppväxt, med allt det svåra hon inte kunnat skydda henne från. Det är enkelt berättat men samtidigt hjärtskärande och ömsint – en påminnelse om både skuld och kärlek i vardagens stilla rytm.

Hur har det gått med din novelläsning?

Om du vill får du gärna lägga in länkar här i inlägget till det du läst och skrivit om, så kan vi lättare klicka oss runt och ta del av varandras läsupplevelser.

Juli & augusti 2025

Det har blivit hög tid att se tillbaka på sommarens läsning. Juni har jag redan sammanfattat här, men också under juli och augusti blev det förstås en hel del läst.

Till Novelltolvan 2025 läste jag både noveller av Johanna Holmström, som var månadens novellist i juli, och Katherine Mansfield, som var valet i augusti. Jag tyckte verkligen mycket om båda!

Jag är väldigt förtjust i Kristina Lugn, och när en uppgift i Kaosutmaningen är "Läs en bok av en ledamot i Svenska Akademien (nuvarande eller tidigare)", passade jag på att läsa Hundstunden: Kvinnlig bekännelselyrik. Hennes dikter är både tänkvärda, drabbande och dessutom underhållande.

Kaosutmaningen fick mig också att välja flera andra av böckerna som blev lästa under sommaren. Jag gillar när de olika kategorierna "tvingar" mig att välja ut böcker som passar in, ibland något jag ändå tänkt läsa, och ibland något som jag letar fram just på grund av ett tema i utmaningen. 

Meg Rosoffs Friends Like These var just en sådan bok, som passade in på temat "Läs en Young Adult." Boken handlar om 18-åriga Beth som får en praktikplats på en stor tidningsredaktion i New York. Det är åttiotal och New York framställs både som en farlig stad och en stad full av möjligheter. Bokens teman är framförallt vänskap, lojalitet och gränsdragningar.

Också Maggie O´Farrells The Marriage Portrait passade in i Kaosutmaningen på "Läs en bok med ett riktigt fint omslag." Jag tyckte väldigt mycket om O´Farrells första historiska roman Hamnet, som utspelar sig i England i slutet av 1500-talet, så ända sedan The Marriage Portrait kom ut har jag varit sugen på att läsa den. Också den här romanen utspelar sig på 1500-talet, men i Renässansens Italien. 16-åriga Lucrezia, dotter till storhertigen av Florens, lever ett skyddad liv bakom palatsets väggar. Men en dag blir hon bortgift med Alonso, den betydligt äldre hertigen av Ferrarra. Äktenskapet blir klaustrofobiskt, Lucrezia förlorar sin frihet och börjar till och med frukta för sitt liv. O´Farrell målar skickligt upp sina personer och de historiska miljöerna, och samtidigt fascinerar förstås detaljerna om Lucrezias öde.

Tre böcker till fick jag in i Kaosutmaningen, nämligen Kaffe med mjölk av Ella-Maria Nutti, Harvey av Emma Cline,  och Fjollornas fest av Jonas  Gardell. Alla tre var ganska snabblästa och läsvärda böcker.

Kaffe med mjölk är en vemodig berättelse om en mamma och en dotter som har både ett geografiskt och känslomässigt avstånd mellan sig. Harvey handlar om den åldrade, dömde filmproducenten Harvey Weinstein som sitter i husarrest. Han pendlar mellan självömkan, minnen av sin makt och en växande insikt om sin ensamhet och förlorade kontroll. Till sist, Gardells Fjollornas fest som växelvis berättar om den stora festen som Stockholms fjollor gick på vid Piperska muren, och en pojke som längtar till något annat än den värld han är född in i. 

Jag läste två böcker tänkta för mellanåldern som var riktigt spännande. Nils Lundkvist belönades med debutantpriset Slangbellan för sin bok Kuben. Den handlar om John som bor i den yttersta vildmarken med sina föräldrar. Samhället i Kuben styrs av statsapparaten med de båda tvillingspresidenterna. Det är ett farligt samhälle med en motståndsrörelse som verkar i det tysta. Johns familj lever av att bygga möbler och ibland kommer det transporter som hämtar det som tillverkas. En dag kommer en transport som istället lämnar av en husvagnsliknande kub. Ut ur kuben stiger en pojke i Johns ålder. Berättelsen fortsätter i Viken, också den riktigt spännande läsning, och jag ser fram emot att så småningom läsa ännu mer om John och hans familj och vänner.

På spänningstemat hann jag också med Sören Sveistrups Kurragömma. Jag hade höga förväntningar efter att ha läst hans Kastanjemannen, och precis som den var också Kurragömma välskriven och ganska ruggig. Jag tyckte särskilt om att återknyta bekantskapen med poliserna Naia Thulin och Mark Hess. 

Den sista boken jag hann med under augusti månad var Karl Ove Knausgårds Nattens skola, den fjärde delen i hans serie om Morgonstjärnan. Precis som de andra delarna är Nattens skola skickligt berättad med intressanta personporträtt, och kopplingar - ibland tydliga, ibland bara en detalj - till serien i sin helhet. Jag fascineras och vill hela tiden vill lägga pusslet och förstå hur allt hänger ihop. Den här boken handlar om Kristian Hadeland, mestadels när han är en ung fotografistudent i London under 1980-talet, men också när han är äldre och blivit en uppburen fotograf. Det intressanta är hur han gått till väga för att hitta sin inspiration och framgång.