Maj 2025

Maj blev för mig en läsmånad med ganska brokigt innehåll. 

I Novelltolvan 2025 läste vi noveller av Lydia Davis. Jag lånade samlingen Jag har det rätt bekvämt men skulle kunna ha det lite bekvämare, och förutom titelnovellen läste jag "Minnesrunor i lokaltidningen", "Tågets magi" och "Pianot". Här kan du läsa vad jag tyckte om novellerna.

Jag läste också ett antal bilderböcker, en genre som jag tycker ofta är minst lika underhållande för vuxna som för barn. Mark Wallenius och Aron Landahl har skrivit Buren, som handlar om en flicka som är på besök hos sin mammas kompis Biggan. Bakom huset har Biggan byggt en bur där det sitter en räv. Hos Biggan finns också flickan Maj, som verkar göra lite som hon själv vill.

Lösa trådar av Almapristagaren Isol handlar om Lily som ofta tappar bort saker. Mormor pratar ibland om att det finns en annan värld som kallas för Andra sidan, och Lily undrar om det är där som alla hennes borttappade saker hamnar?

David Sundin har skrivit en bilderbok om vår kanske mest kända barnboksförfattare, Känner du Astrid Lindgren? Titeln anspelar förstås på Känner du Pippi Långstrump? och boken berättar om Astrids liv, från barndomen till döden. Bland annat kan vi läsa att Astrid gillade att klättra i träd och att hon svarade på precis alla brev hon fick av sina läsare. 

Två spänningsromaner blev det också under maj månad. Huset vid Pärlälvens slut av William Älgebrink är en ruskig historia om ensamvargen Dylan som arbetar med att köra traktens skolbuss. Han har ett trasigt förflutet och inbillar sig att hans hjärta ska sluta slå om han inte fyller på med mer blod i sin kropp. Boken är nominerad till Årets bok och blev också nominerad till årets debut av Deckarakademin 2024. Jag gillar boken, men är ändå inte riktigt övertygad om dess storhet. Visst är det spännande, men jag hade önskat mig mer av bakgrund och djup för att riktigt överraskas och förfasas över händelserna som sker.

Den andra deckaren jag läste var The Frozen People, Elly Griffiths senaste bok och den första delen i en ny serie. Jag slukade verkligen boken, men samtidigt vet jag inte om jag riktigt köper premisserna för handlingen. Jag avslöjar inget som man inte får reda på om man läser på bokens omslag när jag säger att handlingen inkluderar tidsresor. I övrigt är det samma realistiska stil som vanligt med Griffiths böcker, med en intressant huvudperson, Ali Dawson, en kvinna i femtioårsåldern med knallrött hår och sarkastisk humor. Hon skickas tillbaka till år 1850 och upptäcker att brotten i dåtid och nutid har kopplingar till varandra. Naturligtvis måste man köpa hela idén om tidsresor om man fullt ut ska kunna ta till sig boken, och jag vet inte om jag bara måste vänja mig vid tanken eller om det helt enkelt inte lockar mig. 

Tre andra romaner jag läste under månaden tog mig till två olika delar i världen, nämligen Kanada och Japan. Både Lise Trembleys Driftens väg och Tanya Tagaqs Spricktand utspelar sig i Kanada, men böckerna är sinsemellan mycket olika. Trembleys bok handlar om fem äldre kvinnor vars förhållanden antingen tagit slut eller är på väg mot sitt slut. Som vanligt skriver Trembley sparsmakat och kompakt, men med ett rikt innehåll. Spricktand är Tagaqs debutroman och handlar om en inuitflickas uppväxt i norra Kanada på  sjuttio- och åttiotalet. Realistiska scener präglade av våld och alkoholmissbruk är blandade med drömska avsnitt färgade av inuitisk mytologi. Romanen är inte helt lättillgänglig, men absolut både njutbar och intressant.

Till bokcirkeln har jag läst japanska Yoko Ogawas roman En gåtfull vänskap. Den här romanen handlar om vänskapen mellan en matematikprofessor som lider av ett tillstånd som gör att hans närminne bara sträcker sig 80 minuter tillbaka i tiden, och hans hemhjälp och hennes unga son. Det är en charmig berättelse även om det förstås också finns en underliggande tragik. Handlingen kretsar mycket kring matematik och baseball - de intressen som kommer att förena de tre huvudpersonerna, och det var faktiskt intressanta teman att läsa om. Jag tycker också om hur boken fokuserar på vikten av att leva i nuet och hur viktigt det är med vänner. Det ska bli kul att se vad de andra medlemmarna i bokcirkeln tyckte om boken.

I Kaosutmaningen kunde jag bocka av en hel del genom maj månads läsning. På nummer 9: Läs en deckare, passade jag in Elly Griffiths The Frozen People och på nummer 16:  Läs en bok vars författare tillhör en ursprungsbefolkning passade Spricktand av Tanya Tagaq in perfekt. Dessutom fick jag in Lösa trådar av Isol på nummer 20: Läs en bok vars titel börjar på L och Driftens väg av Lise Tremblay på nummer 26: Läs en bok av en författare från Kanada. I och med detta har jag bockat av 14 av 40 beskrivningar av utmaningen, och vi har inte riktigt kommit halvvägs genom 2025. Det bådar ju gott för att klara av utmaningen. 

Novellresan i september: Sammanfattning av Barndomslandet

Under september månad har vi i Novellresan 2024 ägnat  oss åt texter som skildrar barndomen. 

Jag läste tre noveller av Astrid Lindgren och gillade dem (förstås) alla. Dessutom hann jag precis med en novell av Katherine Mansfield, vars noveller jag också är förtjust i.

Om du vill får du gärna lägga in länkar här i inlägget till det du läst och skrivit om, så kan vi lättare klicka oss runt och ta del av varandras läsupplevelser.

I novellen "I skymningslandet" möter vi pojken Göran som inte kan gå på grund av sitt dåliga ben. Hela dagarna ligger han i sängen och läser eller ritar. Han märker att hans mamma är ledsen för det där med benet. Men varje kväll i skymningen händer det något fantastiskt. Då kommer nämligen Herr Liljonkvast och tar med Göran till Skymningslandet, där allt är möjligt och inga begränsningar spelar någon roll. 

"Prinsessan som inte ville leka" handlar om prinsessan Lise-Lotta som inte vet hur man leker. Hon har massor med fina leksaker och en vacker slottsträdgård att vara i, men hon har inga andra barn runt sig. En dag upptäcker hon en liten gallergrind längst nere i trädgården, och där - på andra sidan - står en flicka i rutig klänning med en docka i famnen. 

I "Allrakäraste syster" har Barbro fått en lillebror, och hennes mamma verkar tycka mer om lillebror än om Barbro. Men Barbro har en hemlighet. Hon har en tvillingsyster som bor i den Gyllene Salen under marken vid rosenbusken. Systern heter Ylva-li och hon kallar alltid Barbro för Allrakäraste syster. Tillsammans leker de med sina hundar Ruff och Duff, badar och rider genom landskapet på sina hästar Guldfot och Silverfot.

Jag läste också "The Voyage" av Katherine Mansfield, en novell om flickan Fenella som går ombord på en båt för att tillsammans med sin farmor resa hem till henne och farfadern. Som läsare förstår man snart att Fenellas mamma har dött, och resan över vattnet blir som en symbol för en ny start i livet. Briljant, som alltid när det gäller Mansfields noveller.

Hur har det gått med er novelläsning?

Veckans bokhylla

... kommer från den resa till Småland som jag och sambon gjorde i helgen. Ett av stoppen var ett besök på Astrid Lindgrens barndomshem Näs, och i utställningen om Astrids liv finns hennes samlade produktion i den här bokhyllan: från 1944 med Britt-Marie lättar sitt hjärta, till Pippi i Humlegården från år 2000. Tänk så mycket bra hon har skrivit ändå - jag tror mina favoriter är Ronja och Bröderna Lejonhjärta. Fast Emil gillar jag ju också, och Saltkråkan och Madicken och Mio min Mio... 

Kajsa Kavat på tredje advent

 

Idag är det tredje advent och jag hämtar lite julkänsla i Astrid Lindgrens berättelse om Kajsa Kavat. Visst minns ni Kajsa som bor med sin mormor som försörjer sig genom att sälja karameller på torget? När mormor ramlar och bryter benet tar Kajsa över alla bestyr hemma inför julen. Hon tar också över karamellförsäljningen och det går riktigt bra eftersom alla tycks vilja handla av den minsta lilla torggumman någon har sett. Trots mormors benbrott, blir det till slut en riktigt välsignad jul för Kajsa och hennes mormor.

Astrid på första advent

 

Idag när det är första advent passar det bra med en julbok som sällskap till kaffet. I En jul i Småland för länge sen berättar Astrid Lindgren om en av sin egen barndoms jular, med huggning av gran, stöket inför julafton och leken med kusinerna på julkalaset hos mormor. Massor av jul, helt enkelt, och Cecilia Heikkiläs illustrationer är verkligen stämningsfulla.

Ha en fin första advent!

Kaffepaus à la Astrid

Agnes-Margrethe Bjorvand och Lisa Aisato står bakom den här fina bilderboken om Astrid Lindgren. Perfekt till en kopp kaffe.

Astrid, Mio och Tegnérlunden

Jag har alltid tyckt mycket om Mio min Mio av Astrid Lindgren. Ni vet den om nioåriga Bo Vilhelm Olsson som är fosterbarn hos tant Edla och fabror Sixten på Upplandsgatan i Stockholm. Han verkar mest vara i vägen i sin fosterfamilj och sitter ofta på en bänk i Tegnérlunden och drömmer om hur det skulle vara att ha en riktig mamma och pappa.

En dag ber tant Lundin i fruktaffären honom  att posta ett brev åt henne. När han ska stoppa ner kortet i brevlådan börjar bokstäverna glöda och han ser att det är adresserat till Konungen i Landet i fjärran. Detta är början på äventyret där Bo Vilhelm blir Mio, får träffa sin fader konungen och möter den onda riddar Kato.

Under mitt Stockholmsbesök nyligen kom jag just till Tegnérlunden och fick se den fina statyn av Astrid Lindgren som står där:

I parken finns också en skylt i serien "Det litterära Stockholm", där man kan läsa det här utdraget ur Mio min Mio:

"Då började jag närapå gråta. Inte riktigt men närapå. Jag kände mig så ensam. Jag gick och satte mig på en bänk i Tegnérlunden. Där fanns inte en människa. Alla hade gått hem för att äta middag. Det var skumt i parken och det regnade lite. Men i husen runtomkring lyste det överallt.
... Jag fick för mig, att det satt barn tillsammans med sina pappor och mammor överallt där det lyste. Det var bara jag som satt här ute i mörkret. Ensam."

Ibland känns det som om Mio min Mio hamnar lite i skymundan för Astrid Lindgrens andra böcker som passar de lite större barnen, Ronja Rövardotter och Bröderna Lejonhjärta. Men boken om Mio borde lyftas fram precis lika mycket. Landet i fjärran ger boken en fin sagostämning och kampen mellan ont och gott gör boken spännande. Dessutom tycker jag om hur berättelsen i sig skänker tröst åt en pojke som från början har det svårt. 

Titel: Mio min Mio

Författare: Astrid Lindgren

Utgivningsår: ursprungligen 1954, nuvarande utgåva från 2003

Förlag: Rabén Sjögren

Antal sidor:184

________________________________________________________

Hej Astrid och Evert!

Astrid Lindgrens värld i höstskrud

Igår var vi i Vimmerby på Astrid Lindgrens värld där det var höstlovsöppet. Jag har annars bara varit där på sommaren men det fungerade bra på hösten också, speciellt en solig dag som igår. Allt var inte igång som under högsäsong, men vi kunde hälsa på Pippi, Emil och Rasmus på luffen i alla fall.

Här kan man annars möta dem alla: Madicken och Lisabet, Karlsson på taket, Ronja, Bröderna Lejonhjärta och många fler. Jag gillar hur husen ligger insprängda i naturen - här finns skog, hagar, och mitt i grönskan hittar man också en bit av Karlsson på takets Vasastan:

 

Villa Villekulla:

 

Katthult, i väntan på det stora husförhöret:

 

Och naturligtvis finns det en bokaffär:

 

Vi hade en trevlig dag, och jag blev påmind om att jag är sugen på att läsa Astrid Lindgrens Krigsdagböcker.

________________________________________________________________

Läs en novell: I skymningslandet

Novellix gav tidigare i år ut en fin ask med fem noveller av Astrid Lindgren. Nu har jag till utmaningen Läs en novell läst den som heter I skymningslandet.

Novellen handlar om pojken Göran som har ont i benet, har varit sängliggande länge och anar att han kanske inte kommer att kunna gå igen. När skymningen kommer låter hans mamma honom "hålla skymning" och då kommer Herr Liljonkvast och tar honom med på en resa ut över hustaken.

En återkommande fras är: "Spelar ingen roll i skymningslandet", vilket syftar på att de vanliga reglerna inte gäller där. Det spelar ingen roll att Göran i sitt vanliga liv inte kan gå, för i skymningslandet kan han både flyga och köra spårvagn. (Den här frasen och anspelningar på novellen finns förresten med i Marie Hermansons roman Skymningslandet).

Vi känner igen Astrid Lindgrens sätt att med fantasins hjälp skänka tröst till barn i svåra situationer. Tänk till exempel på både Mio min Mio och Bröderna Lejonhjärta.


Titel: I Skymningslandet
Författare: Astrid Lindgren
Utgivningsår: 2015 (publicerad första gången 1949)
Förlag: Novellix
Antal sidor: 19

______________________________________________________________