Nobelnoveller till Novellflätan

Jag har läst Novellix senaste box med noveller av Nobelpristagare. Jag var bekant med alla författarna sedan tidigare, men hade aldrig läst just de här texterna.

I Sigrid Undsets Småflickor läser vi om den ibland komplicerade vänskapen mellan Siv och Elna. Ibland är de bästa vänner, ibland är de snarare konkurrenter. Undset tilldelades Nobelpriset 1928. 

Året efter blev Thomas Mann Nobelpristagare, och hans Järnvägsolyckan beskriver en tågresa mellan München och Dresden som inte slutar väl.

I Gabriel García Márquez novell Kvinnan som kom klockan sex besöker en kvinna alltid en viss bar precis vid samma tid. Mannen i baren är alltid snäll mot henne och erbjuder mat även när hon inte har pengar. Men så hävdar kvinnan plötsligt att hon den här dagen var på plats i baren redan kvart i sex. Är mannen villig att ljuga för hennes skull, och varför behöver hon ett alibi? García Márquez tilldelades Nobelpriset 1982.

Den fjärde novellen i presentasken är skriven av Olga Tokarczuk, 2018 års vinnare. En sann historia handlar om en professor som befinner sig på en konferens i en främmande stad. När han bestämmer sig för att promenera en sväng innan han går tillbaka till hotellet inför kvällens festligheter, blir han vittne till en olycka. En kvinna ramlar och slår huvudet i marmorgolvet. Ingen annan stannar för att hjälpa henne, och när professorn skyndar fram och försöker se hur det är med kvinnan, leder det till att han själv blir misstänkt för att ha skadat henne. Med blodig skjorta tvingas han springa från platsen och sedan går det mesta fel.

Jag gillar verkligen alla de här novellerna, och de passade också precis in på de rader jag hade kvar att fylla i på Novellflätan. Alltså kan jag konstatera att en av 2021 års läsutmaningar är klar. 

Titel: Småflickor

Författare: Sigrid Undset

Översättare: Gun-Britt Sundström

Utgivningsår: 2021 (men ursprungligen 1918

Förlag: Novellix

Antal sidor: 21

Titel: Järnvägsolyckan

Författare: Thomas Mann

Översättare: Linda Östergaard

Utgivningsår: 2021 (men ursprungligen 1909)

Förlag: Novellix

Antal sidor: 20

Titel: Kvinnan som kom klockan sex

Författare: Gabriel García Márquez

Översättare: Jens Nordenhök

Utgivningsår: 2021 (men ursprungligen 1947)

Förlag: Novellix

Antal sidor: 24

Titel: En sann historia

Författare: Olga Tokarczuk

Översättare: Jan Henrik Swahn

Utgivningsår: 2021 (men ursprungligen 2018)

Förlag: Novellix

Antal sidor: 26

Litteraturpristolvan: Löparna av Olga Tokarczuk

2018 vann Olga Tokarczuk internationella Bookerpriset med sin roman Löparna, samma år som hon tilldelades Nobelpriset i litteratur (fast pinsamt nog i efterhand, som vi ju vet).

Boken består av en mängd olika texter av olika karaktär och längd - någon är som en novell, en annan nästan bara ett fragment. Alla har gemensamt att de på olika sätt skildrar människor i rörelse. Jag gillar också att boken innehåller en del svartvita illustrationer, ofta kartor.

Människorna i boken reser av olika anledningar. En del är tvingade ut på resande fot, medan andra längtar efter friheten och har svårt att vara på samma plats en längre tid. Det handlar om tågresor, om pilgrimsvandringar och resor med flyg. 

Jag gillar särskilt den återkommande berättelsen om Kunicki som under en semesterresa på en ö blir av med sin fru och sin lille son. Hon ber honom stanna bilen, tar sonen i handen och går iväg längs stigen, och inte förrän efter en bra stund inser Kunicki att de inte kommer tillbaka. 

En del berättelser återkommer alltså, medan andra bara är fristående korta betraktelser. Man skulle kunna tänka sig att Löparna är en splittrad läsupplevelse, men i slutändan tycker jag att helheten byggs upp till något större än sina delar. 

Jag passar på att bocka av Internationella Bookerpriset i min Litteraturpristolva. Jag kan också skriva in Tokarczuks bok på Polen i Jorden runt på 100 böcker.

Titel: Löparna

Författare: Olga Tokarczuk

Översättare: Jan Henrik Swahn

Utgivningsår: 2019 (men 2007 i original)

Förlag: Albert Bonniers

Antal sidor: 365

Sammanfattning av månadens språk i mars: polska

Ännu en månad har passerat, och det har blivit dags att sammanfatta de lästa böckerna översatta från polska i Månadens språk.

De här texterna har jag läst (klicka på titlarna så kommer du till det inlägg jag skrivit om respektive titel):

Nog nu av Wislawa Szymborska
Flytten av Pawel Huelle (novell)
Spel på många små trummor av Olga Tokarczuk

Lämna gärna en länk i kommentarsfältet (eller skriv bara in titeln) på den/de böcker du har läst från polskan under mars månad.

Det ska bli kul att se vad ni andra har läst.

Spel på många små trummor av Olga Tokarczuk

När jag skulle välja böcker översatta från polskan till Månadens språk blev jag sugen på att läsa något av Olga Tokarczuk. Tidigare har jag läst och gillat hennes Styr din plog över de dödas ben  - nu tänkte jag att det kunde vara kul att läsa någon av hennes noveller, och valet föll på samlingen Spel på många små trummor. Boken är utgiven i en skriftserie som heter Östersjösamtal.

Vi får möta många intressanta människoporträtt i Tokarczuks texter. Inte sällan är det en skrivande människa i centrum, som i den inledande novellen, "Skotsk månad", där den polska kvinnliga författaren blir inbjuden att bo och skriva hos en äldre dam på den skotska landsbygden. För författaren blir det en resa tillbaka till sin egen barndom, vilket är ämnet i den text hon arbetar med, och även värdinnan vill genom författarens besök minnas det förflutna. På sätt och vis är det som om deras strävan möts där i det skotska landskapet.

Identitetssökande och gränsöverskridande är återkommande teman i novellerna. Författaren i "Subjekt" märker att han har en dubbelgångare som dyker upp i olika sammanhang och tar hans plats - kanske säger det något om författarens syn på sig själv och sin gärning, och definitivt är det ett sätt att låta verklighet och dikt mötas och blandas tills man inte längre vet vad som är vad.

Novellen "Världens fulaste kvinna" handlar om en man som blir intresserad, ja, närmast besatt, av en vanskapt kvinna. De gifter sig och han försörjer dem båda genom att turnera och visa upp henne för publik. I "Författarafton" reser en kvinna för att försöka få till ett möte med en berömd författare hon för länge sedan har varit romantiskt involverad med. Hon följer i hans spår på avstånd och undrar hur det ska bli när han får syn på henne.

Jag väljer också att passa in novellen "Ariadne på Naxos" - om en kvinna som blir helt uppslukad av sin grannes operasång - i Läs en novell III. Den får vara på nr. 3, "Läs en novell med bokstaven X i titeln."


Titel: Spel på många små trummor
Författare: Olga Tokaczuk
Översättare: Jan Henrik Swahn
Utgivningsår: 2002
Förlag: Ellerströms
Antal sidor: 90

Läs en novell III: Polen berättar

Eftersom månadens språk är polska, har jag också försökt hitta noveller från Polen till Läs en novell III.  I samlingen Polen berättar: Navelsträngen i jorden, finns sexton intressanta texter.

För övrigt har Bokförlaget Tranan gett ut många såna här samlingar från olika länder, vilka jag varmt kan rekommendera (till exempel från Sydafrika, Kanada och Frankrike).

Till novellutmaningens nr. 31, "Läs en novell där någon flyttar", passar jag in Pawel Huelles "Flytten" (ibland hjälper redan titeln till att hitta noveller som passar in på de olika beskrivningarna -  ibland är det betydligt svårare).

Jag håller också på att läsa noveller från Polen av Olga Tokarczuk, en författare som jag är riktigt förtjust i. Mer om hennes texter senare.


Titel: "Flytten"
Författare: Pawel Huelle
Översättare: Lisa Mendoza Åsberg
Ur: Polen berättar: Navelsträngen i jorden: sexton noveller
Förlag: Tranan
Antal sidor: 16

Kaffepaus á la Martin & Emilia

Martin Widmarks nya bok Den långa vandringen med illustrationer av Emilia Dziubak är en svindlande vacker berättelse. En flicka med en katt och en pojke med en hund bor på varsin sida om ett hav. När hunden dör tappar pojken livsgnistan, och samtidigt ger sig flickan och katten av på en lång och mödosam resa. 

Nog nu av Wislawa Szymborska

Wislawa Szymborska har varit en av mina favoritpoeter ända sedan hon fick Nobelpriset och jag fick upp ögonen  för henne. Nu när månadens språk är polska inleder jag gärna med en av hennes diktsamlingar.

Nog nu innehåller de sista dikter hon skrev och samlingen gavs ut postumt 2011 (i svensk översättning 2013). Och jäklar vad bra hon är. Det är en blandning av lek med ord, med skarpsinniga iakttagelser och oväntade synvinklar.

Jag skulle vilja citera sida upp och sida ner för er, men får väl begränsa mig. Här diktar Szymborska om "Handen":

"Tjugosju stycken ben,
trettifem stycken muskler,
cirka tvåtusen nervceller
i varje topp på våra fem fingrar.
Det räcker gott och väl
till att skriva "Mein Kampf"
eller "Nalle Puhs hörna".


____________________________________
Titel: Nog nu
Författare: Wislawa Szymborska
Översättare: Anders Bodegård
Utgivningsår: 2013 (det polska originalet 2011)
Förlag: Ellerströms
Antal sidor: 40

Vi kommer snart hem igen

Vi kommer snart hem igen, med text av Jessica Bab Bonde och bilder av Peter Bergting, är en bok som i serieform skildrar sex människors vittnesmål om förintelsen.

Det är ohyggliga berättelser att ta del av, men kanske gör just serieformen att det ändå blir lättare att förstå vad som hände. Det är ett viktigt ämne att skildra och en mycket läsvärd bok.

Sist i boken finns en tidslinje och en ordlista, och det finns också en lärarhandledning för den som vill arbeta med boken i skolan. Det är nog en riktigt bra idé.

Titel: Vi kommer snart hem igen
Författare: Jessica Bab Bonde & Peter Bergting
Utgivningsår: 2018
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 100

Världspoesidagen - Wislawa Szymborska

Idag på världsbokdagen vill jag berätta lite om en av mina favoritpoeter, Wislawa Szymborska (1923-2012). Hon kom från Polen och var både essäist, översättare och poet.

 

1996 blev hon tilldelad Nobelpriset i litteratur med motiveringen:

 

"för en poesi som med ironisk precision låter det historiska och biologiska sammanhanget träda fram i fragment av mänsklig verklighet."

 

Hennes dikter är inte konstlade, utan har istället en nästan sparsmakad stil. Ämnesområdena hon tar upp har en stor bredd, alltifrån kärlek och historiska skeenden, till vardagsbetraktelser om föremål och händelser som hos någon annan hade kunnat bli banala. Mest framträdande är kanske den dräpande ironi hon ofta använder sig av, men samtidigt visar hennes dikter också på en stark medkänsla.

 

Om ni inte har läst Szymborska, så kan jag bara säga: Gör det!

 

Här kommer ett smakprov på hennes diktning, hämtat ur boken Dikter 1945-2002 (utgiven 2003, i översättning och med efterord av Anders Bodegård):

 

 

Lycklig kärlek

 

Lycklig kärlek. Är det normalt,

är det seriöst, är det till någon nytta -

vad ska världen med två människor

som inte har ögon för världen?

 

Höjda till skyarna utan att förtjäna det,

första bästa par på miljonen, ändå övertygade

att så måste ske - som belöning för vad? Ingenting;

ljuset fallet ingenstans ifrån -

varför just på dem och inga andra?

Kränker det rättvisan? Ja.

Stör det noga staplade principer,

störtar det moralen från höjderna? Det stör, det störtar.

 

Titta på dessa lyckliga:

om de ändå kunde simulera lite,

spela beklämning för att uppmuntra vännerna!

Hör hur de skrattar - anstötligt.

Och språket de talar - skenbart begripligt.

Allt deras konstrande och krusande,

de utstuderade plikterna gentemot varandra -

det ser ut som en stämpling bak mänsklighetens rygg!

 

Det är svårt att förutse vad det kunde leda till

om deras exempel var möjligt att följa.

Vad finge då religioner, poesier lita till,

vad bleve då ihågkommet och vad åsidosatt,

vem ville då bli kvar i kretsen?

 

Lycklig kärlek. Är det nödvändigt?

Takt och förnuft bjuder att tala tyst om den,

som om en skandal i Livets högre sfärer.

Präktiga ungar föds utan dess hjälp.

Aldrig någonsin kan den befolka jorden.

Den inträffar ju så sällan.

 

Låt människor som inte upplevt lycklig kärlek

påstå att det ingenstans finns någon lycklig kärlek.

 

I den tron får de lättare att leva och att dö.

Novelltema - Kalender Braun av Sara Stridsberg (och en dikt av Wislawa Szymborska)

Går det att förstå sig på Eva Braun, kvinnan som förälskade sig i Adolf Hitler, gifte sig med honom och till sist begick självmord tillsammans med honom i bunkern?

 

Sara Stridsberg har skrivit en fängslande novell, "Kalender Braun", som handlar om just Hitlers älskarinna.

 

Novellen börjar med att Eva Braun sitter på tåget, på väg till Hitler. Han har uppmanat henne att "dra ner gardinerna när tåget passerar platserna [de] har talat om", troligen för att hon ska besparas åsynen av det krigshärjade landskapet som inte alls är som i deras idylliska drömbilder. Braun, i Stridsbergs novell, sägs vara helt ointresserad av politik.

 

Hon verkar vara en kvinna förälskad i själva kärleken, en kvinna som till varje pris tänker stå vid sin mans sida. Vackra kläder och champagne är en del av hennes vardag och trots att hon noterar att kriget rasar, att "städerna är gråa och ödelagda nu, döda och sönderslagna", är det som om det som händer utanför hennes och Hitlers intima sfär bara är ett låtsaskrig.

 

Frågan är där igen - går det att förstå sig på den här kvinnan? Berättaren konstaterar:

 

"Vidare beskrivningar av dig ur litteraturen; mild, naiv, svärmisk, drömsk. Jag lägger till din dödslängtan till protokollet. Eftersom den måste finnas där. Dragningen till underjorden. Definitivt."

 

Braun förbereder sin egen död. Hon skänker bort älskade ägodelar - kläder och smycken - och hon och Hitler skriver sina testamenten tillsammans bara timmar efter att de ingått äktenskap med varandra. Allt i novellen pekar mot undergången, också genom själva stämningen. Alla rosor som Hitler skänkt till Braun, får rummet att lukta "som ett begravningskapell." Samtidigt som hon vet att slutet är nära, är hon lycklig att äntligen få förenas med mannen som hon älskar.



Sara Stridsberg
Foto: Frankie Fouganthin

Sara Stridsbergs novell får mig att tänka på en dikt av nobelpristagaren Wislawa Szymborska. "Första fotot av Hitler" handlar om den lilla pojken Adolf, långt innan någon vet vilken ondska han ska sprida över världen. Dikten, precis som Stridsbergs novell, ger mig en mycket obehaglig känsla i maggropen. Men de är båda mycket läsvärda.

 

Första fotot av Hitler

 

Och vad är det för en, den där pysen i linnet?

Det är ju lilla Adolf, son till herrskapet Hitler!

Kanske växer han upp och blir en hög jurist?

Eller blir han tenor på operan i Wien?

Vems är lilla handen, örat, ögat, näsan?

Vems är lilla magen som är full med mjölk:

en tryckares, en läkares, en köpmans, en prästs?

Vart ska de små lustiga benen åstad, varthän?

Till trädgården, till skolan, till kontoret, på bröllop

kanske med borgmästarens dotter?

 

När lilla gubben, lilla ängeln, lilla solstrålen

för snart ett år sedan kom till världen

saknades inte tecken i skyn och på jorden:

vårsol var det, pelargonior i fönstren,

positivmusik hördes nere på gården,

en gynnsam spådom i rosa silkespapper,

strax före nedkomsten hade modern en profetisk dröm:

ser man en duva i sömnen, då kommer en efterlängtad gäst.

Dunk, dunk, vem där? Lilla Adolfs hjärta.

 

Napp och blöja, skramla och haklapp,

gossebarnet är välskapt, gudskelov och ta i trä,

liknar föräldrarna och katten i korgen

och barnen i alla andra familjealbum.

Seså, nu ska vi inte gråta,

farbror fotografen under svarta skynket ska säga klick.

 

Ateljé Klinger, Grabenstrasse, Braunau,

och Braunau är en liten men oantastlig ort,

solida firmor, präktiga grannar,

doft av nybakt vetebröd och såpa.

Man hör inte hundarnas tjut och ödets steg.

Historieläraren lättar på kragen

och gäspar över skrivhäftena.

 

 

 

Författare: Sara Stridsberg

Titel: "Kalender Braun"

Ur: Noveller för världens barn
Utgivningsår: 2008

Förlag: Informationsförlaget

Antal sidor: 7

 

Författare: Wislawa Szymborska

Titel: "Första fotot av Hitler"

Ur: Dikter 1945 - 2002
Utgivningsår: 2004

Översättare: Anders Bodegård

Förlag: Ordfront förlag