Tematrio - avbruten läsning

Hos Lyrans noblesser är det dags för en ny tematrio. Varje vecka ges ett nytt tema - sedan är det bara att fundera en stund, välja ut sina egna tre bidrag och skriva ihop ett inlägg. Det roligaste är att hoppa runt på de andra deltagande bloggarna och se vilka böcker de skriver om.

Den här veckan är temat avbruten läsning.

Jag brukar faktiskt läsa ut de allra flesta böcker jag börjar på, även om jag inte alltid är jätteförtjust under läsingens gång. Jag tvingar mig inte att fortsätta av någon slags princip, utan mest för att jag alltid har en förhoppning om att det nog blir bättre så småningom. Snart tar nog berättelsen fart, tänker jag. När jag läst slutet faller nog alla bitar på plats...

Men trots detta lägger till och med jag ibland ifrån mig en bok, utan att ha kommit till sista sidan.

En bok jag försökt att läsa flera gånger är Moment 22 av Joseph Heller. Den är ju en riktig klassiker som man absolut borde läsa någon gång, men av någon anledning tycks jag aldrig komma in i den. Jag vet inte riktigt vad det är. Språket? Eller kanske ämnet?

Jag minns bara någon slags krigsmiljö som inte direkt lockade mig att läsa vidare. En tung början helt enkelt. Kanske kommer jag att gilla boken om jag bara kan ta mig förbi de första sidorna (ni hör att jag inte helt gett upp hoppet).

Ibland är det språket som gör att jag lägger ifrån mig en bok. Jag kan reta mig ganska rejält på dåligt eller tråkigt språkbruk, men om bara berättelsen är tillräckligt spännande eller gripande kan jag  ibland bortse från det. Men det finns undantag. När ett speciellt språkbruk ställer sig som en mur mellan mig och berättelsen. Då klarar jag det inte.

Som med vissa av Björn Ranelids böcker. Man kan ju verkligen inte påstå att han inte är skicklig med språket eller att han inte har en tanke med sina formuleringar, men jag får snudd på en allergisk reaktion av alla metaforer, liknelser och upprepningar. Allt respekt till Ranelid (och jag har faktiskt läst ut i alla fall två av hans romaner), men han stil är inte för mig!

Mitt tredje exempel är en bok som jag ganska nyligen lade ifrån mig utan att ha läst till slutet, nämligen Maria Svelands Systrar & bröder. Jag kunde inte låta bli att reta mig på hennes skildring av den misslyckade hustrun och mamman. Som om precis alla kvinnor som gifter sig måste hamna i samma fälla? Här spelade det också in att jag hade så många andra, i mitt tycke mer intressanta böcker, som väntade på att bli lästa.

Sedan var jag på Bokens Dag i Hässleholm, där Sveland var en av de författare som berättade om sitt skrivande. Faktum är att jag då tyckte att jag mycket bättre förstod avsikterna med hennes böcker. Hon var en intressant föreläsare, helt enkelt. Jag tror kanske ändå inte att Systrar & bröder kommer att tilltala mig mer, men jag är glad att jag fick lyssna till Sveland själv.

Bokens Dag i Hässleholm

Imorgon, lördagen den 26 oktober, är det äntligen dags för Bokens Dag i Hässleholms Kulturhus. Mellan klockan 13 och 17.15 kan man få möta Gabriella Håkansson, Maria Sveland, Johan Theorin, Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg.

Jag ser mest fram emot att lyssna till Gabriella Håkansson. I bokklubben inför Bokens Dag har vi läst hennes Aldermanns arvinge, en historisk roman som jag verkligen tycker om och har skrivit om här och här. Boken kan med rätta kallas en riktig tegelsten och det ska bli spännande att höra hur det går till att arbeta med ett sådant mastodontprojekt, som dessutom bara är del ett av två!

I bokklubben har vi också läst Maria Svelands Systrar & bröder. Jag är inte lika förtjust i den boken, men det ska ändå bli spännande att möta Sveland, som jag tänker mig har en hel del åsikter om till exempel syskonskapet och äktenskapet.

 

Johan Theorin har jag lyssnat till en gång tidigare, och minns hans stora scennärvaro och kärleken till skrönorna. Hans deckare om Öland är favoriter hos mig och just nu är han aktuell med Rörgast, den fjärde boken i serien.

 

Jag har med stor behållning läst de två första delarna i Sara Bergmark Elfgrens och Mats Strandbergs böcker om Engelsfors. Jag funderar på hur det fungerar när två personer skriver ihop, och  hoppas dessutom att arrangörerna lyckas locka också den yngre publiken till Kulturhuset med valet av de här författarna. Den 15 november släpps Nyckeln, del tre i serien om tonårshäxorna.

 

Ses vi i Hässleholm imorgon eftermiddag?

En smakebit på søndag - Systrar & bröder

Den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten bjuder varje vecka på En smakebit på søndag. Man ger helt enkelt ett smakprov från en bok man för tillfället läser - på det viset kan man hoppa runt på alla deltagande bloggar och få lite nya lästips!

Jag är med i en bokklubb inför Bokens Dag i Hässleholm den 26 oktober, och där har turen nu kommit till att läsa Maria Svelands roman Systrar & bröder. Jag har egentligen bara precis börjat och kan inte säga så mycket om vad jag tycker om boken, men jag tänkte att jag ändå kunde ge er en liten smakbit.

Som titeln antyder handlar boken om syskonskap, som det verkar både på gott och ont. Syskonen i fokus är storasyster Nora, mellansystern Edda och den yngre brodern Per. Man har hittills både mött personerna som barn och som vuxna, och det verkar finnas gott om konflikter dem emellan.

Min smakbit kommer när Edda blivit uppringd av storasyster Nora med anledning av att deras pappa ska fylla sextio. Genast blir samtalet jobbigt eftersom Nora tycker att hon alltid är den som måste fixa allting, och när Edda lägger på känner hon sig som vanligt nedstämd:

Sakta släpade hon sig till sängen och kröp ner och drog upp täcket till hakan.
   En dov värk från magen spred sig i kroppen. Som så ofta när hon pratat med någon av familjemedlemmarna. Som om man var medlem i ett lag. I så fall var hennes familj inte ens ett ruttet korplag. Hennes familj var en bunt idioter, till synes planlöst sammansatta av en pårökt tränare.
   Vilset sprang de omkring på planen och sköt då och då mot något av målen, utan att ha en aning om vilket som var det rätta. Ofta blev de osams och beskyllde varandra för all världens fel och misstag.
   Ett gäng idioter sammanbundna av ett unikt dna. Annars ingenting som visade på någon som helst samhörighet. Förutom historien de ofrivilligt delade. Vissa erfarenheter och upplevelser som band dem ihop och ihop och ihop.
   Ju mer vi är tillsammans. Ju gladare vi blir.

(sidan 14-15)

 

 

Ha nu en riktigt skön söndag!

 

Aldermanns arvinge - den unge William Aldermann

Nu när vi har läst tre fjärdedelar av Aldermanns arvinge i Norra Skånes bokklubb, kan jag konstatera att det är ett hisnande läsäventyr vi har gett oss in på! Från att berättelsen mestadels har kretsat kring huset på Harley Street, även kallat Templet, har handlingen nu fört oss till det krigshärjade Frankrike och vidare över Alperna till Italien.

 

Detalj från eftersättsbladet i Aldermanns arvinge

 

Det är arvingen själv, William Augustus Obediah Fitch Aldermann, som tillsammans med sin nye lärare, Josias Gebhardt, har inlett sin Grand Tour, i anda med äldre bildningsideal. William har hunnit bli tonåring vid det här laget och har börjat inse mer och mer om sig själv och sin plats i världen. Han har också, med Gebhardts hjälp, glimtvis börjat få insikt om sin fars och Dilettantis universum.

 

William är en fascinerande huvudperson. Redan när han var en liten pojke stod det klart att han inte var som andra barn. Han lär sig tidigt att räkna och blir vid bara tre, fyra års ålder skicklig på att göra minutiöst detaljerade miniatyrmodeller av berömda historiska slag. Hans intelligens är häpnadsväckande, samtidigt som han inte har några sociala förmågor. Han växer upp i templet, föräldralös och avskuren från världen utanför, uppfostrad av tjänstefolket och med Richard Payne Knight som förmyndare.

 

Han får en lärare, John Henry Carrington, som undervisar honom enligt en detaljerad plan som Aldermann den äldre har bestämt. Pojken har lätt för att lära och fyller sitt huvud med otroliga mängder boklig kunskap. Samtidigt är han totalt bortkommen i världen utanför templet, vilket blir tydligt när den gamle ordensbrodern Josias Gebhardt kliver in på arenan.

 

Det är nu William börjar vakna upp ur sin isolering. Gebhardts plan är att fortsätta Dilettantis arbete och han ser till att William i små portioner presenteras för antikens ideal och faderns livsgärning. Samtidigt gör Richard Payne Knight vad han kan för att pojken ska förskonas från ordenssällskapets inflytande. Denna kamp, för och mot Dilletanti, ger spänning åt berättelsen. Samtidigt som man som läsare så gärna vill att William ska vakna upp och agera utifrån sin egen vilja, oroas man över vad det kan innebära att han tycks allt mer fascinerad av faderns ideal.

 

Från att ha varit en märklig enstöring kan man nu ana nya sidor hos William. Han börjar inse vilken makt hans rikedomar kan ge honom, men samtidigt sker händelser som gör att han framstår som en mer medkännande person. Under The Grand Tour är också några ur tjänstestaben med i resesällskapet och William visar överraskande medkänsla och omtanke med dem. Det är som att han inte riktigt gör skillnad på folk och folk. Om det är en tanke bakom, eller om han helt enkelt är oförmögen att förstå samhällets oskrivna regler, återstår att se.

 

Williams komplexitet och ibland motsägelsefulla personlighetsdrag gör honom till en mycket intressant huvudperson. Är det hans utsatthet som föräldralös och utan ett givet sammanhang, som gör att han så lätt influeras av Gebhardt? Eller är det faktiskt Williams egen vilja som nu börjar lysa igenom? Är han svag eller stark?

 

Frågorna hopar sig! Jag ser fram emot upplösningen på de sista 180 sidorna av Gabriella Håkanssons roman!

Aldermanns arvinge - några första reflektioner

Jag är med i en bokklubb i regi av Norra Skåne, där man får möjlighet att läsa in sig på ett par av böckerna inför Bokens Dag i Hässleholm i höst. Läs mer om bokklubben och evenemanget här.

Om du vill kan du följa alla inlägg och diskussioner framöver på bokklubbens egen sida.

Idag ska vi ha läst första delen  - drygt 200 sidor - av Aldermanns arvinge av Gabriella Håkansson. Inlägget jag bidrar med, handlar helt enkelt om mina första intryck.

 

"Det här är berättelsen om ett hus." Så börjar romanen Aldermanns arvinge av Gabriella Håkansson. Det är inte vilket hus som helst som står i centrum för den här romanen, utan "Templet", ett nyklassicistiskt palats på Harley Street i London. Ägaren är Gideon Aldermann, stormästare i ordenssällskapet Dilettanti, med en besatthet för de antika idealen och med en hemlig storslagen plan för att revolutionera samhället.

Gabriella Håkansson är skicklig på att återge detaljer. Huset i sig är noggrant beskrivet och blir nästan som ett levande väsen. Romanen utspelar sig i London, men man kan konstatera att det verkligen är Huset som är den viktiga miljön än så länge. London tycker jag beskrivs mer faktamässigt, jämfört med Aldermanns palats som sveps in i vackra adjektiv om material och färger.

Templet är verkligen magnifikt med alla sina utsmyckningar och antikviteter, men samtidigt tar vanligt folk gärna en omväg runt det av rädsla för trolldom, förbannelser och ett rykte i kvarteren att gamle Aldermann har åkallat djävulen. Folk undviker att komma för nära:

"Skuggan, sades det, förändrade både folk och fä. Den som en gång satt sin fot i huset blev sig aldrig mer lik."

Även de olika personerna skildras med ett gott öga för detaljer, speciellt genom beskrivningar av deras kläder. På det viset är det mycket yta. För Aldermann och hans ordensbroder, den gamle fjollige d'Hancarville är klädedräkten viktig, och den ska vara i en klassisk stil som egentligen tillhör en helt annan tid:

"[d'Hancarvilles] mossgröna sammetsbonjour syntes knappt under massorna av vitt halskrås. Trots att knäbyxor hade gått ur modet envisades han med att bära sammetsculotter med stora silverspännen och vita rosettprydda silkesstrumpor."

Men vad döljer sig under den pråliga ytan? Om man skrapar lite på romanens översta lager väller en stark mystik fram. Själva huset bidrar förstås till denna känsla, men det är något mystiskt också med ordenssällskapet Dilletanti. Vad ägnar de sig åt egentligen?

Spänningen blir inte mindre när Aldermann dör och hans testamente tillkännages. Hans ordensbröder d'Hancarville och Richard Payne Knight har fått veta att det som Aldermann kallar "le grand oevre" är färdigt, men testamentet läses upp utan att de får reda på var denna hemliga plan finns. Ska de kunna hitta den? Efter att ha läst denna första del av romanen är det en av frågorna som gör att jag blir oerhört sugen på att läsa vidare!

Rik författarhöst i Skåne

Nu är hösten här, vilket innebär att man kan hitta bibliotekens höstprogram och göra upp planer på vilka författare man gärna vill se. Jag har sammanställt några olika evenemang här, men skriv gärna i kommentarsfältet om du vill tipsa om något som jag har missat!

Jag vill börja med att nämna Kristianstad Bokfestival som går av stapeln den 5-7 september, alltså redan i slutet av den här veckan. Som sig bör på en festival är utbudet rikt - vad sägs om bland annat Marjaneh Bakhtiari, Lina Wolff, Gustav Fridolin, Anne Rambach, Åsa Nilsonne och Ingrid Hedström? Dessutom chans att fynda böcker vid alla bokbord som slås upp på stadens gågator under lördagen! Läs ett tidigare inlägg om Bokfestivalen här.

I Kristianstad kan man också lyssna till deckarförfattaren Kjell Eriksson, på stadsbiblioteket, onsdagen den 18 september kl. 19.00.


Vidare nu till Hässleholm. Där kan man den 8 oktober kl. 19.00 höra Jenny Jägerfeld på Kulturhuset. Föreläsningen har den lockande titeln "En författarkväll med biblioterapi och glimten i ögat."

En annan författare i Kulturhusets höstprogram är Karin Brunk Holmqvist, som kommer till Hässleholm den 24 oktober.

I Hässleholm kan man också delta i Bokens dag, den 26 oktober. Läs mer om detta här.


På Lunds stadsbibliotek kan man delta i ett novellcafé med författaren Lina Wolff som värd. Hon delar med sig av skrivarerfarenheter och inspiration vid tre olika tillfällen under hösten - kl. 15.00,  den 11 september, 23 oktober och 4 december.

Torsdagen den 3 oktober är det dags att ta del av författaren Patrik Lundbergs erfarenheter av att vara adopterad, i evenemanget som heter precis som hans debutroman, Gul utanpå.  Evenemanget benämns som ett författarbesök för unga och äger rum kl. 13.00.

Den danska poeten Pia Tafdrup kommer till Lund den 16 oktober kl. 18. Hon ska läsa ur och berätta om sin senaste diktsamling Salamandersol.

Hela höstprogrammet på Lunds stadsbibliotek hittar du här.


Malmö stadsbibliotek har två programserier med mycket intressanta författarbesök. I Internationell förtattarscen fokuseras på den översatta litteraturen och förutom författarna själva bjuds det på uppläsningar av skådespelare. Två av författarna som kommer till Malmö är Pèter Nàdas, den 28 november, och Åsne Seierstad, den 11 december. Se hemsidan för hela programmet.

Den andra programserien heter En timme med, och här fokuserar biblioteket på den svenska skönlitteraturen. Först ut är Sami Said, som fick stor uppmärksamhet med sin debutroman Väldigt sällan fin. Han kommer till Malmö den 12 september kl. 19. Sedan följer Henning Mankell den 5 oktober kl. 17, och till sist Lena Andersson, den 24 oktober kl. 19.


I Helsingborg och orterna runtomkring hittar man Bibliotek Skåne Nordvästs höstprogram. Hela programmet kan du läsa här, men jag vill gärna tipsa lite extra om två av författarbesöken.

Det första är Göran Rosenberg som kommer till Ängelholms bibliotek den 11 november kl. 19. Jag tyckte mycket om hans Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz, som ju också vann Augustpriset 2012.

Dessutom kan man lyssna till Håkan Nesser, denna gången i på Påarps bibliotek, den 27 november kl. 18. Nesser är aktuell med romanen Levande och döda i Winsford.

Till sist, ett författarbesök på Osby bibliotek. Det är Marianne Cedervall som ska prata om sitt författarskap och speciellt boken Stormsvala, den 16 oktober kl. 19.

Vad lockar dig i höstens författarutbud?

Bokklubb med Norra Skåne och Skånska Dagbladet

Norra Skåne och Skånska Dagbladet har startat en bokklubb som jag har anmält mig till.

På Bokens dag, lördagen den 26 oktober, kommer man på Kulturhuset i Hässleholm att kunna lyssna till författare som Gabriella Håkansson, Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren, Maria Sveland och Johan Theorin. Tanken med bokklubben är att de som vill ska kunna fördjupa sig i författarnas nya romaner och på så sätt få ut ännu mer av författarbesöken.

Den första boken som ska läsas i bokklubben är Gabriella Håkanssons Aldermanns arvinge. Tanken är att man ska läsa romanen i etapper och sedan dela med sig av sina intryck över internet - man behöver alltså inte befinna sig i Skåne för att vara med.

Visst låter det trevligt? Häng med du också! Anmälan sker senast den 5 september. Instruktioner hittar du här.