Maj och juni 2026

I maj och juni gick mycket tid åt till att planera och fira en student, så läsningen (och annat) fick stå tillbaka lite. Men en del riktigt bra böcker blev ändå lästa.

Till Kulturkollos världsdelsutmaning som fokuserade på Europa läste jag Härkomst av Saša Stanišić från Tyskland (och forna Jugoslavien), Vad vi kan veta av engelske Ian McEwan och Familjelexikon av Natalia Ginzburg från Italien. Här kan du läsa vad jag tyckte och skrev om böckerna. 

Jag hann också med några barnböcker, till exempel Oskar Kroons Min vän skurken, en bok för åldern 6-9 år om en flicka som blir vän med en nötväcka, men också så småningom får en annan kompis. Två bilderböcker blev det också, Klara Bartilssons fantasifulla Drömskåpet och Lidia Brankovics Välkommen till känslornas hotell. Båda finurliga och läsvärda, även för vuxna läsare.

Johanne Lykke Naderehvandis roman Rök och speglar utspelar sig i Malmö i en bohemisk teatermiljö. Bernarda växer upp med sin bror Silas i en teaterfamilj, och tillsammans med vännerna Asta och Fox lever de i sin egen fantasivärld, ofta lämnade ensamma av föräldrarna. I vuxen ålder ser Bernarda tillbaka på barndomen och tvingas konfrontera vad som egentligen hände. Det här är en roman som handlar om vänskap, sorg och skuld, och här finns en lockande osäkerhet om vad som är sant och vad som är inbillning.  

En annan svensk roman, som visserligen utspelar sig i England under början av 1900-talet, är Norfork Falls av Carina Rydberg. Irene Bear anländer till godset Norfolk Falls för att arbeta som sällskapsdam åt den rika Emma Bloomsworth. Irene rymmer från ett traumatiskt förflutet, men förstår snart att även personerna på godset bär på  mörka hemligheter och begär. Stämningen är hotfull och kuslig, med tydliga influenser från 1800-talets gotiska romaner. En annorlunda och lite obehaglig bok. 

Till sist blev det också en roman från Kanada av favoritförfattaren Lise Tremblay. Judiths syster är en lågmäld uppväxtroman som utspelar sig under en sommar i slutet av 1960-talet i Chicoutimi i Québec. Berättaren är en tolvårig flicka som tillbringar dagarna med sin bästa vän Judith. Flickorna ser upp till Judiths äldre syster, Claire, som drömmer om ett annat liv och deltar i en danstävling med chans att ta sig till Montréal. Romanen handlar om hur ett barn börjar förstå de vuxnas värld, och skildrar teman som vänskap, klass, familjerelationer och längtan efter frihet. Riktigt bra!

April 2026

 

Under april månad läste jag av någon anledning ganska många barnböcker. Jag kan varmt rekommendera Augustin Erbas trilogi om Vilma och hennes äventyr i andra världar och tider där hon möter diamantdrakar, slemvävare och öronkrypare, och en och annan person ur historien. Förutom äventyrskänslan har böckerna en helt fantastisk och sarkastisk humor som jag tycker mycket om. Böckerna i trilogin är Det gula ljuset, En gömd värld och Dödsmärkt. Läs den första och sen finns det stor chans att du slukar de andra två av bara farten.

Jag har också läst Fabian Göransons andra seriebok om Klara, Teknokraternas plan. Boken fortsätter där den augustprisade första delen Klara - Tvättbjörnarnas stad slutade och beskriver Klara och de andra tvättbjörnarnas kamp mot teknokraterna och den mystiske Doktor Nuragen som vill riva all gammal bebyggelse och istället bygga hus i betong och glas. Riktigt spännande läsning och fint med kombinationen av text och illustrationer. 

Bilderböcker blev det också i april, eftersom 2026 års ALMA-pris tilldelades kanadensiske Jon Klassen. Jag hade redan läst flera av hans böcker, men passade på att låna hem de två jag hade kvar, nämligen Vi hittade en hatt och Det är inte min hatt. Hattar verkar vara vanligt förekommande i Klassens böcker och hans minimalistiska och humoristiska berättarstil skildrar teman som osäkerhet, ägande och moral. Ett bra val (som vanligt) av ALMA-juryn.

I bokcirkeln fortsatte vi läsa böcker med biografiskt eller självbiografiskt innehåll genom Viktor Noréns Jag går min väg. Boken handlar om Noréns uppväxt, hur han tidigt bestämde sig för att bli rockstjärna och hur musiken på olika sätt följt honom genom livet. Här finns också fina skildringar av betydelsen Noréns familj har för honom och sorgliga inslag som när vännen Kristian Gidlund går bort i cancer. Boken fick mig att lyssna på bröderna Norén och deras olika band på Spotify och jag tittade också på serien Bröderna Noréns underbara resa på SVTplay. 

Sista boken jag hann med i april var japanska Mieko Kawakamis roman Alla nattens älskare. Kulturkollos världsdelsutmaning var under april på temat Asien och jag blev genast sugen på att läsa något från Japan. Alla nattens älskare handlar om Fuyuko, en korrekturläsare i trettioårsåldern som lever ett tyst och tillbakadraget liv i Tokyo. Hon saknar nära relationer och upplever att hon mest betraktar livet på avstånd. När hon börjar försöka bryta sitt mönster och öppna sig för andra väcks både en stark längtan efter närhet och en rad svåra och omvälvande känslor. En riktigt bra bok. 

Världsdelsutmaningen: Alla nattens älskare av Mieko Kawakami

Kulturkollo har en världsdelsutmaning där man under mars och april skulle läsa böcker från Asien. Jag läste två böcker från Sydkorea - Ru av Kim Thúy som var en omläsning, och Baek Heenas senaste bilderbok Hur du gör magiska godiskulor.

Jag var också sugen på att läsa något från Japan och valet föll på Alla nattens älskare av Mieko Kawakami. Romanen handlar om Fuyuko, en 34-årig korrekturläsare som lever ett ensamt och stilla liv i Tokyo. Hon har nästan inga nära relationer och det känns som att hon mest låter livet passera utan att riktigt vara en del av det. När hon börjar försöka förändra sin tillvaro och öppna upp sig för andra, bland annat genom att knyta nya kontakter, väcks både en längtan efter närhet och en massa svåra känslor.

Jag gillar hur Kawakami skildrar Fuyokos inre liv - det händer inte så mycket på ytan, men desto mer inom henne. Ensamheten kändes trovärdig och ibland nästan obehagligt igenkännbar. Språket är enkelt men träffsäkert, och tempot är lugnt på ett sätt som passar berättelsen. Jag uppskattade också att boken inte försöker ge några enkla svar, utan låter känslorna och frågorna stanna kvar.

Nu är jag spänd på vilken nästa världsdel blir i Kulturkollos utmaning.

November & december 2025

Här kommer årets sista lässammanfattning! 

November och december var båda bra läsmånader för mig. Jag läste två novellförfattare till Novelltolvan 2025 - både Virginia Woolf och Tessa Hadley är favoriter - Woolf sedan länge och Hadley en relativt ny bekantskap. Av Woolf läste jag "The New Dress", "The String Quartet" och "In the Orchard ", alla med Woolfs omisskänliga inre tankeflöden och associationer. Av Hadley läste jag "Ställföreträdaren" och "Fläcken", också de riktigt bra noveller. 

När det finns en ny deckare av M.W. Craven vill jag gärna läsa, så Krypskytten med Washington Poe, Tillie Bradshaw och de andra kastade jag mig över. Jag var också sugen på att läsa andra delen av Kjersti Anfinnsens trilogi om den pensionerade hjärtkirurgen Birgitte Solheim, Ögonblick för evigheten, och det var lika givande läsning som den första delen, De sista smekningarna. I maj kommer tredje delen, Dödsverk, och den kommer jag så klart också att läsa. 

Till bokcirkeln var december månads bok Yllans snillrika systrar av Malin Sturesson. Romanen är en feelgood i historisk miljö och extra roligt är att den utspelar sig i min hemstad, Kristianstad. Riktigt njutbar läsning på många sätt! Jag är också med i en bokcirkel på jobbet där vi läser barn- och ungdomslitteratur, och även om jag tyvärr missade vår träff hann jag i alla fall läsa både Vår tupp är död av Per Gustavsson och Anders Sparring, och Valens bibliotek av Zidrou. Båda var charmiga böcker, den om tuppen är tänkt för åldern 6-9 år och Valens bibliotek är mer av en allåldersbok i form av en bilderbok.

Övriga böcker jag läste under årets två sista månader valde jag för att de skulle passa in i Kaos-utmaningen, och det blev en riktigt trevlig blandning. För att kunna bocka av en Nobelpristagare läste jag Jon Fosses Sömnlösa, som dessutom var en Nobelpristagare jag hade kvar att upptäcka (jag försöker läsa något av alla som någon gång tilldelats priset). Boken är den första i hans Trilogin och jag vill absolut läsa de andra två delarna också. Jag trivdes faktiskt med hans sätt att skriva långa meningar utan skiljetecken. 

Ett par mer klassiska författare blev det också, på ett annat språk än svenska och engelska plockade jag fram Karen Blixens Babettes gæstebud, som jag alltså läste på danska. En brevroman skulle jag också bocka av och då hittade jag Fjodor Dostojevskijs debutroman Arma människor. Jag gillade båda, men Blixens bok var min favorit, kanske för att människorna i Dostojevskiljs bok var ganska neurotiska och irriterande. 

Bilderboksvärlden blev temat när jag skulle läsa en fackbok och valde Bilderboksmakare, ett samlingsverk där läsaren kan stifta bekantskap med en mängd både svenska och internationella författare. Lite på samma tema blev den biografi jag valde, eftersom jag passade på att läsa Paul Gravetts bok om Illustratören Tove Jansson. Jag tycker alltid det är intressant att fördjupa sig i ett författarskap jag gillar, och här handlade det alltså om Janssons illustrationer, allt från de tidigaste uppdragen hon fick redan som tonåring, till illustrationerna om muminvärlden. 

Det blev ännu fler böcker till Kaos-utmaningen. Gabrielle Filteau-Chibas Coyote valde jag eftersom jag skulle läsa en bok på temat rovdjur, Adania Shiblis En oansenlig detalj passade in på ett land i krig (Palestina) och Jesmyn Wards Sing, Unburied, Sing valde jag eftersom jag skulle läsa något av en svart författare. Alla var riktigt bra, och jag gillade särskilt Jesmyn Wards bok om den dysfunktionella familjen kring trettonårige Jojo i Mississippi. 

Till sist, två böcker som också var de allra sista jag prickade av i utmaningen. Från Indien läste jag Ghachar Ghochar av Vivek Shanbhag, en roman som handlar om hur snabb och oförtjänt rikedom långsamt bryter ner en familj – moraliskt, psykiskt och relationellt. Från ett land jag aldrig tidigare läst något valde jag Remote Control av Nnedi Okorafor. Boken är ett slags science fiction med inslag av afrikansk mytologi, och den utspelar sig i ett framtida Ghana. En ung flicka vandrar rastlöst mellan städerna, åtföljd endast av en räv. Rykten följer henne – man säger att hon är uppfostrad av Döden själv och att olycka och förintelse lämnas i hennes spår. 

Läsåret 2025 är alltså slut och nu återstår att fundera på om jag ska ha några särskilda läsmål för 2026. Kanske blir det en ny Kaos-utmaning eller kanske något annat. Jag återkommer till detta, men något som (på ett kravlöst sätt) "tvingar" mig att variera min läsning, vill jag gärna utgå ifrån.

Juni 2025

Vi har redan hunnit några dagar in i juli och jag vill passa på att sammanfatta förra månadens läsning. Som vanligt blev det en ganska blandad kompott.

Klara Bartilssons Pärlan är en bilderbok som handlar om en liten pärla som vaknar i sitt skal långt nere på havets botten. Pärlan vill utforska världen men håller på att gå vilse i skogen av tång. Då möter hon en stjärna från himlen som lyser upp djuphavsnatten, och tillsammans ger de sig ut på ett färgsprakande och magiskt äventyr. 

Nästa bok jag läste var också en barnbok, nämligen Ulf Starks En liten bok om kärlek. Boken utspelar sig i slutet av andra världskriget och handlar om en pojke som döps till Fred. På grund av kriget bevakar Freds pappa gränsen långt norrut och mamman stickar sockor och vantar för att pappan ska hålla sig varm. Fred saknar sin pappa och undrar hur det ska bli om han inte kommer hem till jul. Han funderar också mycket på Elsa, den bästa flickan i Freds klass. Hon har burrigt hår och kan slå vem som helst i armbrytning, och Fred är kär i henne.

Marion Brunet är 2025 års Almapristagare och nu har jag läst hennes första bok översatt till svenska. Grått hav skildrar en grupp ungdomar som gett sig ut på en långväga seglats. Det är välskrivet och emellanåt andlöst spännande. Känslan man får ibland är närmast klaustrofobisk. Teman som vänskap, kärlek, hierarkier och död utforskas. Jag vill gärna läsa mer av Brunet, men får vänta på översättningar eftersom min franska är i det närmaste obefintlig.

Till Novelltolvan 2025 läste vi noveller av den amerikanska författaren Lucia Berlin. Jag hann med två stycken och gillade dem båda. Här kan du se vilka jag läste och vad jag tyckte.

De ovärdiga av Roy Jacobsen var månadens val till bokcirkeln. Den här romanen utspelar sig i Oslo under den nazityska ockupationen, och vi får följa ett gäng barn och ungdomar som skapar helt egna regler. De bedrar, förfalskar dokument och bryter sig in i de rika kvarteren. Carl, Olav och Roar är barn som tvingas bli vuxna och kämpa för sin överlevnad under en svår tid. Jacobsen är som alltid en skicklig berättare och det här var en intressant tid att läsa om.

Jag läste också Förbannad kanin, en novellsamling av sydkoreanska Bora Chung. Det här är en novellsamling som ingen annan. Vad sägs om en novell där en kanin som det vilar en förbannelse över förökar sig och ruinerar ett helt företagsimperium, eller en novell om en flicka som blöder guld istället för blod? En av novellerna handlar om en man som är förälskad i sin robot och i en annan novell blir en kvinna gravid eftersom en biverkning av att äta p-piller för länge, enligt läkaren, kan vara att man blir gravid. Det här är gränsöverskridande och fascinerande läsning. Jag gillar!

En diktsamling hann jag också med, nämligen Kristofer Folkhammars Måla. Titeln kan både syfta på verbet och en jordlott, vilket passar fint in i Folkhammars skildring av uppväxten i en bruksort. Diktsviten växlar mellan nutid och dåtid och det är som att diktjaget söker svar om nuet genom betraktelsen av det förflutna. 

Till sist, läste jag också om Tove Janssons Sommarboken. Jag blev ombedd att tipsa om en bok till Högskolan Kristianstads Instagram och vilken bok kan då passa bättre än den kanske somrigaste boken jag vet?

Jag fick också en del avbockat i Kaosutmaningen. På nr 38: Läs en bok från ett land med kust mot Medelhavet passade jag in Brunets Grått hav, på nr 15: Läs en bok från ett nordiskt land fick jag in De ovärdiga. Förbannad kanin av Bora Chung passade perfekt på nr 1: Läs en bok med två ord i titeln, och slutligen prickade jag av nr 24: Läs en bok som utspelar sig på en ö med hjälp av Tove Janssons Sommarboken. Nu har jag läst 18 av 40 böcker i Kaosutmaningen. För att klara den behöver man läsa 20, men som det känns just nu tror jag att jag siktar in mig på alla 40. Vi får se, men det kommer ju en lång bokhöst så småningom.

Maj 2025

Maj blev för mig en läsmånad med ganska brokigt innehåll. 

I Novelltolvan 2025 läste vi noveller av Lydia Davis. Jag lånade samlingen Jag har det rätt bekvämt men skulle kunna ha det lite bekvämare, och förutom titelnovellen läste jag "Minnesrunor i lokaltidningen", "Tågets magi" och "Pianot". Här kan du läsa vad jag tyckte om novellerna.

Jag läste också ett antal bilderböcker, en genre som jag tycker ofta är minst lika underhållande för vuxna som för barn. Mark Wallenius och Aron Landahl har skrivit Buren, som handlar om en flicka som är på besök hos sin mammas kompis Biggan. Bakom huset har Biggan byggt en bur där det sitter en räv. Hos Biggan finns också flickan Maj, som verkar göra lite som hon själv vill.

Lösa trådar av Almapristagaren Isol handlar om Lily som ofta tappar bort saker. Mormor pratar ibland om att det finns en annan värld som kallas för Andra sidan, och Lily undrar om det är där som alla hennes borttappade saker hamnar?

David Sundin har skrivit en bilderbok om vår kanske mest kända barnboksförfattare, Känner du Astrid Lindgren? Titeln anspelar förstås på Känner du Pippi Långstrump? och boken berättar om Astrids liv, från barndomen till döden. Bland annat kan vi läsa att Astrid gillade att klättra i träd och att hon svarade på precis alla brev hon fick av sina läsare. 

Två spänningsromaner blev det också under maj månad. Huset vid Pärlälvens slut av William Älgebrink är en ruskig historia om ensamvargen Dylan som arbetar med att köra traktens skolbuss. Han har ett trasigt förflutet och inbillar sig att hans hjärta ska sluta slå om han inte fyller på med mer blod i sin kropp. Boken är nominerad till Årets bok och blev också nominerad till årets debut av Deckarakademin 2024. Jag gillar boken, men är ändå inte riktigt övertygad om dess storhet. Visst är det spännande, men jag hade önskat mig mer av bakgrund och djup för att riktigt överraskas och förfasas över händelserna som sker.

Den andra deckaren jag läste var The Frozen People, Elly Griffiths senaste bok och den första delen i en ny serie. Jag slukade verkligen boken, men samtidigt vet jag inte om jag riktigt köper premisserna för handlingen. Jag avslöjar inget som man inte får reda på om man läser på bokens omslag när jag säger att handlingen inkluderar tidsresor. I övrigt är det samma realistiska stil som vanligt med Griffiths böcker, med en intressant huvudperson, Ali Dawson, en kvinna i femtioårsåldern med knallrött hår och sarkastisk humor. Hon skickas tillbaka till år 1850 och upptäcker att brotten i dåtid och nutid har kopplingar till varandra. Naturligtvis måste man köpa hela idén om tidsresor om man fullt ut ska kunna ta till sig boken, och jag vet inte om jag bara måste vänja mig vid tanken eller om det helt enkelt inte lockar mig. 

Tre andra romaner jag läste under månaden tog mig till två olika delar i världen, nämligen Kanada och Japan. Både Lise Trembleys Driftens väg och Tanya Tagaqs Spricktand utspelar sig i Kanada, men böckerna är sinsemellan mycket olika. Trembleys bok handlar om fem äldre kvinnor vars förhållanden antingen tagit slut eller är på väg mot sitt slut. Som vanligt skriver Trembley sparsmakat och kompakt, men med ett rikt innehåll. Spricktand är Tagaqs debutroman och handlar om en inuitflickas uppväxt i norra Kanada på  sjuttio- och åttiotalet. Realistiska scener präglade av våld och alkoholmissbruk är blandade med drömska avsnitt färgade av inuitisk mytologi. Romanen är inte helt lättillgänglig, men absolut både njutbar och intressant.

Till bokcirkeln har jag läst japanska Yoko Ogawas roman En gåtfull vänskap. Den här romanen handlar om vänskapen mellan en matematikprofessor som lider av ett tillstånd som gör att hans närminne bara sträcker sig 80 minuter tillbaka i tiden, och hans hemhjälp och hennes unga son. Det är en charmig berättelse även om det förstås också finns en underliggande tragik. Handlingen kretsar mycket kring matematik och baseball - de intressen som kommer att förena de tre huvudpersonerna, och det var faktiskt intressanta teman att läsa om. Jag tycker också om hur boken fokuserar på vikten av att leva i nuet och hur viktigt det är med vänner. Det ska bli kul att se vad de andra medlemmarna i bokcirkeln tyckte om boken.

I Kaosutmaningen kunde jag bocka av en hel del genom maj månads läsning. På nummer 9: Läs en deckare, passade jag in Elly Griffiths The Frozen People och på nummer 16:  Läs en bok vars författare tillhör en ursprungsbefolkning passade Spricktand av Tanya Tagaq in perfekt. Dessutom fick jag in Lösa trådar av Isol på nummer 20: Läs en bok vars titel börjar på L och Driftens väg av Lise Tremblay på nummer 26: Läs en bok av en författare från Kanada. I och med detta har jag bockat av 14 av 40 beskrivningar av utmaningen, och vi har inte riktigt kommit halvvägs genom 2025. Det bådar ju gott för att klara av utmaningen. 

Januari 2025

Årets första månad har varit en riktigt bra läsmånad för min del.

Även i år kör jag en novellutmaning och till Novelltolvan 2025 läste jag tre noveller av Chimamanda Ngozi Adichie. Hon skriver om Nigeria och USA och hon gör det på ett oslagbart sätt. Läs här om vilka noveller jag valde och vad jag tyckte om dem.

Till bokcirkeln läste jag Sally Rooneys Intermezzo, en bok jag verkligen sett fram emot att läsa. Precis som med det jag läst av författaren tidigare, så gillar jag verkligen den här romanen. Den handlar om två bröder, Peter och Ivan Koubek, som försöker hitta sin plats i tillvaron efter faderns död, och i förhållande till varandra. Brödernas syskonskap står i fokus, men här finns också deras mer eller mindre komplicerade kärleksförhållanden, vilket man nästan förväntar sig av en roman av Rooney. Riktigt bra!

Jag läste också den grafiska romanen Gender Queer: A Memoir av Maia Kobabe, en bok som på grund av sitt LGBTQ-tema under flera år varit den mest förbjudna boken i USA. I boken får man följa Maia under hens uppväxt och utveckling som asexuell och icke-binär. Det är riktigt gripande och intressant, och ger en personlig inblick i frågor om kön och identitet.

Nästa bok jag läste var An Yus Efterklang, en roman som handlar om Song Yan som bor i Beijing tillsammans med sin man och hans mor. Son Yan hade velat blir konsertpianist, men valde bort den drömmen när hon gifte sig. Nu ger hon istället pianolektioner och försöker hantera sin svärmor när maken ständigt är bortrest på olika affärsresor. En dag anländer en mystisk svampleverans från mannens hemprovins, och om nätterna drömmer hon om talande svampar och att hon är fast i ett rum utan dörrar. När hon börjar göra efterforskningar om svampleveranserna kommer hon till ett övergivet hus med ett piano mitt i den myllrande storstaden. 

Ella-Maria Nuttis Till träden skildrar en helt annan miljö, nämligen den svenska  fjällvärlden. En dotter ger sig ut på skotertur med sin pappa, men de kör omkull och fastnar på kalfjället. När de tingas vänta tillsammans, isolerade i en stuga utan möjlighet att återvända till bebodda trakter, tvingas de också att komma närmare varandra. De får både tillfälle att fråga sig hur det blev som det blev, och hur de kan närma sig varandra igen som far och dotter.

Jag har också läst ett antal barnböcker under månaden som gått. Chop Chop av Linda Bondestam är en stor favorit, och jag gillade också Brorsans kompis Robban av Maja Hjertzell och Joanna Hellgren. 

Jag har bestämt mig för att försöka klara Kaosutmaningen 2025 under året, en utmaning där man läser böcker enligt en lista på olika teman. I början brukar det lösa sig fint så att böckerna jag ändå skulle ha läst passar in i utmaningen, men på "Läs en bok som publicerades på 1960-talet" letade jag själv upp Vem älskar Yngve Frej? av Stig Claesson. Det var ett bra val och jag tyckte boken var både underhållande och skildrade en intressant men kanske bortglömd grupp människor i avfolkningsbygden.

Kaosutmaningen 2025 har för övrigt gått riktigt bra. Jag har förutom boken från sextiotalet redan bockat av en prisvinnande bok, en barnbok, en bok med svart omslag, en nominerad till Augustpriset, en grafisk roman och en roman som utspelar sig i snö och is. 

Nu hoppas jag att också februari blir en riktigt bra läsmånad. 

April 2024

Vi är redan några dagar in i maj och det är hög tid att sammanfatta april månads läsning.

Målet för Novellresan var Djurriket, och här kan du se vad jag tyckte om de noveller som blev lästa på temat. Jag träffade på flera hundar, en apa och en elefant på min resa.

Till bokcirkeln läste jag We Are all Completely Beside Ourselves av Karen Joy Fowler (en bok som också råkade passa fint in i djurtemat). Boken handlar om Rosemary som växer upp med en bror och en syster. När hon var liten pratade hon för mycket, och nu när vi träffar henne är hon precis tvärtom. Något dramatiskt och tragiskt, som vi först inte får veta något om, har inträffat, och när boken börjar har har båda syskonen försvunnit ur Rosemarys liv. Jag gillade verkligen boken, som både var fängslande och tankeväckande.

En annan roman jag hann med under månaden var Weyward av Emilia Hart. Den här boken handlar om tre generationer kvinnor som alla vill gå sin egen väg och som betraktas som annorlunda av samhället och normerna som råder. Den nutida berättelsen handlar om Kate som flyr från ett destruktivt och våldsamt förhållande, Violet är ung på 1940-talet och gör uppror mot hur hennes far tycker hon ska vara, och i den äldsta berättelsen från 1600-talet står Altha anklagad för att vara en häxa. Tyvärr hade jag nog lite för höga förväntningar på boken, och tyckte den var lite väl förutsägbar även om det var underhållande läsning.

Under april månad var jag också på Litteralund, en konferens för barn- och ungdomslitteratur. Som vanligt var programmet digert och väldigt intressant. Till exempel lyssnade jag på ALMA-pristagaren Jean Claude Mourlevat:

Jag fick också upp ögonen för Jon Klassen, en bilderboksförfattare jag aldrig tidigare läst. Jag passade på att bekanta mig med hans Stenen från himlen, Jag vill ha min hatt och Dödskallen.

Den sista boken som blev läst i april var Blir du ledsen om jag dör? av Nicolas Lunabba. Vi får följa hur Nicolas som arbetar med utsatta ungdomar i Malmö, mot alla rekommendationer låter Elijah, en av killarna, flytta in på hans soffa. Nicolas blir som Elijas storebror, farsa och baskettränare i ett, och det visar sig att också Elijah ska komma att betyda mycket för Nicolas. Det här är en gripande bok, som jag varmt kan rekommendera.

September 2023

September passerade ruskigt snabbt, men det har knappt känts som en höstmånad, tycker jag. Återstår att se hur oktober blir.

I början av månaden hade jag redan kommit långt i Karl Ove Knausgårds Vargarna från evighetens skog - del två i en trilogi - så den har jag läst klart. Jag är väldigt förtjust i de här böckerna, så att jag ska läsa den tredje delen är en självklarhet, även om jag nog väntar ett tag. Riktigt välskrivet är det, och jag ser verkligen fram emot att se hur allt ska knytas ihop i den tredje boken.

Jag har också hunnit med en kriminalroman, nämligen The Searcher av Tana French. Boken handlar om Cal Hooper, en före detta polis som flyttar från Chicago till en liten by på Irland för att börja ett nytt liv. Där blir han bekant med en pojke som övertygar honom att hjälpa till att hitta pojkens storebror som har försvunnit. Det här är lika mycket en roman om vänskap, som en spännande historia. Att huvudpersonen inte längre är polis gör också att utredningsmetoderna blir lite annorlunda. 

Från Irland tog jag mig till Japan, genom Senseis portfölj av Hiromi Kawakami som är vår nästa bok i bokcirkeln. Jag gillade den här lågmälda berättelsen om vänskapen och kärleken mellan en ensam kvinna i fyrtioårsåldern och hennes före detta lärare i japanska. Lättläst och samtidigt tänkvärt.

När Pija Lindenbaum skapar något nytt vill jag läsa, så bilderboken Frekes fot har jag också tagit del av. Det här är en lite skruvad berättelse om Freke Lundberg som fått ett par snygga och snabba skor. Han har på sig dem när han går och lägger sig, men på morgonen när han vaknar är den ena skon borta. Dessutom är också foten som skon satt på försvunnen. Freke börjar leta och fråga runt om någon sett hans sko och fot. 

September är också månaden för både Kristianstad bokfestival och Bokmässan i Göteborg. Jag besökte båda och hade hur trevligt som helst. På Kristianstad var det förutom författarbesök också ett litteraturquiz och en konsert med Johan Airijoki. Och på Bokmässan var det det ju extra allt, som vanligt. Här bjuder jag på några bilder av en del av de programpunkter som jag tog del av:

Joshua Cohen och Jonas Hassen Khemiri om sina böcker Netanyahus och Systrarna.

Kjell Westö och Lena Frölander-Ulf om hur det är att leva tillsammans med en annan författare. 

Abdellah Taïa om sin roman Leva i ditt ljus.

Sjón och Solvej Balle om Codex 1962 och Om uträkning av omfång.

Denise Mina

Augusti 2023

Den första höstmånaden är här, även om det verkar som om vi kan hoppas på ganska soligt väder, i alla fall här i Skåne. Dags då att sammanfatta augusti månads läsning.

En ganska stor del av månaden har jag ägnat mig åt Karl Ove Knausgårds Vargarna från evighetens skog till bokcirkeln. Jag har fortfarande en bit kvar av denna tegelsten - som jag verkligen gillar! - så det blir ingen sammanfattning av den idag. Däremot förklarar den det i övrigt ganska magra antalet lästa böcker.

Jag bestämde mig för att bekanta mig med någon mer författare från Nobelprislistan, och trots att jag förstås är väldigt bekant med Bob Dylan i alla fall i musikväg, hade jag aldrig läst något han skrivit. Valet föll på If Dogs Run Free, en låttext som blivit illustrerad och utgiven som barnbok. Dylan tilldelades Nobelpriset 2016. 

En annan Nobelpristagare som ägnar sig åt lyrik är irländska Seamus Heaney, som fick priset 1995. Jag har tidigare läst enstaka dikter av honom, men aldrig en hel diktsamling. North är en samling där innehållet blandar äldre historia och mytologi med en skildring av livet i Nordirland under "The Troubles." 

Den sista boken jag hann med att läsa ut under augusti var Sofia Lundbergs Det sista konstverket. Den här romanen handlar om Hanna Stiltje, en konstnär som mot slutet av sitt liv presenterar ett ovanligt konstverk som ingen verkar förstå sig på. Läsaren får sedan följa hennes historia, från barndomen som fosterbarn, till en konstnärstillvaro i New York. Jag tyckte boken stundtals var ganska underhållande, men tyvärr fanns det en del i handlingen som jag inte tyckte var särskilt trovärdigt. 

Nu ser jag fram emot att läsa ut Vargarna från evighetens skog, och säkert något annat som lockar också.

November 2022

I november ägnade jag mig åt att läsa böcker från några av länderna på min lista Jorden runt på 100 böcker. Det är en läsutmaning helt utan tidsgräns, där jag bockar av och skriver in när jag läser en bok från ett nytt land. Ibland dröjer det ett tag innan jag kan bocka av, eftersom jag bara skriver ner en bok på varje land (och ibland läser jag ju flera böcker från ett land som redan är avbockat). 

Under månaden som gått har jag i alla fall besökt tre nya länder: Mexico i Fernanda Melchors Paradais, Sydkorea i Sun-Mi Hwangs Hunden som vågade drömma och Schweiz i Fleur Jaggys Tuktans ljuva år. Jag gillade alla tre, men särskilt Paradais om Polo som arbetar som fastighetsskötare till de rika i grindsamhället Paradise, var riktigt välskriven och drabbande.

I bokcirkeln har vi fortfarande deckartema och vi läste Darktown av Thomas Mullen. Emellanåt var det en tung bok att läsa - inte bara på grund av handlingen, utan för att den var så kompakt. Jag tyckte ändå boken var en stor läsupplevelse. Den utspelar sig i Atlanta 1948, och beskriver de första svarta poliserna i Darktown, ett afroamerikanskt område i staden. Förutom att vara en spännande thriller, skildrar boken rasism, orättvisor och ett stycke amerikansk historia. 

Jag är också med i en bokcirkel som läser och diskuterar barn- och ungdomslitteratur, och den här gången fokuserade vi på norska Gro Dahles bilderböcker. Hon tar ofta upp svåra ämnen, som till exempel incest, psykisk ohälsa och missbruk. Jag läste fem av hennes böcker: Bläckfisken (om sexuella övergrepp), Akvarium (om en frånvarande mamma), Mammas hår (om depression), Ollianna (om Olli som känner att han egentligen är en flicka) och Grävlingdagar (om en pojke som inte vill gå till skolan). Det är svåra ämnen, men mycket läsvärda böcker. 

Lite poesi hann jag också med, genom Athena Farrokhzads diktsamling Åsnans år. Hon kallar åsnan för djurvärldens proletär, och boken innehåller allt från inblickar i berättarjagets vardag, till dikter om åsnor i olika skepnader och fantasier om att åsnorna en dag ska göra uppror. 

I november inledde jag också läsningen av augustprisnominerade Björnjägarens döttrar: en berättelse om sju systrar av Anneli Jordahl, och vilken bok det är! Men mer om den får det bli nästa gång.

Oktober 2022

Oktober månad bjöd på ganska varierad läsning. Jag inledde med fyra noveller från Novellix presentask om Drömmar. Här ingår noveller av Tessa Hadley, Virginia Woolf, Kristina Sandberg och Jane Austen. Jag blev extra förtjust i Tessa Hadleys "Solsting" och tänker (igen) att jag borde läsa fler av hennes noveller. Jag har också upptäckt att en pockethylla från String är perfekt för just novellixerna.

Det var också i oktober som det tillkännagavs att årets Nobelpris i littereratur tilldelades Annie Ernaux. Motiveringen löd: 

"för det mod och den kliniska skärpa varmed hon avtäcker det personliga minnets rötter, främlingskap och kollektiva ramar."

Jag hade inte läst något av hennes böcker tidigare, även om jag kände till henne och hade planer på att läsa. Men i och med Nobelpriset blev det lite fart på läsandet och jag läste två av hennes romaner. Sinnenas tid handlar om en kvinna som har en relation med en gift man. Omständigheter handlar om hur Ernaux som ung kvinna blir gravid och genomgår en illegal abort. Jag tycker verkligen att Ernaux är läsvärd, och av de två böcker jag läst hittills är Omständigheter min favorit. 

I bokcirkeln fortsatte vi med deckartemat och oktober månads bok var Lisa Jewells Natten Tallulah Murray försvann. Den handlar om en ung mamma som tillsammans med sin pojkvän försvinner spårlöst. Kvar finns tjejens mamma som alltså är mormor till den lilla pojken som hon nu själv får ta hand om. Boken nystar upp vad som egentligen hände med Tallulah och det är spännande och underhållande läsning. Nästa bok i temat är Darktown av Thomas Mullen. 

Jag har också läst två bilderböcker av ALMA-pristagare: Joni och grottans hemlighet av Baek Heena och Jaga oss inte av Eva Lindström. Bilderböcker är verkligen inte bara för små barn - jag njuter av läsningen utan minsta småtting i närheten. 

En författare jag alltid vill läsa när det kommer något nytt, är John Ajvide Lindqvist. Hans Verkligheten handlar om realitystjärnan Heidi Hallberg som börjar fundera på om hennes liv kanske bara är en enda simulering. Jag tycker idén är riktigt bra, men blev faktiskt inte så fångad av berättelsen. Tur då att det finns mer nytt av Ajvide Lindqvist. Han är också aktuell med kriminalromanen Skriften i vattnet. Den vill jag verkligen läsa.

Verkligheten hade jag med mig hem från årets Bokmässa och där köpte jag också Einar Kárasons roman Tunga moln. Boken skildrar en flygplansolycka på 1940-talets Island och en av huvudpersonerna är en autistisk pojke som får en viktig roll i räddningsarbetet. Precis som med Kárasons förra bok, Stormfåglar, handlar Tunga moln om ett ämne som jag egentligen inte brukar vara lockad av. Men båda de här böckerna fångar mig verkligen. 

Jag återvände också till en klassiker, nämligen Anton Tjechovs Tre systrar. Jag och sambon såg teaterföreställningen Tre lite äldre systrar som är en fortsättning på vad som egentligen hände med Olga, Masja och Irina, och inför det passade jag på att friska upp minnet lite. Jag gillade både Tjechovs pjäs och den nya pjäsen - särskilt Maria Kulle som Masja var lysande.

Juli & augusti

Här kommer en sammanfattning av sommarens läsning under juli och augusti. Det blev en ganska blandad kompott, men ett tema hade jag bestämt mig för på förhand, nämligen att läsa ikapp författare som tilldelats ALMA-priset.

Nederländska Guus Kuijer som vann priset 2012 hade jag aldrig läst något av, så jag lånade hem Florian Knol: Ett alldeles vanligt kaos. Det är en charmig bok om pojken Florian som en dag upptäcker att en sparv gärna vill sitta på hans huvud i det röda håret. Andra stora händelser i Florians liv är att Katja från hans skola förklarar att hon är kär i honom, och att de båda lär känna gamla fru Raaphorst som verkar glömma och blanda ihop saker och ting. Tillsammans bestämmer de sig för att hjälpa den gamla damen.

Jag har också läst två böcker av 2011 års vinnare, Shaun Tan från Australien. Cikada är en bilderbok som handlar om kontorsarbetaren Cikada som blir mobbad på sin arbetsplats, och som i slutet genomgår en fantastisk förvandling. Ankomsten är en bok helt utan ord, där illustrationerna skildrar en familj som emigrerar till ett nytt land. Båda böckerna är riktigt läsvärda.

Jag har länge tänkt läsa Bridge to Terabithia av Katherine Paterson, och eftersom också hon är en ALMA-prisvinnare passade det ju bra nu (hon vann 2006). Boken handlar om Jess Aarons som tränar för att blir den snabbaste pojken i skolan. Men den dag kommer en ny tjej, Leslie Burke, till klassen, och det visar sig att hon springer ännu fortare. Jess och Leslie bor grannar och utvecklar en nära vänskap. Tillsammans skapar de fantasilandet Terabithia i skogen på andra sidan ett vattendrag som de svingar sig över med hjälp av ett rep.

Dessutom har jag läst en bok av en ALMA-pristagare till, men Meg Rosoff hade jag redan läst sedan tidigare. Den här gången valde jag The Great Godden, om en familj en sommar på sitt lantställe. Boken har massor av härlig sommarkänsla, men när bröderna Kit och Hugo kommer för att bo med familjen, blir det början på något mörkare som kommer att förändra livet för dem alla. Jag gillar verkligen allt jag läst av Meg Rosoff, och den här boken är inget undantag.

Förutom ALMA-pristagare har jag läst många andra riktigt läsvärda böcker. Jag har läst om Kerstin Ekmans Händelser vid vatten till min bokcirkel, och jag tyckte om möjligt ännu mer om den nu. Det är verkligen en av mina absoluta favoritböcker. 

Annat jag verkligen gillade var Elly Griffiths The Locked Room (jag läser varje ny bok om Ruth Galloway så fort jag får tag på den), Nina Wähäs Babetta (fascinerande och välskrivet om kvinnlig vänskap) och Vivian Gornicks skildring av sitt liv i New York, i Den udda kvinnan och staden. Dessutom hann jag med John Ajvide Lindqvists och Mia Ajvides humoristiska bok Alternativa fakta om fåglar och Eva Ströms diktbok från pandemiåret, Jag såg ett träd (riktigt bra!).

Till sist, en bok som jag inte blev riktigt klok på, men som jag ändå inte kan släppa taget om: Lapvona av Ottessa Moshfegh. Jag förväntade mig något annorlunda, eftersom alla Moshfeghs böcker känns nyskapande och speciella. Boken är fängslande och välskriven och samtidigt är människorna och händelserna i den nästintill groteska. Ibland beskrivs detaljer som ligger nära det som vi tycker är "normalt", men som ändå är vridet ett par varv till så att det känns fel. 

I centrum står Marek, en pojke som är missbildad sen födseln. Han är son till en fattig fåraherde och bor i utkanten av byn. Längst upp på berget bor Villiam, herren över dem alla, som vältrar sig i lyx och förnedrar sina tjänare. Andra intressanta personer är prästen Barnabas, som inte bryr sig om religion men som gärna är med och delar makten och rikedomarna, och den blinda häxan Ina som har ammat nästan alla barn i byn. Boken är verkligen en läsupplevelse som ger en mycket att fundera på.

Maj 2022

Maj var väl inte den bästa av läsmånader för mig, men det har varit mycket annat som slukat min tid. Något har jag i alla fall läst.

I bokcirkeln läste vi Nora Ikstenas roman Modersmjölken, och den gillade jag verkligen. Boken utspelar sig i Lettland och handlar om en flicka och hennes mamma. De berättar växelvis och när man väl kommit underfund med vem det är som talar i vilket kapitel, flyter läsningen på. Mamman arbetar som kvinnoläkare och ter sig på sätt och vis kall mot sin dotter, som finner trygghet i mormodern och styvmorfadern. Ändå är mamman och dottern hårt bundna till varandra, något som visar sig många gånger. Mamman lider av psykisk ohälsa, vilket inte blir bättre när Sovjetstatens tvång driver henne att leva ett liv hon inte vill. Det är en tid av förtryck som skildras, och det är naturligtvis svårt att inte dra paralleller till Ryssland och dagens Ukraina.

Jag passar förstås på att bocka av Lettland från listan till Jorden runt på 100 böcker.

Jag har också läst en bok från Sydafrika, nämligen The Promise av Damon Galgut, den senaste Bookerprisvinnaren. Det här är också en mycket läsvärd bok, som handlar om tre syskon som växer upp på en gård i Sydafrika. Boken inleds med att deras mamma dör, och den yngsta dottern Amor har hört att den svarta tjänstekvinnan som arbetar hos dem, ska få ärva det hus hon bor i på egendomen. Detta löfte följer sedan genom boken och genom fyra decennier. De andra syskonen, Anton och Astrid, får vi också följa genom livets olika skeden. Galguts sätt att berätta är verkligen fantastiskt. Berättelsen flödar fram och emellanåt påminner det nästan om Virginia Woolfs stream-of-consciousness. Det är en njutning att läsa.

Förutom de här två romanerna har jag läst ett antal noveller:  "Gåva gömd i ynkedom" av Lars Ahlin,  "Nicodemus Dodge" av Mark Twain,  "Fågel Fenix" av August Strindberg, "En dags väntan" av Ernest Hemingway och "Få kvinna i hus" av Hedin Brú. Särskilt Strindberg och Hemingway skriver riktigt bra noveller, tycker jag.

I förra veckan besökte jag vackra Umeå för en bibliotekskonferens, och då fick jag vara med på en visning av Bildmuseet. Just nu är en av utställningarna från Årets bilderbok, nämligen Vitvivan och Gullsippan av Pija Lindenbaum:

Det var spännande att få se Lindenbaums otroligt fina originalmålningar till boken:

När jag ändå var i Umeå passade jag på att vandra genom "Saras tankegång", en tunnel vid centralstationen som är en hyllning till Sara Lidman. På väggarna sitter citat från hennes böcker, som det här från Lifsens rot:

Vi får se om juni blir en bättre läsmånad än maj. Jag har i alla fall en intressant bokcirkelbok att ta mig an, nämligen Eufori av Elin Cullhed. Den handlar om Sylvia Plath och jag tänkte försöka hinna med några av hennes dikter också. Innan dess ska jag läsa ut Ondskans nätverk, en deckare av finska Max Seeck, som jag läser just nu.

Kaffepaus à la Eva & ALMA

Jag förgyller kaffepausen med att läsa om ett par av Eva Lindströms bilderböcker: Alla går iväg och Kom hem Laila. 

Lindström tilldelades ju ALMA-priset (Astrid Lindgren Memorial Award) tidigare i veckan, ett pris som går till en författare, illustratör eller en organisation som bidrar till litteraturens betydelse för barn och unga. Tidigare har också svenska Barbro Lindgren vunnit, men priset är alltså internationellt och har tilldelats författare från många olika länder.

I Alla går iväg blir Frank ensam. Han ser hur de andra har det kul tillsammans, men tycker samtidigt att allt är som vanligt. Han gråter tårar ner i en kastrull och kokar marmelad. De andra blir nyfikna på vad Frank håller på med och till slut vill de nog ändå komma och äta rostat bröd och dricka te hos Frank.

Kom hem Laila börjar direkt med textraden "Du får en luftmadrass", och vi ser Laila ensam i ett ödsligt ökenlandskap. På varje sida erbjuds hon sedan saker, som en sjö, en stig och en hallonyoghurt, om hon bara kommer hem till de andra. Precis som i Alla går iväg är det mycket bild och bara lite text i boken.

Jag gillar verkligen Lindströms sätt att berätta. Böckerna tar ofta upp stora och allvarliga frågor, men ändå med en alldeles speciell humor, och illustrationer som man verkligen känner igen som Lindströms, så fort man ser dem.

Eva Lindströms böcker ges ut på Alfabeta bokförlag.

Kaffepaus à la Sara & Beatrice

 

Jag dricker kaffe och njuter av Vi går till parken, med text av Sara Stridsberg och illustrationer av Beatrice Alemagna. Boken är stor och tung med illustrationer som riktiga konstverk på tjocka sidor i kartong. Den handlar om parkens magi, hur barnen hela tiden dras dit. Ibland händer det spännande saker i parken, ibland händer inget alls, men barnen vill inte gå därifrån. Vi går till parken gavs ut på Bokförlaget Mirando 2021.

Kaffepaus à la Baek Heena

 

Jag är väldigt förtjust i sydkoreanska Baek Heenas bilderböcker. Jag är en hund handlar om hunden Goosl, som kommer till pojken Dongdongs familj. Goosl har många hundsyskon spridda över staden och när han hör någon av dem yla, stämmer han in i hundsången. Men det är hans nya familj som är viktigast för honom. Särskilt femåriga Dongdong som han måste hjälpa för att han ibland är så kinkig och klen. Men på natten när Goosl blir utestängd på balkongen för att han råkat göra sina behov inomhus, kommer Dongdong och sover tillsammans med honom under en filt.

En mysig bok med fina bilder - passar bra till en kopp kaffe.

Kajsa Kavat på tredje advent

 

Idag är det tredje advent och jag hämtar lite julkänsla i Astrid Lindgrens berättelse om Kajsa Kavat. Visst minns ni Kajsa som bor med sin mormor som försörjer sig genom att sälja karameller på torget? När mormor ramlar och bryter benet tar Kajsa över alla bestyr hemma inför julen. Hon tar också över karamellförsäljningen och det går riktigt bra eftersom alla tycks vilja handla av den minsta lilla torggumman någon har sett. Trots mormors benbrott, blir det till slut en riktigt välsignad jul för Kajsa och hennes mormor.

Astrid på första advent

 

Idag när det är första advent passar det bra med en julbok som sällskap till kaffet. I En jul i Småland för länge sen berättar Astrid Lindgren om en av sin egen barndoms jular, med huggning av gran, stöket inför julafton och leken med kusinerna på julkalaset hos mormor. Massor av jul, helt enkelt, och Cecilia Heikkiläs illustrationer är verkligen stämningsfulla.

Ha en fin första advent!

2 x Jimmy Liao

Jimmy Liao är en taiwanesisk bilderboksförfattare och illustratör, som jag  blev introducerad för genom den bokcirkel för barn- och ungdomslitteratur vi har på arbetet. Det är jag riktigt glad för.

I bokcirkeln läste vi två av Liaos böcker. 

Stjärnenatt är tänkt för lite äldre barn och handlar om en flicka och en pojke som rymmer tillsammans. När månen glömde riktar sig till åldrarna 6-9 år och handlar om en liten pojke som hittar och tar hand om månen, som fallit ner från himlen och landat i gräset, alldeles svag och blek. 

Det som först slår mig när jag läser Liaos böcker är illustrationerna. Det är nästan som att orden förstärker bilderna istället för tvärtom, och jag gillar verkligen det. 

Liao leker med perspektiven. Ofta är huvudpersonen liten, jämfört med exempelvis vissa djur som istället är onaturligt stora. Han är riktigt bra på att förmedla barnets verklighet och känslor av ensamhet och litenhet. 

Jag vill gärna läsa fler av Liaos böcker. 

Titel: Stjärnenatt

Författare: Jimmy Liao

Översättare: Anna Gustafsson Chen

Utgivningsår: 2013

Förlag: Mirando

Antal sidor: 128

Titel: När månen glömde

Författare: Jimmy Liao

Översättare: Anna Gustafsson Chen

Utgivningsår: 2019

Förlag: Mirando

Antal sidor: 113