Årets ALMA-prisvinnare är utsedd

ALMA-priset, eller Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne som det egentligen heter, har delats ut sedan 2003. Det räknas som världens största pris inom barn- och ungdomslitteraturen, och som ni kanske minns gick det ifjol till vår egen svenska Barbro Lindgren.

 

Alldeles nyss tillkännagavs årets vinnare, nämligen PRAESA (Project for the Study of Alternative Education in South Africa), en organisation som arbetar läsfrämjande för barn och ungdomar.
 

 

Såhär lyder juryns motivering:

Med läsglädjen som ledstjärna ger PRAESA unika möjligheter för barn och ungdomar i Sydafrika att få tillgång till litteratur. Kreativa läs- och berättarprojekt skapar sociala sammanhang och gör litteraturen levande på flera språk. PRAESA visar genom sitt enastående arbete hur avgörande böcker och berättande är för att berika barns och ungdomars liv.

Läs mer om årets vinnare här.

Tematrio - Påsk

Dags för ännu en tematrio hos Lyran, och den här gången är ämnet Påsk. Lyran skriver:

 

"Häxor? Godis? Deckare? Påskens händelser i Jerusalem? Något annat påskigt? I år är Påsktrion helt valfri, berätta om tre filmer, böcker, godissorter, traditioner ni på något sätt förknippar med påsken!"

 

1. Jag, precis som många andra, förknippar påsken med godis, och vad är då godare än choklad? Därför blir min första roman i trion den gamla favoriten Chocolat av Joanne Harris. Ni minns säkert hur Vianne Rocher kommer till den lilla franska byn och öppnar en chokladbutik mitt under fastan.

 

2. Nästa bok har ett allvarligare ämne. Klassiska Barabbas av Pär Lagerkvist handlar om den rövare som blir dömd till döden men sedan benådas, då Jesus blir korsfäst i hans ställe.

 

3. Till sist, lite påskekrim enligt den norska traditionen. Dock blir det ingen norsk deckare, utan en från Frankrike. Nästan överst i min att-läsa-hög ligger Madonnan i Notre-Dame av franska Alexis Ragougneau. Jag har alltså inte läst ännu, men blir väldigt sugen när jag läser från baksidestexten:

 

"Dagen efter det årliga firandet av Jungfru Maria i Notre-Dame hittas en vacker ung kvinna, helt klädd i vitt, död på en av kyrkans bänkar. Den unga åklagaren Claire Kauffman leder utredningen, där alla misstankar snart pekar mot en fanatiskt religiös man som kallas den blonda ängeln. Men en av Notre-Dames präster anar att den unge mannen är ett villospår, och påbörjar en privat utredning inom kyrkans väggar."

Söndagens smakbit - Boken om Mademoiselle Oiseau

På Flukten fra virkeligheten kan man varje söndag dela en smakbit ur något man för tillfället läser, och samtidigt få lästips från alla andras smakbitar. Kul idé!

 

Jag läser som vanligt flera olika böcker samtidigt, men den jag väljer att bjuda på ett smakprov ur är Boken om Mademoiselle Oiseau, skriven av Andrea de La Barre de Nanteuil och illustrerad av Lovisa Burfitt. Boken marknadsförs som en bok för alla från sex år och uppåt, och jag håller med om att i princip alla borde njuta av den charmiga historien och de vackra illustrationerna.

 

Nioåriga Isabella råkar gå av på fel våningsplan och istället för att komma hem till sig, hamnar hon i Mademoiselle Oiseaus lägenhet, full av katter, burfåglar, pärlhalsband och sidenklänningar. Boken handlar om denna vänskap mellan en ganska grå liten flicka och en överdådig och tidlös dam, allt i en väldigt parisisk miljö.

 

Min smakbit kommer från sidan 11, när läsaren först introduceras för Mademoiselle Oiseau:

 

"Egentligen är det ingen som känner Mademoiselle Oiseau. Folk bara vet att hon  bor där uppe. En del säger att hon har bott där i hundra år. Men det verkar konstigt för när man ser henne på balkongen ser hon inte ens gammal ut. Mademoiselle Oiseau är som en blandning av flicka och tant. En smal liten blandning med stora, yviga lockar.

     I håret har hon en hel uppsättning av fjädrar, paljetter, flor och fågelbon. En granne säger sig till och med ha sett henne med en uppstoppad hermelin bakom örat. Men det var kanske bara en av hennes katter som ville göra sig till.

     Under allt det spretiga tittar två stora, sotiga ögon och en körsbärsmun fram. Målad som en stumfilmsaktris är hon minsann. Men hon är långt ifrån stum. Då och då kommer en lång harang franska svordomar nerdimpande framför någon oskyldig typ på gatan.

     Mademoiselle älskar svart, ändå lyser det om henne. Kring hals och handleder virar hon meterlånga pärlhalsband som skiner och gör små hoppfulla ljud. Det ser ganska tungt ut, allt det där i håret och pärlorna, ändå rör hon sig lika smidigt som en katt i sina skyhöga klacka-skor.

     Nej, inte kan Mademoiselle Oiseau vara hundra år."

 

Lite fler av de helt fantastiska illustrationerna måste ni också få se:

 

 

 

 

Tomas Tranströmer 1931-2015

Favorit i repris: Ugglans vårquiz

Nu har våren äntligen kommit - solen skiner, fåglarna sjunger som galna och överallt sticker små krokusar upp sina huvuden. Vad passar då bättre än att testa sina bokkunskaper just vad gäller vårliga texter?

 

Så ta en paus, och roa dig med att svara på frågorna nedan! Som vanligt hittar du svaren längst ned på sidan.
 
                                            Lycka till!

 

1. Vem har skrivit den berömda vårdikten, som inleds med dessa rader?


"Ja visst gör det ont när knoppar brister.
    Varför skulle annars våren tveka?"



2. Vår i Bullerbyn, skriven av Astrid Lindgren och illustrerad av Ilon Wikland, är en riktig hyllning till våren! Men vad heter egentligen barnen i Bullerbyn? Se hur många du kan komma på!

 

3. Majgull Axelsson skrev år 1997 en roman med en vårmånad i titeln. Boken handlar om Desirée som ligger förlamad i sin sjukhussäng, oförmögen att ens tala. Trots sin belägenhet utnyttjar hon ändå sina krafter till att sätta käppar i hjulet för sina tre systrar. Vad heter romanen?

 

4. Påsken infaller ju om våren, och år 1900 skrev denne svenske författare ett drama med just namnet Påsk. Hans hustru nummer tre i ordningen fick spela huvudrollen som Eleonora. Vem är författaren? För en bonuspoäng: Vad heter hustrun?
 

(På bilden nedan syns hustrun i en annan av sin makes pjäser)

5.  Vilken av Astrid Lindgrens karaktärer, gör varje vår sitt berömda vårskrik?

 

 

6. Johan Theorin har skrivit en kvartett av spänningsromaner som alla utspelar sig på Öland. Varje bok representerar en av de fyra årstiderna, så min fråga är förstås: Vilken titel utspelar sig om våren?

 

 

7. An April Shroud är den fjärde boken i en serie av en manlig engelsk deckarförfattare. Seriens huvudpersoner heter Dalziel och Pascoe, men vad heter författaren?

 

8.  Elsa Beskow har skrivit och illustrerat många barnböcker. Bland annat har hon gjort bilder till några av våra mest älskade barnvisor, till exempel den om blåsippan:

 

"Blåsippan ute i backarna står,
niger och säger att nu är det vår."


Vem var det som tonsatte visan om blåsippan?

De rätta svaren:

1. Karin Boye 2. Britta och Anna (i Norrgården), Lisa, Lasse, och Bosse (i Mellangården) och Olle och Kerstin (i Sörgården) 3. Aprilhäxan 4. August Strindberg och Harriet Bosse 5. Ronja Rövardotter 6. Blodläge 7. Reginald Hill 8. Alice Tegnér

4 X Selma

Selma Lagerlöf tillhör utan tvekan mina favoritförfattare - ingen kan som hon bygga upp en spännande historia och berätta om fängslande människoöden.

 

Inte sällan finns en blandning av religiösa funderingar och folktro med i hennes berättelser, och ibland är texterna snarast spökhistorier. Men alltid säger de något om människorna, om deras tillkortakommanden och triumfer -  helt enkelt om hur det är att vara mänsklig.

 

Den här fina kvartetten från Novellix är inget undantag. I Dödskallen läser jag om dödgrävaren som inte lyckas bjuda in någon till julmiddagen, och då i sin besvikelse och i vredesmod istället till bordet tar en dödskalle som han hittat i en jordhög på kyrkogården.

 

I Vägen mellan himmel och jord uppenbarar sig döden för en gammal överste, och denne får veta att hans tid mycket snart är kommen. Översten får lust att ge sig ut på vandring denna sin sista dag, och vid ett klassiskt vägskäl måste han välja den väg som betytt mest för honom.

 

Tjänsteanden handlar om en skomakarlärling som hämtar gravmull på kyrkogården, för att till skomakaren skaffa en spirrtus - ett slags hjälparväsen som ska förändra hans liv. Här har vi klassisk spökstämning i kubik, och när lärlingen inte förmår lämna ifrån sig gravmullen han förvarar i en liten ask, börjar han förändras.

 

I Frid på jorden firas det jul, och mitt i husbondens läsning av guds ord märker hans vuxna dotter hur ytterdörren öppnas på glänt och en grå och oansenlig gestalt slinker in i stugan. Det är en kvinna, utmärglad, täckt i trasor med ansiktet halvt gömt bakom grånat hår - men vem är hon egentligen?

Läs de här novellerna, och njut av de vackra omslagen!

 

Tematrio - huvudstäder

Dags för tematrio med ännu en kul utmaning från Lyran:

 

"Berätta om tre böcker som utspelar sig i olika huvudstäder!"

 

1. Den första romanen jag väljer, Igelkottens elegans av Muriel Barbery, utspelar sig i Paris. Renée döljer skickligt sin kärlek för konst och musik bakom en sur och obildad fasad som portvakt. I huset bor också den överbegåvade flickan Paloma som bestämt sig för att begå självmord den dag hon fyller tretton, och efter ett tag flyttar även den belevade affärsmannen Kakuro Ozu dit. Dessa tre personers vägar korsar och inget blir sig längre likt.

 

2. Nästa roman är ännu en av mina favoriter av Tracy Chevalier. Falling Angels utspelar sig  London och tar sin början 1901. Två familjer möts på en kyrkogård när de tar hand om gravarna som råkar ligga intill varandra, och trots olikheter i klass och smak blir döttrarna i familjerna bästa vänner. Det är en spännande epok som skildras - drottning Victoria är död och en ny tid nalkas.

 

3. Till sist, Theodor Kallifatides roman En lång dag i Athen. Bokens huvudperson återvänder till den grekiska huvudstaden för att flytta faderns kvarlevor, eftersom hyreskontraktet på hans grav har gått ut. Medan kyrkogårdsarbetarna arbetar, tillbringar berättaren dagen tillsammans med sin bror. Det  blir tid för samtal om liv och död, filosofiska utläggningar och barndomsminnen.

Ulysses #3

Nu har jag läst ett nytt kapitel i James Joyce Ulysses. Som vanligt blir jag överrumplad, fascinerad och får klia mig lite i huvudet för att försöka förstå vissa passager, men jag gillar verkligen att befinna mig i Joyces Dublin.

 

Den här gången har jag läst kapitlet som motsvarar berättelsen om Skylla och Karybdis hos Homeros. Som ni vet använder ju Joyce eposet Odysséen som en slags mall och utgångspunkt i sitt konstruerande av romanen, men det är tydligen långt ifrån alltid som det är så uppenbart exakt hur och i vilken grad de här kopplingarna uttrycks.

 

Enligt grekisk mytologi var Skylla ett sexhövdat monster som var ute efter sjömännen som passerade sundet hon befann sig intill. På andra sidan vattnet fanns virvelströmmen Karybdis som sex gånger om dagen sög i sig vattnet och alla sjömän som fanns i det. Att passera mellan Skylla och Karybdis var alltså närmast omöjligt, även om Odysseus klarade det.

 

I det här kapitlet (nummer nio) motsvaras kampen mellan Skylla och Karybdis inte av en enda motsättning, utan snarare av en diskussion där många olika synpunkter gå emot varandra och kämpar om tolkningsföreträde. Vi befinner oss på Nationalbiblioteket i Dublin, där Stephen Dedalus för ett långt samtal med en poet och andra som arbetar på biblioteket. Ämnet för samtalet är Shakespeare och det råder olika meningar bland annat om hur stor del av Shakespeares personliga liv som avspeglas i hans verk. Annars är den kanske tydligaste - fast oerhört korta - kopplingen till Skylla och Karybdis, att Leopold Bloom, romanens meste huvudperson, precis på slutet tränger sig mellan Stephen Dedalus och hans sällskap Mulligan på väg ut ur biblioteket (som mellan Skylla och Karybdis). Jag är inte riktigt säker på Joyces avsikt med detta, men jag gillar att jag lägger märke till det.

 

Annars är det verkligen Shakespeare och åter Shakespeare som är samtalsämnet i kapitlet. Texten fullkomligt haglar av tydliga och halvt dolda citat och kopplingar till olika pjäser och till sonetterna. Vissa textrader är kursiverade och uppenbara, andra dyker upp inne i den vanliga texten. Ett långt resonemang om olika namn för förstås tankarna till Romeo och Julia ("What's in a name?"), och på ett ställe kallas Stephens sällskap Buck Mulligan istället för PUCK Mulligan (En midsommarnattsdröm). Jag tycker det är jättekul att jag lyckas hitta sådana här kopplingar, samtidigt som jag inser att kapitlet måste vara fullt av andra som helt går mig förbi. Joyce måste onekligen ha haft roligt när han pusslade ihop det här.