Bokmässan 2018

Idag är det sista dagen för Bokmässan 2018. Jag åkte hem igår kväll, helt utsjasad och med surrande huvud efter tre dagar av mässmingel och intressanta föredrag. Men förstås med massor av  upplevelser (och böcker) i bagaget.

Här kommer några bilder från min mässa:

Årets bok 2018 blev 1793 av Niklas Natt och Dag

Bokbloggarfrukost och bokcirkel med Maggie O'Farrell som var med oss på länk.

Komedi i moll av Hans Keilson

Jag hann med ytterligare en roman från tyskan i månadens språk, nämligen Komedi i moll av Hans Keilson.

Boken handlar om det gifta paret Wim och Marie i en holländsk stad under den tyska ockupationen. Utåt sett är de som vilket arbetsamt par som helst, men i själva verket döljer de en hemlighet. I ett rum i huset gömmer de sedan flera månader tillbaka den judiske mannen Nico.

Det är spännande att läsa om situationen ur de hjälpandes perspektiv, hur de riskerar sin tillvaro genom att gömma Nico, men också hur deras goda handlingar ger dem mening och en viss stolthet.

Också Nicos liv i huset skildras. I Keilsons beskrivningar är det lätt att leva sig in i hur svårt det måste vara att hela tiden hålla sig gömd, att smyga sig fram i mjuksulade tofflor, att bara ha schackspel med sig själv och böcker som tidsfördriv. Hur Nicos besök nere i köket för att hjälpa Marie med disken (och få lite mänsklig kontakt) kan vara veckans största händelse.

När så Nico blir sjuk och dör, ställs allt på sin spets. Hur ska de kunna bli av med hans kropp utan att någon förstår att han varit gömd hos dem? Och hur ska han kunna få en anständig begravning? De dråpliga scener som följer är närmast tragikomiska, och för Wim och Marie innebär ett litet misstag att rollerna kastas om.

Komedi i moll är ännu en mycket läsvärd bok från Nilsson förlag.

Titel: Komedi i moll
Författare: Hans Keilson
Översättare: Henrik B. Nilsson
Utgivningsår: 2016 (men urspungligen 1947)
Förlag: Nilsson
Antal sidor: 155

Om det där med kon av Marlen Haushofer

När månadens språk är tyska ville jag passa på att läsa något ur samlingen Österrike berättar: Varma och kalla bad.

Valet föll på en novell av Marlen Haushofer, mycket för att jag kände till hennes namn som författare av romanen Väggen som gavs ut på nytt av Thorén och Lindskog för något år sedan.

"Om det där med kon" är en kort novell, bara fem sidor lång. Det finns hur mycket som helst som barnen i novellens familj är förbjudna att göra, vilket leder till att de oftast har skuldkänslor för allt de ändå råkar ta sig för. Mamman berättar dessutom sedelärande historier för sina barn, för att de inte ska peta in något i elkontakterna eller äta äpplen i sängen så att de sätter i halsen och kvävs.

På slutet av novellen gör händelsen med kon att allt tar en oväntad vändning.

Titel: "Om det där med kon"
Ur: Österrike berättar: Varma och kalla bad
Författare: Marlen Haushofer
Översättare: Yvonne Ihmels
Utgivningsår: 2007 (novellen ursprungligen från 1985)
Förlag: Tranan
Antal sidor: 5

Snart dags för Bokmässan

Senare idag sätter jag mig på tåget till Göteborg och Bokmässan (har längtat länge!).

Mest ser jag fram emot att bara vara på mässan och låta mig överraskas av något föredrag jag kanske inte ens hade tänkt gå på, eller bara hitta massor av böcker jag blir sugen på att läsa.

Några av mina favoritförfattare kommer att vara där, så naturligtvis ska jag försöka lyssna till exempelvis Sara Stridsberg och Jacqueline Woodson. För att bara nämna någon.

Det svåra är som alltid att det inte är möjligt att hinna med allt intressant som erbjuds. Ett val medför att något annat måste väljas bort (ett i-landsproblem, jag vet).

Det ska också bli riktigt roligt att träffa Maggie O'Farrell i en diskussion om hennes senaste bok Jag är, jag är, jag är: ett hjärtslag från döden (arrangerat av kulturkollo i samarbete med Sekwa förlag).

Kanske ses vi på mässan?

Bokbyte i bokcirkeln

På senaste bokcirkelträffen pratade vi om den första boken i vårt science fiction-tema, Ray Bradburys klassiska Fahrenheit 451.

Boken handlar om brandmannen Guy Montag. Det är bara det att brandmännen i den här boken inte släcker bränder, utan istället bränner böcker och faktiskt också husen böckerna finns i (Fahrenheit 451 är den temperatur varvid papper fattar eld).

I det här samhället vill man inte att människor ska kunna tänka själva, så förutom att bränna böcker, fyller de rummen med stora interaktiva teveskärmar, så att folket ska kunna roa sig utan att tänka själv. Det finns inte några verandor på husen längre, eftersom det inbjöd till att sitta och prata och tänka. När man kör bil är det bara tillåtet att köra extremt snabbt så att man inte kan tänka på något annat än bilkörningen. Och så vidare.

Boken är skriven 1953 och det är intressant hur mycket av Bradburys framtidsdystopi som ändå känns ganska nära den värld vi lever i idag.

Nästa bok på science fiction-temat är Out of the Silent Planet av C.S. Lewis. Jag kände faktiskt inte alls till att författaren till Narnia-böckerna också hade skrivit en rymdtrilogi. Det ska bli riktigt intressant att läsa den.

Musselmiddag av Birgit Vanderbeke

När det blev dags för tyska som månadens språk, lånade jag hem Musselmiddag av Birgit Vanderbeke, en bok som länge funnits på min att-läsa-lista.

Musselmiddag är en kort roman, bara 95 sidor, och berättelsen om en familj i förfall växer fram i ett enda flöde, utan kapitelindelning.

Det är en storasyster som berättar, om familjen som flyttat från öst till väst. Familjen består av fyra personer: förutom storasystern, också mamman, lillebrodern, och så pappan som alla i början av romanen väntar på. Mamman förbereder musslor till middagen, eftersom de förväntar sig att pappan ska ha fått en befordran som så klart ska firas. I den här familjen äts  det alltid musslor vid högtidliga tillfällen, men varken mamman eller dottern tycker egentligen om det. Det är pappans favoriträtt.

Allt eftersom texten rullas ut, blir det mer och mer tydligt att alla i familjen hela tiden rättar sig efter pappan. Faktum är att han framstår som en riktig tyrann, som utövar sin makt för att de ska vara "en riktigt familj", en familj som han slipper skämmas för. Den meditativa tonen med fraser som återkommer, gör att jag sugs in i den klaustrofobiska känslan, som bit för bit uppenbarar övergreppen som pappan utsätter sin familj för.

Först när mamman, storasyster och lillebror sitter ensamma framför musslorna och pappans hemkomst dröjer, börjar de erkänna för sig själva och varandra att det vore bättre om pappan faktiskt inte kom hem alls. Om något hemskt hade hänt honom. Och det var inte utan att jag också önskade att det var så berättelsen skulle sluta.

En mycket läsvärd bok.


Titel: Musselmiddag
Författare: Birgit Vanderbeke
Översättare: Ulrika Jannert Kallenberg
Utgivningsår: 2016 (1990 i original)
Förlag: Bakhåll
Antal sidor: 95

Den skänkta timmen av Juli Zeh

Juli Zeh är en tysk författare som jag länge varit nyfiken på. Mitt första möte med hennes texter fick bli novellen Den skänkta timmen från 2011.

Novellens berättarjag stöter ihop med en ung skateboardtjej och sedan med författarpseudonymen GK som för första gången ska avslöja sin rätta identitet. Berättarjaget råkar finnas där för båda när de råkar ut för olyckor, som om det var meningen att just hon skulle beskydda dem.

Den skänkta timmen syftar på den extra timme som uppkommer när klockorna ställs om till vintertid. I Zehs novell är detta en tid när allt tycks möjligt: "en enda timme som inte tillhör någon och som är friare än alla andra årets timmar."

Jag gillar den här novellen och blir sugen på att läsa någon av författarens romaner som finns översatta till svenska, till exempel Fritt fall eller Stopptid.

Novellen passar perfekt in i månadens språk som är tyska, och dessutom passar jag in den på nr. 6 i Läs en novell III, "Läs en novell som översatts från tyskan."


Titel: Den skänkta timmen
Författare: Juli Zeh
Översättare: Anna Lindberg
Utgivningsår: 2011
Förlag: Novellix
Antal sidor: 29

Koka björn av Mikael Niemi

Först hade jag lite svårt att komma in i Koka björn. Sen fastnade jag rejält, och efteråt saknade jag att läsa om prosten och samepojken Jussi. Mikael Niemis senaste bok är en blandning av en historisk roman om väckelseprästen Lars Levi Laestadius och en spännande deckare. Jag tycker det fungerar riktigt bra.

Allt börjar sommaren 1852 när en vallpiga försvinner och man sedan hittar hennes kropp i skogen, vad det verkar slagen av en björn. En jakt på det farliga djuret börjar, men prosten anar att det snarare är en människa de borde leta efter.

Prosten ägnar mycket tid åt att samla in och klassificera växter, och med denna skarpa iakttagelseförmåga undersöker han också brottsplatsen och samlar på sig bevis. Jussi, samepojken som han tagit sig an och lär upp, får öva på att skriva när han antecknar de iakttagelser de gör. Just samspelet mellan Jussi och prosten är en av bokens höjdpunkter.

Jag tycker också om hur det norrländska landskapet målas upp för mig och hur det befolkas av människor som verkligen känns som om de vore av kött och blod.

Boken är nominerad till Årets bok.

Titel: Koka björn
Författare: Mikael Niemi
Utgivningsår: 2017
Förlag: Piratförlaget
Antal sidor: 451