Ulysses, Den store Gatsby och Peter Pan

Måndag igen och dags att ägna sig åt den där masteruppsatsen... Men först en liten uppdatering om helgen, som har innehållit engelskspråkiga klassiker, fast i lite olika form.

 

Läst har jag gjort i James Joyces Ulysses - ögonblicksbilderna från Dublin har hållit mig sällskap så fort jag fått en stund över. Mina inlägg om läsningen av Ulysses fortsätter jag förstås med - snart är det dags för ett nytt.

 

Film har det också blivit. I lördags kväll tittade jag och sambon på Den store Gatsby, ni vet den med Leonardo DiCaprio som Gatsby. När man  verkligen tycker om en bok, som jag gör med F Scott Fitzgeralds The Great Gatsby i det här fallet, kan det ju bli lite av en besvikelse att se en filmatisering. Men jag tyckte filmen var riktigt underhållande.

 

Berättelsen är förstås intressant - det glada tjugotalet på Long Island och nyrika Gatsby som ordnar överdådiga fester i sin villa, egentligen bara i syfte att locka dit Daisy, kvinnan han älskar. I Baz Luhrmanns filmversion blir verkligen lyxen något extravagant och färgglatt, samtidigt som aningarna om att uppsluppenheten inte kan vara i all evighet hela tiden lurar under ytan. En riktigt bra film alltså, men som alltid, läs boken också om du inte redan gjort det. Den är ännu bättre.

 

Igår var det sedan dags för musikal. Vi såg Peter Pan på Kristianstad teater, i en uppsättning av Emil Sigfridsson, och alla i familjen var nöjda och glada. Landet Ingenstans och pojken som aldrig vill bli stor, har onekligen något som lockar. Dels det uppenbara med flygande barn, pirater, indianer och sjöjungfrur, dels den melankoliska tanken på att alla barn faktiskt så småningom måste växa upp och bli vuxna. Barndomen med alla sina äventyr får ett magiskt skimmer.