Lyckan över att få läsa Stoner

Mycket har skrivits vid det här laget om John Williams  Stoner, ni vet den bortglömda romanen om en universitetslärares liv som sedan den återutgavs 2003 har tagit världen med storm. Nu har äntligen jag också läst boken.

Bekantskapen med Stoner har för mig varit ren och skär lycka. Det är nåt ärligt och innerligt över skildringen och som läsare kommer jag huvudpersonen nära. Jag delar Stoners stillsamma glädjeämnen, lider med honom i hans nederlag och när jag slår igen bokpärmarna är det som om jag lärt känna en verklig person av kött och blod.

Stoner föds som enda barn i en fattig lantbrukarfamilj och skickas till universitetet för att läsa till agronom. Men när han hamnar på ett litteraturseminarium väcks en kärlek till skönlitteraturen som ska komma att vara återstoden av hans liv. Han byter inriktning på studierna, arbetar på sin avhandling och bli så småningom själv lärare i litteratur på universitetet.

Vi får också läsa om Stoners misslyckade äktenskap, de varma känslorna för dottern och hur han sent i livet hittar kärleken i en yngre kvinna. Men det är framförallt hängivenheten till litteraturen och undervisningen som utgör stommen i Stoners liv - det är till den han vänder sig i stunder av både glädje och motgång.

Stoner är en melankolisk och vacker berättelse som inte kommer att lämna dig oberörd. Så om du inte redan läst boken, måste du faktiskt göra det.


Titel: Stoner
Författare: John Williams
Utgivningsår: 2012 (min utgåva), 1965 (i original)
Förlag: Vintage Books
Antal sidor: 288