I Monte Carlo låter Stoor oss återvända till Sandra som vi först mötte i Ojura. Vi dimper ner mitt i Sandras sommarsångsland och går vid hennes sida när hon funderar över pojkmannen som gett henne en femkrona för att hon ska följa med in i omklädningshytten, och över att hon vill tillhöra de snygga tjejerna i trekantsbikini när hon blir lite äldre. Hon är ett barn som nosar på det som ska krävas av henne som tonåring och vuxen.
Mest av allt handlar novellen om kärleken mellan de två systrarna, Sandra och hennes storasyster Anneli, som redan har tagit några av stegen på vägen till vuxenlivet. De bråkar som systrar gör, men den ovillkorliga tilliten och tryggheten finns ändå där.
Som alltid i Stoors noveller är språk och val av detaljer helt fantastiskt. Läs inledningen när Sandra vandrar längs landsvägen och noterar "växtskum", "torr underredeslera i timotejen" och älgörten som har "vita blommoln i hela diket". Eller stycket när Anneli kommer hem på natten och kryper ner till Sandra i sängen: "Och Annelis oflätade frisyr, bara överallt, på hela randiga kudden. Hur håret ligger där som riktiga rökslingor från nattens alla norpade cigaretter. En blond rök av annat liv, som landat nu." Jag njuter av formuleringarna och låter Stoors värld målas upp för mig.
Jag passar in novellen på novellsudokuts beskrivning nr. 6: En titel utan ett "s" (i den översta Sverigedelen).
Titel: Monte Carlo
Författare: Stina Stoor
Utgivningsår: 2017
Förlag: Novellix
Antal sidor: 29
gillar Stina Stoor
SvaraRaderaEn stor favorit hos mig!
Radera