Regnmannen: en trädgårdsberättelse av Jonas Karlsson handlar om Ingmar, en pensionerad regissör som sedan ett par år tillbaka bor ensam i huset sedan hans fru dog.
Hans största tröst och intresse har blivit hans frus rosenträdgård, som han sköter med stort engagemang. Över staketet kommer ibland grannen Burman med goda råd kring trädgårdsskötseln, men Ingmar struntar i honom. Han vet bäst själv hur fruns rosor ska tas om hand.
Det finns bara ett problem. Sommaren är ovanligt varm och torr och om det inte snart kommer regn, finns det risk att rosorna vissnar. Det råder till och med bevattningsförbud och grannarna vaktar varandra för att ingen ska dra fram någon bevattningsslang i smyg.
Ingmar kommer att tänka på en gammal kran längst bak i trädgården. Den ska visst vara kopplad till sjövattnet, så kanske kan han använda den för att vattna? När han vrider på kranen börjar det samtidigt att regna. Ett konstigt sammanträffande, tänker Ingmar, men det var väl inget mer med det. Men när han vrider om kranen nästa gång, händer samma sak igen. Och nästa gång också. Ingmar kan inte annat än förstå att det är han som styr regnet.
Som den sanne regissör han är, börjar Ingmar nu att regissera när det ska regna. Han kan inte låta bli att skryta lite för grannen Burman, som blir mäkta imponerad och gärna vill vara inblandad i den berömmelse som han tänker sig att detta kan medföra. Kommunpolitikern Anette Malmgren-Ljungman blir inbjuden för att Ingmar ska kunna hjälpa kommunen med vattenförsörjningen, men han avslöjar förstås inte hemligheten med hur han kan ha förmågan att styra regnet.
Regnmannen är en bok med en lågmäld vardagshumor. Samtidigt är den en bok om viktiga ämnen som att åldras och att förlora en närstående. Teatern lyfts fram som en magisk plats där allt kan hända, precis som trädgården, där Ingmar vårdar sina rosor och sin frus minne. Jag gillar verkligen Regnmannen.
Titel: Regnmannen
Författare: Jonas Karlsson
Utgivningsår: 2019
Förlag: Wahlström & Widstrand
Antal sidor: 244
torsdag 11 juli 2019
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
Åh, den vill jag läsa. Har tittat efter den på bibblan när jag varit där, men den har inte varit inne.
SvaraRaderaJag köade ett tag på bibblan innan det blev min tur :-)
RaderaLyssnar på den nu och det är alltid en upplevelse att höra Karlsson läsa sina egna böcker. Gillar verkligen hans författarstil! Alltid lika träffsäker i personskildringen.
SvaraRaderaGillar också hans stil. Minns att jag med stor behållning lyssnade på en av hans novellsamlingar.
Raderatyckte om denna, tydligen har författarens fader varit förebild
SvaraRaderaKände inte till om förebilden. Intressant!
Radera