Mörkret av Ragnar Jónasson

Jag har läst den isländska deckaren Mörkret av Ragnar Jónasson. Bokens huvudperson är Hulda Hermannsdóttir, en kriminalinspektör vid Reykjavikpolisen som bara har några månader kvar till pensionen. Hennes chef kallar in henne till sitt arbetsrum och förklarar att hon redan om ett par veckor kommer att bli ersatt av en yngre efterträdare, men att hon kan roa sig med att arbeta med ett valfritt äldre ouppklarat fall tills hon slutar.

Hulda väljer ett fall med en rysk asylsökande kvinna som för ett år sedan hittades till synes drunknad i en vik. Hulda vet att utredningen gjordes slarvigt och tror att det kan ligga mer bakom än det självmord man antar var anledningen till kvinnans död.

Förutom huvudkonflikten med den asylsökande kvinnan handlar boken också om Huldas egen bakgrund, och det är minst lika spännande att läsa om som polisutredningen. Jag gillar hur spänningen hålls vid liv av att författaren som sig bör, portionerar ut fakta och omständigheter lite i taget. Lite tråkigt tycker jag det är att det ibland går lite för fort. Författaren planterar detaljer som gör att jag leds att tro en viss sak, och sen kommer Hulda på samma sak direkt i kapitlet efteråt. Jag hade hellre velat leva i ovisshet lite längre.

Mörkret ger en stunds trevlig avkoppling. Den största behållningen tycker jag är att huvudpersonen är en snart pensionerad kvinna, vilket inte känns så vanligt. Jag gillar också beskrivningarna av det isländska landskapet.

Boken är den första delen i en serie. Del två, Ön, utspelar sig i ett tidigare skede av Huldas karriär.


Titel: Mörket
Författare: Ragnar Jónasson
Översättare: Arvid Nordh
Utgivningsår: 2018
Förlag: Modernista
Antal sidor: 255