Dimma av Ragnar Jónasson

Dimma är den avslutande delen i Ragnar Jónassons trilogi om den isländska poliskommissarien Hulda Hermansdottir. 

I boken får vi följa Huldas egen personliga tragedi som redan avslöjats i de tidigare böckerna, samtidigt som hon tar sig an ett fall med en tragisk mordhistoria.

Erla och Einar bor på en isolerad bondgård. Det är snart jul och vintern är ogenomtränglig utanför huset. Då knackar det på dörren och de släpper efter viss tvekan in en främmande man som säger sig ha gått vilse. Erla blir genast misstänksam, men Einar verkar inte ana att något kanske är fel. 

Som vanligt gillar jag miljöerna - den här gången är det den isländska vintern som är viktig för handlingen. Snön faller och faller och det är lätt att känna den klaustrofobi som bristen på kontakt med civilisationen ger upphov till.

Precis som med de två tidigare delarna tycker jag kanske inte att böckerna håller riktigt hela vägen fram, men ändå lockas jag uppenbarligen tillräckligt för att nu ha läst hela trilogin. Jag tror mest det beror på skildringen av det isländska landskapet och Huldas intressanta personlighet.

Titel: Dimma

Författare: Ragnar Jónasson

Översättare: Arvid Nordh

Utgivningsår: 2020

Förlag: Modernista

Antal sidor: 256