Så börjar boken #1

Jag funderar ofta över hur böcker inleds. Det kan förstås vara på helt olika sätt - mitt i en dramatisk händelse eller med detaljer som sätter tonen för en persons karaktär eller en viss stämning eller miljö. Om inledningen är lockande är mitt intresse för att läsa vidare väckt redan efter bokens första stycke.

Parfymen av Patrick Süskind är en bok där jag tycker inledningsmeningarna sätter stämningen och tidsandan (både genom tidsangivelsen och genom den lite gammaldags språkstilen) nästan direkt. Jag lockas också av den spännande beskrivningen av huvudpersonens dubbla natur - varför är han är både genialisk och avskyvärd?

"På 1700-talet levde i Frankrike en man som hörde till de mest geniala och avskyvärda gestalterna under denna på geniala och avskyvärda ingalunda fattiga epok. Det är hans historia som här ska berättas. Han hette Jean-Baptiste Grenouille, och om hans namn i motsats till namnen på andra geniala vidunder, till exempel de Sade, Fouché, Bonaparte och så vidare, numer är bortglömt, så beror det förvisso inte på att Grenouille skulle ha stått dessa mer berömda mörkmän efter ifråga om självförhävelse, människoförakt, amoralitet, kort sagt ifråga om gudlöshet, utan på att hans geni och hans enda ärelystnad inskränkte sig till ett område som inte lämnar några spår efter sig i historien: till lukternas flyktiga rike."

Parfymen är en sån där bok som är svår att glömma. Det är spännande, ganska otäck och riktigt fascinerande läsning.