Den här veckans bokbloggsjerka hos Annika handlar om följande fråga:
Finns det någon karaktär/några karaktärer som du kan känna igen dig i? Vem/vilka i så fall och på vilket sätt?
När jag läser tycker jag om att leva mig in i karaktärernas situation och känna igen mig i de små händelserna och känslotillstånden som de i boken upplever. Då spelar det ingen roll om det är en gammal man, ett barn i en helt annan kultur, eller varför inte en vampyr, som står i fokus. Men jag tycker det är svårt att komma på någon enskild karaktär som jag skulle känna igen mig extra mycket i. Åtminstone i de böcker jag läst som vuxen.
Kanske var det annorlunda i en del av de böcker jag slukade som barn. Den karaktär jag omedelbart kommer att tänka på är Laura i Det lilla huset på prärien-serien, skriven av Laura Ingalls Wilder. Naturligtvis var jag som barn inte precis som Laura, men en del egenskaper och omständigheter kan jag i alla fall nu som vuxen se. Kanske hade det en avgörande roll i att jag tyckte så mycket om böckerna?
Laura är lite av en pojkflicka - hon gillar till exempel att fiska och leker gärna vilda lekar. Samtidigt hjälper hon till hemma och får lära sig allt en flicka på den tiden skulle kunna. Det är en väldigt praktiskt inriktad miljö hon växer upp i: det är matlagning, påfyllning av förråden inför hösten och olika sysslor för att sköta hemmet. Samtidigt är skolan och kunskapstörsten en viktig del av hennes vardag och hon blir ju också skolfröken när hon blir stor. Allt detta kan jag faktiskt känna igen mig i, även om böckerna utspelar sig under ett helt annat århundrade. Jag gillade verkligen Lilla huset på prärien (både bokserien och teveserien) och jag identifierade mig definitivt med Laura.
Någon mer som slukade den här bokserien som barn? Undrar förresten om barnen som växer upp idag fortfarande läser om Laura? Redan på sjuttio- och åttiotalet när jag läste böckerna var de ju "gamla."
Jag läste definitivt böckerna, men har ingen aning om dagens läsare. Annat än att sönerna har inte läst dem i alla fall.
SvaraRaderaTror nog inte Lilla huset-böckerna tillhör den vanligaste läsningen nuförtiden... (och det får det ju att låta som att det var rena stenåldern när jag läste dem :-))
RaderaJag älskade Lilla huset på prärien och anledningen var nog att jag kände igen mig så i Laura :)
SvaraRaderaRoligt! Jag med :-)
RaderaJag har inte läst böckerna och inte heller sett serien mer än något enstaka avsnitt på Tv och jag är född -90 så jag är ytterst tveksam till att dagens unga läser dem :)
SvaraRaderaNej, det är nog så!
RaderaJag gillade tv-serien men har faktiskt inte läst böckerna :)
SvaraRaderaJag läste nog böckerna först tror jag... Jag har fortfarande kvar dem - hela inbundna serien med mitt namn skrivet med barnslig handstil på insidan av pärmarna :-)
RaderaMinns bara att jag sett några enstaka avsnitt av tvserien faktiskt. Tycker den här frågan var svår, men det finns ju lite böcker att leta bland :)
SvaraRaderaTyckte också att det var svårt... Svåraste frågan hittills faktiskt, för min del i alla fall.
RaderaJag såg TV-serien Lilla huset på prärien. Och jag älskade den.
SvaraRaderaVisst var den bra!
RaderaHåller med om att det oftast är i de små bitarna man känner igen sig, inte i alltihop. Läste också Lilla huset... när jag var liten på 80-talet, men skulle dra mig för att sätta dem i händerna på en elev idag :(
SvaraRaderaJo, det är nog så...
RaderaPojkflicka lättare idag, mysigt med gamla barnböcker.
SvaraRaderaJa, det är nog lättare idag!
Radera...godkänts av bloggägare OCH bevisa att man inte är robot, väldans
SvaraRaderaLivrem OCH hängslen ;-)
RaderaOh ja, de läste jag också samt såg varenda avsnitt på TV. Såg repriser under min första mammaledighet och grät floder. Igen. Kommer inte riktigt ihåg hur de var skrivna men kanske känns de omoderna idag. Men å andra sidan så funkar ju Anne på Grönkulla fortfarande så det kan vara värt ett försök.
SvaraRaderaHar också sett om serien i vuxen ålder :-)
RaderaJag har hört talas om den men har inget minne av det. Sen om folk läser dom fortfarande ? Tror att i sådana här fall hänger böckerna ihop med just TV som marknadsföring. Men nu har ju du introducerat dom igen så vem vet :)
SvaraRaderaPrecis! Vem vet hur det blir nu? ;-)
RaderaLilla huset på prärien har jag faktiskt varken läst eller sett, men jag har funderat på saken :)
SvaraRaderaJag kan rekommendera dem!
RaderaJag har läst dem alla, upprepade gånger, från 80-talet framåt. Jag gillar dem fortfarande, men ser dem som mycket mera problematiska idag, både den rastlösa, närmast asociale fadern, den stränga modern som ska civilisera de andra och bilden av indianerna. Det som är intressant är också att jämföra med verkligheten och fundera: vad hade hänt med döttrarna om pojken som föddes däremellan nånstans hade fått leva? Men visst är de också intressanta tidsdokument.
SvaraRaderaJag har försökt titta på serien på nytt som vuxen, men det har inte riktigt gått...
Intressant kommentar! Du tar upp många spännande faktorer och funderingar! Nu fick jag lite mer att tänka på :-)
RaderaJag ÄLSKADE Lilla huset på prärien, slukade alla böckerna. Och det var just det där praktiska, att få veta hur det var att leva på den tiden, som lockade mest! Jag kanske inte alls skulle gilla dem nu, med ett annat perspektiv, de får stanna i min barndom...
SvaraRaderaRoligt att höra att fler än jag gillade böckerna!
RaderaÄlskade Lilla Huset på Prärien. Både böckerna och tv-serien. Har alltid gillat historia så tror det var en del av det hela. Hoppas verkligen att nya läsare kommer fortsätta att hitta till denna underbara serie.
SvaraRaderaDet hoppas jag också!
RaderaJag älskade Lilla huset på prärien när jag var liten, ja faktiskt fortfarande:-) Jag läste böckerna när jag gick i mellanstadiet men det är framförallt teveserien jag minns.
SvaraRaderaHåller med om att teveserien är väldigt tydlig i minnet!
Radera