The Woman in Black

 Jag har läst Susan Hills spökhistoria The Woman in Black, en bok som verkligen är en framgångssaga för författaren. Ursprungligen gavs den ut 1983 och sedan dess har den tryckts i flera nya upplagor. Den har också skördat stor framgång som pjäs i Londons West End, och finns också i en filmatiserad version med Daniel Radcliffe i huvudrollen. 

Advokaten Arthur Kipps blir av sin chef skickad till dödsboet efter Mrs. Alice Drablow, tidigare innehavare av Eel Marsh House. Kipps uppdrag är att ställa i ordning affärerna efter dödsfallet, vilket innebär att gå igenom huset på jakt efter viktiga papper. När han anländer till byn Crythin Gifford, i vars utkant Eel Marsh House ligger, blir folk omkring honom tysta och avvaktande så fort de hör hans ärende i trakten. Redan från början märker Kipps att något mystiskt är i görningen, men han vet ännu inte vad.

 

Eel Marsh House ligger, som namnet antyder, omringat av vattensjuka sankmarker, och det enda sättet att ta sig fram till huset är via en upphöjd stig som bara är synlig vid lågvatten. Vid högvatten ligger huset helt omringat av vatten, en kuslig miljö som onekligen spelar en stor roll i bokens handling.

 

Boken innehåller det mesta som gör en riktigt bra spökberättelse. Miljön är alltså viktig - i det här fallet bidrar både sankmarkerna, själva Eel Marsh House och den övergivna kyrkogården som ligger bakom huset, till att den spöklika stämningen byggs upp.  Dessutom finns förstås närvaron av den mystiska och skrämmande kvinnan i svart. Hon dyker först upp på Mrs. Drablows begravning, men då vet Kipps ännu inte vilken ödesdiger roll hon ska komma att spela.

 

Spänningen i boken är också på klassiskt manér uppbyggd med hjälp av kontraster.  Hela boken inleds med en ramberättelse, där Arthur Kipps och hans familj firar jul, mätta och förnöjda, framför brasan. Också när Kipps befinner sig i Crything Gifford, finns scener där han njuter av tillvaron på sitt hotell, eller på middag hos en nyfunnen vän. Det finns inget som gör det skrämmande ännu mer skrämmande, än närvaron av riktigt idylliska scener.

 

Jag gillade The Woman in Black. Visserligen var den ganska förutsägbar, men som en klassisk spökberättelse var den precis så kuslig och underhållande som jag hade förväntat mig.

 

 

 

Titel: The Woman in Black

Författare: Susan Hill

Utgivningsår: 1998 i min utgåva (originalet 1983)

Förlag: Vintage

Antal sidor: 160