Min bokliga resa, del 5: Virginia Woolfs St Ives

I somras var jag och familjen på resande fot i sydvästra hörnet av England. Vi besökte flera platser med litterär anknytning och jag började skriva om dem här på bloggen i temaserien Min bokliga resa. Sedan slog tidsbristen till på allvar och den bloggpaus som följde gjorde att de sista Englandsinläggen aldrig blev färdiga. Men nu - medan ett iskallt decemberregn slår mot rutan - tänkte jag drömma mig tillbaka till sommaren och berätta för er om St Ives.

 

Vi anlände till St Ives med tåg, vilket måste vara det bästa sättet att ta sig dit eftersom rälsen följer den vackra kustlinjen. När man sedan når fram till själva staden, med bebyggelsen som sprider sig uppåt från hamnen, är det svårt att inte  bli charmad. St Ives är helt enkelt en fantastisk plats.

 

Någon som St Ives betydde oerhört mycket för är författaren Virginia Woolf (1882-1941). Hon tillbringade flera av sin barndoms somrar i St Ives och det tycks vara en tid som verkligen formade henne. I den självbiografiska boken Ögonblick av liv återfinns många beskrivningar av just denna tid och plats:

 

"Om livet har en grund som det står på, om det är en skål som man fyller och fyller och fyller - då står min skål utan tvivel på detta minne. Minnet av att ligga till sängs mitt emellan sömn och vaka i barnkammaren i St Ives. Av att höra vågorna brytas, ett, två, ett, två och skicka ett vattenplask över stranden, och sedan brytas, ett, två, ett, två, bakom en gul rullgardin. Av att höra en rullgardin dra sin lilla knopp över golvet när vinden blåste ut gardinen. Av att höra detta plask och se detta ljus och av att känna: det är nästan omöjligt att jag skulle vara här, av att känna den renaste extas jag kan föreställa mig (s. 30)."

 

Virginias familj hyrde under flera år Talland House, som ligger ovanför Porthminster Bay (vid den strand som man först passerar med tåget på väg in i St Ives). Så här beskriver hon både staden och huset i ytterligare ett utdrag ur Ögonblick av liv:

"Det var en blåsig, bullrig, fiskluktande, skränig stad med trånga gator, som en mussla eller skålsnäcka till färgen, lik skaldjur, ostron eller musslor i en hög.

     Vårt hus, Talland House, låg utanför staden, på kullen. Åt vem Great Western Railway hade byggt det, vet jag inte, men det måste ha varit någon gång på fyrtio- eller femtiotalet, förmodar jag, ett kvadratiskt hus, likt en barnteckning, karakteristiskt bara genom sitt platta tak och räcket med korsade träläkter som löpte runt taket. Det hade, när vi kom dit, en underbar utsikt - tvärsöver bukten till Godrevy-fyren" (s. 73).

 

Just utsikten mot Godrevy-fyren är troligen bekant för den som har läst Woolfs roman To the Lighthouse (Mot fyren) från 1927. Även om bokens händelser utspelar sig på skotska Isle of Skye är det utan tvekan sin barndoms St Ives som Woolf modellerar romanens miljö på. När vi var uppe och gick bland gatorna som ligger ovanför Porthminster Bay tog jag det här fotot där fyren skymtar som en pytteliten vit prick i fjärran:

Med hjälp av en bild från Wikipedia kan ni också se hur fyren ser ut på närmare håll:

Där är den alltså, denna fyr som på sätt och vis är så central i en av mina absoluta favoritromaner. I To the Lighthouse befinner sig Mr. och Mrs. Ramsay och deras åtta barn i sitt sommarhus tillsammans med några gäster: den äldre poeten Augustus Carmichael, Charles Tansley - en yngre man som blint beundrar Mr. Ramsay, och konstären Lily Briscoe. Här utspelar sig en middagsbjudning där Mrs. Ramsay är den centrala gestalten - hennes inre personliga tankar vävs samman med de yttre skildringarna av hur hon ser till att alla känner sig bekväma och blir en del av samtalet runt  bordet. Hela boken bygger på den här sortens ström av bilder från personernas inre, vilket gör att man kommer oerhört nära dem.

 

Yngste sonen James högsta önskan är att besöka fyren nästa dag, och bokens inledningsmening lyder: "Yes, of course, if it's fine to-morrow, said Mrs. Ramsay." Men utflykten blir inte av. Inte förrän många år senare när inget längre är sig likt, varken i världen i stort eller i familjen Ramsay, guppar så i bokens tredje del en båt på väg ut mot den efterlängtade fyren.

 

Förutom att gå runt och tänka på Virginia Woolf, kan man göra mycket annat trevligt i St Ives. Vi åt till exempel jättegoda Cornish pasties  - ett slags pajer som är perfekta som en snabblunch när man är på språng (tyvärr blev stora delar av min sambos pasty uppsnappad av en aggressiv fiskmås). Vi var också på stadens kanske mest populära besöksmål, Tate St Ives (en filial till konstmuseet Tate i London).

 

Om du någon gång kommer till Cornwall, kan jag varmt rekommendera ett besök i St Ives. Och du, läs To the Lighthouse också. Det kommer du inte att ångra.

 

 

 

Titel: Ögonblick av liv (Moments of Being)
Författare: Virginia Woolf
Översättare: Harrriet Alfons
Förlag: Alba
Utgivningsår: 1977 (engelska originalet 1976)

Titel: To the Lighthouse (Mot fyren på svenska)
Författare: Virginia Woolf
Förlag: Penguin
Utgivningsår: 1992 (originalet från 1927)