Manifest för hopplösa

Nu har jag läst Manifest för hopplösa, Åsa Asptjärns uppföljare till den rosade Konsten att ha sjukt låga förväntningar. Och kanske skulle jag haft just lite lägre förväntningar när jag läste tvåan, för riktigt i klass som den första boken tycker jag inte att Manifest för hopplösa är.

De spontana skratten uteblir och jag kan sakna en mer driven handling. Å andra sidan är det just hopplösheten, famlandet och den där pinsamma tonårsosäkerheten som kommer fram kanske än mer i den här boken, och det är verkligen väl skildrat. Det är svårt att inte känna med Emanuel Kent när han brottas med osäkerhet inför gymnasievalet, tankar om vänskapen med Tore, och funderingar kring varför den som han själv är kär i inte besvarar känslorna medan däremot en annan tjej som han själv inte är kär i verkar gilla honom...

Tonårstid i kubik alltså, skildrad med stor värme och humor.

Titel: Manifest för hopplösa
Författare: Åsa Asptjärn
Utgivningsår: 2015
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 233

________________________________________________________