Oktober är den kallaste månaden

Christoffer Carlssons senaste bok, Oktober är den kallaste månaden, är en spänningsroman för ungdomar. Carlsson har bakgrund som kriminolog och har tidigare skrivit deckare för vuxna. Det här är mitt första möte med författaren.

Vega är sexton år och bor i Varvet, ett ensligt samhälle någonstans i de småländska skogarna, där alla känner alla. Det är en plats där få har hederliga jobb och flera bränner hemma och håller på med skumma affärer. Stämningen är krypande obehaglig och Vega själv är inte heller som de flesta tonårstjejer - hon röker, dricker whisky, är ibland självdestruktiv och har svårt att kontrollera sin ilska.

En dag knackar polisen på familjens dörr och frågar Vega efter hennes bror. Hon vet inte var Jakob är, men förstår precis varför polisen är ute efter honom. Nu måste hon hitta honom innan polisen gör det.

Berättelsen är rakt berättad på ganska få sidor och har ett driv som stämmer väl överens med de råa och våldsamma händelser som skildras. Miljön utgör en stor del av berättelsen - det här är en plats som är lika isande kall och hopplös som personernas framtidsutsikter.

Boken får mig tidigt att tänka på Winter's Bone av Daniel Woodrell. Det finns faktiskt ganska många paralleller och det känns som om allt lika gärna kunde ha utspelat sig i nåt slags nordamerikanskt white trash-samhälle. Dessutom är de musikreferenser som förekommer väldigt amerikanska. Detta gör att jag får lite svårt att köpa att Carlsson förlagt sin bok till de småländska skogarna, för så väldigt småländskt känns det väl ärligt talat inte.

Det jag gillar mest med boken är svärtan, den ovanliga huvudpersonen Vega och så bokens namn - Oktober är den kallaste månaden är en riktigt bra titel.


Titel: Oktober är den kallaste månaden
Författare: Christoffer Carlsson
Utgivningsår: 2016
Förlag: Gilla böcker
Antal sidor: 186