En kvinnas blekblå handskrift

Jag har med stor behållning läst En kvinnas blekblå handskrift av Franz Werfel.

Det här är faktiskt första gången jag har hört talas om Werfel. Det vackra omslaget fick mig att plocka upp boken på bibblan och att det var en berättelse ursprungligen skriven 1941 av en österrikare och först 2016 översatt till svenska jag höll i min hand, var en spännande överraskning.

Werfel var samtida med bland andra Kafka och var tydligen också hans vän. Jag läser på Wikipedia att Werfels böcker brändes på bål i Nazityskland och när Österrike blev en del av Tyskland 1938, flydde han för att så småningom hamna i USA.

En kvinnas blekblå handskrift utspelar sig i Wien 1936. Leonidas är en driftig statstjänsteman som gift sig med Amelie, en kvinna ur överklassen. Detta har gett honom både ekonomiska tillgångar och social status.

En morgon när Leonidas öppnar sin post hittar han i högen med kuvert ett brev som sticker ut. Han känner genast igen den blekblå handstilen.

Brevet är skrivet av Vera, en judinna som var Leonidas älskarinna innan han träffade sin rika hustru, och som han lämnade på ett tarvligt sätt. I brevet ber hon honom att hjälpa en ung man som hon är ansvarig för. Genast antar Leonidas att det är hans son som brevet handlar om och tankarna om hur han ska kunna undvika en skandal börjar formas. Det är intressant att följa Leonidas resonemang och handlingar som en följd av nyheten, och det är verkligen som det står på bokens baksida "ett skoningslöst porträtt av en manlig opportunist" som jag får ta del av.



Titel: En kvinnas blekblå handskrift
Författare: Franz Werfel
Översättare: Ola Wallin
Utgivningsår: 1941 i original och 2016 i svensk översättning
Förlag: Ersatz
Antal sidor: 140