The Crossing Places

Nu har jag äntligen stiftat bekantskap med Ruth Galloway, huvudpersonen i Elly Griffiths deckare som så många av er verkar gilla. Jag började förstås från början med The Crossing Places.

Ruth Galloway är arkeolog och blir tillfrågad av kriminalkommissarie Harry Nelson att datera ett skelett som polisen hittar i sumpmarken i Norfolk, nära det ödsliga hus där Ruth bor. Polisen tror att benen tillhör Lucy Downey, en flicka som varit försvunnen i många år, men när Ruth daterat dem visar det sig att de istället är mer än tusen år gamla. Nelson har alltsedan Lucy försvann fått märkliga anonyma brev med referenser till arkeologi, riter och religion, och när en flicka till försvinner och Nelson får ett nytt brev, ber han Ruth att hjälpa honom tyda breven. Så dras Ruth alltmer in i mordutredningen.

Som vanligt med bra deckare är det lika roligt att följa personernas samspel och utveckling som att försöka klura ut mysteriet. Ruth är verkligen en huvudperson som det är lätt att tycka om, med sina viktbekymmer, behovet att vara ensam och sin intelligens och driftighet.  Jag tycker också att blandningen av arkeologi och kriminalhistoria gör berättelsen extra intressant.

Miljön är väl utnyttjad. Det där med tidvatten är verkligen fascinerande och naturligtvis förstår man tidigt att det kommer att utspela sig nervkittlande scener när tidvattnet börjar stiga och någon befinner sig för långt ute i sumpmarken...

Jag ser fram emot att läsa fler böcker om Ruth Galloway.


Titel: The Crossing Places
Författare: Elly Griffiths
Utgivningsår: min upplaga från 2016, men ursprungligen 2009
Förlag: Quercus
Antal sidor: 320