Månadens språk: Sitas eld av Oka Rusmini

Den andra texten jag läser till Månadens språk i maj är ännu en novell ur samlingen Indonesien berättar: Tusen gevärskulor, tusen fjärilar.

Den här gången har jag valt "Sitas eld" av Oka Rusmini, en novell som Hanna på Feministbiblioteket tipsade om.

Novellen handlar om Sita, en mycket vacker ung kvinna som redan i barndomen fick höra av sin mamma att hon skulle dölja sin kropp. När Sita är tonåring upptäcker hon sin sexualitet och när hon och de andra flickorna badar i forsen förställer de sig vattnet som smekningar. Sita förstår inte varför mamman vill förbjuda henne detta nöje.

Sitas mamma är en respekterad kvinna i byn, och Sita får så småningom veta varför: hon är konkubin till en holländsk militär chef, och får genom honom information som hon vidarebefordrar till de indonesiska frihetskämparna.

Sita är förälskad i Sawer, en ung man som alla flickorna i byn beundrar. Han lovar att ta med henne till skogen dit invånarna flytt, men det blir inte som de tänkt sig. Istället får Sawer henne att ställa upp som danserska för en japansk man som de vill få information från. Hon blir mannens sexslav och offrar sig för att de andra i byn ska kunna bli fria, på sätt och vis precis som hennes mor gjorde.

"Sitas eld" är en dramatisk berättelse om hur kvinnor offras i krig, och ju vackrare kvinna desto värre tycks det vara. Faktum är att just kvinnors skönhet verkar vara ett återkommande tema i den indonesiska litteratur jag läst. Också i novellen Tusen gevärskulor, tusen fjärilar finns en underskön kvinna, och i den roman jag håller på och läser just nu - Skönhet är ett sår - återkommer temat med vackra kvinnor som prostituerar sig och som får männen att göra nästan vad som helst. Undrar hur det kan komma sig?


Titel: "Sitas eld"
Ur: Indonesien berättar: Tusen gevärskulor, tusen fjärilar: Nitton noveller
Författare: Oka Rusmini
Översättare: Stefan Danerek
Utgivningsår: 2012
Förlag: Tranan
Antal sidor: 20