Tisdagstrion: Klassiker av kvinnliga författare som jag läst eller vill läsa

Den här veckan ska vi till tisdagstrion leta fram klassiker skrivna av kvinnliga författare. Det kan antingen vara böcker du redan läst eller böcker du skulle vilja läsa. 

Tolka temat på valfritt sätt, tipsa om tre böcker och lämna en länk så att vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips.

1. Jag väljer böcker som jag ännu inte läst, men gärna vill läsa. Först ut i min trio är Karin Boyes Kris från 1934. Jag har läst annat av Boye - både lyrik och prosa - men Kris har jag faktiskt aldrig läst. Romanen beskrivs så här på Albert Bonniers websida:

Genom sina känslor för en kvinnlig studiekamrat tvingas den unga Malin Forst att omvärdera sitt liv. På tröskeln till vuxenlivet konfronteras hon med behovet att finna sin egen sanning i en värld av färdiga och fasta ideal. Romanen handlar om den värdekris som Europa befann sig i efter första världskriget. De gamla värderingarna hade raserats och en ny kultur hade ännu inte byggts upp. Karin Boye tar sin egen ungdomskris som exempel när hon lyfter fram kärleken som den starkaste kraften i livets tjänst. Genom att bejaka sitt begär överskrider Malin den föreskrivna livsrollen och börjar en upptäcksresa in i det okända.

2. Tove Ditlevsen skrev på 1960-talet och början av 70-talet den så kallade Köpenhamnstrilogin, som består av delarna Barndom, Ungdom och Gift. De två första delarna är nu utgivna i samma volym på Natur & Kultur (även Gift finns i en egen volym). Så här beskrivs boken:

Här möter vi den begåvade flicka som på tjugotalet växer upp i arbetarkvarteret Vesterbro i Köpenhamn. Hon bor med mamma, pappa och bror i en trång tvårummare. ”Jag var sju år när olyckan drabbade oss”, skriver Tove om när pappan förlorar sitt arbete som pannskötare. Hädanefter är tillvaron torftig, man lever på gamla wienerbröd och oroar sig för pengar. Modern med det ”underliga hjärtat” är fjär och den lilla Tove kämpar som ett djur för att vinna hennes kärlek.

När hon ska börja skolan kan hon läsa och skriva och redan nu börjar brottningen med omvärldens bild av henne, arbetarungen. I takt med att hon upptäcker sig själv och världen bortom mammas gata blir diktandet – små verser hon så småningom börjar nå framgång med – det som ska bli hennes väg ut. ”Barndomen är lång och smal som en kista, och man kan inte ta sig ur den på egen hand” skriver hon i en häpnadsväckande formulering.

3. Till sist, en klassiker och tillika tegelsten som jag fortfarande inte har läst, nämligen Sigrid Undsets Kristin Lavransdotter. Också detta är en romantrilogi, och den första delen heter Kransen:

Kristin Lavransdotter är Sigrid Undsets stora historiska romantrilogi som utspelas i Gudbrandsdalen på 1300-talet. I den första delen, Kransen (1920), följer vi den unga Kristin som blir lovad till faderns vän Simon Darre. Men under sin tid som ungsyster i klosterskolan råkar hon en dag illa ut och räddas i sista stund av den stilige riddaren Erlend. Kristin blir förälskad, trots att den högättade unge mannens rykte är tvivelaktigt och att deras förhållande riskerar att få våldsamma konsekvenser för deras respektive familjer 

(Norstedts).