Nu har jag läst och förstår precis.
Bokens huvudperson Cass Neary slog igenom som fotograf under punkscenen i New York på sjuttiotalet. Hon fick en viss berömmelse med Dead Girls, en fotobok som skildrade offren för den våldsamma tillvaron i utkanten av samhället.
Trettio år senare är Cass rejält nergången - hon är beroende av droger och alkohol, har dåligt med pengar och är kort sagt inte särskilt trevlig. Trasig, sarkastisk och självdestruktiv lyckas hon ändå på något sätt vinna läsarens sympati.
Cass blir kontaktad av en gammal bekant som vill skicka iväg henne till en ö i Maine för att intervjua Aphrodite Kamestos, en gång en framgångsrik fotograf som sedan många år avskärmat sig från världen. Kamestos råkar också vara den som mest inspirerat Cass i sitt eget skapande, så trots att hela planen verkar vara minst sagt osäker, bestämmer hon sig för att åka. Hon har ju heller inget att förlora.
Väl framme på ön möts hon av ett kargt och ogästvänligt landskap, lika dystert - fast på ett annat sätt - som de miljöer Cass har levt med i storstaden. Lokalbefolkningen verkar vid första anblick lika rå och otillgänglig som naturen runt dem. Här finns också resterna av ett gammalt hippiekollektiv där Kamestos en gång var en av de inflytelserika personerna. Överallt möts Cass av affischer som efterlyser försvunna personer. Utan förvarning dras hon in i ett gammalt mysterium som fortfarande skördar offer.
Generation Loss är en mörk roman. Cass Neary är förstås en bidragande anledning till detta, men också miljöbeskrivningarna ger en upplevelse av svärta och kyla. Och det är nog det jag gillar mest med den här romanen. Att den också går att läsa som en spännande thriller är inte oviktigt, men det är mörkret som lockar mig.
Titel: Generation Loss
Författare: Elizabeth Hand
Utgivningsår: 2007
Förlag: Harcourt Books
Antal sidor: 292
jag blev så förtjust i den här romanen att jag genast köpte nästa titel
SvaraRaderaJag har nästa del hemma - ska bara läsa de där Augustnomineringarna först...
Radera