Av de nominerade böckerna till årets Augustpris tycker jag egentligen inte att någon hittills varit särskilt lätt att skriva om. Jag har gillat att läsa dem, men att sen sammanfatta mina intryck har krävt en hel del tankemöda. Men så blir det ju när romaner är komplexa och väcker många tankar.
Aftonland av Therese Bohman är i detta inget undantag. Boken förbryllar mig faktiskt lite. Ytligt sett och till sin handling skulle jag nästan vilja påstå att boken inte är något särskilt (kanske hade jag också för höga förväntningar efter att ha hyllat Den andra kvinnan). Ändå lyckas detta stycke vardagsliv bita sig fast i mitt medvetande och få mig att grubbla på ämnen som kön, sexualitet och makt.
Karolina älskar namnskylten utanför sitt arbetsrum på universitetet: "Karolina Andersson, professor, konstvetenskap", står det. Att ha nått sådan framgång redan i fyrtioårsåldern måste nog ses som något av en bedrift, och framgången accentueras genom Karolinas ganska enkla bakgrund i den gamla bruksorten Gusum, långt från det akademiska livet i Stockholm.
På det privata planet är Karolina inte lika framgångsrik. Hon har nyligen separerat från sin sambo sedan många år tillbaka och framstår nu mest som vilsen och ensam. Hon ifrågasätter att det genast antyds att hon ska vara på jakt efter en ny partner, men samtidigt är det just hos männen hon söker sexuell förströelse och kanske också hoppas på något mer.
Hon har flera olika förbindelser, med gifta män och med en gammal klasskamrat, men det leder inte till något mer varaktigt. Här verkar Karolina kluven - hon faller i gråt över att inte ha någon att dela kanelbullar med på kanelbullens dag (trots att hon egentligen inte bryr sig om att fira något sådant), och samtidigt konstaterar hon att tvåsamheten för henne känns kvävande. Det är som att det inte räcker att ha ett yrke att älska och ägna sig åt. Är du kvinna måste du också ha kärlek i ditt liv och helst en familj. Men Karolina verkar vara oförmögen att ge sig hän på ett djupare plan, trots att hon längtar efter ett tillstånd av trygghet och normalitet.
Som en komplex huvudperson är förstås Karolina intressant. Hon porrsurfar på sitt arbetsrum, hon spelar med i maktspelet på arbetet, hon hatar att inte ha någon att dela lediga söndagar med. Hon har ingen vidare kontakt med sin familj, ingen partner och inte direkt några vänner. Själv konstaterar hon att hon har en missbrukarpersonlighet - i hennes fall vad gäller alkohol, sex och konst.
En av de doktorander som Karolina ska handleda är Anton Strömberg, en ung man som hon länge bara haft sporadisk mejlkontakt med. När han så kommer för en handledarträff på hennes kontor känner Karolina genast en stark attraktion. Anton forskar kring en bortglömd konstnärinna som skulle kunna ha haft stor men än så länge outforskad påverkan i konsthistorien. Om Anton lyckas med sin avhandling skulle hans framgång kunna vara en passande triumf för Karolina som professor. I detta tar den enda egentliga spänningen i handlingen avstamp.
Men Aftonland är inte en roman man läser för handlingens skull. Istället är boken ett fascinerande porträtt av en kvinna som famlar sig fram bland ensamhet, begär och längtan efter kärlek. Hon väntar på att livet ska komma till henne, medan tiden obönhörligt tickar vidare.
Titel: Aftonland
Författare: Therese Bohman
Utgivningsår: 2016
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 230
söndag 20 november 2016
Nominerad till Augustpriset: Aftonland av Therese Bohman
Etiketter:
Augustambassadör 2016
,
Augustpriset
,
Romaner
,
Sverige
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
nyfiken på denna
SvaraRaderaJag gillade den, men faktiskt inte så mycket som jag trodde jag skulle göra. Klart läsvärd ändå!
RaderaHåller verkligen med dig om att handlingen är lite tunn. Språket däremot gillade jag mycket, det är en text som suger in läsaren och som man inte kan sluta läsa.
SvaraRaderaHåller med!
Radera