För det första är det alltså fråga om en dagbok, men en dagbok som är skriven i vetskapen att den kommer att publiceras i bokform. Rimligen blir resultatet då ett slags blandform mellan privat skrivande och fiktionaliserande, där förstås bara Lars Norén själv vet vad som är vad.
Även om allt verkligen skulle vara tänkt som en privat dagbok uppkommer intressanta frågor om vad som egentligen är sanning och om hur det är möjligt att i så fall bortse från att texten kommer att bli läst av helt vanliga bokläsare. Här finns mycket spännande att fundera kring.
För det andra är dagboken den tredje delen i en serie, vilket förstås gör att tanken på att först läsa de föregående delarna dyker upp. Fast det räckte ju att få boken i sin hand (eller händer i plural med tanke på tyngden - boken väger 1342 gram enligt Adlibris) för att inse att det skulle bli omöjligt. Bara denna del tre är på ca 1600 sidor. Jag ler lite när Norén själv i dagbokstexten från den 9 januari 2013 konstaterar: "Jag som inte orkar mer än 26 sidor åt gången förstår inte hur en normal läsare skall orka ta sig igenom hela boken" (om den andra dagboken).
Så ärligt talat, jag kommer inte att hinna läsa ut hela den här boken innan det är dags för Augustgalan på måndag. Men det hindrar ju inte att jag delar med mig av mina intryck hittills.
Vi kastas rakt in i Lars Noréns vardag, där han köper torskrygg till middag, besöker sina favoritbokhandlar och har olika möten med personer från förlaget. Han träffar vänner, funderar mycket kring de filosofer han för tillfället läser och har olika kontakter som handlar om att man vill låta sätta upp hans pjäser på olika teatrar runt om i världen. Mycket handlar om hans dotter som fyller fyra år i början av boken. Hon upptar mycket av hans tankar och jag gillar beskrivningarna av hur de leker tillsammans, köper böcker och hur han tar med henne till exempel på konstutställningar. Det är tydligt att hans döttrar är mycket viktiga för honom.
Något som jag lite vagt minns från publiceringen av hans första dagbok är att han går hårt åt vissa namngivna personer i texten, och att dessa följaktligen blir sårade och förbannade. Man kan ju undra varför just Lars Norén får möjlighet att bre ut sitt tyckande i den svenska bokutgivningen. Å andra sidan tillför just detta faktum också något spännande att fundera kring och diskutera. I den här dagboken minns han till exempel att han kritiserade Stina Ekblad i en tidigare dagbok, och att han nu känner skuld över detta. Jag kan inte låta bli att undra över Noréns egen avsikt med att publicera de här böckerna? De verkar ställa till med en del bekymmer för honom. Det blir också spännande när han nämner dagböcker skrivna av författare som Woolf och Kafka. Är det i denna tradition han vill skriva in sig?
Som ni märker väcker En dramatikers dagbok många frågor hos mig, och det är något jag gillar. Egentligen är det frågorna snarare än själva texten som hittills är den största behållningen av boken för min del. Nu återstår att se hur långt jag hinner läsa innan allt avgörs på måndag.
Titel: En dramatikers dagbok 20132015
Författare: Lars Norén
Utgivningsår: 2016
Förlag: Albert Bonniers
Antal sidor: 1600
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar